torsdag 31 januari 2008

Stickning

Upptäckte Drops nyaste mönster som ligger på deras hemsida nu. Himmel och pannkaka vad dom börjar bli bra! Blev förälskad i flera modeller. Håller nu på och stickar en grå top i Muscat, spetsmönstrad upp till bysten. Jättekul!

Den röda är klar, tvättad och provad. Ovanligt kort plagg för mig men den är jättefin.

Hittat en blogg som jag tyckte hade många kul länkar och dessutom lite hjärngympa även om huvudtemat är hantverk. Ta en titt... http://skapandehobby.bloggagratis.se/

Och när man är sugen på spetsstickning så är det här en riktig frestare... http://lacefreak.blogspot.com/ Tack Agneta för det tipset... Har varit där många gånger nu och suktat.

Nu är det stickdags igen...

Sent igår

Flera gamla vänner hörde av sig efter tidningsskriverierna så det blev en trevlig surrkväll på MSN och via mail! Kul!!! Sov länge idag, ingen som kom och gjorde hemtrevliga små ljud. Men det är bra att sova så det gjorde inte ett dugg. Igår bakade jag bröd på ett mörkt mjöl jag hittat. Enkla limpor på vatten, mjöl, salt, jäst och lite olja... Hur sjutton kunde det bli så gott? Kanske är luften och värmen som kryddar maten, inte vet jag... Lite bränt blev det förstås uppepå. Behärskar inte ugnen till fullo än men det kommer så småningom...

Har idkat internetspaning idag en stund. Hittat att det finns en mängd olika pågående textilprojekt här i stan. Ska undersöka de bakomliggande organisationerna lite närmare innan jag bestämmer mig för vad jag ska kontakta och se om jag kan göra något... Finns inom både stickning, sömnad, broderi och virkning. Och en himla massa mer men när jag nu kan hålla mig inom mina intresseområden så gör jag det. Håll en tumme är du snäll för att jag hittar nåt bra...

Annars har jag hållit mig inne även idag. Ryktas att ytterligare en politiker har blivit skjuten. Oklart om det är sant och vilka konsekvenser det kan få. Men imorgon vill jag verkligen ta åtminstone en liten promenad. Barfota i sandalerna i januari. Och få skavsår, ja, men det är det värt.... Bara därför att....

Fick just telefon från Göran som är i Sudan. Han bekräftade att ett politikermord skett men det är ovisst om varför, ev är inte motivet politiskt. Vi får väl se hur det slår. Det lär ha skett i Eldoret, en bra bit härifrån.

Mat ensam är dötrist... det visste jag ju sen förut. Men när man får experimentera lite är det lite roligare. Hade frusit en liten rest av en jäsdeg som jag tog fram. Plattade ut den i en form, la på ost, korv, paprika, vitlök och kikärter och vek ihop. Gräddade i 175 grader en halvtimme och hade vips en mumsig måltid trots ensamheten.

Mörkret har sänkt sig här nu. Klockan är 19.12. Ska sätta mig en stund på balkongen och lyssna på kvällsljuden. Syrsorna, trafiken, ljud av människor.... Har alltid älskat varma balkonger i mörkret. Det ger en alldeles särskild känsla och brukar föda många ideer.
Ha det så bra därhemma!

onsdag 30 januari 2008

Vaknade

vid halv nio (vi är två timmar före här) av att det skramlade lite mysigt i köket. Susan var redan på plats och höll på med den lilla disken jag lyckats prestera under två ensamma dagar. Fåglarna kvittrade utanför och solen bjöd generöst med ljus och värme. Låg kvar lite och funderade över hur gårdagens kommunikation med tidningarna hemma skulle te sig. Var i kontakt med Eskilstunakuriren och ÖstersundsPosten. Känns bra att få ge en lite mer nyanserad bild av livet här än vad man normalt får i svenska nyhetsmedia. Det är bara de blodiga och förfärande bilderna som publiceras. Liken blir omskrivna. Vad är det för intressant med de vanliga människornas lilla liv på andra sidan ekvatorn? De som kämpar på för att ge sina barn ett bättre liv trots ganska dåliga odds...

