Stickerisnack

Måndagskväll och blåsor på fingrar men brett leende ändå

2010-10-11T21:09:00.002+02:00

Ull är helt enkelt underbart.... Idag har vi Lena Köster som lärare, ja inte bara idag förresten, ända tills på torsdag får vi fortsätta denna trevliga bekantskap! Idag har vi haft en föreläsning om fårhållning, lärde mig oerhört mycket, inte minst om olika sorters får. Bl a finns ett som heter Klövsjöfår (för ickejämtlänningar kanske bör nämnas att Klövsjö är en jämtländsk ort med ganska egna vanor), vi fick känna på den ullen och den var underbar! Sen fick vi ta hand om delar av ullen vi klippte här på skolan för en tid sedan, sortera den, ta bort allt oanvändbart och sedan tvätta för att spinna den senare i veckan. Fick också gå igenom olika sätt att karda, hur man kan spinna direkt genom att bara dela på ullstaplarna och träna på att spinna på slända. Ullhantering är inget lättsamt jobb men resultatet är värt det...

Imorgon ska vi börja på spinnrock samt härvla upp det vi spunnit idag och tvätta det. Lena säger bestämt att man inte kan bedöma ett garn förrän det vilat, tvättats och man gjort ett arbetsprov på det och jag har bestämt mig för att tro på henne:-).

Onsdag ska vi prova på att tova, där säger jag nog pass och försöker förhandla mig till att spinna istället om det går.

Nu ska jag försöka sticka några varv innan det är dags att sova så man är alert imorgon.

Äntligen något att berätta igen

2010-10-09T20:24:00.006+02:00

vet att det var länge sen jag bloggade nu men det har liksom bara rullat på... har haft turen att ha ett härligt arbete, make, vänner och givetvis stickningen. Och nu... nu är jag i paradiset! Jag har börjat på Sätergläntans årsutbildning i stickning. Gick två kurser där i våras; tvåändsstickning med Karin Kahlund och Estninsk spetsstickning med Triinu Andreasson. Under den tiden fick jag veta att skolan planerade en ny stickutbildning som förhoppningsvis blir treårig!!! Livet tar ju ibland konstiga vändningar och en av de märkliga var att min mans omedelbara reaktion när jag berättade om detta var "den måste du gå"... Själv trodde jag dels inte att jag skulle komma in, dels inte att han skulle säga ok till det så jag behöver fundera över natten men... ja... nu är jag där sedan 24 augusti och det är fantastiskt!

I fortsättningen ska jag försöka skriva lite om varje del av utbildningen. Kan ju vara roligt för någon som vill gå kursen att läsa om varje moment. Kanske kan det också finnas någon läsare som vill veta mer om något ämne och då svarar jag gärna på frågor. Har varit slö med kameran, men det finns lite aktuella bilder på skolans sida och lite på http://mc-chicksomsticks.blogspot.com/.

Svårast med utbildningen är att jag bor och verkar bara en halvtimme från garnernas himmel... Bilen tog den vägen hem i fredags, vi ska spinna ull kommande vecka så min snälla bil tyckte väl att jag skulle ha lite vackert att jobba med. Ska berätta mer om att spinna i kommande inlägg....

Tiden snurrar så fort

2009-12-29T11:50:00.002+01:00

när man har roligt. Och det har jag just nu... trots saknaden..... Marknaderna och jobbet tar det mesta av min kraft och energi men båda är oerhört kul. Tror jag hamnade på rätt jobb nu. Tokhögt tempo där man får testa sina gränser blandat med lugna stunder som öppnar för samtal, möjlighet att få hjälpa människor och lite lagom mycket teknikutmaningar, trevliga temperamentsfulla arbetskamrater och kunder av alla sorter och slag. En oväntad generositet från arbetsgivaren som överraskar och glädjer, jag är inte van vid att en simpel timanställd får vara med på möten, julbord och t o m får julklapp från arbetsgivaren! Uppskattar det enormt. Och nattjobb... jag älskar nattjobb. Men det blir inte många minuter i telefon på den lediga tiden, det får jag nog av på jobbet.

Dessutom blir jag involverad i det nya sverige. Det är bara att konstatera att vårt land förändras och det fort. Under åren i det stilla Kjula glömde jag att hänga med tror jag... På årets julbord som var en blandning av hotell- och taxifolk fick jag uppleva att i mitt eget land vara i minoritet som svenska! En väldigt, väldigt konstig känsla men också spännande. Kände igen dynamiken från tiden i Kenya. Vet inte hur många nationaliteter som satt kring bordet på Westerqwarn i Strömsholm men många var det.... Och jag tror inte någon i de högsta ställningarna var ursvensk. Såhär är det och det märks nog mest i serviceyrkena. Jag är ännu inte på det klara med hur det skiljer sig från det sverige jag började arbeta i men jag tänker mycket på det och återkommer säkert med reflektioner framöver. Har ju ett par säsonger på ett ursvenskt fjällhotell för många år sen att jämföra med.

Men jobbet är inte alltid kul, det ska väl erkännas.... är ensam ansvarig på hotellet på nätterna, står i en reception med stora fönster i gatunivå och det är på både ont och gott. Oftast är det charmigt, man följer stadens insomnande och uppvaknande men för några nätter sen var det lite obehagligt för då var det inte så mycket folk ute och de som var det kändes klart obehagliga. Det var lite för hög berusningsnivå och det låg aggression i luften... fast rädd var jag inte, det behöver man inte vara, chaufförerna tittar in med ojämna mellanrum och det passerar både polisbilar och vaktbolag utanför på gatan så händer nåt är chansen att få hjälp fort goda. En av chaufförerna skrattade åt mig och konstaterar att jag tänker för mycket... och det har han faktiskt rätt i... det är bra med arbetskamrater så man får perspektiv....

Senaste marknaderna och summering av mitt första år som knalle

2009-12-29T11:03:00.004+01:00

Har varit på ett par marknader till, tror jag ska börja skriva lite mer utförligt om de jag är på, kanske kan vara till nytta och inspiration för andra som har lust att börja åka. Det är verkligen att rekommendera!!! Man träffar folk och får prata om och visa upp det man gör och roligare kan det väl inte bli. Skattereglerna för vad man får tjäna på hobbyverksamhet är numera generösa så det krävs rätt mycket innan man blir skattepliktig. Dock bör man ändå se till att hålla reda på sin försäljning och sina utgifter för man kan bli kontrollerad. Har inte råkat ut för det än men är heller inte nervös för dom nivåerna har jag inte nått. Nästa år är jag mer beredd så då kanske, nu vet jag mer om vad som säljer så chansen ökar. Vore väl egentligen roligt om man kunde sälja så mycket så man blev skattepliktig fast jag tror inte dagen kommer:-)

Julmarknad i Skebokvarn. Tror det var tredje året hembygdsföreningen där arrangerade. Där blev det inte så riktigt lyckat, vi hade fått löfte om att stå inomhus och var därför klädda för det, men fick stå ute. Efter lite krånglande hamnade vi iallafall till sist under tak. Första gången jag ställer upp mina saker i en rullstolsramp. Det var kallt och fuktigt men gjorde iallafall det bästa av situationen, hittade en hel del trevliga människor att prata med och en gång när jag vände på huvudet brann en fotoblixt av och en leende man påstod att det var så man fick de bästa bilderna. Han fortsatte att knäppa ett tag. Jag som hade jobbat hela natten var kanske inte helt överförtjust, men vad gör man inte.... nån måste ju våga så jag hängde bara på och berättade lite kort om vad jag gör och varför. Det blev dock ingen bild i tidningen, bara en kort artikel. Han konstaterade i artikeln att jag har specialicerat mig på vantar, halsdukar och mössor. Inget medvetet val men när jag tittar på mina saker ser jag att han nog har rätt. Bra att få hjälp att se.... Artikeln hamnade i Katrineholmskuriren av alla tidningar!?! Fick ett bra tips av journalisten på säljbara "ting" att sticka. Vad det är håller jag dock för mig själv tills jag undersökt marknaden:-)

Extra kul var att jag träffade fler representanter för områdets textilkultur och den visar sig vara imponerande. Det finns flera som håller får just för ullens skull och det verkar som att man håller på att utveckla sig ordentligt i konsten att få fram bra ull och använda den kreativt. Jag köpte några härvor garn spunnet på Solkustens ullspinneri av får från Båvenområdet. Ska bli roligt att se hur det för sig i stickningen! Den 10 januari har Båvenmaskan en dag på hembygdsgården dit Mälarmaskan är inbjuden. Jag har skrivit lite om det på Mälarmaskans blogg och även startat en grupp på Facebook som jag kallar Mälarmaskan m fl där jag hoppas fler och fler ull- och stickintresserade kommer att skriva om lokalproducerade garner och aktiviteter i länet. Sörmland är så litet så vi kan gott skapa aktiviteter för hela länet för att lära oss mera och inspirereras av varandra.

Efter att ha stått ute och frusit hela dagen var jag lite trött när jag körde hem, hade ju jobbat hela natten också, men trots att det var beckmörkt och regnigt och okänd väg så gick det bra och jag hann hem i tid för att äta ordentligt och sticka lite innan det var dags för ytterligare ett arbetspass. Söndagsnätter är rätt lugna så det gick bra att jobba men måndagen sov jag gott... Otroligt vad man orkar när man har roligt!

Nästa var sista helgen före jul i Rinkesta slott utanför Ärla. Slottet har aldrig varit öppet för allmänheten, har använts som vårdhem ett antal år och nu söker den nye ägaren efter användningsområden. Bl a håller en osttillverkare, Sofia, till där och det är hon som höll i trådarna för marknaden. Där fick vi platser inne tack och lov för dagen var vansinneskall!!! Det kom inte så mycket folk som vi hade trott och det började lite trögt på försäljningsfronten men lossnade... Roligast var en härlig dansk konstnär som förälskade sig i mina tvåändsstickningsmössor. Han köpte en och sen försökte han sälja övriga till ett antal personer. Borde kanske anställa honom som säljare, fast jag skulle nog inte hinna sticka i samma takt som han säljer. Även här fanns Båvenområdet representerat med garner och ullalster men jag handlade inget denna gång. Kul dock att ses igen när man börjat bli bekanta. Fanns en dam till som hade textilier och lite stickat. Hon gjorde roliga vantar, förmodligen av restgarner. Modellen typ lovikka men inte ruggade, förmodligen stickat av restgarner för det var flera färgfält i varje och en avig rand som dekor ett varv in på några färgfält. Enkelt och effektfullt! Nej, jag kopierar inte andras modeller, men om någon låter sig inpireras av vad jag berättar så varsågod..... Gav henne mina uppgifter och hoppas på att vi kanske kan åka tillsammans nångång. Hon gillar också mindre marknader och vårt sortiment kompletterar varandras.

Summa summarum av detta mitt första marknadsår är.... Wow.... jag är helt fast! Det är jobbigt att masa sig upp på mornarna, plocka ihop och försöka hålla i ordning, leta sig fram på ställen man aldrig varit men oj... det är värt varenda minut! Det är oerhört roligt att möta människor, få en direkt feedback på det man gör, få prata om det man älskar. Varje marknad föder nya idéer, ibland får man nya vänner och bekanta både bland knallar och besökare och även om man inte blir rik så ger det iallafall så mycket inkomst att man med gott samvete kan fortsätta sticka i garner av god kvalité och unna sig att experimentera och pröva. Det här vill jag fortsätta med länge.... Tack till er som hjälpte mig att komma igång, tack till alla härliga människor jag mött och... vi ses igen!!!

Man borde inte vänta....

2009-12-10T09:48:00.002+01:00

fast det gör man ju ändå. På allt möjligt... nu återigen på att höra från maken, han skulle ha ringt igår men inget hördes. Kan ju vara dålig mottagning.... Såg att nån svensk var anhållen i Pakistan igår, grannlandet. Fast det borde inte kunna vara han. Men vad vet man... iallafall inga läskiga påringningar på dörren på ett par dagar nu. Kanske har jag lyckats plantera obehagliga vibrationer så ingen vågar...

Himla tur man har jobb!!! Nu ska jag stänga ner datorn, har varit inne på Facebook ett tag, hittat gamla vänner, spelat Word Challange och lagt upp en ny grupp som jag hoppas kan bli samlingsplats för stickintresserade i Sörmland. Gruppen heter Mälarmaskan m fl. Sen blir det sova, vovven kommer ett tag så då blir det promenad och mer sova och sen jobba inatt. Fast.... jag tror jag får sticka en stund också, Lena på Nystvindan inleder ständigt i frestelse.... nu senast ett nytt Dropsgarn.... - Delight -. SÅ underbart... tunt, löstvinnat men starkt strumpgarn i förföriska färgövergångar... blir ett försök nu först men halvvantar som ska ut på första bästa marknad.

Borde verkligen få fart på kameran snart men det är så mycket man borde....

Stackars säljare

2009-12-06T19:53:00.002+01:00

konsulenter, agenter och allt vad dom nu kallar sig som har fräckheten att ringa på dörren. Vad sjutton är det för nytt fenomen???? Länge har det ju ringt säljare av olika sorter och slag, det hjälper inte ens med NIX, många tar sig fram iallafall. Nu har dom dessutom tagit sig för att börja komma hem och ringa på och tjata om elavtal och telefonabbonemang och allt vad det nu är som jag inte bett om.

Men för sjutton... inte kan man oanmäld ringa på dörren till någon som har sin närmaste anhöriga i Afghanistan.... Jag vet... jag överreagerar men jag brukar inte få oanmälda besök och när det nu senaste dagarna ringt på dörren flera gånger så hoppar jag ur skinnet!!! För en sekund är det givetvis poliser eller nåt motsvarande som står där med hemska nyheter, nästa sekund en god vän som behöver hjälp eller bara träffas på riktigt, som vänner gör... så... jag ber retroaktivt och preventivt om ursäkt men jag kan inte rå för att jag blir galen när ni står där med ert påklistrade leende och inplastade id-kort som förmodligen inte säger nåt... håll er borta från min dörr!!!!!!!!!!! Ska dörrklockan ringa ska det vara av vänskap eller omtanke och inget annat.

Allting har en ände

2009-12-06T19:42:00.003+01:00

även denna trevliga helg. Men till Malmköpings julmarknad åter kommer jag mer än gärna, speciellt om jag får det trevliga sällskap som jag fick den här gången! Och vi fick t o m levande underhållning en stund. Stämningen var jättetrevlig, ingen verkade stressad och många tog sig tid att prata en stund. Fick bl a vara rådgivare i hur man hittar knyppelmönster. Det var en herre som i samband med ett benbrott hade provat på knyppling och funnit det vara en avkopplande sysselsättning och nu passade på att få tips om vart man kan köpa mönster. Att sitta och sticka, vilket tre av oss fyra i huset gjorde så fort vi hann, måste, näst att ha hund, vara det bästa sättet i världen att få kontakt med andra människor. Nästan alla verkar ha någon sorts relation till eller tanke om stickning. Fick också kontakt med nystartade "Båvenmaskan". En stickförening i Sörmland som nyligen startat.

Eftersom försäljningen gick bra så... lite måste man ju unna sig... står man mellan choklad och smycken/ljus så... en lyxig liten chokladask, lite kola, nya örhängen och lite ljus fick följa med hem.

Kom iväg i god tid

2009-12-05T17:02:00.002+01:00

och ovanligt nog hade jag inte ens glömt något! Fick ett rum i en mindre gård vid Malmköpings hembygdsgård som jag fick dela med två andra kvinnor. Jobbigt....... den ena sålde fantastiska smycken som hon gör själv, vackra väldoftande tvålar och ljus (också handgjorda av henne) både med och utan dofter. Och vilka dofter sen... hallon, blåbärspaj, glögg, pepparkaka, päron/sandelträ mm!!! Och den andra sålde handgjorda chokladpraliner och hemgjord kola.... I ett rum intill stod en kvinna i folkdräkt och sålde lite stickat samt fårskinn och garn. Behöver en låst plånbok som det bara går att stoppa in pengar i, inte ta ut från förrän man är hemma.... Vi fungerade bra ihop så dagen har varit jättetrevlig! Lite snö hade iofs varit snyggt men man kan ju inte få allt. Har sålt bra och dessutom kom några saker jag stickat och sålt tidigare vandrande in i lokalen i sällskap med sina nya ägare. Kul att se att det man gör används.

I Afghanistan verkar dom ha det så bra det går. Har haft sillfrukost enligt anhörigbloggen (som Eva påpekade redan igår)... Fast det är kallt och regnigt och att vara i ett land som detta utan att bli berörd är förmodligen omöjligt. Tänker på er alla som är där...

Vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag

2009-12-04T09:08:00.002+01:00

Samma sak varenda gång maken är borta längre tid, lägenheten förvandlas till verkstad:-) Köket är än så länge normalt men känner jag mig själv rätt så är det väl snart igång där också. Har så förbaskat mycket idéer i huvudet! Satt i vardagsrummet hela dagen/kvällen. Hade besök av min "daghund" med matte och vi satt här och pysslade. Hade fått fram en massa smågrejer som legat på lager men medan hon producerade det vi skulle göra, OCH visade sig ha oanade talanger, hon är mycket, mycket mer konstnärlig än vad jag är, så fastnade jag i att virka smått med metalltråd. Nu får det vara såhär ett par dagar, det är jättehärligt att bara kunna sätta sig ner och greja när andan faller på. Dessutom stickar jag blommor ur fjolårets häfte Julstickning av Johanna Wallin. När man börjat kan man bara inte sluta och det är utmärkt användning av alla sparade små garnsnuttar. Man stickar smådetaljer som sen sys ihop. När det är grejer som inte ska utsättas för det slitage som t ex en strumpa får utstå är det lättare att sy ihop och fästa, man kan minska antalet stygn och det behöver inte alltid vara snyggt från alla håll. Med ett dekorstygn här och en pärla där kan man göra skojiga små saker.

I helgen är det marknad i Malmköping. Får se om jag ger mig iväg idag och gör iordning bordet eller om det får bli imorgon tidigt. Inget jobba i helgen, nu får det bli fokus på marknad. Men jag vet nu att jag orkar vara vaken och aktiv länge... jobbade i förrgår natt och var igång hela dagen igår ända till 23 på kvällen. Gick jättebra!

Killarna i Afghanistan verkar ha det rätt kämpigt såhär inledningsvis. Sänd goda tankar och styrka till dom så dom reder upp det som behöver redas upp!

Jobbat inatt

2009-12-01T16:55:00.002+01:00

och nyss vaknat. Har hört av Göran så allt är väl. Igår på dagen fick jag följa med min daghund och hennes matte till veterinären. Lilla vovven har fått några knepiga knölar som veterinären tog en biopsi på. Huvva, det är inget trevligt att se djur sövas och bli skurna i även om det är små ingrepp! Men det verkar ha gått bra, nu är det bara att vänta på resultatet, tack och lov verkar det komma före jul. Vore inget kul för dom att behöva vänta över helgerna! Tror inte det är nåt farligt, vovven är pigg som en mört, men man vet ju inte och ju tidigare man kan få koll på elaka celler som överagerar, desto större chans att kunna göra nåt åt det.

Natten var jättelugn, men då blir det ju istället tid för samtal. Det är alltid roligt att få prata en stund. Taxichaufförer har sett det mesta och jag lär mig mer om stan och folket här än vad jag gjort under alla mina 19 år här! Eller åtminstone får jag perspektiv jag aldrig haft. Och inte bara om stan, vi har chaufförer från många olika länder så det blir lite omvärldskunskap också. Vilket jag definitivt behöver, har alltid haft en väldigt snävt perspektiv med mestadels sverige som referensram. Numera är det givetvis en övergiven värld, inget blev sig likt sen jag träffade Göran. Men det är mycket att ta igen. Stora luckor i allmänbildningen som behöver fyllas på.

Ska försöka sticka lite nu när jag fått kontakt med maken igen och återfått lugnet (fast jag var inte så särskilt orolig, den här resan vet jag kommer att innebära långa uppehåll i kommunikationen). Blir inte så mycket mer gjort inför marknadsdagarna i helgen, ska göra några iögonfallande småsaker bara. Jobbade på bra förra veckan så förrådet är lite förnyat. Nu är det några liggande beställningar som ska utföras och så vill jag försöka avsluta mina egna projekt som väntar så snällt.

Morgon

2009-11-27T07:12:00.002+01:00

Försökte hitta maken på nätet men han hade redan varit inne och sen länge försvunnit. Jaja, sådär är det... man kan ju maila. Själv ska jag vrida på dygnet så jag kan vara pigg och alert när jag jobbar inatt. Tycker verkligen om att jobba nätter!!! På helgerna är det tempoökning framåt natten, vardagsnätter lugnare och sen klingar det av nästan helt en stund, samtalen som kommer till växeln blir färre och färre och möjligen lite svårare att uppfatta för att till sist helt avta en stund. Och så börjar stan vakna så sakta med städare, tidningsbud och brödbilar. Morgonbussarna börjar rulla med enstaka passagerare som knappt ser vakna ut och sen när det är morgonpromenaden hem kommer de som är ute med raska steg, alla har ett mål och är totala motsatser mot nattens innevånare. Det är helt olika verkligheter.

Så nu ska jag fästa trådar en stund, ut på stan en kortis och sen är det dags att försöka sova så länge det bara går. Ingen daghund idag, hon var här några timmar igår och förgyllde tillvaron. Att en sån liten varelse kan vara så rolig! Tar sig fram överallt, letar upp bortglömda garnnystan och kommer stolt med dom i munnen (hupp....), ligger uppe på soffkuddar som borde ramla men inte gör det, visar sån enorm glädje när något händer men kan också vila när man sitter ner och gör nåt. Och busar som en dåre stundtals...

Ha en bra dag!

Soldathustru

2009-11-25T10:52:00.004+01:00

Nu är det på allvar!!! Fick ett tidigt sms om mellanlandning i Turkiet, och ett senare som bekräftade att de nu landat i Afghanistan. Vet inte om alla är på plats än, de åker tydligen i omgångar, men "mina" är där iallafall. Känns... både oroligt och spännande. Förberedelsen har varit väldigt lång. Men på nåt vis, när man får lång förberedelse, så känns det som att det aldrig ska bli verklighet. Men det är det nu... Min man och min styvson har klivit ut i talibanernas rike och där ska de verka i ett halvår. Och förhoppningsvis få tillfälle att göra något gott! Förbättra livsvillkoren för en oerhört utsatt civilbefolkning. Mm... lite stolt är jag allt över dom också, inte bara orolig. Många människor talar om att de vill göra saker men mina killar... dom gör faktiskt någonting.... puss på er!

Innan avresan har vi varit till svärmor i Jönköping, hittade tack vare henne en ny garnaffär där som jag verkligen måste rekommendera. Återkommer om det, hittar inte adressuppgiften nu... men... hon hade Rosa papperskassar och packade in garnet i rosa silkespapper... åååhhh så läckert.