Gick upp och hälsade Susan godmorgon. Hennes normalt alerta kroppshållning var en smula hopsjunken och hennes ögon var röda. Medan jag stod där i vårt fina, rena kök berättade Susan om hur hon fått lov att gå till skolan igår och hämta sin lille son och sen hade dom fått vara i rörelse hela dagen för att inte skadas... Och hon är djupt bekymrad över att sonen missar viktiga skoldagar....

Nej, det är definivt inte synd om oss västerlänningar som lever här i landet. Eller om politikerna som är på ännu högre standard än vad vi är. Eller om "buset" som skapar det här eländet som pågår. Men den vanliga lilla människan som bara vill leva sitt liv.... för denna är våldet en katastrof oaktat materiella följder. Och inget bistånd i världen kan lindra oron över att ens barn blir skadat.

tisdag 29 januari 2008

Stökigt i Kenya idag

Verkar mestadels vara ungdomsgäng som bråkar. Svårt att säga om det är organiserat eller spontant. Får hela tiden rapporter via Göran för att ha koll på läget. Skönt! Håller mig här hemma i lägenheten.

Har äntligen fått något som kan likna en förklaring till varför det är så oroligt: Nar Moi var president 1970-1995? (något sadant) så flyttade han en massa Kikyuys (en av stammarna) till Rift Valley. De som bodde där innan fick flytta på sig. De som bodde där innan var Luo's (en annan stam), så hela konflikten förefaller bottna i en osämja om vem som egentligen äger/har rätt till marken. Klassisk orsak till krig...

måndag 28 januari 2008

Men gör inte människan annat än äter och stickar...

Jo... lite...

Vi har haft en del att shoppa och det är ju alltid roligt i ett nytt land. Utforska vad som finns och inte finns. Leta i kryddhyllor, grönsaksdiskar, leta småbutiker med annorlunda urval, se på hantverk och verktyg. Och se på människor. Alla sorter finns, alla stilar, typer, färger...

Men vi har också åkt omkring lite. I lördags for vi vid 10-tiden. Lastade in en kylbag med hemgjord köttpaj och vatten och gav oss iväg. Genom samhällena med sina getter och varierande bebyggelser och ut på småvägarna. Göran gillar sin GPS och ingår i ett nätverk som kör och rapporterar om vägarna man kör på så det blir lite nytta förenat med nöjet också för de afrikanska vägarna är sorgligt dåligt dokumenterade. Var nere på 500 möh och uppe på 2.200 som högst. Lunch åt vi på en klippa 2000 m upp! Såg zebror, antiloper, en struts, en dromedar, ett påkört oerhört vackert litet nattdjur, babianer och märkliga fåglar. Massajer uppklädda till tänderna (varför???) på väg genom vad som såg ut att vara ödemark. En by där vi först mötte en liten pojke med en blå fotogenlampa. Så en till. Och några till... Till slut hade vi nog mött hela byn ute på promenad i eftermiddagssolen med blå fotogenlampor i händerna. Fick aldrig reda på orsaken.

Körde ut ett litet spår där det var något "skyltat" genom lite text målad på en sten. Kom ut på en klippkant men hänförande utsikt över Rift Valley! Där låg några små grå hus, men också en stor, lång, vacker byggnad i mörkt trä. Alldeles vid klippkanten! Visade sig att man kan hyra det huset över en helg. Sex rum och kök och allt man kan tänka sig. Blir nog ett framtida projekt, tänk att få vakna en morgon med den utsikten.

Och vegetationen! Helt plötsligt, i jord så torr så den spruckit trots den senaste tidens regn dök det upp enstaka fantastiska blommor. Har fortfarande inte klarlagt vad det var för sorter men tids nog har jag nog räknat ut det.

Summa summarum... vi var trötta och dammiga när vi kom hem men vilken fantastisk januarilördag!!!

Mat

Nairobi är en rolig matstad! OK, allt är kanske inte av toppklass, men det är det inte i Stockholm heller... Roligt är att man får anpassa sig rätt friskt! Älskar etiopisk mat, men där får man varken bestick eller servetter, bara bröd att äta med. Kräver viss eftertanke om man inte ska bli alldeles kladdig... Var på en Japansk restaurang häromdagen och åt en större meny vid ett stekbord i goda vänners sällskap. Också det mycket intressant! Hade inget val annat än att äta med pinnar så helt plötsligt gick det också. Fick i mig hela menyn medelst dessa två verktyg som enligt mitt förmenande borde ha använts till helt andra saker (stickning givetvis). Och himmel så gott det var! Den sushin vi fick var en ren njutning... Tonfiskbiffarna smälte i munnen... Hummern... det finns inga ord.

Italienskt har vi också hunnit med. Dom var definitivt inte i klass med italienarna när det gäller service men pizzan var härlig med tunn spröd botten och det slank ner en chokladmousse till efterätt också.

Hemma igår testade vi att göra en Curry... Inte kryddblandningen, utan en gryta med cocosmjölk, färsk ingefära mm. Ååå.... också det vansinnigt gott.

Potatis är gott på många olika sätt, men vanlig kokpotatis har jag aldrig varit förtjust i. Förrän nu... Potatisen här är så god att man kan äta bara den (nästan). Och morötterna!!! Älskar dessa söta, saftiga, härligt oranga gåvor från jorden.

Lagar mat på gasspis. Det är ett väldigt effektivt sätt att laga mat. Grädda bröd är lite mer krävande. Man får prova sig fram lite. Första försöket blev helt brända under. Använde enbart undervärmen och hade den på för högt. Nästa försök blev desto bättre. Först undervärme tills det var nästan klart, och ganska låg temp. Sen övervärme och stängd ungslucka. Då blev det både bakat och fick färg utan att bli bränt.

Härnäst på matagendan står att prova sötpotatis och att göra egen kokosmjölk. Har inköpt två nötter till det oerhörda priset av två kronor... Rapporterar vidare hur det gått...

Stickning

Tunikan i Bomullin med rutmönster framtill i Cottonviscose är nu klar... Härligt ledigt plagg! Finns på förstasidan i Drops nr 100 tror jag.

Håller nu på med en korallröd top i Muscat. Drops 101:23. Egyptisk bomull, garnet tillverkat i Italien, sålt av ett norskt företag i sverige och stickas nu i Nairobi. Lite smått internationellt... Verkar bli jättefin, fast kanske skulle man välja slätstickning upptill istället för avig slätstickning!?!

Letar spetsmönstrade sjalar på nätet. Tog inte med någon bok. Har du några bra tips på länkar tas dessa tacksamt emot.

onsdag 23 januari 2008

Solsken...

Var och simmade i morse, så och även i går morse... Härligt att simma sina tusen meter i en utomhuspool med fåglar, sländor och fjärilar i luften och värmande sol (lite för värmande men....) som gör sitt för en behaglig vattentemperatur. I januari... Igår var första gången jag var där. Innan jag hade gjort mina vändor i en tom pool hade området runtom fyllt med glada skolbarn. Gissa om jag kände mig VIT, vinterblek som man är. Barnen stimmade glatt och när jag klev upp och hastigt svepte om mig min handduk som hade fått ligga ifred vid poolkanten följde ett helt gäng flickor med in i omklädningsrummet. Iklädda sin skoluniform. Dom hade väldigt mycket att göra därinne just då. Sådär som bara barn kan. Satte mig på en bänk, fortfarande i min handduk, och avvaktade att åtminstone några skulle gå ut. De generade sig inte det minsta. Tittade noga på mig från alla håll och kanter, även ner i baddräkten! Ojoj vilken pärs... Men så är det att vara avvikande... det är bara att vänja sig. Barnen är glada och goa så det finns inget att säga. Slutade med att jag tog mina kläder, gick in på en toa och klädde om där. Duschade hemma. Nån måtta får det vara på hur mycket man bjuder på sig! Idag var det betydligt lugnare.