Förra veckan tog vi en kryssning till Riga! Min första kryssning privat och mitt första besök i den delen av världen. Inte Görans förstås, han har ju varit överallt redan... men det var trevligt... gav verkligen mersmak. Gick givetvis omkring och tittade i gamla stan, det måste man ju, men hittade också en mer genuin och oändligt stor marknadsplats med både mat, hantverk och "grejer". På marknaden var priserna betydligt humanare än i gamla staden. Ett bärnstenssmycke måste man ju bara ha, ägde faktiskt inget, och hittade ett lokalt tillverkat, helt klart udda i ett litet marknadsstånd. Ingen "investering" men klart användbart. Garn... nej, det var det inget överflöd på men faktiskt börjar min man få upp väderkornet för längst bort på marknadsplatsen nosade han upp en pyttebutik som jag redan passerat som undangömt i ett hörn hade vanligt, rejält, tvåtrådigt kulört ullgarn på tvåhektoshärvor för dryga 20 kr/st!!!!! Men då hade vi gått mycket och länge... Båten... hm... hade en del fördomar... faktiskt besannades inte så många av dom. Det var riktigt trevligt och det beror absolut inte enbart på att det fanns ställen där man kunde sitta inomhus och RÖKA:-) Vilken lycka... få sitta ner, varmt och skönt, god dryck och tobaksrök.... Det var så härligt så stickningen fick faktiskt vila en stund, men den var med i väskan hela tiden.

På stickfronten... ja... det blir ett och annat... nu är det ju julmarknadsdags så jag fyller på lagret allt jag orkar... Inget direkt spännande och nyskapande som övriga stickerskor på nätet men så är det ibland. Återkommer med bilder så småningom. Har en massa projekt i huvudet, förmodligen fler än vad jag någonsin kommer att kunna förverkliga om jag inte tar hjälp. Det finns ingen ände på vad man kan göra mer stickor och garn.

Sticka mössor

2009-10-24T08:52:00.002+02:00

var inte min plan just nu, jag skulle ju ägna mig åt mina egna "åtsidanlagda" projekt men det har iallafall blivit lite mössprojekt, nu senast en helt okreativ som ska fungera som värmekälla under en stridshjälm. Jaja, så kan det bli om man lever med en militär. Men det är ju kul att göra nåt som är verkligt avsett för användning. När man gör delikata spetssjalar händer det gärna att dom hamnar i ett skåp för att folk inte näns använda dom.

Har hittat en alldeles jättehärlig daghund i miniformat. Blir bara nån enstaka dag för matte jobbar timmar men ändå... Hon var hit igårkväll med husse och matte, jag som är van vid belgare och Sigge svamphund iakttog med viss förskräckelse hur hon tog sig in i minsta vrå och kom glatt framskuttande med t ex ett garnnystan i munnen. Blir väl en bra anledning att inventera och sortera förråden i välförslutna kartonger. Kul ska det bli iallafall att ha en promenadkompis framöver så man verkligen tar sig för med att gå ut. Som vädret är nu är det allt för frestande att sitta hemma i fåtöljen och sticka med en ljudbok i örat. Måste vara något av en rekordanvändare hos Storytel, har redan läst 28 böcker!

När man är ute mycket i skogen är det svårt att undgå ett väldigt väldigt tråkigt fenomen! KYRKAN skövlar skog.... Vore det någon skogägare man borde kunna lite på vore det väl dom, men tydligen är kapitalbehovet stort just nu så man struntar i folks behov av rekreation och alla djurs, växters och insekters behov av orörd mark. På Sigge svamphunds blogg finns just nu ett bildexempel. Hur får man stopp på sånt????? Har hittat en länk som kanske kan vara till nån nytta men jag vet inte om det håller undan just kyrkans skövlingar. Ett klick för skogen.

Idag ska det packas igen, maken kom hem för ett par dagar sen men nu är det dags att ge sig iväg igen. Och snart är det avresa för flera månaders bortavaro... Tycker det står om Afghanistan i varenda tidning jag öppnar just nu.

Ha en trevlig helg! Det planerar vi att ha....

Ännu tid för svampskogen

2009-10-21T09:53:00.003+02:00

och det är ju något som definitivt prioriteras över stickningen, ibland iallafall. Igår hade Sigge svamphunds matte lusläst kartan och hittat ovandrade skogar med kärr och hade dessutom kännedom om att just det markområdet lär vara kalkrikt så det kunde tänkas vara fyndplats för rödgul trumpetsvamp... Bryggde kaffe, men fick lov att köpa macka i samband med tankning för "någon" hade inte handlat på ett tag. Blir lätt så när man är mycket ensam. Och så iväg.... Det var rätt dimmigt på morgonen men ett antal plusgrader så det var ingen risk för halka. Plockade upp en glad Sigge med matte i Hälleforsnäs och så gav vi oss av. Ett rådjur dök upp vid vägkanten men på sånt avstånd att det inte blev nån incident, inne i skogen syntes ett kid. Vacker syn, men man vill ju inte göra närmare bekantskap. Och sen följde en kärrvandring! Ingen skulle kunna få mig att hoppa, klänga och klättra på det sättet om det inte rörde svampplockning! Inte klokt vad man tar sig för för de små raringarna. Och efter ett antal kärr var korgarna fulla och tunga som bly! Höstsvamp är fuktig och tung trots att de en och en är små och lätta!

På vägen hem stannade jag till hos Belgarhuset, det börjar vara dags att leverera valpar idag och jag ville se hela flocken en sista gång. Åtta valpar är MÅNGA!!! Satt på golvet med dom en stund och de gjorde sitt bästa för att äta upp både mig och mina kläder.

Stickat blev det inget igår men all svampen är klar och i torken och än är det tid för fler vandringar.

Strålande höstväder

2009-10-13T10:50:00.002+02:00

här i Eskilstuna men jag ser att det visst kommit några snöflingor här och var. Inget spår av nåt sånt häromkring just nu iallafall, bara solsken och flammande höstfärger. Borde kanske gå ut och njuta men jag krigar med en förkylning så det får nog bli en innedag med stickning. Har hittat ett företag som heter Storytel som tillhandahåller ljudböcker via mobilen till en rimlig kostnad så jag sitter i min fåtölj och låter bok efter bok strömma genom öronen medan jag stickar på lite olika projekt. Just nu har jag experimenterat lite med att sticka mönsterstickning med bomullsgarner på en ullbotten (Karisma och Muscat). Ska bli intressant att se vad som händer när man tvättar, om bomullsgarnet kryper ur eller om det blir vackert. Spännande är det iallafall, mönstret får mer liv när det blir kontrast även i lyster och inte bara i färg.

Garnaffär

2009-10-03T02:34:00.001+02:00

Det är ju inte direkt nån hemlighet att jag älskar Nystvindan och att en anställning där, om så enbart på deltid, vore min stora dröm men tack och lov kommer fler garnbutiker i närområdet! http://www.avigochrat.se/index.html i Torshälla är ett välkommet nytillskott. Nope.... jag har inte minsta chans att få jobb där, innehavarinnan har döttrar med samma intresse, men det är ett kul komplement så man kan hitta ännu fler roliga garner! Där hittar man bl a en härlig blandning med ull/soja som ger ett skimrande resultat med tungt fall och några roliga blandgarner med olika strukturer.

Ohöljd reklam!

2009-10-03T02:02:00.001+02:00

Vet du nån som vill publicera kul böcker... här finns en skribent!!! http://svamphunden.bloggagratis.se/

Vet du nån som vill läsa mer som en nybörjare i stickning som utvecklats rekordfort och är så produktiv och kreativ så man bara häpnar.... och DESSUTOM kunnig i layout etc http://emmagjort.blogspot.com/search?updated-max=2009-09-07T21%3A55%3A00%2B02%3A00

Vet du vilka som är stickandebloggvärldens bästa vänner? http://evaihalmstad.blogspot.com/ och http://parlmudden.blogspot.com/ . Det är vänner som hänger i fast det kärvar ett tag (länge....).

Vet du nån som vill köpa hundvalpar att arbeta med och uppfödda i totalt trygg och kärleksfull miljö? http://belgarhuset.bloggagratis.se/

Nä.... inte någon som helst vinning har jag av dessa rader men det är människor jag respekterar och tycker så intensivt mycket om så de förtjänar ett extra omnämnande!

Arbetslösa var vi

2009-09-30T09:39:00.002+02:00

men så är icke fallet längre. Under sommaren har vi lyckats ha ett par jobb var, nu är maken på utbildning inför uppdrag i Afghanistan och på helgerna kör han ibland taxi. Jag jobbar så mycket jag får (inte tillräckligt) som personlig assistent samt jobbar i taxiväxel. Övervägde att ta taxikort men det har varit lite fullt i huvudet av alla nya kunskaper och av att återkomma till arbetslivet så det där med att ta det kortet har fått vänta lite. Men jag ska nog framåt hösten här när det börjar sätta sig lite.

Det är rörigt och hopplöst att planera och stundtals är läget smått förtvivlat när vi bara inte får till det men ändå.... vad det är underbart skönt att få jobba igen!!! Tack vare snälla vänner som låter mig kela med hundvalpar och ser till att jag kommer ut på långa skogsvandringar och en make som står ut med mig när jag tappar koncepterna av all röra så går det här. Det blir väl en vana och någon sorts ordning så småningom.

Och stickat har jag gjort på löpande band! Hinner sällan eller aldrig med stickcaféerna just nu men stickar så mycket jag orkar hemma. Har under sommaren, återigen tack vare vänner, kommit ut på marknader och fått sälja så pass att stickningen finaniserar sig. Och givetvis träffat mycket folk att prata garn och stickning med. Det är alltid kul! Nu är det uppehåll ett tag med marknader men inför jul är det dags igen. Måste givetvis bättra på lagret inför marknaderna men hoppas också kunna få slutföra några projekt till mig själv. En flätstickad kofta i Silke Tweed har länge varit en dröm och för en tid sedan fick jag råd att köpa garnet men har inte fått den klar än. Den ligger ganska högt på prioriteringslistan.

Ska också försöka komma igång med bloggandet igen för jag har saknat alla bloggvänner. Nu är humöret och energin tillbaks så...

Arbetslös(a)

2009-03-09T09:46:00.002+01:00

Uppbrottet från Kenya blev hastigt och oväntat pga en familjetragedi. Jag kom hem redan i september och har varit hemma sen dess. Maken återvände och jobbade kontraktstiden ut men är nu hemma. Det visade sig vara i totalt fel tid vi kom hem! Det är ständiga rapporter i media om nya varsel och samhällsekonomin dalar vilket påverkar arbetsgivarnas förmåga att/vilja att anställa. Så här går vi båda två, arbetsföra och sugna på att hugga i, men till ingen nytta... vilket slöseri arbetslöshet är i ett samhälle där så mycket skulle behöva utföras... Jag ska berätta mer senare om våra öden och äventyr medan vi försöker hitta nya jobb, det är en lång och skumpig resa kan jag försäkra och mycket av svagheterna i vårt system blottas... Vi ser kanske lite mer av det än andra eftersom vi varit utom EU så länge så vi har trillat ur alla trygghetslösningar som finns i sverige, dvs A-kassa, sjukpenning osv. Och när man väl trillat ur är det inte helt enkelt att leta sig in igen!

Vi söker allt vad vi kan på allt som dyker upp söder om Gävle och för att få känna oss åtminstone lite till nytta medan vi letar så får vi jobba på Röda Korset. Tack och lov för det!!!! Det är lite speciellt att jobba i en frivilligorganisation där alla utför oavlönat arbete men det är både roligt och givande och ett betydligt bättre sätt att tillbringa sin tid än att sitta hemma och titta på väggarna.

Har DU nåt jobb åt oss så tveka inte att höra av dig.... Vi kan/vill båda hugga i med det mesta och det vore underbart att få se en lön trilla in igen...

Stickning

2009-03-09T09:21:00.003+01:00

Det har blivit mycket stickat senaste månaderna! Stickning är ju som bekant bästa medicinen mot det mesta... Tur man har sitt garnlager att knapra på när man inte kan shoppa som man vill. Men jag har varit jättedålig på att ta bilder så det får komma senare. Bland det som växt fram har funnits pulsvärmare, företrädesvis "Ankfötter" (fritt översatt) som fanns med i Sticka meras pulsvärmarklubb i fjol. Ett enkelt spetsmönster som gör sig väldigt fint. Har använt egna rätt ofta, även på Kupan där jag sen i januari får gratisjobba några dagar i veckan för att ha nåt att göra. En bosnisk kvinna som jobbar där blev helt fascinerad över dessa, hon beskrev det som att det ser ut som att man är prinsessa. Självklart fick hon ett par egna. Och min goa svärmor som har bekymmer med sina handleder och därför alltid bär klumpiga handledsstöd fick ett par förlängda med hål för tummen för att dölja "bandagen". Några pulsvärmare ligger på lager inför kommande marknader men de ska bli flera.

Har också gjort färdigt några påbörjade tröjor som vänner hade i sina förråd. Bra sätt att få klart nåt som bara ligger, låt nån annan göra det... för den som tar över är ju stickningen helt ny och därför rolig igen. Har givetvis några egna såna projekt också, påbörjade men inte avslutade. Men jag har så mycket sticklust just nu så jag tror inte jag behöver lämna bort nåt men man vet ju inte....

Har experimenterat lite med sjalar och scarfs. Efter att ha tittat på det i flera år och t o m stickat en kortärmad kofta i det så blev jag helt plötsligt helt förälskad i Hjertegarns Ribboon... är en långsam själ... garnet är utgående så det kommer inte att gå att få ta i mera och jag har inte pengar att köpa upp det som finns på lager nu. Högst irriterande! Men jag får leka med det jag har och sen hitta på nåt annat....

Disktrasor har diskuterats flitigt på sticklistan, det var förstås smittsamt så det ljusvekegarn som legat i åratal har förvandlats till ett par dussin enkla men högst funktionella disktrasor. Har också använt ett gammalt blandgarn bomull/lin som blev över efter en jumper stickad på 80-talet och det blev också utmärkta disktrasor med lite mer riv i. Fast det räckte inte till så många.

Strumpor flöt ur fingrarna en period. Förälskade mig i ett nyinkommet garn behandlat med jojoba och aloe så det blev några par till en familj med diabetiker och då räckte garnet även till ett par till mig.

Och flättröjor har också varit ett ryck! Fick göra två stycken till barn före jul, det är så otroligt kul! Mycket jobb, det var något mönster på vartenda varv men man lärde sig snart rapporterna så det blev klart i tid. I farten blev det lite mössor, halsdukar och vantar med flätor också...

En period var det mönsterstickning med flera färger... till det passar restgarnerna som ligger helt förträffligt! Hittade äntligen en teknik så det blev relativt fint i övergångar mellan färger. Har inte varit nöjd förut men nu fungerar det bra. Favoriten blev en rutig halvvante, den har jag gjort många av. Bild kommer senare. Har ett antal idéer i huvudet som ska få komma ut under våren...

Ja, mycket stickning är det tack och lov och stickcaféerna är lika trevliga som alltid, om inte ännu trevligare för det har kommit några nya människor som bidrar med tankar och funderingar och några som var med från start men försvann har återkommit ett par gånger. Jättekul!!!

Länge sen....

2009-03-09T09:20:00.000+01:00

men livet här hemma har varit lite konstigt och upp och ner så jag har inte velat belasta er med mina funderingar. Nu kommer våren smygande och med den livsandarna så nu tror jag att det är dags igen. Men jag lovar ingenting om hur regelbundet jag kommer att dyka upp... det får framtiden utvisa.

Keramikmålning/Ceramicspainting

2008-10-14T11:58:00.003+02:00

Dekorerat våra bruksföremål har vi gjort sen urminnes tider... Den här typen av keramikmålning går ett snäpp längre. Allt gods gjuts, just nu ute i Härad, av tunn lerblandning i formar från USA och bränns också där. Sedan finns ett sortment färger i mängder av nyanser och med hjälp av fantasi och teknik får tjejerna till de mest häpnadsväckande effekter när de målar. Har varit passiv deltagare på kurserna på måndagskvällar nu ett tag, bara för att komma ut och träffa folk, och jag häpnar när jag ser allt vad de åstadkommer.

We have been decoration our things since the Stone Age.... But this takes the decorating a step further. All the things are funded here, from a thin clay and then fired at the same place. The mould are bought from the USA. The women are working with a special kind of coulor, in many shades, and makes fantastic items with skills and imagination. Have visited them every monday evening the last weeks, they are a nice group and it´s good to get out, meeting others. And I´m amazed of all the things they are creating.

Svampskördar och höst/Mushroomharvests and Autumn

2008-10-14T11:38:00.004+02:00

Höst i sverige.... Mörkret kommer, frosten, sommarkläderna byts mot tyngre och mörkare plagg. Men också mycket skönhet om man bara tittar. Och alla dessa delikatesser som växer ute i skogen och bara står där och väntar på oss....

Autumn in Sweden... The darkness falls, frost, light summerclothes are changed to heavy and dark garnment. But so much beauty if You just open the eyes. And all the deliciolus mushrooms in the forests, just standing there waiting....

Ät inte denna... bara njut av prakten.

This is NOT for eating, just for looking at.

Senaste tidens stickningar

2008-10-14T11:15:00.005+02:00

Babyset i Lanette, mönster från Lanette. I orginal stickat i naturvitt men jag tyckte det gråa med svarta detaljer var tuffare. Storlek 0-3 månader. Snart kommer mitt lilla plastbarnbarn som ska få njuta av merionoull sin första tid i livet....

Babyset in merinowool from Lanette (norwegian yarn). The originalpattern is in natural white, but I felt that grey and black was more cool. The sice is 0-3 months. Soon my husbands new grandchild will arrive and have the opportunity to spend the first, cold, time in life in merino...

Fick ha en liten utställning för en grupp kvinnor som lär sig att måla keramik på Sensus i Eskilstuna, mer om dem senare. Det här är en del av det jag åstadkommit senaste året, men jag har inte på långa vägar kvar allt... Blev lite förvånad själv över hur mycket det var.

Arranged a small exhibition for a group of women who are training in ceramicspainting, more about them later. This is some of the things that I´ve knitted the last year, but not all of it... I was a bit supriced myself over how much it was.

Lite andra barnsaker, och en rätstickad sjal, som också fått flytta till Östersund. Harlekinmössorna är inspirerade från boken "Från topp till tå", och stickade i tvåtrådiga ullgarner jag färgat själv.

Some other things for children, and a knitted shawl, that I´ve sent to my husbands daughter in Östersund. The blue caps are made from a yarn I´ve dyed myself and inspired from a swedish book called "Från topp till tå".

Tillbaks i Sverige/Back in Sweden

2008-10-14T10:00:00.002+02:00

Är tillbaks i Sverige sen en tid tillbaks pga tråkiga familjeomständigheter. Har varit lite svårt att återanpassa sig och ännu värre att anpassa sig till att återigen leva utan maken men det är som det är. Försöker hålla mig sysselsatt, först och främst med att söka jobb! Men också med stickning, vänner, svampskog och hundar.

Back in Sweden again. Caused by a sad familysituation. I´m having a bit of a problem ajusting to this country again and also to the fact that I´m separated from my husband again. Trying to keep occupied. Looking for a job! And also knitting, repairing the relations with my friends, spending time in the forests around picking mushrooms and walking dogs.

Nairobi National Park Orphanage

2008-08-17T07:57:00.004+02:00

Av någon anledning har vi aldrig besökt denna inrättning trots att den ligger vid infarten till Nairobi nationalpark... Vet inte om vi hade fördomar om djurparker utomlands, att det ska vara förfärliga ställen eller om vi trodde att det bara var för barn. Men igår ville vi göra något annat så vi bestämde att pröva iallafall. Och oj!!! Det ångrade vi inte!!!

Det är ingen djurpark... det är ett ställe där en kvinna för att hedra sin döde mans minne byggde upp en plats för vila och återhämtning för skadade eller utstötta djur. Många kommer från Tsavo nationalpark. Mer att läsa här... Orphanage.

Of some reason we have never visited this place though it is situated by the entrance to Nairobi National park.... Maybe we have a prejudice against zoos in other countries than Sweden, think that the animals isn´t cared about or maybe we just belived that it is a place for children. But yesterday we wanted to do somthing different and went there. Something we DO NOT regret.

It´s not a zoo.... it´s a place where a women to honore here dead husbund has built up a place for rest and recreation för injured or orphaned animals. Many from Tsavo. More to read here... Orphanage

Varje djur har gott om utrymme, det var rent och snyggt, varje djurs individuella historia fanns berättad på skyltar. Stängslen var hela, det fanns rent vatten och skugga. Vi tog inte så många bilder för givetvis var inte kameran laddad... Det var också svårt att ta genom stängslen. Men här är några....

Every animal had lot of space, it was clean and nice, every animals individual history was told on signs. The fences was complete, there was water and shadow. Couldn´t take so many picturer because ther wasn´t enougt power in the camera.... It was also difficult to take pictures through the fences. But here ar some....

Ett av afrikas många kattdjur, Serval (tror jag) väsentligt större än en huskatt men mindre än geparden. Oerhört vacker!

One of afrikas many cats, Serval (I thing), bigger than a housecat but smaller than cheeta. Beutiful!!!

Här är gepardernas skötare inne hos tre ungdjur. Dom var oerhört sociala och mysiga, fulla i bus som alla katter och kom fram till stängslet och visade upp sig gång på gång. Fanns flera ställen med geparder, man höll isär dom beroende på bl a ålder och kön.

Her are the cheetacaretaker inside with three young ones. They seemed very social and cosy, playful as all cats and came close to show off time after time. There were more cheetas, seperated because of age and sex.

Ett vårtsvin som njuter av solen. Det var ett par syskon som vägrar leva med andra vårtsvin, vill bara ha varandras sällskap.

A worthog enjoying the sun. It was siblings, who refuse to live with other warthogs, they just want to be together.

Den här apan är det första man möter. Någon hade försökt smuggla den på flyget men kenyas vilkskyddare fick tag på den och nu bor den här tills vidare.

This monkey is the first animan one meets. Someone had tried to smuggel him between countrys but the rangers caught him and now he is living her.

En av fem sjakaler som låg och myste.

One out of five jackals.

En Sunbird (hittar inget svenskt namn, finns massor av sorter, ser ut som kolibri men det är inte kolibri, finns överallt, oerhört vackra och snabba).

A Sunbird.

Den här bjässen låg mitt i sitt hägn och var majestätisk! Leoparder är oerhört vackra men det är svårt att få syn på dom ute i naturen. Hoppas vi någon gång får den chansen.

This majestic one was resting in the middle of his protection. Leopards are unbelivebly beutiful but difficult to spot out in the country. Hope to get the chanse sometime.

Denna nilkrokodil väger över 1000 kg. Svår att identifiera eftersom han hade valt att maskera sig med den röda jorden! Han sades vara en riktig buse som gillar att skrämma personalen när dom är inne och gör rent.

This Nilecrocodile is over 1000 kg. Difficult to identify as he has coverd himself in the red soil. He likes to scare the staff when they visit him.