När jag kom från badet idag var det pådrag utanför. Tydligen en pågående demonstration längre ner på gatan. Får se vartåt det barkar. Landet har ju fått besök av några "högre herrar" idag som ska försöka medla i den pågående konflikten.

Typiskt dags för en förmiddagstupplur nu känner jag... Ha det så bra!

måndag 21 januari 2008

Stickning

Ribbonkoftan är klar! Oj vad jag kände mig fin i den. Härligt garn att sticka i och vacker lyster. Har tvättat den idag och väntar med spänning på att den ska torka så jag får se hur mycket den krympte. Använde Addie Lace-stickorna när jag plockade upp maskor längs halskanten. Rekommenderas! Det fungerade väldigt smidigt och bra.

Måndag morgon...

eller rättare sagt förmiddag. Har det bra, sitter här i ett vackert, funktionellt rum med fungerande dator och rosor på bordet. Ätit en bra frukost tillsammans med Göran innan han for till jobbet. Husan dammsuger och nynnar så trevligt i ett annat rum.

Under dagen kommer troligen slummens boende att samlas på en plats bara en liten bit härifrån för att göra vad? Maten i Kibera (slumområde med ca en miljon boende) börjar ta slut och desperationen sprider sig.

Nej, världen är INTE rättvis. Men det är svårt att ändra allt över en natt som enskild individ. Den tanken har jag gett upp. Däremot, genom att bo här, handla här, anställa, gå på bio eller uteställen så tillför vi landet pengar och arbetstillfällen. Det tror jag är något väldigt positivt. Om vi sedan också kunde påverka politiken vore det ännu bättre, men samtidigt är som jag skrivit tidigare, demokrati något som måste få växa och mogna och formas utifrån det egna folkets och landets förutsättningar.

Nåväl... kan inte göra så mycket annat än att leva våra liv utifrån de förutsättningar vi har. Och vi har levt i helgen. Kom äntligen ut lite... Kan inte förstå varför jag blivit så förälskad i de kenyanska små byarna med vandrande getter, får, kor och åsnor. Och en och annan hund av okatalogiserad art. Men jag älskar verkligen att åka genom och se... Iofs skulle jag gärna ta en soppåse i handen och gå och plocka skräp! Har lite svårt att förstå varför man accepterar att det ligger skräp överallt. Inte ens getterna verkar vilja ha det. Men man tänker olika, så är det bara.... For utanför stan i lördags. Genom byar färgade av den röda jorden. Det är som att varje molekyl suger åt sig jordens färg. Det lever och myllrar och tack vare regnen som kommit senaste tiden är det grönt och frodigt en tid det borde vara gult och bränt. Ut på leriga vägar, ut över savannen... zebror och antiloper dök upp, zebrorna verkade trivas att gå med boskapen. Såg också några strutsar som fjädrade sig och myste nyduschade av regnet. Körde på kanten av Rift Valley och njöt av de underbara vyer bara afrika kan bjuda på. Blev inte dammiga den här gången men bilen var imponerande lerig när vi återvände hem. Men vad gör det. Vi hade haft en underbar tur och biltvättar finns det gott om. På kvällen åt vi middag hos en kanadensiska med hennes kenyanske man och deras tre barn.

Söndagen höll vi oss i säkra områden i stan. Dvs "gräddhyllorna". Finns oerhört vackra områden där det är kuperat, massor av stora träd med bougavilla klängande som floder av färg, vackra planteringar och hus hämtade ur sagor. Stannade till för lite förtäring på ett mysigt litet ställe inbäddat i grönska och en liten porlande bäck där vattnet var färgat av den röda jorden. Regnet smattrade på taket medan vi satt och njöt och lyssnade på de olika språk som talades runtom av de fåtaliga besökare som trotsat regnet och gett sig ut för en stunds samvaro. Kan en söndag vara bättre?