Och den sötaste av alla... lilla Dikdik. Lever i livslånga par, snabb som vinden och så söt...

And the sweetest of them all, Dikdik. Lives in lifelong relationships, fast as the wind and so sweet....

En bild jag är extra ledsen att inte kunna visa är bild på hyena. De låg så dumt till så det gick inte att fota. Men OJ vilka otäcka djur!!! Har alltid trott att dom var stora som en schäfer max men icke! Det var bjässar!

One picture I really would have wanted to show yolu was of Hyenas. But they had placed themselfs so there was no oportunity to take pictures. Have always thought that they were in sice maybe as a German shepherd but not! They were huge!

Det fanns fler kattdjur, många lejon bl a majestätiska hanar, struts, Grå Jako, apor, två sorters sköldpaddor och en del andra djur vi inte fick se. Ibland har man också elefantungar och flodhästungar från Tsavo här men inte den här gången. Men vi ska dit igen....

There was more cats, many lions especially majestic males, ostrich, African grey parrot, monkeys, two kinds of turtles and some other animals we couldn´t se. Sometimes ther also is babyelefants and hippos from Tsavo but not this time. But we vill absolutly visit again....

Farlig kombination/dangerous combination

2008-08-17T07:31:00.003+02:00

iallafall om man vill undvika att jobba med skrattmusklerna.... Då ska du absolut undvika kombinationen irländare och öl!!! I fredags kväll hamnade vi på Village Market, ett köpcenter i det område där mycket av FN-folket bor och arbetar och vi hamnade i detta irländska sällskap bestående av poliser och gamla militärer. De har varit ute på ett medlingsuppdrag och var nog i behov av avkoppling. Och inte i behov av arrangerade roligheter, det stod de för själva.... När de började beskriva hur bra finnar och irländare kommer överens framåt natten när finnarna börjar sjunga och gråta då var skrattkrampen nära...

at least if you don´t want to use your risible muscles... Definitly avoid the combination irishmen and beer!!! This friday we ended up att Village market, a shoppingcenter close to where the UN-peoples are living and working and met this irish gang of policemen and old militaryguys. They had been on a misson of mediation and now needed some relaxing. Did absolutly not need any arranged fun, they knew how to have fun themselfs. And when they started to describe how well finns and irish peoples get along, espesially nighttime when the finns start singing and crying, we nearly died laughing....

Det var en riktigt, riktigt trevlig kväll... För er som inte vet så har jag levt med en finne i nästan 10 år och många av mina vänner hemma i sverige är finnar....

It was a really nice evening... For you who dosn´t know, I´ve been living with a finn for almost ten years, and many of my frienda back home in sweden ar finns....

Utmärkelse/Award

2008-08-14T10:04:00.002+02:00

Ååå... en utmärkelse från LenaL... Tusen tack! Det värmde gott här i ett grått och svalt Nairobi.

An award from Thank You very much! Heats up my heart here in a grey and cold Nairobi.

Skickar den vidare till/Gives it futher to

Pärlmudden Sigge Svamphund Eva i Halmstad Jag sa du kan.... och slutligen Handgjort

Ny blogg/New blogg

2008-08-14T06:30:00.003+02:00

Har hittat en ny, fascinerande hobby... Fågelskådning. Men för att det inte ska bli allt för rörigt här så kommer jag att blogga om det i en egen blogg och tänker mig att kunna använda den även för att dokumentera mina iakttagelser. Förhoppningsvis också hitta nya vänner som kan bolla tankar kring fågelskådning. Bloggen heter "Birdexploring" och adressen är http://birdexploring.blogspot.com/

Have found a new, exiting hobby.... Birdwatching. But I´ll wright about that in a blogg of it´s own to not mess up this one to much. And my intension is to use the new blogg to keep notes about what I see. Hopefully I can also find new friends and discuss birdwatching. The name is "Birdexploring" and the adress is http://birdexploring.blogspot.com/

Beslut taget/Descition made

2008-08-12T15:23:00.002+02:00

Hittills talar allt för att jag måste åka hem... Det svider att lämna maken men vad ska man göra. Idag satt jag som vanligt och gick igenom Platsbanken och kom till det beslutet att det får bli fjällen igen. Var många år sedan men om inte annat kan jag städa. Att ta hand om människor och skapa trevliga miljöer känns perfekt! Dessutom blir det säkert mycket fritid så jag kan sticka och promenera. Kan kanske hitta någon lånehund som sällskap.

Everything tells us that I´ll be forced to go home alone. It hurts to leave my husband but what to do... Today I checked, as I usually do, the swedish site for jobs and made the decision to take a job in the Swedish mountains. Beeen working there as a girl. Many years ago but warm memories. Taking care of peoples and create a nice environment sutes me fine.... And the sparetime is perfekt for knitting and long walks. Maybe I can find dogs to borrow....

Typiskt nog hittade jag då ett jobb som fick mig att hoppa högt! Textillärare i Malmköping, denna underbara lilla stad... Lade in en ansökan trots att jag inte har några papper med mig att styrka någonting alls och inte är säker på några datum. Söta, snälla, rara... känner du någon på skolan där så lägg ett gott ord för mig... Kan komma hem på ett par dagars varsel.

But... I found a job as a teacher in textiles in a city very close to where we live so I applyed.... Hope to have some friends in Sweden that can talk good about me...

Håll tummarna!

Fingers crossed!

Besökare/visitors

2008-08-11T15:57:00.002+02:00

Det händer att vi får besök på klubben av fyrbeningar. De här två hade mycket jobb med att hålla koll på matte och husse när dom var i vattnet. Så mycket att en av dom trillade i... Men det var räddningskurser den här dagen så det var inga problem...

It so happens that even forlegged ones visits the divingclub. These two had a hard job to check out what was happening when twolegged familymembers was in the pool. So much that one of them fell into the water. But this was a day for rescuingklasses so... no problem....

Läget i Nairobi idag/Nairobi today

2008-08-11T11:23:00.002+02:00

Har inte nämnt något om läget här i Nairobi på länge. Helt enkelt för att det varit lugnt... Bara de vanliga bilolyckorna osv. Men för någon vecka sedan brände en grupp ner ett mindre universitet som protest mot höjda avgifter. Och idag fick jag just höra att ett upplopp eventuellt kan vara på gång med anledning av en rösträkning. Tydligen är det ännu inte helt klart vilka som ska bli medlemmar av parlamentet. Inget att oroa sig över för vår del, men för kenyanerna ännu ett bakslag. Det är alltid den "vanliga" medborgaren som får betala priset... Skänk en tanke till alla de som aldrig tycks få lugn och ro att leva sina liv och bygga upp en bra tillvaro för sina barn.

Havn´t mentioned the situation here in Nairobi for a while. It has been calm so there has been no reason.... Just the normally caraccidents and so on. But a week ago a group burned an universitybuilding as a protest against raised fees. And today I was told that that there can be a riot caused by an votecounting. It seems that it´s not done with all the counting for the parlament. Don´t worrie about us!!! But the "normal" kenyan is the one paying the price... Give them a thought... the ordinary peoples that only wants to liva a normal life and build up a good existence for there children.

Lördag med växter och djur/Saturday with plants and animals

2008-08-10T09:17:00.007+02:00

Göran tycker om att, och behöver sova på helgerna, men nu har jag varit hemma i lägenheten så länge så det kändes nödvändigt att komma ut! Har äntligen hittat en internetsida med sånt som händer i Nairobi så jag tittade igenom ordentligt vad som skulle hända i helgen och hittade en trädpromenad på lördagsmorgonen!!! Det finns något som heter Arboretum. Vi har varit där vid flera tillfällen för det är ett av de få ställena i Nairobi där man kan promenera. Området är på 30 hektar, 101 år gammalt, det finns minst 5000 träd och vid en inventering gjord 1997 kunde man definiera 350 olika sorters träd med en omkrets på minst 15 cm. Hälften är inhemska, hälften kommer från Australien och Brasilien. I området finns också en del andra växter, självklart mycket fåglar och fjärilar och en liten samling (hu....) fladdermöss. Hade lite bekymmer att hitta gruppen som skulle guidas runt. Medan vi väntade pratade vi med en ung man som också väntade och han roade oss med en berättelse om hur han i sin barndom råkade bli berusad på en dryck hans farfar gör av frukterna från Korvträdet. Ja, trädet heter så och frukterna ser verkligen ut som jättekorvar som hänger och dinglar. Med nogsam behandling är frukterna lättjästa och producerar inom 2-4 dagar en dryck som man kallar öl men kanske kan jämföras med vårt mjöd.

Göran likes, and needs to sleep during the weekendmornings but now I´ve been inside the apartment for a long time and really needed to get out so I searched the Internet to find some activitys. Found a "treewalk" saturday morning! Here are sometging called Arboretum. We have been there some times. It´s one of the few places in Nairobi where you actually can take a walk. The area is 30 hectras, 101 years old, there are more than 5000 trees and when one invented 1997 one could define 350 different speices with a diameter of 15 cm ore more. About half is indegenous, half is exotic from Australia and Brasil. There are a lot of butterflies, birds and to my horror, som bats! It was a bit difficult to finds our group, but while waiting we talked to a young guy that told a story about how he as a child just happend to get drung on a drink his grandfather use to prepare from the fruit from the Sausagetree. Yes, that is the name of the tree. The fruits looks as huge sauseges hanging from the branches. If you treat the fruit the right way it´ll ferment within a couple of days and the natives calls the product for a bear.

Under ett par timmar vandrade vi sedan omkring och lyssnade på en ung men kunnig flickas berättelser om medicinträd, giftträd, träd för utsmyckning och små roliga anekdoter om hur träd kommit till Arboretumet osv. Väldigt, väldigt skönt att få gå lite och väldigt skönt att träffa lite folk och lära sig om växterna här i Kenya. Hittade en underbar faktaspäckad bok så nu kan jag plugga hemma också.... Det finns oerhört mycket att lära om träden här.

We walked around for ablouot two hours listening to a young but wellinformed girl telling us about medical, poisonous and ornamental trees and some storys about how som of the trees arrived to the arboretum... It was really nice to walk and meet some peoples and learn... Found a perfekt book so now I also can do some studying at home. There is so much to learn about the trees here!

Sen begav vi oss till ett ställe jag länge velat åka till. Giraffe Centre i Karen. Man håller där den utrotningshotade arten Rotchield. En av 3 sorters giraff i Kenya, och en av 9 i afrika. Det finns 10 giraffer i olika åldrar samt ett antal vildsvin. Vildsvinen och girafferna lever tätt tillsammans och hjälps åt att skydda varandra. Girafferna ser långt men har ofta huvudet uppe i trädkronorna, vildsvinen lever på marken, ser dåligt men har oerhört bra luktsinne.

Vilken upplevelse det var att få träffa de här underbara djuren så nära! De var inte ett dugg rädda för människor utan kom fram och kelade och tiggde mat...

Then we took an other trip to a place I´ve been longing to se. The Giraffe Centre in Karen. One keeps the endangered Rotchieldgirarre there. In kenya there is 3 kinds, in afrika 9 kinds of giraff. There is 10 giraffs in various ages and a number of worthogs. The worthogs and the giraffe ar depending of each others! The giraff can se very far but lives his life with the head in the crowns of the trees, the warthogs lives on the ground, don´t se so well but can smell very, very well.

What a wonderful experience to meet this animals so close! They had no fear, just came close, cuddled and begged for food.

Det fanns ett härligt café där man kunde sitta och titta på hur girafferna vandrade omkring. Dit ska vi igen!

There was a nice café where one could sit and just enjoy how the giraffes socalised... This is a place to visit again!

Stickning/knitting

2008-08-08T10:30:00.006+02:00

Har inte skrivit så mycket på sistone, men stickat desto mer.... Här är några alster.

Havnt been writing som much here for a while, but there has been a lot of knitting. Here are some of the things.

Stumpor i Fabel, älskar multifärgade garner! Detta är modell 23:106 i Dropskatalogen. Väldigt kul att sticka och garnet gör sig bättre i slätstickning.

Socks in Fabel, I love the multicololoured yarns! This is 23:106 from the Dropscollection. Really nice to make and the yarn looks even more lovely in stickinettstitching.

Nr 32:106, också dom i Fabel, men enfärgad. Gjorde inte den virkade kanten.

Nr 32:106, also those in Fabel but not the multicoloured. Didn´t do the crochet on the edge.

Nr 23:106 igen, men här har jag gjort resår, häl och tå i enfärgat. Blir en helt annan strumpa....

Nr 23: 106 again, but with a mix of yarns. A totally different sock....

Den här behöver jag nu på kvällarna! Här är kallt! Nr 29:105, men istället för rosa mohari och alpacka har jag tagit en grå Indiecita och blandat med mörkblå Vivaldi och fick då denna jeansfärg som jag gillar.

This one I need now in the evenings. Here in Nairobi it´s cold! This is Drops nr 29:105 but instead of pink mohair and alpacka I´ve used a darkgrey Indiecita (alpacka) and a darkblue Vivaldi and then got this jeanscolour that I love.

Det här var riktigt, riktigt kul!!! Nr 5:105, grå Muscat. Inga sömmar, och i storlek M för det är en beställning till en asiatisk dam.

This was a really nice project! Nr 5:105, grey Muscat (a cottonyarn, very shiny and beautiful) and in the sice Medium. It´s for a asian lady.

Mössa i rest av Indiecitan. Alpacka töjer sig gärna så jag stickade i resår, med flätor. Syns nog på detaljbilden hur jag gjort.

Cap in leftoveryarn Indiecita. Alpacka normaly stretch so I knitted rib (is that the word when You knit two, purl two?) and made some plating. The picture shows fairly well how I made it.

Stor mössa i tvåändsstickning där jag prövat att sticka kantens ribbor med två färger. Blev lite för brokigt för min smak. Det svarta mönstret får jag genom att sticka aviga maskor och med svart. tar fram den svarta tråden framför innan och efter grå maskor. Tvåtrådigt ullgarn, rundstickor i bambu nr 4, 192 m upplägg, 50 varv innan intagen börjar.

Big cap in twoendknitting. I´ve tried purling the edge with two colours, but isn´t so found of the result. The black pattern I got by purling with black, putting the black yarn over the grey before and after the purl.

Barnstrumpor i Opal. Minns inte namnet på färgerna.

Ckildrenssocks in Opal. Dont remember the names of the colours.

Gåvan till skolan i Sudan/The gift to the school in Sudan

2008-08-08T10:07:00.002+02:00

Förra veckan åkte min make till Yei i Sudan så då var det äntligen läge att lämna över de saker ni snälla människor hemma hade samlat ihop till skolan. Maken och Linda, en norsk kvinna som bland mycket annat är ansvarig för skolan, gick igenom allt som var med tillsammans med skolans huvudlärare och skolans sekreterare. Nålarna var till stor glädje! Som jag sagt till er alla, nålar finns att köpa i Sudan men kvalitén är hemsk. Sytråd av olika färger och sorter var också oerhört välkommet. Broderiramar kunde nog ha skickats hur många som helst. Säkerhetsnålar hade jag fått för mig att det fanns, men det gjorde det inte så det borde jag också haft med mycket, mycket mer. Likaså en sån liten detalj som tryckknappar! Reflexband var okänt men dom skulle testa. Jag är helt övertygad om att det är något som verkligen behövs och kan rädda liv om man syr på dom på speciellt barnens kläder. Rundstickorna krävde också lite förklaring, men de lär nog bli flitigt använda!

Tusen tack alla som hjälpte till, särskilt tack till Nystvindan, Pärlmudden, Ninas hörna och Malins maskor och stygn!!! Hoppas på att få möjligheten att göra detta igen!

My husband went to Yei in south Sudan last week and visited the school there. For english readers, that havn´t had the opportunity to follow my lovehistory with the school I can tell that it is a trainingschool that educates IT-peoples, joiners (is that the right word? Peoples that build in wood....), tailors and some other proffesions. NPA is the organisation that runs the school. If you look on the page you can find more information about the organisation and the school. I had the opportunity to go there for a week this spring to work with alredy trained tailors. There are pictures earlier in the blog from this week. When we went home to Sweden this spring I begged my friends to collect small things for the school. Things I´d noticed that they lacked or things of better quality. I got needles of all kinds, very needed, securityneedels, sewingtread (they have tread and needles in Sudan but unbelivebly poor kinds), some yarn, embroiderytool and many other small things.

A huge thanks to my friends that helped.... Hope to be able to do this again.

NSSAC - Nairobi divingclub

2008-08-01T07:56:00.003+02:00

Har tidigare skrivit om dykklubbben men inte visat några bilder... Dags nu....

Här är poolen som används för dykövningar. Paradoxalt nog ser man i gläntan mellan träden rakt in i Kibera, ett av världens största slumområden. När man är på klubben en söndag behöver man inte spela någon musik för kyrkliga och mycket högljudda aktiviteter pågår runtom och står för underhållningen.

Have been writing about the Divingclub earlier but never published any pictures. Time for that now....

This is the pool where the divers make exersicis. You can look right in to Kiberal, one of the worlds largest slums! If visiting the club on a sunday, you don´t need any entertainment of your own, becouse ther is religius meetings, loud ones, all around.

Mot klubbhuset, och baksidan av personalen.

Towards the clubhouse and some of the staff.

Hur man tar sig i vattnet med full utrustning...

How to get into the water, with all the stuff on....

Göran i vattnet

Göran in the water

I fortsättningen/in the future

2008-08-01T07:53:00.002+02:00

kommer jag att försöka skriva både på svenska och engelska. Lovar inte att det alltid blir rätt och bra men ska iallafall försöka göra mig förstådd....

I´ll try to wright in both swedish and english. Can´t make any promises that it always is correkt but hope that you at least can understand what I mean.....

Gåvan till Sudan

2008-07-25T08:36:00.002+02:00

Äntligen ska Göran åka till Yei i Sudan där skolan ligger så nästa vecka levereras era gåvor!!! Ska lägga iordning allting i helgen. Vi hade en tanke på att köra bil upp genom Kenya och in i Sudan och sedan över Uganda tillbaks hit men tyvärr är säkerhetsläget bitvis inte det bästa så den trippen blev inte av :-(. Hade varit jätteroligt att få göra den resan OCH få överlämna sakerna själv men man får inte alltid som man vill. Återkommer med rapport om mottagandet.

TACK till alla som bidrog!!!

Väder i Nairobi

2008-07-25T08:33:00.002+02:00

Det är fortfarande kallt och grått här... Ingen av er därhemma verkar vilja tro på att det är så, men nu kan ni kolla själva på Expressens väder. De närmaste dagarna kommer temperaturen att ligga som högst mellan 16 och 19 grader! Här är det KALLT.... Så alla stickade strumpor kommer väl till pass och på kvällen är det varma koftan om man går ut....

Såg att ni däremot har härliga dagar att se fram emot! Njut.... och lyckliga alla som går på semester nu....

Stickeri-glad

2008-07-23T07:09:00.002+02:00

Jag är jätteglad!!! Stickglad!!!!

Sticklistan har länge varit en seg historia men nu helt plötsligt har det bara exploderat i intressanta diskussioner. Bl a om extralånga "strumpstickor" som visade sig användas till en traditionell finsk tröja som tre personer stickar på. http://korsnas.hembygd.fi/korsnastrojan/ Jättespännande!!! Och folk har börjat dela med sig av sina språkkunskaper inom ämnet stickning så de som har svårt för att sticka med beskrivningar på andra språk kan få hjälp. Och folk skriver om att spinna för handstickning. Oj vad det här har blivit roligt!!! Om du inte redan är med på sticklistan så rekommenderar jag att du kliver in nu. Här kan du gå med

http://www.kanalen.org/sticklistan

Här finns antika stickmönster som numera är helt fria att användas av var och en
http://www.antiquepatternlibrary.org/

Allt detta från nya vitala sticklistan....

Hells gate nationalpark

2008-07-22T12:18:00.005+02:00

Hells gate är ingen stor park. Men den bjuder på mäktiga vyer och också små detaljer som t ex lavaglas insprängt i bergen här och var. Området är vulkaniskt, därav de otroliga färgskiftningarna du kan se i den röda vägen.

Zebror i flock som alltid. Zebran är ett väldigt kommunikativt djur, man blir helt häpen när man hör vilka ljud dom kan framkalla. Lever i flockar och är väldigt familjekära.

Vårtsvin på flykt. Nejdå, vi hade inte medvetet skrämt dom, det blev bara bråttom någonstans.

Acasia, av den taggigare modellen. Taggarna är stenhårda! Knölarna är inte som jag först trodde en sjukdom, utan just den här sorten växer såhär. Finns en vitknölig också. Besöks flitigt av myror, vilket faktiskt är ett bättre skydd för växten mot att bli uppäten av giraffer och elefanter än vad taggarna är.

Till vänster i den här bilden är det vatten, men det vita till höger är växthus! Man odlar enormt mycket, bl a rosor, i växthus här.

Bröllopsresa

2008-07-22T12:07:00.004+02:00

Göran i sin afrikanska skjorta, sittande i den spanska sängen som stod ute, under tak, och där det var tillåtet att röka!

Bilder från Fort Jesus, en märklig plats som var porten in i Kenya och där bl a slavhandel ägt rum.

Utsikt från balkongen... Kan det bli frodigare?

Man kunde idka fågelskådning från den spanska sängen... Det här är nog vävarfåglar.

Och vad det här är vet jag inte, men vacker var den!

Baobaträd i Mombasa. Dom är ganska så välvuxna. I just den här parken ligger portugiser begravda under träden!

En utsikt från Fort Jesus

Vigseln

2008-07-22T12:03:00.001+02:00

Några bilder från vår vigsel...

Lugn helg med ofrivillig (men intressant) kunskapsinhämtning

2008-07-21T11:14:00.002+02:00

Den här helgen avstod vi från långa utfärder till förmån för Görans dykkurs. Det är en lite speciell undervisningsmetodik. "Läraren" agerar inte lärare utan man resonerar utifrån ett utbildningsmaterial, ganska omfattande sådant, som ska läsas in helt och hållet. Innehåller bl a en hel del fysiologi. Dessutom är det ett antal praktiska övningar, dels i hur man faktiskt lär någon dyka, dels i hur man hanterar utrustningen ovan och under vatten. Så förmiddagen i lördags satt läraren, en väldigt rutinerad dykare som bl a jobbar som undervattensfotograf för stora tidningar, och Göran här vid köksbordet och gick igenom det som hittills lästs in. Hade inte för avsikt att lyssna, men det var så intressant så en hel del halkade in. Bl a hur man lär ut något till olika sorters människor, t ex uttråkade internatskoleelever, eller den 50-åriga försynta damen som fått grundkursen i dykning av sina barn som tycker mamsen ska ut och se lite mer av världen. Sen blev det dykklubben, hela utrustningen åkte på och så övades det hej vilt. Samma sak dagen därpå... Jag som aldrig varit intresserad av dykning kan inte utgå att fascineras av att det kan vara så mycket att tänka på.