Sköt om er därhemma! Hoppas den förväntade stormen inte gick för hårt åt sverige. Har svårt att få fram nyheter på den knackiga internetuppkopplingen så det är lite ovisst.

fredag 18 januari 2008

Nairobi idag

Det är tredje dagen av de utlovade protestaktionerna. På TV har vi sett förskräckliga scener från framförallt slumområdet där polis attackerar livs levande människor på ett sätt vi aldrig sett hemma. Men fortfarande är det, peppar peppar, lugnt här där vi bor och där håller vi oss. Ingen kan säga vart det här tar vägen och hur jag än försöker så begriper jag inte vari konflikten består! Jo, litegrann..... det tycks bottna i motsättningar mellan stammar. Men... samtidigt finns en hög ambition att skapa ett demokratiskt samhälle och man tillåter ju faktiskt demonstrationer, som jag anser vara en oerhört viktig del av demokratin, och tillåter att människor med olika åsikter kommer till tals så på något sätt känns det som att man är på rätt väg.

Ändå skapar man drama och använder oerhört hårda ord mot varandra. Vad är det här egentligen? Är det en slutlig förändring av stamkulturen och dess grepp om människor. Är det i så fall något gott? Betänk bredden av förutsättningar här i landet. Det finns stora lågutbildade grupper (ev lättpåverkade av retoriker), oerhört välbärgade människor som tillskansat sig makt på olika sätt och en klick välutbildad "medelklass". Och alla håller noga reda på vilken stam de tillhör. Egentligen inte alls möjligt att jämföra med det västerländska samhället. Ändå försöker man införa demokrati enligt västerländsk modell. Fordrar förmodligen enormt mycket diskussioner där lyssnande är lika viktigt som att tala... Och här verkar man ändå ha kvar förmågan att både tala och lyssna. Hemma i sverige har man i mångt och mycket slutat lyssna... Men det är många som känner behov av att tala.

Bara att vara här ställer allt på ända. Varje dag gör jag nya små insikter. Har alltid trott på att om man en gång varit i Afrika blir man aldrig densamma igen. Inte haft belägg för den tron förr men nu vet jag att så är det! Livet är verkligare här. Det skalas av och blir naknare och mer levande mitt i all misär. Är så oerhört tacksam för att jag fick komma iväg. Har dåligt samvete för alla er därhemma som jag vill finnas för men den tid jag kan få här är nog ändå värt det tror jag...

Kram till er alla!

Stickning

Tog inte med så mycket ullgarn hit eftersom jag trodde det skulle vara alltför varmt att hålla på med men just nu hade det varit utmärkt... Jaja, man lär sig allteftersom och vädrets makter rår ingen på. Jobbar med en kortärmad kofta i Ribbon, ett underbart garn av bambu och soja. Ser verkligen fram emot att få avsluta den och stoppa den i tvättmaskinen enligt instruktion. Garnet lär krypma en del. Återkommer med "recension" när den är klar för användning.

torsdag 17 januari 2008

Nairobi idag...

soligt, drygt 20 grader och friskt efter nattens regn. En stad full av möjligheter och ambitioner, men just nu i uppror. Försöker följa med på nationell TV och i tidningar för att förstå vari konflikterna egentligen består men för en västerlänning är det obegripligt. Behöver nog studera stadens och landets historia lite närmare för att kunna förstå. Men jag lär mig mycket om retorik av att lyssna! Flera talare som uppträder i media är lysande retoriker. De poliser man ser agera på TV vet jag däremot inte vad jag ska kalla. Iofs brukar ju media vara bra på att söka upp exeptionella situationer, men det är ändå svårt att förstå och acceptera att kontorsklädda kvinnor i höga klackar tvingas fly undan polisen, att en gammal man som bar vatten till sin familj slogs ner med batong och att poliser till häst jagar journalister. Handlar det om att dra hit mer biståndspengar? Konstigt sätt i så fall.