Själv hittade jag en bekväm sittplats under ett träd, efter att ha njutit av att gå runt i trädgården barfota och titta på träd och växter i lugn och ro. Och sen satt jag där som Ferdinand, iofs inte luktande på blommor utan febrilt stickande på en tvåändsstickad mössa i renaste ull... härligt...

Får se vad veckan har att bjuda på!
Min senaste last är ett spel som heter Word challange och finnes på Facebook. Totalt beroendeframkallande, men tyvärr krashar det med ojämna mellanrum och ibland tappar man nåt fint high score... Irriterande, men ändå totalt vanebildande.

Och ja, Agneta, Handgjort var verkligen en trevlig blogg. Kul att hitta nya läsvärda bloggar!

Ha en skön vecka, får se om jag lyckas återkomma med foton. Har äntligen vågat titta på bilderna från vigseln.

Äntligen någon som antog utmaningen

2008-07-20T15:05:00.001+02:00

jag kastade ut för länge sen efter att ha blivit utmanad av Pärlmudden. Kul!!!
Återvänder dessutom gärna till sticksidan Handgjort...

Whitesands - en försmak av paradiset men med afrikanska förtecken

2008-07-17T17:02:00.003+02:00

Göran mådde inte bra på lördagsmorgonen... Och vi som sett fram emot resan till Mombasa.... Fredagskvällen efter vigseln och en välbehövlig tupplur (på torsdagskvällen bjöd Görans chef ut oss på etiopisk restaurang, han kommer från etiopien, och var mycket bestämd på att kvällen före bröllopet måste man äta ordentligt och berusa sig likaså), var vi till en japansk restaurang och åt en underbar måltid tillagad direkt vid bordet. När det är fisk och skaldjur är man ju alltid lite orolig för matförgiftning. Men framåt förmiddagen var han lite piggare så vi packade bilen och gav oss av.

Att ta sig UT ur Nairobi tog två timmar... trafiken här är galen... På tre timmar hade vi kört 11 mil men vi har åkt sträckan några gånger förut och visste att bara man tagit sig fram dessa förfärliga 11 mil med trafikstockningar, vägarbeten och allt vad det nu är så rullar det på. Landskapet lika fantastiskt som alltid, och med ovädersmoln i luften var ljuset underbart. Kom till hotellet efter åtta timmar i bilen, stela förstås men förväntansfulla... Första rummet vi erbjöds hade bara partiell havsutsikt och låg i ena änden av det enorma hotellområdet men en vänlig ung man körde vårt bagage så det gjorde inte så mycket att få gå till andra änden. Och där fick vi vårt rum mot havet... Iofs var vattnet lite skymt av frodiga palmer men brisen var där, och ingen insyn... Rummet var inte stort men funktionellt, duschen full av hetvatten och med bra vattentryck! Oj vad man blir glad för lite när man bott här ett tag.... Moskitnätet var upphängt i fyrkant runt sängen så det kändes jättemysigt!

Men till vår fasa fick vi snart klart för oss att hotellet följde den i Kenya nyinstiftade lagen om rökförbud! OK, vi skulle överleva, vi hade snus med oss, men det kändes bra snopet att inte få tända en liten cig utomhus... Det fanns en liten hörna med ett par soffor där rökning var tillåten. Och bredvid hittade vi ett litet paradis, två spanska, breda dagbäddar där man kunde sträcka ut sig helt och hållet bland en massa kuddar och slappa, läsa, röka eller vad man nu kände för så det var inte helt katastrof...

Första kvällen var vi så trötta efter resan, Göran extra trött eftersom han inte mått bra och sen suttit på skumpiga vägar, så det blev i stort sett dusch, middag och sen i säng....

Dag ett var solen på gott humör och vi hittade perfekta platser vid en ren och härlig rund pool. Tillbringade mycket tid där, det gick bra tack vara ordentligt solskydd och parasoll, ingen av oss brände oss, det var bara ljuvligt....

Dag två. Jag tog ett BESLUT!!! Hotellet har ett spa.... jag har varit på ett antal hotell och kursgårdar med spa men aldrig tagit minsta behandling men nu kändes det som att det var dags! Bestämde mig för en kombination av tre behandlingar... Så... jag beställde tid till eftermiddagen, förmiddagen tillbringade vi vid poolen, vädret var inte strålande men varmt och skönt. Gick iväg till den oerhört vackra lilla spaanläggningen i ena änden av hotellområdet. Fick klä av mig i enskildhet i ett hus med bastmattor som väggar, svag avslappnande musik och havsbrus utanför... På plats på britsen, övertäckt av en handduk, låg jag och slappnade av och väntade tills "min" terapeut kom... Och sen fick jag uppleva det märkliga att under en halvtimme skrubbas från halsen till tårna av grovkornigt kaffe som dragit i varm olja.... Låter märkligt, och man blev helt brun men det var jätteskönt!!! Sen blev det lite pinsamt... fick vandra en bit, helt insmord i kaffeolja och insvept i en handduk, till ett litet hus där en varm, skön dusch stod och väntade på mig. Det var inte alldeles enkelt att få bort alla korn men det gick... Nästa steg var ett varmt mjölkbad i ett väldoftande rum, i badet flöt blommor, levande ljus var enda belysningen och stunden i badet var alldeles för kort... det var fullständigt avslappnande... Men tanken på en örtoljemassage gjorde det möjligt att slita sig...

Ja, det var en avslappnad Monica som senare sökte efter Göran som inte längre låg vid poolen. Visade sig att det kommit en störtskur medan jag var inne i spavärlden... Hade inte märkt ett dugg!

Får du nånsin chansen till en kaffescrub med efterföljande mjölkbad så strunta i alla skämt om Café au lait... ta chansen att njuta...

På kvällen, efter en skön middag med buffé innehållande både soppa, sallader, varmrätter och ett dignande efterrättsbord, tog vi plats i en av hotellets barer och beställde cig, våra medhavda hade tagit slut.... Bara för att få beskedet att dom inte längre sålde cigaretter!!!!!!!!! Grrrrrrrrr.... då var Monica inte god att tas med och den stackars servitrisen som gav oss sorgebudet ångrade nog att hon gått upp på morgonen.... Hur kan man vara så ilsk efter en så skön dag???? Men det är väl den samlade frustrationen över allt som inte fungerar här i Kenya och alla idiotiska lagar som bara slängs fram från den ena dagen till den andra.... Det är egentligen inte själva nikotinbehovet, det är principen! Att någon annan ska styra över vad man gör, när och var man gör det.......

Nåväl, vi överlevde kvällen och natten. Frukosterade rikligt och sedan hade vi guide och chaufför bokat för en rundtur i Mombasa så att vi verkligen ska ha sett det "man ska ha sett". De gånger vi tidigare varit i närheten har dykning tagit en hel del tid så vi har inte sett själva stan. Guiden var en pärla, trevlig och kunnig och förstående för vår nikotinfrustration. Han tog oss först till en butik där vi kunde köpa cig och sen fick jag röka i bilen för att inte bli arresterad. Det är inget skämt med rökförbudet här! Böterna är minst 5000:- och/eller ett halvår i fängelse!!!! Men i bilen eller i bostaden kan polisen inte säga något....

Rundturen i Mombasa var givande på många sätt! Jag fick äntligen veta hur Neemträdet ser ut, dricker dagligen te från det trädet, det är högt skattat i Afrika och guiden kunde berätta mycket mer än jag kunnat läsa mig till om synen på Neem, att det alltid finns planterat vid alla sjukhus och kliniker och hur det verkar om man är sjuk. Trädet anses kunna bota 40 olika sjukdomar, bl a malaria! Fick också veta mycket mer om Baobabträdet. Har skrivit om det tidigare. Det anses heligt här i landet och han berättade att de traditionellt gav offergåvor under trädet. Också detta träd anses ha läkande egenskaper och alla delar av trädet är användbart i många olika sammanhang. Fort Jesus, porten in i Kenya och det ställe som alla olika nationaliteter som haft makten över Kenya under århundradena har haft som sitt säte, var både imponerande och skrämmande. Vi kom t ex in i ett litet rum under jord där jag bara inte kunna stanna kvar för något nästan kvävde mig. Det visade sig vara ett rum där folk som inte var friska slogs ihjäl.... Var på ett par matvarumarknader, inne i de gamla stadsdelarna och såg båda hamnarna.... En riktigt bra dag som också den avslutades både i och vid poolen....

Hemresedagen var blandade känslor. Skönt att återvända till vardagen, synd att lämna paradiset.... Det är så mycket med att semestra i Kenya... Det finns så mycket vackert och behagligt, folk är glada och vänliga men samtidigt sitter allt på ytan och det är väldigt, väldigt många error.... Att servera vitt vin när rött är beställt tas med en axelryckning, strömmen går lite nu och då, det mesta ser fint ut på ytan men tittar man djupare är det oftast trasigt någonstans och trots att det finns massor av personal överallt är det ingen som bryr sig om att laga och fixa...... För en svensk är det kulturkrock....

I vilket fall som helst var det sköna dagar tillsammans med min make, hoppas på många, många fler såna.... Det enda som egentligen saknas är väl alla vänner hemifrån.... er saknar jag ofta, ofta men vi kommer att komma hem igen... frågan är bara när.....

Kram
från en avslappnad Monica

Återvände igår

2008-07-17T16:56:00.003+02:00

från ett varmt men inte hela tiden soligt Mombasa. När vi kom "hem" till lägenheten och steg ur bilen var det verkligen kallt och som vanligt inget kallvatten i köket, men det var skönt att komma "hem" trots allt. Var till dykklubben på kvällen, och då åkte min nystickade grova tröja i Vivaldi och Alpacka på! Hade med den till Mombasa men där behövdes den inte... Idag hade jag tänkt tillbringa förmiddagen på nätet med att svara på alla underbara mail och blogga om den senaste tiden men strömmen gick tidigt och datorn var inte laddad så den planen föll. Har ägnat dagen åt en god bok istället, The friday night knitting club" av Kate Jacobs. Ja, jag vet... borde ha läst den för länge sen men det har inte blivit av... men nu är jag helt fast och bara måste fortsätta och få veta hur det går för alla inblandade. För er som inte stickar och därav har hört om den kan jag berätta att det handlar om en kvinna som har en garnbutik och stora drömmar om att designa stickat. Men också om relationer, kvinnlig styrka, kreativitet och... livet.... Rekommenderas varmt....

Och jag är så glad... så glad över att äntligen fått konfirmera förhållandet och att finna att jag hittat en väldigt snäll och omtänksam make...

TACK

2008-07-17T16:54:00.000+02:00

för alla gratulationer!!! Det värmer enormt!!!

och så levde de lyckliga i alla sina dagar....

2008-07-11T15:13:00.002+02:00

Hoppas vi iallafall!!!

Vi vigdes idag på Svenska ambassadens residens här i Nairobi. En enkel men vacker cermoni i underbar miljö med två svenska ambassadanställda som vittnen.

Nu förstår du kanske varför det varit tyst på bloggen ett tag, det har varit lite shoppande och funderande osv. Kommer att vara tyst några dagar till, vi åker till kusten på en kort "smekmånad" men återkommer under nästa vecka med bilder och berättelser...

Lycka är - en virkad ruta....

2008-07-04T07:26:00.002+02:00

Susan kom just och visade att nu har hon fått till den virkade ruta vi kämpat med ett tag. Hon kunde grunderna i virkning, men ingen av oss vet vad stolpar, luftmaskor och fasta maskor heter på engelska så det har nog låtit lite kul när vi suttit tillsammans på eftermiddagarna och knagglat oss igenom det gamla mönstret från en svensk bok från 1964. (Bra årgång....) Hon kan inte läsa sig till ett virkmönster men när jag visat steg för steg lär hon sig och nu sitter det där. Jag håller alla tummar för att det ska bli en alternativ försörjning för henne när vi åkt härifrån och att hon ska lära andra...

Fredagslunch med komplikationer

2008-07-03T08:10:00.003+02:00

I fredags hade vi funderat på att bjuda hem två av Görans kollegor, men beslöt i stället att ta med dom till Countyklubben och ha en lat eftermiddag där. Dom är båda kenyaner men som vanligt har Göran sett och besökt många, många fler ställen än vad kenyanerna själva har gjort, och ingen av dom kände till den här klubben.

Sagt och gjort, Göran åkte till jobbet som vanligt på morgonen och jag skulle ta en taxi till hans jobb och möta upp dom där kl 12. Bord var beställt till kl 13, det är inte långt dit men fredagstrafik i Nairobi, speciellt vid månadsslut, är helt vansinnig så man behöver ta till lite tidsmarginaler.

Gjorde mig iordning och gick ut till vakten för att få hjälp med ett nummer till taxi. Vi hittade inte telefonnumret till vår favoritchaufför, arkitekten, så det fick bli en chansning. Ur en hög med visitkort plockade vakten och trädgårdskillen fram ett nummer och ringde taxi åt mig. Satte mig på vaktens stol och väntade... Solen hade vänligheten att titta fram och på det hela taget var det rätt skönt. Tog bara ett par minuter så rullade en bil in. Utan taxiskylt, med en försäljningslapp i rutan... Hm..... Frågade flera gånger om det verkligen var taxin och det försäkrade alla mig om att det var. Göran hade förmanat mig tidigare om att jag måste fråga om chaufförerna hittar dit dom ska och den förmaningen satt djupt i bakhuvudet. Så jag tog fram Görans visitkort med adressen till hans jobb, frågade chauffören om han hittade dit och jadå... det gjorde han... O ja....

Klev in och satte mig tillrätta och så åkte vi ut.... Varpå han försökte köra åt höger! När jag åkt med Göran till hans jobb har vi alltid kört vänster vilket jag påtalade och taxichauffören tittade lite frågande på mig men lade om kursen. Det var en välklädd man med trevligt utseende och ett vänligt leende så trots det märkliga valet av körriktning och den ovanliga taxibilen kände jag mig inte rädd, bara nyfiken på vad som skulle hända...

Vi åkte och åkte, i snigelfart stundtals pga trafikintensiteten. Pratade om lite ditt och datt, såg några kvinnor i ett par gathörn. Har sett dom förut och passade på att fråga chauffören om han visste varför dom satt där. Det är helt vanliga kvinnor, lite äldre, vardagligt klädda så jag har aldrig trott dom var prostituerade vilket annars är oerhört vanligt här. Visade sig att han mycket väl kände till dom, det är daglönare som sitter och väntar på påhugg. Om man tilfälligt behöver hjälp i hushållet kan man åka dit och välja sig en husa.... Kenyansk arbetsförmedling... Men han tillade med ett leende att det kanske inte var så klokt att hämta någon där, man vet aldrig vad som kommer att försvinna ur ens hem, det är kanske inte bara damm och smuts man blir befriad från.

Har åkt så mycket runtom i Nairobi men när man inte kör själv så lär man sig inte vägarna, och Göran brukar köra olika rutter varje gång vi ska någonstans beroende på hur trafiken ser ut för stunden. Och en taxichaufför har väl antagligen samma sätt att köra, hitta genvägar och krokar kring trafikstockningar. Men det kändes ändå inte riktigt riktigt rätt som vi åkte. Kände igen mig här och där men var inte säker på om det var just vägen till jobbet eller om det var för att vi åkt där andra gånger. Kvart i 12 meddelade jag Göran att jag var på väg, för säkerhets skull... om jag skulle bli kidnappad eller nåt sånt...

Nu, sa chauffören, är vi i rätt område.... Känner du igen huset?
Han visste alltså inte vart vi skulle... Suck... precis det Göran varnat mig för. Afrikaner kan inte säga nej, då tappar dom ansiktet. Ringde Göran och försökte förklara vart vi var... Fick en stor suck i örat, vi var i andra änden av stan... Chauffören hade kört till det område där postboxen finns, inte det område där kontoret ligger! Chauffören fick telefonen och en vägbeskrivning, även han suckade och där satt jag och kände mig som ett fån. Borde ju ha förstått att vi åkte fel men det är inte lätt i en så stor stad, och när man kliver in i en taxi borde man väl kunna slappna av och komma dit man ska. Nåväl, in i trafikkaoset för nu måste vi åka genom stadskärnan. Husen blev större, människorna fler och bilarna likaså, det blev färre och färre vita. När vi satt fast i en rondell mitt i smeten bad chauffören mig veva upp rutan med kommentaren "there are a lot of bad boys here"... Vevade upp och säkerställde att min väska inte skulle gå att rycka allt för lätt och höll andan medan han snirklade sig mellan bilar och gående. Han svor tyst och konstaterade att trafikljus är en bra uppfinning OM folk följer dom men här körde alla bilar och mopeder som dom hade lust med (som vanligt i Kenya) och de gående gick oavsett rött eller grönt. Inte ett vitt ansikte så långt ögat nådde. Obehaget började växa i magen, dessutom var vi redan kraftigt försenade och jag vet ju vad min tidsfascist till älskling tycker om sånt.

Men vi kom slutligen ut ur kaoset och jag ringde upp, fick sikte på ett stort hotell och kunde därigenom få en bekräftelse på att vi var på rätt väg. Men... när jag åkt med Göran var det alltid liksom raka spåret till kontoret, nu snurrade vi och snurrade och snurrade och jag kände inte igen någonting överhuvudtaget. Chauffören var lika svettig som jag, nervös för att få skäll, irriterad över att körningen tog mer tid och bensin än beräknat och ledsen över att han inte hittade. Han bad om ursäkt gång på gång och berättade om hur det var att komma från en småstad in i Nairobi och försöka lära sig hitta i detta myller. Han berättade att ingen ville hjälpa till att visa vägen, man är tvungen att lära sig själv. Berättade om sin hemlängtan till Meru, staden han kommer från, sin längtan efter öppna vidder och familjen. Efter ett jobb där hans utbildning som administratör fick komma till sin rätt. Det stundtals så glada ansiktet var nu sorgset och frustrarat och jag kände mig som en skurk som inte kunde vara till någon hjälp...

Strax efter halv ett såg jag äntligen en kurva jag kände igen, och det välbekanta, märkliga huset där Göran jobbar tornade upp sig. Göran stod utanför grindarna och väntade på oss, chauffören ryckte till av förskräckelse och frågade om det där var "han"... Kunde inte annat än bekräfta. Betalade under färden för att kunna bara lämna bilen när vi väl var inne på området och chauffören stack iväg så fort han bara kunde. Och vi kunde alla fyra kliva in i Görans välbekanta bil och ge oss iväg till det egentliga resmålet....

Fick stundtals åka samma sträckor jag redan åkt med taxin, det var fortfarande kaos i trafiken men efter en rundlig tid kom vi fram till klubben och kunde sträcka på benen och koppla av. Maten var god, servicen utmärkt, solen tittade fram ibland där vi satt bland blommande Clivior under grönskande, skuggande träd, beställde en efterrätt som jag trodde var ett kaffe med choklad men som visade sig vara en himmelsk chokladtårta och när dom började prata jobb tog jag fram min stickning... Ibland är livet gott....

Återfärden till Nairobi inleddes vid halv fem... Vi anade men var inte säkra... vilket vi snart blev. Stan var igenkorkad och antalet uniformerade människor längs vägarna antydde att presidenten eller någon annan potentat skulle ut och åka vilket gör att man stänger av gator och vägar lite hipp som happ. Vi kröp genom Nairobis slingrande gator, stundtals inte ens kröp utan stod stilla. Fördelen var att jag fick möjlighet att studera "vanliga" människor på väg från jobbet, det är klart intressant! De allra flesta klär sig oerhört väl och stilarna är oluttömligt många. Halv sju kunde vi släppa av våra passagerare vid kontoret... Två timmar för att åka ett par mil! Det är Nairobi, en fredag i slutet av månaden. Det är galet och irriterande men samtidigt... det har charm... Och sällskapet var trevligt, chokladtårtan gudomlig och ja.. på det stora hela ändå en bra dag....

Stickning

2008-07-03T07:54:00.003+02:00

När jag varken pratat eller skrivit särskilt mycket har jag stickat. Oväntat va....
*ler*. Det har blivit fyra par strumpor varav tre i Fabel, ett par nästan färdigstickade strumpor i Fabel och dominostickning, en halv kofta i alpacka och lite tvåändsstickning, ett par vantar som inte är klara än. Och lite provlappar, har en del funderingar på gång. Får se vad det blir. Bilder kommer så småningom, har inte börjat använda bildhanteringsprogrammet på den här datorn än men kanske får för mig att göra det idag. Vem vet... Har en ensamvecka, Göran är i Sudan men imorgon kommer han hem igen. Gör i stort sett inget annat än stickar, förutom igår eftermiddag då jag och Susan tog ett par timmars virkskola. Hon kan virka men vill lära sig virka i tunnare garner och behöver få mönster. Kan inte läsa sig till hur hon ska göra så jag har letat fram en fin ruta som man kan virka ihop till större saker och så går vi igenom maska för maska, stolpe för stolpe, hur den görs. Blir lite tokigt om jag inte håller ett vakande öga hela tiden men det är delvis mitt fel. Jag är så oerhört petig och vill att allt ska vara exakt och noggrannt. Visste inte att jag var SÅ larvig men tydligen så.... Man lär så länge man har elever brukar min moster säga och det är tydligen sant....

Längtar efter knyppeldynan, det var länge sen nu... Är periodare på olika sorters handarbete och just nu kliar det i spetsnerven... Fick många vackra virkade spetsar av Görans mor och har en del både virkade och knypplade liggande hemma i Sverige som jag funderar på vad jag ska göra med. Kanske gardiner med infällda spetsar, dockkläder eller exklusiva väskor. Vi får se... Har du roliga förslag??? Kanske är det bra att inte kunna börja på det man har lust för för stunden, man tänker väldigt mycket och får idéer.

Värmebölja i Sverige

2008-07-03T07:20:00.003+02:00

är utlovat till helgen. Låter härligt!!! Hoppas meterologerna inte läst tecknen fel. Här är det definitivt inte varmt. Min underbara filt kommer väl till pass när jag sitter här och stickar på dagarna. Har alltid trott att Afrika var hett året runt men så var inte fallet. Iofs är det väl lite speciellt med Nairobi som ligger så högt upp, 1700 m ö h. Det lär vara varmare vid kusten. Susan berättade igår att det inte är helt ovanligt att folk dör såhär års, inte av kylan, SÅ kallt blir det inte, men av att de eldar med kol inomhus för att få någon värme. Ute på landet händer det inte så ofta, men här i stan, i slumområdena där "husen" (skulle vilja säga skjulen) är byggda av plåt blir det ordentligt kallt och man har inte råd med de typer av elektriska uppvärningsanordningar som finns så då eldar man med kol inomhus. Ingen bra idé....

Vet att jag varit dålig på att skriva här ett tag nu, men det är som att orden tog slut ett tag. Blev väl kanske lite mycket med den intensiva hemresan och när vi återkom var det som att jag suger in alla intryck här extra mycket. Kontrasterna mellan rik och fattig är så enorma och det kommer åt mig ännu mer när jag fick en dos Sverige som motsats. Tankarna flyger och snurrar när vi är ute och åker och jag ser bara mer och mer... Det tar tid att ta in ett nytt land som är så olikt vårt eget. Funderar på om jag vill hem igen och jag är inte säker. Det Sverige som mötte oss på Arlanda förskräckte! Visst är det rent och fint jämfört med här där allt alltid är täckt av ett lager damm och det mesta snabbt förfaller. Men Sverige kändes som ett fängelse! Överallt skyltar och pekpinnar om att man inte får göra än det ena, än det andra. Man ser det inte när man är hemma hela tiden, men efter en tids bortavaro blir det så oerhört påtagligt. Och på något sätt känns det som att det blivit allt värre. Värre med förbud, angivelser, bestraffningar, uthängande av personer som någon ansett göra fel... Värre med krav på "rättvisa", vad nu det är. Läser Aftonbladet sporadiskt och reagerar helt annorlunda mot förut på en hel del jag läser. T ex artikeln om en fest som hållits på en skola där människor var väldigt indignerade över att alla i klassen inte bjudits in till festen. Måste det vara så??? Måste en sån sak bli rubriker i en rikstidning? Måste allt vara så förskräckligt rättvist hela tiden? I en film jag såg igår om en klok man hörde jag följande fras "om jag behandlar alla lika, kan jag inte behandla någon speciellt". Tyckte det var oerhört tankeväckande...

Nej, jag vill inte ha anarki. Jag gillar Sverige, vårt demokratiska system, att vi har ordning och reda och framförallt att den offentliga administrationen fungerar så väl. För det gör den!!! Och vi ska vara glada över Skattemyndigheten, CSN, Försäkringskassan och alla andra myndigheter. Du kan inte muta dig fram i Sverige, använder du rätt blankett och skickar den till rätt ställe så fungerar saker och ting och dom fungerar FORT. Men det börjar bli lite otäckt mycket regler och lite otäckt lätt att få igenom nya förbud som ingen människa kan hålla rätt på.

Oj så många ord som fanns helt plötsligt...... Trodde dom var slut men det var dom visst inte....

Välgörenhetsmarknad

2008-06-23T10:11:00.004+02:00

blir väl en ungefärlig översättning av den tillställning vi bevistade i helgen. Väl medvetna om att det kan innebära vad som helst från ett par stånd med kraft till en jättetillställning med eleganta damer satte vi oss i bilen denna gråmulna lördag och styrde kosan mot Nakuru igen... Det är rätt långt, närmare bestämt 17 mil men finns lite alternativa vägar att ta, vi vet att det är vackra vyer och oftast har vädret blivit bättre när man kommit en bit från Nairobi så vi chansade. Alternativet var en heldag med Rugby alldeles i närheten av där vi bor men det kändes inte så lockande när man såg vädret.

Resan mot Nakuru var som vanligt fantastisk. Omgivningarna skiftar väldeliga och när man kommer in i Rift Valleyområdet blir vyerna bedövande vackra. Denna dag skulle vi dock vidare. Var lite knepigt att hitta rätt väg men med hjälp av GPS:en gick det bra. Njoro skulle samhället heta och därifrån skulle vi leta oss mot Kenyana Farm. Njoro kändes inte som något vänligt samhälle när vi åkte igenom. Kenya är fullt av byar och det känns rätt fort när man kommer in i en by vad det är för atmosfär och vilken inställning man har till vita. Här var blickarna hårda. Men vi hittade ett par människor att fråga så vi hittade farmen utan några större problem.

Och det var en farm!!! Stora lantbruksbyggnader, leriga småvägar åt alla håll, inga skyltar men gott om traktorer och vackra planteringar. Mellan några träd anade vi den typen av bilar som körs av vita och snirklade oss dit. Såg inte till några byggnader eller annat men helt plötsligt i en glänta såg vi ännu fler bilar och så ett tak under vilket det rörde sig.

Detta visade sig bli en toppendag!!! Hann inte ens in på "marknaden" så hade vi köpt en hel (1,5 kg) parmesan och en annan härlig ost med soltorkade tomater i. Och provsmakat ett antal olika ostar! Det var inte så många stånd men vart jag än tittade hittade jag något som intresserade mig. Bl a FLUGBINDARE!!!! Vilken lycka, de första jag hittat i Kenya!!! Blev förvånad över den goda kvalitén på deras bindning, men krokarna var kinesiska vilket innebär betydligt lägre kvalité än vi använder i sverige. Tog deras kontaktuppgifter och ska se om det kan gå att pussla ihop dom med något svenskt företag som kan tillhandahålla krokar och köpa bundna flugor.

Längst in hittade jag ett par kvinnor som satt och stickade. Hade med mig en Dropskatalog och en strumpstickning i en härlig varmröd Fabel som jag visade så vi hade en lång och trevlig pratstund. Dom var fascinerade av garnet, trodde inte något sånt kunde finnas, och jag av deras flinka fingrar som hanterade handspunnet merinogarn i milda färger. När jag sedan, omtumlad, gick vidare trillade jag in i en hel butik med stickade saker!!! Det visade sig att vi hade kommit till något som heter Kenana Knitters!!! Dom jobbar där på dagarna, där marknadsplatsen är, hundratals kvinnor sitter och stickar med garn de spunnit och färgat med tonvikt på att det ska vara ekologiskt så lång det bara går. Och det var riktigt roliga saker dom gjorde! Dels givetvis vantar, mössor, filtar och sånt men också dockor och leksaker. Känner du någon som har en butik och söker efter nya produkter att importera så är de här verkligen något att titta på! De exporterar redan över hela världen och verkar kunna den delen. Och priserna är otroligt låga! En normalstor halsduk i handspunnet, växtfärgat merinogarn = 65:-.

Överallt såg man saker man velat köpa... men det går inte att handla hur mycket som helst! Begränsade mig till en jättestor vit och grårutig handvävd filt i handspunnet merinogarn!!!! 300:-.... Helt sjukt billigt! Och oj vad jag redan myst i den.... Härligt att slippa syntetprodukter.

När vi omtumlade styrde kosan hemåt igen tog vi en "kostig" istället för vanliga vägen och det bjöd på många, oerhört vackra vyer. Hamnade mitt i ett vulkanlandskap bl a. Och åkte genom småbyar. Några där det inte kändes särskilt trevligt att vara vit i bil! Barnen sprang snudd på aggressivt efter oss med utsträckta händer och det bara myllrade fram barn vart än vi tittade. Kanske är det vi åkte igenom ett av de områden som är hårdare drabbade av aids så det finns många föräldralösa, jag vet inte, bara gissar. Men...... det är Afrika... Ena stunden bland vita smakande härliga ostar, nästa stund ute i den bistra verkligheten. Det är väldigt, väldigt konstigt och de känslor som väcks är starka och motsatta... Man skäms över att vi har det bra men är samtidigt tacksam, man vill hjälpa men det är för mycket, för stort, för fattigt och kanske också för farlig... Det är ett märkligt land och man blir bara mer och mer fascinerad...

Midsommarafton i Kenya

2008-06-23T09:59:00.002+02:00

hoppade vi helt sonika över... Här är det vanlig vardag/arbetsdag. Var dessutom grått och kallt, iofs ganska vanligt midsommarväder, men inte inspirerande att göra något särskilt. Njöt dock en härlig paj på kvällen, den här resan kom jag ihåg att ta med torkad svamp så det blev köttfärspaj med trattkantareller.

När man ska vara borta länge

2008-06-18T10:39:00.002+02:00

tömmer man kylen och gärna också frysen och stänger av. Och när man vet att det bara blir ett fåtal övernattningar vill man inte direkt fylla på så mycket heller. Men innan vi skulle till Jönköping skulle vi vara ett par nätter i Eskilstuna så lite var vi tvungna att handla ändå. En natt tillbringades hos Belgarhuset med snälla människor och hundar som tog väl hand om oss. Härligt att se hur fint de fått det i sitt nya hem!!! Och gott med svensk kokt potatis, sill och jordgubbar till efterrätt.

Hade först tänkt åka MC till Jönköping, men eftersom Görans mor har sin familjs gravar i Helsingborg och förmodligen skulle vilja besöka dom så bestämde vi oss för att ändå hyra bil. Blev Avis, där vi hyrt några gånger tidigare. Dom var så snälla att vi fick ut bilen lite tidigare! Men vi tog ändå MC:n ut till Belgarhuset, en av de få turer jag hann vara med på. Saknar MC-åkandet... Det är en alldeles speciell känsla att ge sig ut på två hjul.

Väl i Jönköping insåg vi snart att det var väldigt bra att vi hyrt bil för det visade sig bli en hel del vi behövde ta med oss därifrån inför hennes flytt! När vi skulle åka var bilen FULL. Men det kändes bra att ha börjat packandet, det måste ju ändå göras.

Helsingborgsresan blev av, och till min enorma glädje föreslog hans mor att vi när vi ändå var dit skulle besöka Sofiero!!! För er som inte är så trädgårdsintresserade kan jag berätta att på det slottet har kungligheter anlagt rabatter som än idag används som modeller för hur man planerar en ideal rabatt samt att det där finns en enorm samling av Rhododendron!!! Vilka rimligen borde ha sin blomningstid nu... Och det hade dom... Ååå vad det var fantastiskt att få gå omkring där och titta. Hann också gå lite på stan, har aldrig varit där. Fick veta lite om hur det var gammalt tillbaks i tiden. Har aldrig tänkt så mycket på den delen av sverige och vilket inflytande hamnen har på handel och liv. Som inlandsbo blir man ju lite inkrökt. Det blev en lång men härlig dag och jag tror alla tre var nöjda när vi kom till lägenheten på kvällen.

Den dagen vi for därifrån var hypereffektiv. Började dagen med städning i Jönköping, så letade vi oss hem til lPärlmudden där vi fick en utmärkt lunch och trevliga samtal om stickning och lergökar, fikade i Arbrå med en sydafrikansk man på besök hos sin svärmor, middag i Örebro och sen somnade vi gott när vi kom till Eskilstuna.

Eskilstuna ja... Det var underbart att vara hemma och träffa stickkompisarna igen! Gå till Nystvindan och njuta av att se mängder med garner och höra vad som hänt sista tiden. Sitta ute på Djurgården på världsstickardagen med ett dussin likasinnade. Fast lite full i skratt blev jag över Folkets reportrar som var dit och fotade och frågade lite. Dom var mest intresserade av om vi tävlade i vem som stickade fortast osv. Typiskt killar... Dom såg ingenting av den kreativitet och hantverksskicklighet gruppen besitter! Dom såg inte ett dugg bakom kulisserna, missade totalt alla fantastiska människoöden som finns i vår grupp. Alla har en spännande historia att berätta, i stickningen förenas vi och våra samlade erfarenheter som vi sakta delar med varandra bildar en alldeles särskild gemenskap som bara kan uppnås där människor delar en passion. Stackars, stackars karlar som är så blinda......

I övrigt var sig stan lik, på de flesta restauranger får man tjoa och vifta för att få personalens uppmärksamhet. Utom på underbara Josefs vid stationen. Vilken fantastisk mat, service och dessutom rimliga priser. Överlag ligger Eskilstunas restauranger på en mycket vettigare prisnivå än Östersund vilket gladde oss. Men varför kan man inte BÅDE få god mat, vänlighet och bra priser!?!

I slutet av de tre veckorna var vi rejält trötta. Glädjande var att Görans son som är i Afghanistan var hemma på ledighet och hade möjlighet att komma förbi ett par dagar! Lite spräckte det planeringen men det var det värt. Det var fantastiskt att få höra om FN-gruppens liv och leverne och roligt att träffa honom. Packa hann vi med, lite blev glömt men det blir det ju alltid oavsett om man packar för tre dagar eller tre månader och nu vet jag inte för hur lång tid jag packade. Kanske kommer hem i augusti, kanske i december.... Städningen blev inte så bra som jag hade önskat men man kan ju inte få allt.... Hann inte heller träffa alla vänner, vilket smärtar mera men nästa hemresa får prio bli på vänner. Och förhoppningsvis några skogspromenader. Oj vad man blir lat av att bo i en röd soffa med dator eller stickning hela dagarna... Och nu sitter jag där igen... och det är sköööönt.... Men be mig inte välja vilket liv jag föredrar! Alla har sina för- och nackdelar. Enda sättet är nog att vara där man är och ta vara på det som är bra här och nu.

Kanske har du märkt att jag varit borta

2008-06-18T10:08:00.002+02:00

ett tag. Vi var tvungna att åka hem till sverige och tömma och städa en lägenhet i Östersund och lade då på lite extra tid för att hinna träffa släkt och vänner också, och kanske vila lite. Nu blev ingenting som vi hade tänkt oss, i sista stund fick vi besked om att Görans mor kommer att få en plats på ålderdomshem vilket innebar att vi måste inleda planering inför det. Lägenhetstömningen och städningen innebar mycket mer jobb än vi hade tänkt oss och till råga på allt blev Göran sjuk ett par dagar innan vi skulle åka. På planet satt han och frös under dubbla filtar medan jag roade mig med att studera världen från ovan. Hade sån tur att nästan hela resan var molnfri, vi flög dagtid. Så jag fick studera Rift Valley, Sudans märkliga rutmönster, Egypten, de oerhört vackra grekiska öarna och mycket mera.

Blev hämtade på Arlanda, sov en natt i Eskilstuna sen blev det tåg upp till Östersund. Så resan startade fredag kl 4 och vi var framme i Östersund lördag kl 20. Vid det laget började jag också känna av en stundande förkylning. Flygresor har ju en tendens att accelerera virusinfektioner.

Virus och baciller till trots var det väldigt intressant att komma till sverige denna tid. När vi for var allt kalt och grått, nu grönskade det för fullt. I Eskilstuna hade syrenerna i princip blommat ut, på vägen upp till Östersund blev frodigheten allt mindre, vi såg vitsippor och väl framme var syrenerna i knopp men häggen blommade. Baklängesvår....

Märkligt, och härligt, var det också att kunna GÅ. Gå när, var och hur som helst utan att någon vill sälja något, bära åt dig mot en betalning eller tigga. Inte behöva vara på sin vakt mot rånare hela tiden. Inte bo inom taggtrådsförsedda murar med vakter.

Vi jobbade med flytten på dagarna och på kvällarna försökte vi hinna se oss om i de områden vi bott eller arbetat. Östersund förvånade storligt med sin aktivitet. Vi har trott att när regementena lades ner skulle staden dö men vad vi kunde se verkar motsatsen ha inträffat. Överallt var det renoverat och fixat, aktiviteter pågick, nya företag och butiker hade öppnat, de tidigare stängda militära områdena var öppna vilket var en väldigt märklig känsla och restaurangutbudet var enormt. I ingångarna till restauranger stod inte vakter som i andra städer utan entrévärdar som hälsade välkommen med ett leende. Men fy sjutton för menyerna!!! Inte för maten, den är utmärkt, men priserna! Östersund tycks ha fått nån sorts Stureplanskomplex. Värst var väl Athena, min forna stamlunchrestaurang där man fläskade till med 345:- för en Sjötunga. Eftersom vi tömt lägenheten var vi ändå tvungna att se till att hitta ställen att äta, så vi sökte verkligen aktivt efter rimliga matpriser men misslyckades nästan totalt. Det var bara den koreanska nyöppnade på busstorget som höll en rimlig prisnivå. Dessutom god och vacker mat och bra service!!!

Lämnade Östersund med både saknad och lättnad, jag med tåg och med fyra!!! väskor, Göran på MC. Träffade en 52-årig herre på tåget som med stor entusiasm berättade om att han skulle till Sölvesborg på en hårdrockshelg. Cool....Både i Östersund och i Stockholm fick jag hjälp med min stora packning av en polsk flicka som också var överlastad. Ingen av alla friska och starka herrar gjorde en min av att hjälpa oss men bra kvinna reder sig själv. Insåg i Stockholm att jag behövde en bagagevagn, men den krävde mynt vilket jag enbart hade av kenyansk modell... Inte en enda svensk slant i väskan. Återigen kom den polska flickan till min räddning. Hoppas jag träffar henne igen nån gång så jag får återgälda vänligheten.

Resan till Eskilstuna var som vanligt förutom att tåget var i tid. Inga leenden, ingen hjälp med bagaget, inget småprat. Men som sagt var, bra kvinna reder sig själv och ut ur tåget kom jag och snälla Gun-Britt mötte upp och tillsammans fick vi upp alla väskor i lägenheten. Varpå jag somnade med förkylningen surrande i bihålorna och febern tickande i kroppen. Men jag hade klarat det!!! Jag var framme, lägenheten tömd, släkten besökt och Göran på väg mot samboskapet på riktigt! Låt vara att jag hade brutit en lilltå och knäckt en stortånagel och hade ont i axlar och armar, låt vara att han förmodligen spräckt ett revben (stackarn att köra mc i det skicket....) och var allmänt öm i kroppen efter allt bärande och kånkande men nu är det gjort!

TACK!!!

2008-06-17T12:59:00.002+02:00

De senaste veckorna har genererat mycket, mycket tacksamhet!!!

T ex
Larssons (Belgarhuset) som förutom att hämta oss vid, och skjutsa oss till Arlanda också tagit väl hand om oss trötta resenärer och bjudit på övernattningar och härlig svensk mat. Och en massa hundskoj förstås.

Alla rara människor som gett till min insamling till skolan i Sudan. Ett särskilt tack till Nystvindan och Pärlmudden som hållit i insamlandet. Jag kommer att återkomma till detta i ett eget inlägg för att redovisa vad som kommit in och när och att det levereras dit det ska.

Moster... för att du finns!

Den goa människa som överrumplade mig på Nystvindan. Hade gått in för att göra av med 500:- på garn och beslutat att det skulle bli alpackagarn till en kofta samt lite kompletterande Safran. Hade redan hämtat en påse garn som jag beställt tidigare så det kändes som att det var ekolnomiskt dags att lugna ner sig. Till min enorma förvåning kom Lena på Nystvindan med ett klurigt leende och ett kuvert som visade sig innehålla ett presentkort på garn!!! Men givaren hade bestämt sagt att hon/han ville vara anonym. Vem du än är... Tusen tack!!!

Stickande och bloggande vänner. Tack för att ni finns med värme, glädje, uppmuntrande tillrop och goda idéer. Världstickardagen under ett träd på Djurgården var en höjdare.

Pärlmudden! Tusen tack för mönster, det fina armbandet, härlig hemlagad mat och mycket, mycket trevligt umgänge.

Ingalill. Alltid ett stöd hur livet än ser ut.

Stor kram till er alla! Vet inte vad jag skulle göra utan er alla.

Har blivit utmanad

2008-06-17T12:28:00.002+02:00

och det var så länge sedan att det känns som att jag måste skynda mig att svara nu....

Det är Pärlmudden som utmanar och här kommer mina svar....

3 namn jag går under: Monica, Älskling och .... hm... den var svår, har aldrig haft några smeknamn. Miss kanske som man ofta blir kallad i Kenya.

3 saker som skrämmer mig:
Att köra bil, att något händer så jag inte längre kan sticka/handarbeta, att förlora förmågan att älska

3 saker som jag har på mig:
Ett stickat armband från Pärlmudden, svarta mjukisbyxor, t-shirt med paljettbroderad fjäril

3 sanningar:
Trots allt jag varit med om tror jag fortfarande på att människor är goda och vill väl, jag älskar att fiska, jag tycker aldrig att jag kan tillräckligt, det finns alltid mer att lära

3 saker jag verkligen vill ha:
En kärleksfull relation, goda, goa vänner, ett outtömligt förråd av garn och redskap

3 bloggare jag utmanar: Eva i Halmstad, Sigge svamphund, Belgarhuset
Och är det någon mer som känner sig utmanad, så kör på!! Skriv gärna en kommentar ifall du har hakat på så jag kan komma och besöka dig o ta del av dina sanningar!!

Tillbaks i den röda soffan

2008-06-17T09:39:00.002+02:00

efter tre minst sagt intensiva veckor i sverige. Ja sverige..... det går inte att specificera vart vi varit eftersom vi rört oss från Helsingborg till Östersund! Igår morse trillade vi in i lägenheten efter en sömnlös natt på flyget och tröstlöst köande för att få visum till landet. Byråkratiska krusiduller är inte direkt vad man längtar efter när man tillbringat en natt i en obekväm stol i ett tokfullt flygplan och bara fått korta stunders slummer. Men jag hann se några bra filmer... Sticka var ingen bra idé eftersom det inte fanns plats för stöd till armarna. Försökte en stund, men det kostade allt för mycket...

Möttes av en trevlig taxichaufför, efter att ha somnat sittande rakt upp och ner i taxin trillade vi in i en kliniskt ren lägenhet och mottogs av stora famnen av Susan. Att Nairobi var kallt och grått spelade ingen större roll...

Mer kommer senare, måste kolla av mail och se om jag kan få MSN att fungera. Fick med en annan dator än min vanliga så det känns lite baklänges det här...

Söndagslunch med ryssar

2008-05-19T08:53:00.007+02:00

Det var rejält varmt när vi samlades inför avfärden. Kändes lite märkligt att ge sig iväg med ryska diplomater och en av de bästa balettgrupperna i världen! Inte riktigt det normala umgänget.
Vi fick två dansare som sällskap i bilen, en kvinna som inte talade engelska och en ung man som talade utmärkt. Han bor i Tyskland och på sin lediga tid åker han gärna till Italien. Visade sig vara enormt intresserad av växter så vi hade väldigt givande samtal på resan!

Stannade på en utsiktspunkt, i vanlig ordning blev vi överfallna av säljare. Det gör så ONT i hjärtat att avvisa dom, turismen är fortfarande inte igång här så man förstår ju att dom verkligen behöver få något sålt, men man kan bara inte hålla på och shoppa hela tiden. Det finns en gräns för hur många täljstenskoppar och massajfiltar man behöver....

Utsikten är dock bedövande vacker, lite molnigt vid horisonten denna dag.

Kul kontrast, japansk text och kenyanska tyger

Solkänslig ballerina... Och den allestädes förekommande CocaColareklamen... i fattigdomens kenya

Vårt bilsällskap. Vem kan ana att denna stiliga yngling har en konstnärssjäl av högsta klass.

Bilen i vilken Lejonet Elsas mänskliga vänner dödades.

Det fanna många fantastiska växtliga mirakel att titta på i denna trädgård! Och många härliga färgkontraster, strukturer mm.

Vattenväxterna som ni ser här, de som ser ut som vår åkerfräken återkommer senare....

Vi hade åskådare när vi åt....

Har man valt porslinet utifrån fågeln?

Efter en lång och härlig lunch var det dags för lite djurspaning. Redan vid stranden kunde vi titta på kräftor, någon har satt in canadensiska kräftor i den här sjön och dom har formligen exploderat, det vimlade av dom i strandkanterna. Sen gav vi oss ut, sexton personer i två småbåtar, för att spana efter flodhästar! Blev djupt imponerade över att vi erbjöds flytvästar! Det har vi nog aldrig sett förr i Kenya.