Experimenterar vidare med maten. Konstaterat att morötterna och potatisarna här är de godaste jag ätit och att det går utmärkt att göra pannkaka även här i Kenya. Och jag gläds åt att tre dagar i veckan ha ett magiskt kök! Vi har en underbar tjej som städar, tvättar och diskar. Otroligt skönt! Då kan jag ägna mig åt att sova, sticka och experimentera. Och förhoppningsvis vara ute på upptäcksfärder. Såhär bråkigt ska det väl förhoppningsvis inte alltid vara. Vi hoppas på att kunna göra en utflykt i helgen. Har ännu inte bestämt vart, det finns så mycket att se!

Nu återstår att försöka få det här publicerat, internetuppkopplingen är definitivt inte den bästa men det ska bli bättre framöver! Ha det så bra alla därhemma!
Och grattis på födelsedagen Jessica...

måndag 14 januari 2008

Planet kom... och gick... med oss på!

Resan var väl inte den behagligaste men vi kom iallafall ner till Nairobi välbehållna. Vilken underbar känsla att hoppa i en taxi i kortärmat med ljumma vindar och vajande palmer utanför i januari! Åkte genom stan, men chauffören valde en väg bortanför slumområdet vi borde ha passerat. Har fortfarande inte åkt förbi det. Märker inte särskilt mycket av de politiska trubbel som varit förutom ett överflöd av affisher på de mest osannolika ställen. Var ute och promenerade idag och såg en del folksamlingar som inte kändes alldeles vänliga men ingen var "på" så det blev ändå en underbar promenad. Vi har ju bara rest omkring, packat, städat och träffat människor de senaste veckorna. Promenerandet har varit eftersatt! Men idag så... fick fötterna vad det tålde och det var snudd på att jag brände mig i solen fast jag bara skulle kompletteringsshoppa lite...

Har bunkrat mat och tankat bilen full. I morgon ska Göran troligen åka till jobbet, onsdag troligen inte för då väntas stora protestaktioner! Känns skönt att vi bor så bra som vi gör, muromgärdat och med trevlig omgivning. Klarar nog att bli instängda ett tag om det blir kris.



Det är alldeles lagom varmt för en svenska som är ovan vid värme i januari. En smula vind ibland och ett ösregn inatt gör livet behagligt. Haft gäster ikväll, bjöd på trerättersmiddag till sju personer från 2 till 49 år gamla. En tös blev helt såld på tanken att man kan göra Barbirkläder själv och mamsen önskade sig rejäla raggsockor till de tre barnen! Himla synd att jag inte fått med något sånt garn! Får se hur det kan gå att ordna.

Måste sluta här, problem att publicera... men jag lovar att återkomma så snart jag kan! Tills dess... ha det så bra därhemma...

måndag 7 januari 2008

Hektiska helger och ett stort beslut...

Helgerna blev intensiva! Har varit i Jönköping hos Görans mor som föll illa och hamnade på sjukhus där ortopedavdelningen var stängd pga vinterkräksjuka. Därefter mellanlandning i Östersund innan fortsatt resa till Östersund. Där väntade ljuvliga barn, barnbarn, syskonbarn, moster och andra släktingar på att få rå om oss. Samtidigt som någon sorts framtidsplanering skulle göras och genomföras. Nerresan tillbaks till Eskilstuna var ett äventyr i sig med halv snöstorm och hala vägar. Men allt gick bra! Nu börjar livet!!!

Idag har jag formellt sagt upp mig och också informerat Försäkringskassan om att på fredag lämnar vi landet (= ingen ersättning därifrån i fortsättningen). Försöker kommunicera med vänner och arbetskamrater samtidigt som lägenheten ska göras iordning för att bli övergiven en tid och så ska det packas för några månader framöver. Många nystan ska med! Var till Nystvindan och rensade hennes hyllor före nyår. Man har väl prioriteringarna klara för sig...

Så... den här veckan blir det nog inte så mycket bloggande heller. Lördag morgon kliver vi förhoppningsvis ur planet i Nairobi och sen är det bara att med is i magen se vad som väntar. Tror inte de kvarteren vi ska bo i är så påverkade, än i allafall. Kommer att försöka skriva löpande om vad som händer och sker och hoppas på kontakt med er alla hemma i Sverige också.

Håll en tumme att det här var rätt val.