Och jodå, vi hittade dom! Överallt..... Var lite spännande att sitta i den lilla, överbefolkade båten och veta att vattnet vimlade av de här kolosserna som är helt osynliga när de går under vattenytan.

Kenyanska fiskare.... Nätfiske.

I det stora hela en härlig dag som bjöd på mycket trevligt att titta på och en väldig blandning av människor. Det var ryssar, indier, en kvinna från Zanzibar, någon tysk, britter och ett par kenyaner.

Hem åkte vi ensamma, en alternativväg med massor av suckulenter och några strövande giraffer. Och förstås som vanligt massor av kor, getter, får och lösspringande hundar... Motorväg där man kan möta cyklister mot körriktningen, åsnekärror och oändliga mängder gående. Det känns verkligen konstigt att tänka sig att vi ska åka härifrån till det välordnade sverige... Kaoset blir en vana.

Inget blir som det är tänkt i det här landet

2008-05-19T08:34:00.002+02:00

Det har jag börjat lära mig nu!!!
På lördagsmorgonen, när jag satt en deg och inlett matlagandet för söndagens parkutflykt kom ett SMS att söndagens utflykt var inställd. Vi hade shoppat en hel del på fredagskvällen, vilket inte är särskilt kul eftersom det är rörigt på butikerna och trafiken en fredagskväll är rena fasan. Jag som är i stort behov av planering och av att planerna håller blir lite småirriterad när saker inte går som de ska men... som sagt var, jag vet ju vart vi är så helt förvånad var jag inte. Vi har iallafall mat hela veckan färdighandlat, det är ett som är säkert.

Lördagskvällen gav vi oss iväg för balettföreställningen. Åkte i mycket god tid, tänkte att man hittar väl nån bar att slå sig ner i och vänta. Föreställningen skulle vara på ett av stans bästa hotell, men det ligger i andra ändan av stan och Nairobi är stort till ytan. Lördagskvällstrafik kan vara lika eländig som fredagskvälls så det var bäst att ta i med tiden.

Kom fram i god tid, till vår stora förvåning fastnade vi ingenstans. Dock hittade vi ingen bar att sitta i, mitt ben är ganska bra nu och att sitta eller gå är helt ok, men att stå... Hu... det är en pina. (Vilka småsaker att gnälla om när man är i Afrika men.... även undertecknad är enbart människa och sig själv närmast som alla andra....).

Det visade sig att föreställningen skulle äga rum i en restaurangdel med scen. Försökte hitta vart vi var inbokade, borde vara vid något av borden eftersom vi skulle äta. Hittade ingen som helst ledtråd.... Ev vid ryska ambassadens bord men det gick inte att få bekräftat av någon för ingen av "de våra" hade kommit och ansvarig fick vi inte tag på per telefon. Det var folk överallt och bara totalt kaos, som brukligt är i Kenya...

Till slut trillade vi bara ner vid ett bord, tittade på festklädda människor av alla nationaliteter utom svart kenyaner och väntade....

Våra vänner började trilla in, förvirringen var total, ansvarig kom... Till slut, efter många om och men kom det fram att hotellet hade sålt för många biljetter och att folk som inte skulle äta hade satt sig vid matborden med påföljd att de som betalat för matbord fick sitta längst bak med sämst utsikt och vänta på att bli placerade senare... Ryssen som hade organiserat föreställningen var vansinnig! Ryssar kontra kenyaner är ingen bra kombination...

Det luktade dock gott från bufféerna och fanns ett jättestort dessertbord, vi hade någonstans att sitta under föreställningen, fick dansarnas bord alldeles framme vid scenen, och våra vänner hade kommit. Hamnade tillsammans med två jättetrevliga tjejer jag inte träffat förut. Så... det kändes helt ok till slut iallafall.

Föreställningen var magisk!!! Det framfördes korta stycken ur ett antal olika föreställningar, bl a Nötknäpparen. Åtta fantastiska dansare visade vilka konstnärer ryssarna kan vara. Satt hänförd och njöt, både av dansen och kreationerna... Och sedan, när vi andra ätit oss igenom ett par tallrikar, kom ensamblen ut i salongen och... de var bara vanliga människor... Pyttesmå, vanliga människor... Det måste vara detta som är konstnärsskap. Att kunna ladda, växa och gnistra så på scen...

Maten var ok men när det var dags för dessert var det bordet rensopat... Jaja, man kan inte få allt

Dock beslutades att vi nästa dag skulle lasta bilarna med dansare och åka iväg till området där nationalparken ligger och äta lunch på det stället där Lejonet Elsa bodde. Har ingen aning om den historien, men alla andra verkade veta det. Dansarna behövde sin vila så de kunde inte åka så tidigt som ett besök i parken behöver, men ambassaden ville ändå att de skulle få se lite av landet. Och så blev det...

Rysk helg!

2008-05-16T07:14:00.002+02:00

Fortfarande jätteglad över jobbet! Ska till skolan innan vi åker hem, måste försöka få se sysalen så jag vet vad som finns och få klart för mig hur många grupper jag får och hur många elever. Och kanske kan det finnas något mer jag kan hjälpa till med. Känner ett skriande behov av att få känna mig "nyttig" igen....

Men innan dess ska helgen upplevas. Den kommer garanterat inte att bli lik någon annan. 4x4-klubben har sett till att vi har biljetter till den ryska Bolshoi-ballettens uppträdande här i stan på lördag kväll, och på söndag ska vi åka iväg till Nakuru nationalpark med bilarna lastade med ryska ballerinor och picnikmat. Så ikväll blir det shopping, imorgon matlagning och bakning, påstås att ryssarna är ett hungrigt släkte, lördag kväll balett och middag och söndag utflykt. Dock ska vi inte äta på babianklippan den här gången utan på en annan av picknickplatserna där man får ha sina saker ifred. Klart intressant avbrott i vardagslunken. Hoppas ryssarna kan engelska, annars kan ju bilturen bli lite knepig, det är 2-3 timmar enkel resa. Och att vi kan få se leopard den här gången! Lär finnas en del av dom i parken.

Hur mycket underbarare kan det bli???

2008-05-14T22:13:00.002+02:00

Kom nyss hem från dykklubbens vanliga, trevliga onsdagsträff och hade ett SMS.
I SMS:et stod det.... "Hör av dig, vi behöver dig till hösten"....

Har någon någonsin läst något så underbart!!! Jag har jobb... iofs bara några timmar i veckan antar jag och säkert usel lön men på gångavstånd och med det jag älskar mest av allt... Syfröken... Äntligen....
Tack till allt och alla som gjort detta möjligt!!!

Förväntan... kanske är det ett jobb på gång

2008-05-14T09:17:00.003+02:00

Har under en tid verkligen känt behov av att få göra något annat än sticka på dagarna. Möta människor, diskutera, utmana mig själv. Äntligen har en möjlighet uppenbarat sig! Det är inte på långa vägar klart ännu, men bara att bli tillfrågad känns oerhört tillfredsställande. Det är en skola här i Nairobi som behöver en textillärare några timmar i veckan för yngre elever. Oj vad jag blev glad över att ens komma ifråga! Är ju inte lärare, men min kärlek till textilierna och min tro på att hantverk kan bygga broar mellan människor och en hel del annat gott borde kunna göra det möjligt att göra ett bra jobb. Saknar min litteratur hemifrån, men nätet innehåller mycket matnyttigt, och lite material ska jag ta med hemifrån också så det ska nog gå bra. Håll en tumme för mig!

Insamling till yrkesskolan i Sudan

2008-05-14T09:13:00.002+02:00

verkar gå ganska bra. Å elevernas vägnar tackar jag... Ser fram emot att få visa upp resultatet av de svenska goda hjärtana och ännu mer mot att få överlämna gåvan till skolan och se vad de kan åstadkomma när de får jobba med de fina svenska kvalitéerna.

Göran och jag har diskuterat det faktum att en del trots allt ändå vill ge pengar och kommit fram till att om det blir pengar över när shoppingen är gjord, kan ju bara frakta med oss begränsad mängd, så kommer vi att inhandla böcker och magasin här i Nairobi och överlämna till skolan som ett referensbibliotek.

Restgarner

2008-05-13T12:09:00.002+02:00

diskuterades helt kort på en maillista jag är med på. Fick så fina tips så jag känner att jag vill dela med mig av dom, la till några egna också....

Restgarner kan användas till:
- virkade- eller stickade disktrasor
- filtar
- Johanna Wallininspirerade dekorationer
- tokiga tröjor, vantar, mössor mm där man tar sig frihet att experimentera
- pulsvärmare
- väskor
- glasunderlägg
- provlappar för att testa tekniker
- skänkas till goda vänner med mycket kreativitet

Om man har mycket sticklust och lite pengar kan man vända sig till Röda Korset och fråga om dom vill ha något uppstickat. En tjej på listan berättade att hon går till Röda Korset, får garn, lämnar in stickade plagg, får nytt garn.... Låter väl toppenbra! Iofs förutsätter det att människor också skänker överblivet garn till Röda Korset så de har förråd...

Ibland rullar dagarna bara på...

2008-05-13T11:40:00.003+02:00

man mår skapligt, inga dalar, heller inga särskilt höga toppar. Tiden bara går och man glömmer sin blogg, sin dator och en hel del annat. Så har det fått vara några dagar nu. Helgen hade vi inte vår vanliga trygga, rejäla bil utan en liten skrutt men vi var ändå ute och åkte litegrann. Bl a till countryklubben. Åt lunch där, njöt av den vackra trädgården med blommande Datura, Clivia, Fuxia, Dagliljor och t o m en och annan Amaryllis med vidöppna, färgsprakande klockor. Till min stora glädje var rumspriserna helt överkomliga så vi ska nog kunna tillbringa en och annan helg där och jag kanske kan vara där några dagar i perioder när Göran åker till Sudan. Känns bra...

Åkte lite mer i det fantastiska lantbrukslandskapet i omgivningarna. Tefält är verkligen en vacker syn! Trakten ligger på 2000 m ö h så det är goda betingelser för teodling. Såg inte till några plockare, är väl inte säsong kanske. Teplockande är visst en egen liten vetenskap, man plockar bara skott, tror det skulle vara två utvuxna blad på skottet. Detta gör att tebusken blir väldigt tät och frodig.

Vädret här är "afrikansk vinter" fast ärligen måste jag säga att jag märker ingen större skillnad. Har haft några grådagar och en del regn, men nu skiner solen igen. Häromdagen var jag lite frusen... Hittade en termometer i bilen och kunde till min stora förvåning konstatera att det var mellan 27 och 29 grader! Har tydligen acclimatiserat mig... Lär väl frysa ihjäl hemma. Men helt plötsligt är jag inte längre så förvånad över att se afrikaner i dunjackor och toppluvor.... Man blir van vid värmen.

Hittat lite andra småvägar i utkanten av stan också. Speciellt runt området Karen, ett mycket brittiskt område, finns många vackra egendomar och mycket härlig grönska. Har hittat en jättehärlig restaurang där, ligger i en fin trädgård, har orkidéer planterade i träden på de mest oväntade tillfällen och en toppenmeny som ständigt förändras. Inte så många ställen man kan hitta patéer och ostfyllda olika små godsaker på här så Rusty Nail (Rostiga Spiken) ligger högt på favoritlistan.

I stan och häromkring där vi bor är det lugnt nu. Tiggarbarnen som letade sig upp hit när det var som värst är försvunna. Jag hoppas verkligen att det betyder att de hittat bättre sätt att få mat för dagen!

I söndags var vi på en bilmarknad som tydligen hålls varje söndag. Hade väntat oss vrak, men blev förvånade. Det var många riktigt fina bilar till salu, många nyimporterade att döma av nummerskyltarna. Bilar är ordentligt dyrt här så det var förvånande att det var så enormt många där, men kanske kan man ta det som ett tecken på att åtminstone en del människor här får det allt bättre. Men forfarande är en mycket stor del av befolkningen fattiga och med stigande livsmedelspriser blir det inte lättare.

Några priser just nu, i svenska kronor....
Detta är från de köpcenter vi handlar i, gissar och hoppas att det är mycket billigare i mindre butiker. En "vanlig" anställd här tjänar ungefär en tjugondel av vad vi tjänar hemma i sverige om dom har tur. Med vanlig menar jag butiksanställda, vakter, enklare kontorsuppdrag mm. En god vän med hög IT-kompetens erbjöds en månadslön på 10.000 kr. Skatten är som hemma, 30%.

Diesel 8,56 (varierar, mest uppåt)
Bensin 9,50 (ungefär)
Ett paket bindor, Always ultra, 11 kr
Nagellack 11 kr (det är jättebra!)
Ett paket cig, Dunhill, 12 kr
En mopp för golven, typ Vileda, 49 kr
En kyckling, 1,2 kg 45 kr
Ett kg oxfilé 79 kr
En liter mjölk 9-11 kr
1/2 kg smör, 34 kr
Ett stort paket bra smörgåsmarg, 49 kr
Ett mellanstort paket Flora 29 kr
Ett kg äpplen 32 kr (fast nu verkar det sjunka, har hittat för 22)
Ett kg persikor 36 kr
Ett kg mango 6 kr
En stor mogen ananas 9 kr
Ett kg potatis 9 kr
Köper du örtkryddor, färska, chilifrukter eller färsk ingefära blir det så billigt med den lilla mängd vi tar att expediterna suckar...
20 rosor 10 kr

Plastpåsar, genomskinliga som vi använder till bröd och annat, finns inte. Inte heller brödpenslar, slickepotter, kavlar med lös pinne i, mjuka sopar till golven inne, dammsugarpåsar finns bara ibland, däremot finns massor av dammsugare till salu, bra potatisskalare och degskrapor.

Trädgården vid Countryklubben

2008-05-05T10:19:00.002+02:00

Man möttes av gräddigt gul Datura, för övrigt en växt man ofta ser och doftar i samhällena i Kenya.

Blommande Monstera...

Den här stigen måste jag gå någon gång....

Clivia fanns överallt som marktäckare

Intressant storvuxen men småblommig Fuxia

Ampellilja som marktäckare

Födelsedag

2008-05-05T09:59:00.003+02:00

i Kenya rekommenderas inte för traditionalister som undertecknad! Inget kaffe och tårta på sängen, inte en enda blomma och framförallt.... inga VÄNNER!!! Fy vad jag längtade hem den dagen...

I sig var dagen inte dålig förutom att morgonduschen som jag är så beroende av uteblev pga vattenbrist. Vi åkte iväg en sväng åt ett håll vi inte brukar åka. Rekommenderade av en engelsman från 4x4-klubben som är både gourmet och gourmand (eller hur det nu stavas...) sökte vi efter en gårdsbutik där man skulle kunna hitta den åtrådda och dyra osten som är sån bristvara här. Efter snirklande genom både de typiska röriga och skräpiga afrikanska samhällena och ljuvligt vackra och välordnade odlingslandskap där bl a te var en av grödorna hittade vi butiken/mejeriet väl dolt inne i frodig grönska. Och vilken lycka.... Dom hade det mesta en ostälskare kan önska till priser en smula under de svenska! Fyllde en stor påse med Goudaost, ädelost, Brie, lagrad cheddar, ljuvligt doftande rivost och lite annat underbart.

På vägen tillbaks stannade vi till på en Countryklubb som samme man rekommenderat. Grönskan utanför var lockande, och när vi såg huset smalt hjärtat fullständigt. Var i brittisk stil, mörkt trä, rustikt byggt och med små stigar som irrade iväg in i exotiska växter som såg ut att ha hanterats av en mästares hand. Ryggade dock lite när vi såg skyltar om att medlemsskap krävdes för att få komma in! Men... man vet ju aldrig... Priser på saker och ting här i Kenya kan förbrylla, så Göran frågade vad ett medlemsskap för en dag kostade. Visade sig vara motsvarande hela 10!!! kronor. Tänker man på vad det kostar att hänga av sig jackan på vilken krog som helst hemma var det ju bara larvigt så vi betalade och gick in. Och ut igen på baksidan.... I den skuggande grönskan gömde sig härliga sittplatser, både enstaka bord om man vill ha lite privatliv, och lite större ytor med flera bord om man kommer i sällskap. Vi tog med oss lite förfriskningar och satte och ner och bara njöt av friden... Var tvungen att gå omkring ett par gånger då ögat fångade särskilt intressanta växter. Hittade också vackra fåglar och intressanta insekter. När vi for därifrån löste vi ett årsmedlemsskap för det märkliga priset 175 kr... Hit ska vi definitivt igen! Håll en tumme att rummen är bra och priserna för övernattning rimliga, för när vi for kom jag på att när Göran är ute på tjänsteresor vore detta en bra plats för mig att åka till och bara vara... Kan ju lika gärna sitta där och sticka och varva det med promenader i natursköna omgivningar, som att sitta ensam i lägenheten...

Kvällen avslutades på en schweizisk restaurang där jag fick en kräftsallad till förrätt och Elandfile och rösti som varmrätt. Mycket trevligt ställe men förbluffande nog nästan inga gäster. Man ser det ofta nu här. Det är nästan inga turister i omlopp och även affäreresandet till Kenya tycks ha avtagit. Men jag lovar... det ÄR INGEN FARA att åka hit!

Här bor vi

2008-05-05T09:25:00.004+02:00

Kanske är det för att jag skäms lite för att vi bor så bra i ett land som Kenya som jag dragit mig för att visa upp vart vi spenderar vår tid men det känns som att det nog ändå är dags. Och jämfört med hur de rika bor är det ändå ingenting! Det här är kontrasternas land...

Här är vägen ut från lägenheten. Låsbara grindar och galler finns överallt... Det är nybyggt, så trädgården är ännu inte fullt utvuxen men det blir nog härligt om något år med häckarna och de nyplanterade palmerna.

En snabb blick åt höger, där är vår balkong. Pelargonerna blommar inte ännu efter omplanteringen. Jag nöp bort alla blomknoppar då för att hjälpa som att sätta mer rötter, men snart är de på gång.

Huset bredvid, det är tre hus inne på vår gård, alla likadana.

Åt vänster, där man går för att komma till parkeringen.

Poolen är fin, men dels är det så öppet, dels finns inga möbler så man ligger helt enkelt inte och solar. Tror jag var brunare när vi for än när vi kommer hem igen.

Parkeringen, muromgärdat, muren kröns av taggtråd och elstängsel. Alla lägenheter har två egna parkeringar.

Rabatten närmast bilen, de gröna bladbuketterna är Afrikas blå lilja, nu överblommad, och på hörnet är ett underbart bestånd av lavendel.

Vi kan verkligen inte klaga på vårt boende ur estetisk synpunkt, det är ett litet paradis. Men funktionen driver en till vansinne. I fredags, kl 17.30 försvann allt vatten igen, fick tillbaks det söndag vid 14-tiden. Allt vatten! Fanns inte ens att spola i toaletterna, och försök laga mat utan vatten.... Senaste teorin är att någon jackat in sig på fastighetens vattenledning och stjäl vårt vatten. Det sker inte ett kontinueligt tillflöde utan det offentliga vattenbolaget fyller på fastighetens tankar 2-3 gånger per vecka, sen portioneras vattnet ut till en vattentank för varje lägenhet, belägen på taket förutom köksvattnet som finns i en särskild tank på gården... Mycket, mycket underlig konstruktion... Vattenbristen gör dessutom att folk börjat bunkra vatten, så på de balkonger som är på andra sidan huset, använda av våra husor som tvättstugor, har ett antal människor börjat hålla egna vattenförråd på flera hundra liter vatten. Håller tummarna att byggkonstruktionerna håller för den extra belastningen....

Elförsörjningen lämnar också mycket att önska. En fredag räknade jag till åtta strömavbrott. För att inte all elektrisk utrustning ska förstöras har Göran satt in nån sorts utjämnare på kritiska kontakter, t ex frysen. Hemma behöver man sällan tänka på sånt...

Dörrar går ofta åt "fel" håll, låsen låses åt fel håll, vi har en gallergrind för ingången till huset, men vårt vardagsrum har enorma glasrutor så det är gjort på en sekund att slå in en ruta och gå in. Nu har vi inget stöldbegärligt här så det spelar inte så stor roll, dessutom är det ju som du såg väl ingärdat och vakter i tjänst dygnet runt som håller kull så jag är inte orolig. Men inkonsekvensen är intressant att iaktta.

I köket har vi gasspis... Väldigt bra!!! Ugnen är lite knepig att komma underfund om men jag experimenterar, nuförtiden bränner jag inte särskilt mycket. Fördelen är att man alltid kan laga mat, även om elen är borta, nackdelen att man inte har minsta aning om när gasen tänker ta slut. Från köket tittar jag rakt in i ett grått betonghus, men tittar jag åt vänster ser jag ut på en liten gata där det rör sig en del, och innan betonghuset är det en mur där det klänger grönska i taggtråden och i den grönskan sitter ibland underbara fåglar som t ex kolibri!!!

När man går/åker ut från parkeringen kommer man direkt ut på en högtrafikerad gata som heter Ngong Road där det är ett äventyr varje gång man ska ta sig ut.

Så har vi det här... just nu...

Insamling till yrkesskolan i Sudan

2008-05-05T09:17:00.003+02:00

Som jag berättat tidigare var jag en vecka på en yrkesskola i Sudan. Blev djupt rörd av den blomstrande kreativiteten, men ledsen av vilka usla redskap de hade att jobba med. Och det finns verkligen inte bra saker att köpa där så att ge dom pengar hjälper inte! Begriper inte varför, men så var det... Kommer att vara hemma en sväng i början av juni och kan sedan på återresan till Kenya få med mig ungefär 20 kg så jag har varit i kontakt med Lena på Nystvindan i Eskilstuna. Hon har lovat hjälpa till att samla ihop om det finns några vänliga själar som vill skänka sybehör som t ex sytråd, sy- och brodernålar, broderbågar och annat smått och gott. Låda finns redan uppställd där. Bra saxar är en oerhörd bristvara, men jag är lite rädd att det blir för tungt. Men några vore väldigt välkommet, inte minst små lämpliga för detaljer och broderier. Detta kan jag sedan garantera att det kommer orört fram till skolan till hjälp för skräddare i södra Sudan så de kan försörja sig själva och göra ett så gott arbete som deras talang och kunnande förtjänar. Gåvor kan lämnas in i butiken på Bergsgatan i Eskilstuna, senast 10 juni.

TACK Lena!!!

Gammalt glas

2008-05-02T07:43:00.008+02:00

kan man slänga på soptippen, en del är returflaskor som kan återlämnas men så finns det människor med en alldeles särskilt kreativ sida som ser helt andra användningsområden. En sån människas livsverk besökte vi igår och... ja... för mig som älskar blått glas var det svårt att hålla tårarna borta...
(Om du klickar på bilderna blir de lite större)

Allt går att dekorera... med vad som helst....

Åsnan är levande...

Även gamla bilar kan fungera som dekoration :-)
Och av gamla däck kan man göra mycket, vad sägs om den gungan!?!

Kanske inte den klädsel vi är vana att se hemma när någon står i ett gnistregn....

Jag vet, bilden är oskarp och usel men kunde bara inte undanhålla er den fantasifulla dörren.

Tydligen ett pågående projekt....

Det finns knappt ord för att beskriva ett ställe som detta... Hit vill jag många gånger igen!

Labours day

2008-05-02T07:39:00.003+02:00

heter första maj även här och många, men inte alla, arbetsplatser är stängda. Pratade nyss med Susan som berättade att man varje år har en samling i en park här, firar dagen, presidenten kommer och talar och så har man en tradition att plantera träd! I år var det dock inte de festligheter det brukar vara. Normalt är det den dag där anställda får löneförhöjning och presidenten brukar visst tala om det i sitt tal, men så icke i år. Livsmedelspriserna går upp fort här nu vilket givetvis, som allt annat, drabbar de fattiga värst. Inte heller det hade presidenten talat om så missnöjet var stort och det hade varit en del bråk.

Den höga, vackra kokosnötspalmen levde farligt

2008-05-02T07:17:00.001+02:00

när valborgsmässoelden på Svenska skolan flammade upp under den.... Vilken märklig känsla att stå i den sammetsmjuka afrikanska natten höra på när svenska ungdomar sjöng "Vintern rasat ut...."

Det var inte mer än ett hundratal svenskar som samlats på svenska skolan för att traditionellt fira in våren i denna tid då afrika gått in i sin "vinter", dvs den svalare regnperioden. Det firades med de traditionella svenska sångerna, grillkorv och brasa och ett tal av vår svenska ambassadör Anna Brant. Göran kände en del sen tidigare så han gick omkring en del och pratade. Jag mådde sådär, vänsterfoten plågar mig ordentligt igen men jag ville verkligen ut och se lite folk så jag använde all energi jag hade och såg till att få sitta så gick det bra. Eftersom jag valt sittande position, och var lite trött efter allt ont var det bra läge att iaktta svenskars beteende. Nu har jag varit här ett tag och mött alla möjliga underbara och märkliga människor i diverse situationer. Att då komma in i ett svenskt sammanhang igen kändes kallt som IS!!!! Ingen kom och hälsade på mig fast jag satt där ensam på en liten mur. Ingen presenterade sig, ingen gick runt och skakade hand, ingen dansade när det sjöngs. Överhuvudtaget var det nästan ingen som sjöng med, så man fick en känsla av svensk kyrka. De grupper som snabbt bildades visade med sitt kroppsspråk att det var slutna grupper. Varken ambassadören eller ordföranden i Svenskföreningen kom och hälsade och denna kväll var jag inte på humör att själv agera heller så det blev inga nya kontakter knutna. Gode tid vad vi är kyliga, vi detta folk från norr som tror att vi är så bra..... Inser att jag när jag tittade på övriga också såg på mig själv!

Det var därför en befrielse att komma till dykklubben som var vårt nästa mål! Hann knappt in innan första kindpussen var ett faktum och både kända och okända kom fram och pratade. Det var levande orkester och i den bar som var placerad utanför den lokal som denna kväll var musiklokal var det experimentell bar där man kunde prova de mest mystiska drinkar. Jag skulle ha jobbat där den kvällen, men foten gjorde det synnerligen olämpligt så jag höll mig till en skön soffa och hade av och till sällskap av människor från all jordens hörn. Några för oss okända kom och pratade med Göran som visst börjar bli lite känd för folk som gillar att åka med GPS. Träffade också på rektorn på svenska skolan, och här, på dykklubben kom han faktiskt fram och hälsade, kanske beroende på att Göran hade haffat honom innan och påtalat att jag hade skrivit mail för flera månader sen och erbjudit mina tjänster men inte ens fått ett svar. Vi får väl se vad det kan bli framöver av det.....

Vi var dock kloka och for hem innan klockan var allt för sent men minnet av den här kvällens kontraster kommer att leva länge, länge inom mig....

Ravelry

2008-04-28T12:02:00.002+02:00

Stötte på det överallt... till slut bara måste jag anmäla mig för nån vecka sedan. Till min stora förvåning, det var ju över 6000 i kö och de skulle bara bjuda in ca 150/dag, så hade inbjudan kommit nu! Höll på att missa den för den hade hamnat i skräpposten...

Men ja... nu är jag där... Kanske ses vi....

Lake Nakuro med nationalpark

2008-04-28T09:26:00.010+02:00

Dagen började väl inte helt strålande! Vi skulle åka till Lake Nakuro med 4x4-klubben och hade bestämt träff med ett annat sällskap inne i stan för att köra dit tillsammans. Resten av gänget skulle komma senare och möta upp oss på Babianklippan, inne i parken. Hade visst lite svårt att komma upp på mornarna. Regnet öste ner och vi hörde vattenpumpen brusa hela tiden vi förberedde oss här hemma i lägenheten vilket brukar tyda på att vattnet snart kommer att ta slut. Igen.... Fick en ny leverans vatten på lördagen och att ha vatten bara ett enda dygn är lite väl frustrerande. Dessutom var det igenmulet och regnet öste ner. Dock inte när vi gick ut till bilen med vår matsäck och en filt för säkerhets skull. Man vet aldrig här hur kallt eller varmt det kommer att bli under dagen. Men vi for iväg, efter att ha gett våra vakter lite dricksvatten, träffade på de vi skulle träffa och gav oss iväg ut i landet... Det är en sån underbar känsla att lämna stan! Trafiken var redan igång och vi fastnade i en poliskontroll där vi fick veta att man numera måste ha både brandsläckare och första förband i bilen. Dock till vår stora förvåning fick vi inga böter utan fick fortsätta. Vårt sällskap däremot fick upp med plånboken av ungefär samma anledning...

Kom iallafall iväg och ju längre vi körde, desto mer klarnade det upp. Vägen dit innebär minst sagt varierande vyer. Fruktansvärt röriga och smutsiga marknadsplatser men också bedövande vackra vyer växlar av varandra. I Navacha, där det återigen varit oroligt, såg vi ett flyktingläger för de som blivit utan hem efter bråken där. Sorgligt att det ska behövas, men också betryggande att det så snabbt kom på plats och verkar fungera.

Väl framme vid Nationalparkens huvudgrind mötte vi en svensk kille som Göran känner sen en kurs för många år sedan. Han utbrast "dig känner jag igen" när han såg mig. Blev som ett frågetecken, det var en stilig ung man som jag nog borde ha kommit ihåg men jag hade absolut ingen minnesbild av honom. Visade sig att han hade läst artikeln i EskilstunaKuriren, han bor normalt i Strängnäs, och hade reagerat för att han såg Görans namn. En kanadensisk kvinna var också med. De två skulle åka med oss, vilket var bestämt sen tidigare. Vi hade nog inte varit så tydliga i våra instruktioner för dagen för de hade bara med sig några smörgåsar. Vi hade, visa av tidigare erfarenheter, packat med oss lite mer att äta. En fransk potatissallad som jag gjort dagen innan och en variant på piroger med en paprikamättad köttfyllning, drycker och vatten till kaffe.

Hann knappt in i parken, precis som förra gången, innan de härliga djurspaningarna började. Fula Maraboustorkar, flamingos och så hade vi turen att få se TVÅ sjakaler som låtsasjagade en Impala. Det såg verkligen inte ut som en seriös jakt, kanske var dom mätta sen tidigare och bara ville leka. Hann tyvärr inte med med kameran. Därefter följde följande.....

Vyerna vid sjön är så oerhört vackra... Även detta är en sodasjö. Finns massor av vattenbufflar. Blandningen av djur är otrolig.

Vet inte om det är en vit eller svart noshörning... Det är svårt att se skillnad på dom men båda finns i parken.

Det ljusa på marken är blommor....

som babianerna tydligen uppskattar... Såg många babianer gå omkring och plocka och äta....

Acaciaskogen är underbar.... Speciellt nu när den är så grön! Och vilken bark!!!

Somliga utnyttjar regnen till att ta sig ett gyttjebad.

Kom fram till en öppen plats med ett par träd... I skuggan därunder hittade vi detta!!!!
Lyckan var fullständig! Det är svårt att få span på kattdjuren, här kunde vi sitta länge och titta på dessa två lejoninnor som låg och latade sig som bara katter kan.

Efter lejonspaningen kändes det som dags att röra sig mot Babianklippan där vi skulle träffa övriga. Hade fått telefonsamtal att de var på väg in i parken. Nu hade vi sett alla djur vi vet finns i parken förutom ormar, leoparder och flodhästar så dagen kändes oerhört lyckad!!! Våra följeslagare hade dock haft turen att se leopard vid ett besök bara en vecka tidigare så vi spanade extra i det området men hade ingen tur. Men vad gör det... Solen sken och minnet av de dåsande lejonen värmde hjärtat. Plus förstås förväntan att komma upp till Babianklippan! Minns sen förra besöket att utsikten därifrån är underbar och nu var det fantastiskt väder också.

Babianklippan heter det den heter just för att.... Dom är överallt och man måste verkligen hålla i sina saker! Jag satt vid ett bord, ensam. På bordet fanns två vattenflaskor och en påse med smörgåsar som vårt sällskap lagt ifrån sig. Kände bara ett vinddrag, en päls och vips var smörgåspåsen borta! Hade inte en chans att rädda den... Snuvad av babianer.... Men det var ingen fara, den mat och dryck som sällskapet sen plockade fram räckte och blev över till alla.

Utsikten... Ååå... det är svårt att se sig mätt....

Herrar måste såklart gå igenom vagnparken innan man kan umgås med övriga. Upptäckte till min förvåning att vårt sällskap inte alls var så ung, vi är av samma årgång! Kanske man inte är så gammal ändå?!? Eller också var han ett välbevarat exemplar.

Ny herre på täppan! Men det ordnade till sig när vi for sen....

Ett afrikanskt sällskap som dök upp en stund för att beundra utsikten och skratta åt babianernas hyss.

Under måltiden höll en man babianerna borta genom att smattra med någon sorts elpistol men dom höll sig omkring oss hela tiden. Försökte med att ge dom chiliinlagd lök för att avskräcka dom, men det såg ut att bli en ny favorit för den avnjöts noga.

Den här bedårande synen satt vid vägkanten när vi åkte därifrån. En liten apmamma som satt och tittade på oss människor men skyddade sitt barn....

Som avslutning på en redan perfekt dag kom detta....

Stickning

2008-04-28T09:11:00.003+02:00

Blir mycket sjalar nu.... Men det är verkligen roligt att göra och passar väldigt bra här på kvällarna.

Här är en Snödroppesjal från Sticka... Min tredje... En sjal jag verkligen rekommenderar till den som vill öva upp sig i spetsstickande för den innehåller flera bra moment, inte minst detta att sticka på en bård. OK, kräver kanske lite tålamod men det är roligt.... Har inte kunnat blocka den ordentligt, av någon anledning har jag inte med mig knappnålar och jag vägrar att köpa en liten ask för 89:-, vilket är det enda jag hittat här! Men när jag kommer hem ska den få sig en omgång och då blir den ännu vackrare. Naturgarns tvåtrådiga ullgarn igen.

Här är en annan, Sweet Alyssom shawl, ett gratismönster, ursprungligen avsett för mohairgarn men det hade jag inget. Enkelt mönster och rolig avslutning med en picotkant. Också det Naturgarns tvåtrådiga.

Har inte gjort klart min Laminara i Silkemerino ännu, men det kommer. Ska in på sista partierna nu. Just nu håller jag på med en ärmlös top i Safran från Drops senaste kollektion för att få lite omväxling. Och under söndagens resa stickade jag på en svart tvåändsstickningsmössa. Tvåändsstickning är perfekt på resor, ska ju hållas hårt så det gör inget att vägen är guppig, och när man väl fått tekniken i fingrarna behöver man knappt titta när man stickar de större partierna så man går inte miste om de vackra vyerna.

Fredagsfunderingar i trevligt sällskap

2008-04-28T08:40:00.003+02:00

Har sedan länge haft en stor förkärlek till etiopisk mat. När Göran ringde på fredagseftermiddagen och berättade att vi skulle till etiopiska restaurangen och äta var det således ett mer än välkommet besked på flera sätt. Inte minst för att det var skönt att komma ut en stund från lägenheten där vattnet nu var så slut att man varken kunde tvätta händerna eller spola på toa. Hade sparat vatten i hinkar och dricksvatten har vi ordnat men det räcker inte hur långt som helst. Dessutom skulle vi den här kvällen få sällskap jag inte tidigare träffat, ett antal norrmän som var på besök från Oslakontoret samt den etiopiske chefen som normalt håller till i Sudan. Har hört mycket om honom, men aldrig träffat honom.

Som vanligt när man möter människor från andra delar av norden är hälsningsritualerna viktiga. Blir riktigt glad av det!

Till bordet fick jag Göran och en herre som har en högre position i organisationen. Snett mittemot en anställd på kontoret här i Nairobi, som också hade kandiderat till en plats i parlamentet och har väldigt mycket intressanta politiska funderingar. Och mittemot en norsk dam som arbetar på Oslokontoret och har väldigt mycket erfarenhet av biståndsarbete. Oj... vilken intressant kväll det blev. Min slumrande hjärna fick jobba hårt och jag fick ett sug efter det fackliga arbetet hemma i Finansförbundet igen. Dels förhandlingarna som jag alltid älskat, dels de diskussioner man för med helikopterperspektiv. När man måste se övergripande och sortera bort detaljerna för att kunna styra åt det håll som stämmer mot de långsiktiga målen. När man måste sätta sig själv och de egna behoven och erfarenheterna åt sidan och försöka tänka övergripande. Det är svårt!!! Men så utvecklande och intressant!!! Önskar alla att få uppleva den känslan någongång när man lyckas övervinna sina egna begränsningar och se bortom horisonten.

Bl a pratade vi om vad som sker i ett samhälle när bistånd kommer in. Detta är verkligen ingen enkel fråga och ni som följt min blogg vet att jag kämpar för att förstå och för att försöka hitta en "sanning". Det finns så oerhört många snälla människor hemma som vill hjälpa till i u-länderna. Men hjälpen kommer dels inte alltid dit där den ska, dels påverkar den mottagarländerna på ett för de behövande ogynnsamt sätt. Något jag inte hade tänkt på så mycket tidigare gjorde ont i hjärtat att inse. När vi ger kläder, vilket vi ju gärna gör, slår vi undan de lokala marknaderna för klädtillverkning och det innebär ju att vi slår på de skapande, kreativa människor som står mitt hjärta så nära. När vi ger mat slår vi undan fötterna på den lokala mattillverkaren.

Finns det verkligen ingen som har det optimala svaret på hur vi ska få balans i världen??? Som det ser ut i dag kan vi bara inte fortsätta och om vi människor inte själva korrigerar, så lär ju naturen göra det så småningom och det vet vi ju alla att naturen är skoningslös.

Som vanligt knas med det mesta....

2008-04-24T11:02:00.003+02:00

Strömmen var borta ett tag men är nu åter, inget kallvatten i köket och internet krånglar på alla sätt det kan... Men annars är det rätt ok.

Var på dykklubben igårkväll. Trevligt! Inte så många där men det var kul. En lite yngre tjej har fått ansvar för bl a baren och hon är på alerten! Har infört "kvällens drink" där de mest omöjliga drinkar testas och på Valborgsafton blir det stort party med bergsklättrarklubben och ett liveband. Har erbjudit mig att hjälpa till först på dagen med möblemang och dekorationer och sen i baren på kvällen. Oj vad det ska bli kul att få jobba i bar igen om så bara för en kväll!!!

Söndag ska vi åka med övriga fyrhjuldriftskörande människor till Nakuru nationalpark. En resa på ungefär tre timmar bara så det blir över dagen. Vi var där förra gången jag var hit ner så vi vet att där blir det många roliga djurspaningar. Hoppas bara att regnet inte öser ner som det gör idag.

I landet som sådant verkar det rätt lugnt för närvarande, men jag hör ofta sirener tjuta utanför så något är det som inte är bra. Vi får väl se vad som händer framöver...

Nu är fångarna på fri fot igen

2008-04-19T15:32:00.002+02:00

men kommer att ställas inför rätta. Deras bil är fortfarande arresterad. Jo, du läste rätt. Här nöjer man sig inte med att arrestera människor, man arresterar också fordon när andan faller på. Deras oerhörda brott var en U-sväng. När polisen kom och hade synpunkter på den hade den vita kvinnan visat humör vilket föranledde att hon och hennes kenyanske make och hans 18-åriga kvinnliga kusin arresterades. Den andre vite mannen som var med i bilen gick fri just då, men när han senare var tvungen att gå till polisstationen och vittna blev han satt i finkan! Han hade den oerhörda fräckheten att säga att blåmärket på den vita kvinnans kind hade uppkommit av att en polis slagit henne, vilket var vad som faktiskt hände. Cellen beskrevs som så stor att 30 personer hade kunnat stå i den. På den ytan tillbringade 15 personer natten... Det stank av urin, fanns varken kuddar eller täcken förstås. Den vita kvinnan hade lyckats få iväg ett sms innan dom tog hennes telefon, så flertalet människor hade kontaktat hennes ambassad och när Göran kom till polisstationen var redan ambassadfolk och personal från arbetsplatsen på plats men det tog ändå timmar att få ut dom.

Så mina vänner, går det till i Kenya....

Rapport från ett Kenyanskt fängelse

2008-04-19T10:56:00.002+02:00

kommer ni snart att få!

Lugn!!! Det är inte jag eller Göran som hamnat där...

Igårkväll åt vi mat hemma, en indisk curry som blev otroligt god! Tänkte bara ta det lugnt och slöa lite men en kompis hörde av sig och var på en bar i närheten och ville att vi skulle komma dit. Jag vaknade omedelbart till, har ju inte träffat särskilt mycket folk den här veckan och lyckades övertala Göran att vi skulle fara. När vi kom dit så stortrivdes jag! Det var ett rätt sjavigt ställe, vi gick upp på övervåningen där det skulle bli ett uppträdande av en ugandisk grupp under kvällen. Nu var det dans och massor av folk. Tror vi var de enda vita. Satt och pratade en del med en av killarna i sällskapet. Han är sociolog i grunden och lärde mig en hel del om hur man kan titta på folk, att se vad som pågår. Det var en väldigt nyttig lektion! Helt plötsligt såg jag hur en kille höll sig med ett helt gäng som sprang och uträttade ärenden av oklar karaktär åt honom och hur han kråmade för tjejerna som kråmade tillbaks, hur han diskret visade upp sina pengar förmodligen för att locka fler till sig osv...

Det var helt enkelt både kul och lärorikt och väldigt skön stämning....

Jag och den andra vita tjejen i sällskapet gick upp och dansade så småningom. Men någonting hände då.... Hon kände sig trängd av alla svarta män och blev väldigt olycklig av det....

Iallafall... efter diverse turer åkte jag och Göran hem. Hörde att telefonen ringde några gånger tidigt på morgonen men den låg ute i vardagsrummet så vi iddes inte gå och hämta den. Men till slut, vid halv elvatiden gick Göran upp och svarade. Hörde direkt på hans röst att något hänt! Visade sig att våra tre vänner satt i fängelse! De hade blivit arresterade under natten. Varför fick vi inte veta. När Göran kollade sin telefon visade det sig att det var flera samtal som rörde det här och det hade kommit ett sms från kvinnan under natten att vi måste kontakta hennes ambassad...

Så.... Nu sitter jag här och kan bara vänta. Göran är på polisstationen för att om möjligt hjälpa till att få ut dom. Han har ringt en gång och bekräftat att det är flera personer där för att försöka hjälpa dom. Kenyanska fängelser är inget skämt och polisen här är ökänd för att arrestera folk för de mest märkliga anledningar och tyvärr händer det att människor "försvinner" när de fängslats. Det påstås att kropparna sedan dumpas i ett skogsområde här i närheten. Detta kan dock INTE hända våra vänner eftersom det är två ambassader och många människor inkopplade nu. Men misshandel är svårt att förhindra så vi håller bara tummarna. Det enda vi vet hittills är att de två männen, en svart och en vit är ok och den vita kvinnan har fått en örfil, men inte värre. Tydligen blev de arresterade när de körde bil på väg hem. Fortsatt rapport kommer så snart jag vet nåt mer....

Tusen strålande solar...

2008-04-18T11:30:00.003+02:00

Det är som att man blir mer receptiv när man är ute såhär. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag helt plötsligt verkligen ser... Ser de magra, smutsiga, ser de tiggande barnen, ser förtvivlade ögon och ser de rika, välbeställda med sina lyxiga bilar och sina palats. Kontrasterna blir så oerhört skarpa. Samtidigt lever vi ett ganska normalt liv, mätt med svenska mått mitt i allt det här.

Sammantaget gör detta att mina tidigare slutna ögon öppnas för världen! Min "pojkväns" (låter löjligt, han fyller 50 i år men han är ju inget annat för mig) son ska snart iväg till Afghanistan för att förhoppningsvis göra någon nytta där. I samma veva sände goa Pärlmudden några ljudböcker till mig, varav en var en bok som heter Tusen strålande solar. Inte en bok jag skulle ha valt själv, men nu, i sällskap av en trevlig stickning, så gav jag mig i kast med den. Och fick en kvinnoresa genom Afghanistans historia, sett ur kvinno- och barnperspektiv de senaste 50 åren. Det var ingen trevlig läsning, men nyttig! Och nu är jag tacksammare än någonsin att få vara född och uppvuxen i Sverige och ha fått leva mitt liv med svenska män.

Någonstans har jag alltid trott på att alla religioner innehåller godhet och att om man väljer att leva ett religiöst liv så odlar man sin godhet men känner att jag är på väg att tänka om på mer än ett sätt. Kanske måste jag till sist inse att det finns onda människor, verkligt onda, och ger man dom redskap, vilka som helst så utövar de sin ondska, en del med full kraft även i det allra minsta. Men den kraft, och den makt som Koranen ger män... Den skrämmer mig mer än mycket annat! Rätt använd har jag fått uppfattningen att Koranens råd och regler är väldigt kloka och fina... men fel.... Det jag ser som det allra, allra värsta är att samtidigt som män ges makt, så tas kvinnorna ifrån all makt i de extrema tolkningarna... Som svensk kvinna är detta fullständigt ofattbart.

Det var mycket, mycket enklare att sitta i den sköna soffan hemma i sverige och bara BLUNDA...

Mungiki

2008-04-18T11:18:00.002+02:00

härjar fortfarande. I stor del av staden har ett skriftligt påbud gått ut att matatusarna ska stå still och det verkar efterföljas så många av innevånarna här har nu svårt att förflytta sig. I slummen lever man i skräck för vart sekten ska slå till härnäst med sitt skoningslösa, urskillningslösa våld. Susan berättar att dom ber av alla krafter för att förskonas men för några dagar sedan hade hon fått ansluta sig till en springande folksamling som flydde från sektmedlemmar beväpnade med allt de fått tag på så som pilbågar, svärd mm... Fått berättas för mig att när de dödar så styckar de gärna kropparna och sprider ut kroppsdelarna på olika ställen. De utöver utpressning, kräver beskyddarpengar av "vanliga" människor i slummen, bränner bostäder, provocerar och infiltrerar. Har riter där de bl a dricker blod vilka utövas i offentliga parker här! Består av folk från olika stammar, men merparten påstås komma från samma stam som presidenten. Man kan ju fråga sig varför presidenten inte utövar sin makt till att hålla den här grupperingen i schack!?! Men deras våld utövas i slumområdena, mot de fattiga och redan sårbara och förmodligen finns inga pengar att tjäna på att stämma ner dem så...

Stickning

2008-04-18T11:01:00.005+02:00

Senaste tiden när Internet och det mesta annat har krånglat har jag tillbringat i stort sett all tid med stickning och talböcker! Några bilder....

Det här mönstret finns på Stickamera som gratismönster. Heter Spetsstickad sjal. Kommer från Avigmaskan. Tusen tack för en både rolig och härligt dekorativ stickning. Den grå är i garn från Kampes som Pärlmudden var så snäll och skickade hit! TACK! Den ska jag behålla själv.... Den vita är i garn från Naturgarn, heter U162, köpt på Nystvindan innan jag for. Har gjort två av den, en fick Johanna som var här igår och tyvärr meddelade att hon åker hem till Kanada på torsdag... Känns lite trist, men förmodeligen är det ändå ett bra beslut. Den andra har Susan fått.

Här är pannband och pulsvärmare gjort med ett mönster i pärlor, designat av Pärlmudden. Också Naturgarns härliga ullgarn.

Nya bråk i Nairobi

2008-04-14T11:09:00.003+02:00

Så var det dags igen då. I helgen har man slutligt fastställt de politiska posterna men något har hänt här. En sekt som heter Mungiki har fått fullkomligt fnatt. Sekten är en avknoppning av Mau Mau rebellerna som härjade på 50/60-talet i protest mot britternas kolonisation av Kenya. En ledares hustru dödades nyligen, släktingar hittade henne med huvudet avhugget, troligen har det med saker och ting att göra. Inatt har de eldat bilar och ställt till diverse elände. Vår kära Susan har inte många goda ord att säga om den här sekten så hon förefaller väldigt orolig över vad de kan ta sig till nu. I en tidning idag sägs att polisen dödat sju personer inatt.

Jag rapporterar vidare allt eftersom ny information kommer.

Onsdagens middag med 4x4

2008-04-11T09:49:00.002+02:00

var en trevlig tillställning! Här hittar du bilder, inte mina egna dock. Kör som bildspel så ser du bättre. http://picasaweb.google.com/seangarstin/MarchDinner4x4330Zone?authkey=JYsKDUf72Q0

Rally i Kenya

2008-04-07T08:55:00.002+02:00

Som kommen från nordliga värmland är rally ingen främmande företeelse precis. Man är mer eller mindre uppfödd med rallyprat omkring sig. Men att det skulle förekomma i Kenya hade inte föresvävat mig. Dock gör det så och med tanke på vägarnas skick är det kanske inte så förvånande ändå att en del uppnår avsevärd skicklighet. Vi for iväg i söndags för att beskåda ett sådant evenemang. Fortfarande hade jag behov av att få se folk omkring mig och Göran är ju passionerat motorintresserad så kombinationen var helt strålande!

For iväg bort över det vackra och med kenyanska mått välordnade Karen, ut i den lilla märkligt röriga och skrotiga samhället Ngong och så iväg ut på en krokig, gropig väg som vanligt. Som efter bara ett par km totalt överrumplade mig med att bjuda på en oerhört vacker utsikt! Det har regnat senaste tiden så det sönderbrända landskapet är helt plötsligt grönt och vackert! De hårda klippkanterna rundas av av gröna buskar och suckulenter och kaktusar var feta och frodiga och bjöd på vackra blomster. Har jag inte förstått det förut, så förstår jag nu varför människor kan bli så totalt besatta av detta landskap...

Kom ner till ett område där det stod bilar... Ja, jag måste verkligen skriva "stod bilar" för det kan definitivt inte kallas för parkering! Hemma vid olika typer av evenemang är det ju alltid organiserade parkeringar med gränsdragningar, vakter och avgifter. Här ställde sig alla som det föll sig och man vandrade iväg åt ungefär det håll andra gick. Hittade en plats där det var mycket folk samlat, såg några tält, hörde en högtalarröst och fann lite skugga under en acacia. Detta normalt så uttorkade träd med oerhörda taggar bjöd nu när det välsignade regnet närt grenarna, på välgörande skugga. Folk kom och gick, gick över vägen hur som helst, viss försäljning förekom men inte alls som när man besöker en marknad eller annan offentlig plats. Här fick vi vara i fred och jag kunde i lugn och ro studera människorna, deras klädslar och beteenden... Hade tagit med mig kameran! men... inte laddad.... grrrr.... Så många otagna bilder det blev denna söndag!

Vi satt strategiskt vid en kurva så vi fick studera bilarna rätt ingående! Otroligt vilka bilar man körde rally med på dessa oerhört dåliga vägar. Mest extrem var väl en tvådörrars Mustang!!! Det är en av Kenyas mest framstående rallyförare som i många år envisats med att framföra detta märkliga fordon mellan potthålen. Och karln gör det helt strålande bra!

Tillbringade många timmar där och var helt fascinerade över att ingen blev ihjälkörd med tanke på att folk både gick, cyklade och körde på den sträcka som bilarna kom på! När vi så småningom for därifrån tog vi en annan slingerväg/stig genom det uppvaknade landskapet och jag svor gång på gång över att inte kameran var med. Det var så oerhört olikt sig! Och så många blommor..... Och avmagrade boskap som nu fann bete vart de än gick. Massajer som vallade sina hjordar var fantastiska anblickar i sina röda utstyrslar mot det intensivt gröna. Nästa helg måste vi verkligen försöka göra en liknande tur och DÅ SKA kameran vara både med och laddad så jag får delge er lite av detta fantastiska....

För övrigt; tusen tack Pärlmudden för talböckerna som jag slukar så fort jag hinner och för yllegarnet som föll så väl i händerna! Och grattis på födelsedagen!!!

Haft lite datorvila ett tag

2008-04-07T08:12:00.002+02:00

Blev lite för mycket med maginfektionen, förlusten av hunden som stulit mitt hjärta, varit hemma i lägenheten för mycket och som lök på laxen en propp i foten som är minst sagt smärtsam. Men efter en bra helg känns det bättre så nu är jag på gång igen!

Fredagen gick vi ut och åt på kvällen. Började på svenskägda Monicos, var inte så mycket folk där så vi fortsatte till en krog som heter Gypsys (tror jag) där vi tittade på folk och bara mådde bra. Där är en väldig samling av alla sorter inkl prostituerade i minut och parti. Fast nattfjärilarna hade inte kommit fram ännu när vi var där, var lite för tidigt på kvällen. Nog saknar man detta att gå ut hemma där man kan träffa på folk man känner! Som vuxen skapar man inte kontakter lika lätt. Sen blev det indisk restaurang. Älskar det där spröda brödet man kan få till maten och jag beställde en vegetarisk rätt, grönsaker i en spenatsås. Det var så oerhört gott att jag kunde ha pussat kocken men det fick jag inte för Göran!?!

Lördagen var det utgång redan på förmiddagen. Plockade upp en kille från Karlstad vid hans hotell och åkte och åt sen frukost på ett Javahouse, en kombination mellan kafé och restaurang med trevlig uteservering och alert personal. Han var här för Räddningsverkets räkning, skulle delta i ett antal möten under en vecka. Vad det var skönt att sitta och prata svenska med någon från en stad man känner till! Var några väldigt trevliga timmar där jag fick lära mig både nyttigt och onyttigt. Att t ex få ingånde information om latringrävning eller detaljer om flygplanskrascher är kanske lite.... tja... för en tjej lite överkurs om man säger så. Har aldrig varit flygrädd, men man kan ju bli om man får veta för mycket. Hur vågar människor som vet så mycket flyga????? Men ändå.... det är som ett infekterat sår eller en trasig tand... fast man vet att man inte borde kan man inte låta bli att peta i det. Och i såna här intressanta diskussioner med människor som har kunskap... Man kan bara inte låta bli att lyssna även om man inte borde! Tack pojkar, det var nog något sånt jag behövde efter en bedrövad vecka hemma med ont...

Hade också intressanta diskussioner om detta med att leva utomlands en tid och sedan komma hem. Vi har alla upplevt det på olika sätt, givetvis är jag minst kunnig på området men har ju ändå fått smaka på inte minst genom att jag flyttat till en annan stad. Det räcker.... Alla hemkomster är märkliga. Den där känslan av att komma hem full av intryck och upplevelser, komma hem till en vardag likadan som den man lämnade och finna att INGEN är intresserad av vad man gjort , upplevt, genomlevt, överlevt..... Pratet runt kaffebordet är detsamma som när man for, ingen frågar eller intresserar sig och man är helt utlämnad till sina egna tankar samtidigt som man ska vänja in sig vid det välordnade och prydliga Sverige igen. Som kan vara så oerhört långt från det man levt i en tid. Det är väl ok för någon som mig, som ändå levt under "normala" omständigheter och inte utsatts för så mycket påfrestningar även om även jag är skakad. Men tänk alla som varit ute på olika typer av uppdrag utomlands och fått se mer än vad en människa egentligen klarar av att ta till sig. Människor som varit på olika FN-tjänster och varit ute i krigssituationer. Sett människor dö under ovärdiga omständigheter. Sett sjukdomar och umbäranden. Utan att kunna göra något sett militärt och civilt maktmissbruk. Hygieniska förhållanden som skulle få vår sjukvårdspersonal hemma att skrika i vild förtvivlan. Och så kommer dom hem.... Allt är rent, tyst och stilla och ingen frågar.... Jo kanske! Sensationsfrågan! "Har du dödat någon?" Sen lägrar sig tystnaden igen och livet går på i sin vanliga trall. Medan tankarna snurrar och tär....

Sjalen blev klar

2008-04-03T08:19:00.004+02:00

och det blev faktiskt bra med den svarta randen längst ner så jag ska nog inte ta bort den. Invigde sjalen igår på dykklubbens cocktailafton. Och attans vad jag fick hemlängtan till alla er stickintresserade! Där kommer jag nöjd och glad och känner mig så fin och inte en enda människa kommenterade den ens! :-(

Nu jobbar jag med en annan spetsstickad, estnisk sjal som snälla Pärlmudden gav mig mönstret till. Vet inte om det ligger på nätet men bild kommer när den är klar. Underbart att jobba med det gråmelerade entrådiga ullgarnet från Kampes som Pärlmudden skickade! Det finns ingenting som går upp emot att sticka i riktigt ullgarn hur vackert annat garn än kan vara....

Min stora fina sjal

2008-04-02T08:10:00.002+02:00

är i stort sett klar. I stort sett... Satt i gårkväll och avslutade och när jag maskade av fattades det två meter ungefär... Fy så irriterande! Tar svart safran så länge och virkar på en kant för att dölja att jag fyllt på med det, men jag hoppas den färgen i Kalinka finns att få tag på när jag kommer hem så jag kan få göra det riktigt.

I övrigt... nu har vi vatten, utom i köket. Magarna börjar rätta till sig men vi är inte friska än. Internet verkar fungera för stunden men har varit oerhört svajigt den här veckan. Och det är solsken ute igen. Betyder mycket för humöret. Men jag vågar inte gå ut och gå. Promenader och ont i magen är inget bra... Försöker hitta något konkret att göra i helgen i stället för våra vanliga utfärder. Det har blivit så många timmar i bil sista tiden så det kan vara kul att göra något annat. Men där är ett nytt kenyanskt problem. Vart hittar man information om vad som kan finnas att göra? Verkar inte vara annonser i tidningarna och det finns inga givna ställen att gå till. Köpcentren innehåller affärer, fik, restauranger och biografer men inget mer. Muséer finns inte många. Vad mer kan man göra i en en storstad?

Rift valleyturen i torsdags

2008-04-01T08:46:00.005+02:00

Utsikt över Lake Magadi. Såhär grönt är det inte i vanliga fall, men nu har det regnat så det både grönskar och blommar.

Är dom världens fulaste fåglar?

Sigge Svamphund

2008-04-01T08:07:00.003+02:00

Är visst skyldig en liten ursäkt.... Titta vad jag hittade på vår senaste biltur.... Fem st.

Det kom ett paket....

2008-04-01T07:58:00.002+02:00

Tack snälla Pärlmudden! Att Bilar kan vara så gott... Och så underbart det var att hålla i nya garnhärvor igen! Och böcker... Och det söta bokmärket i Alpacka....
Kram

Fredag tills idag

2008-03-31T15:21:00.002+02:00

Om det vill jag bara säga att vi var till Masajmarknaden på Village (ett mycket trevligt köpcenter) på fredagen. Hittade en del trevliga människor att prata med, bl a en äldre kvinna som väver bomullstyger som hon syr härliga tunikor av, och batikfärgar olika bomullstyger som hon syr tunikor och klänningar av. Hon broderar även på dessa. Ska försöka få ytterligare kontakt med henne. Hittade också en man som sålde målade fåglar. De afrikanska fåglarna är så vackra så det ska nog få bli hemköpsobjekt när vi ska styra kosan mot sverige på riktigt.

Trafiken under fredagen var helt galen och det regnade och regnade och regnade varpå det planerade avslutande restaurangbesöket helt enkelt inte blev genomförbart. Vi lämnade dottern på flyget, åt sen middag på en köttrestaurang men jag hade för ont i magen för att kunna göra maten den heder den förtjänade och när vi kom hem så slocknade jag! Lördagen är ett minne jag gärna stryker, söndagen var något bättre men det är först idag jag känt någonsom helst hunger. Tror vi fått nån släng av salmonella eller något sådant. Tack och lov för cocacola så man får i sig någon vätska...

Rift valley

2008-03-31T14:34:00.002+02:00

blev lite mer än vi hade tänkt oss... Regnperioden har börjat, lite tidigare än vanligt och när det regnar här så regnar det! Resan till Lake Magadi gick bra, den vägen är ganska skaplig. Fortsatte förbi sodasjön med alla sina flamingos (det finns bilder från förra året tidigare i bloggen) och genom att förtrollande landskap präglat av en för tillfället inaktiv vulkan. Körde genom ett stäpplandskap där stäppen var förvirrande lik myr men det gick bra. Vände när vi började närma oss ett område känt för överfall, där man inte bör åka ensam, och på återvägen tog vi en mindre väg vi tagit förut. Längs den vägen brukar man kunna få se en del djur. Hittills under dagen hade vi sett lite zebror, dikdik (ett förtjusande litet antilopdjur), vackra fåglar, gnuer och några strutsar. Omvägen bidrog med några harar, några fler dikdik, lite fåglar. Inte så mycket mer. Men sånt kan man inte veta i förväg.

Grusvägen (stigen) var skaplig till att börja med, men blev lerigare och lerigare understött av ett regn som fallit under dagen. Puuuhhh... inte ens med Göran vid ratten kändes det helt ok. Men han tog oss genom lerpölar, strömmande vatten, uppför steniga slänter och över såphala vulkansandsområden. Bara det att det tog tre gånger så lång tid som det brukar ta. Det var bäckmörkt när vi kom ut på den lite större vägen som skulle ta oss till Nairobi och det började ösregna! Hade inte planerat att turen skulle bli så lång så vi hade ingen mat med oss, bara vatten. Kan ju säga att det var tre hungriga och trötta varelser som vacklade in i lägenheten på kvällen. Duschade och gav oss iväg igen för att få lite mat. Åt på en turkisk restaurang. Ingen av oss var riktigt ok i magen så vi ville ha något som inte var så kryddstarkt. Och mat fick vi, mätta blev vi och när vi kom tillbaks till lägenheten var John Blund inte långt borta.

Snurrig onsdag med konstigt slut

2008-03-27T06:57:00.002+01:00

Kan väl inte påstå att de senaste månaderna varit lugna och stillsamma utan särskilt många händelser men igår blev det ytterligare lite annorlunda.

Görans dotter sa när hon skulle resa hit att hon ville göra ett specialarbete för sin skola. Hon går på gymnasiet. Hade inte formulerat sina tankar om vad hon egentligen ville göra men hade sett en film med svältande, tiggande barn på en av sajterna här på Internet och blev inspirerad av det. Jag och Johanna hade pratat lite innan och jag och Göran pratade med med dottern och det ändade i att Johannas kenyanske make Anthony lovade ta med dottern ut i de två största slumområdena här i Nairobi. Hon måste ju göra sitt arbete själv, utifrån eget huvud men i Kenya finns inga läger med svältande barn. För övrigt tycker jag såna tiggarfilmer är snaskiga, men det kan/bör man kanske inte säga. (Men jag tycker det... Tycker att dom förringar människor.) Det enda vi vuxna kan/bör göra är att visa på hur verkligheten här i landet ser ut och så får hon själv försöka strukturera upp sina tankar. Blir spännande att se vad som kommer ur detta....

Nu har hon alltså upplevt/sett

flygplatsen med sitt egna kaos och bristfälliga administration
den katastrofala Mombasavägen med vanvettig trafik
Shimoni, en pytteby vid världens ände i ett stadium vi västerlänningar inte kan förstå
att sova ute på afrikanska landsbygden i ett litet hus med myror och diverse kryp som kamrater och apor och märkliga fåglar utanför
dykt i Indiska oceanen
ätit under tusentals fladdermöss
kört fast mitt ute på afrikanska landsbygden och fått hjälp av ett tjog vänliga kenyaner i ett område där överfall på turister inte är ovanligt
varit på flera fina köpcenter i Nairobi olika tider på dygnet
varit med oss ut till dykklubben med den härliga skaran människor från alla världens hörn
ätit med fingrarna på en etiopisk restaurang
ätit kinamat serverad och lagad av svarta
åkt bil i den galna nairobiska trafiken och sett hur hundar, katter, kaninen och marsvin säljs i en av de mest trafiktäta rondellerna vid ett av köpcentren

Och denna dag skulle hon alltså ut i slummen med en kenyan hon bara träffat en gång. Efter moget övervägande och rådgörande med Anthony kom vi fram till att dom skulle förflytta sig med matatu, dvs de galna småbussarna som ilar fram som skottspolar över hela landet. Normalläge är att man blir plundrad när man åker sån så Anthony lovade ta hand om kameran och hon fick med sig pengar i form av mynt att placera í flera fickor. En tur med matatu kostar 1 eller 2 kr beroende på tid på dagen. Att även jag eller Göran skulle följa med hade förmodligen bara försvårat situationen, det är lättare för en ensam tjej i sällskap med en svart man att "få" vistas i områdena.

Johanna och Anthony kom hit, och de som skulle till slummen gav sig av. Jag och Johanna hade en avslappnad soffdag, hon jobbade på sin dator, jag stickade och så drack vi kaffe och.... ja... lite oroade vi oss allt trots att vi vet att Antony är en pålitlig och trygg kille som kan sitt land och har vänner överallt. Göran åkte till sitt kontor en sväng. Vid lunchdags stack jag och Johanna iväg till en italiensk restaurang i närheten och åt varsin delikat pastarätt. Fick senare veta att samma tid hade dottern och Anthony suttit på ett hak i slummen och ätit lokal mat ackompangerat av flugor och berusade kenyaner.

Ett bra tag senare samlades vi alla i vår lägenhet igen. Det var en tagen, och väldigt smutsig men nöjd dotter som dök upp. Tvingade in henne i duschen med bakteriedödande tvål så hon inte ska dra på sig något otäckt efter att ha vandrat längs stigar där avloppen töms rakt ut, gått över sopberg, hälsat på människor med oviss handhygien och givetvis blivit granskad av barn. Hon har med sig bilder hem till sverige som inte många vita människor någonsin har fått/kommer att få ta. De hade varit i båda slummarna, åkt matatu fyra gånger, sett ett par bostäder inifrån hos Anthonys släkt och vänner, ätit på en lokal liten bar, varit uppe i några högra hus och sett det hela uppifrån och Anthony hade berättat allt det han kunde berätta. Jag kan ju säga att det är inte samma tjej som dök upp här i fredags längre! Perspektiven vidgas så sakteliga. Bara detta att inse att kenyas fattiga inte sitter insvept i en filt och tigger utan att många faktiskt försöker sträva mot ett bättre liv är en stor insikt. Att inse att det finns människor så illa däran och utslagna att de filmer vi ser hemma verkar cencurerade. Att inse att människor här kan bo flera stycken tillsammans på en yta som vi hemma betraktar som en klädkammare. MEN också inse att trots armodet och smutsen och avsaknaden av prylar så är livsglädjen enormt mycket större här än vad den är hemma. Det är stort!!! Väldigt stort!!! Kan bara hoppas att det här ger henne en bra start in i vuxenlivet och utvecklar hennes sinne för att upptäcka världen och förmedla den till andra. Det är enda sättet att ändra något tror jag. Att vi upptäcker och berättar, lär av varandra och tillåter oss att fördomsfritt betrakta även det som på ytan inte är vackert....

Som jag sagt så många gånger förr.... livet är mer levande här....

Men idag ska vi hålla oss i bilen, åka till Rift Valley och se lite vyer och djurliv och imorgon ska vi till ett av de bästa och mest välorganiserade köpcentren. Och ha ett öga på att hon inte blivit traumatiserad av det hon upplevt, men jag tror inte det är någon större fara. Vi får se.

Var bara tvungen att göra testet

2008-03-25T12:54:00.001+01:00

Lite mer från hotellet och hemresan

2008-03-25T12:32:00.002+01:00

Jobba kommer han inte undan... Jag har såklart stickningen redo....

Frukost dagen för hemresan. Ananas, banan, gröna apelsiner, rostat bröd med smör, en pannkaka, stekta ägg och egentligen te men jag hade pulverkaffe med så vi drack kaffe istället. Lite olikt hotellen i sverige....

Hemresan blev smått vansinnig.... Första milen var ok. Vi tog en liten väg norrut för att slippa Mombasa och den vettlösa trafiken i stan och vid färjan man måste över där. Var rätt bra väg från början, men det hade regnat mycket och vid en vägtrumma var det bara för mycket. Några bilar hade redan kört fast, och vi körde också fast ordentligt i ett försök att hjälpa några andra. Men tack och lov så är ju Göran tränad i såna situationer och kunde med hjälp av många vänliga människor reda ut situationen. Den matatu ni ser på bilden fick vi tyvärr inte loss trots många försök.

Stannade efter ett par km vid ett rinnande vatten och fick bort den värsta leran. Göran var lerig upp till knäna! Kom sedan efter ytterligare några mil ut på Mombasavägen. Tog inga bilder där, det vara bara så galet. Eftersom vi har en vänsterstyrd bil och det är vänstertrafik var jag tvungen att hänga med ordentligt hela tiden för att vi skulle kunna komma förbi bussar och lastbilar som nästan fastnade i de branta backarna. Man flyttar sig från 0 meter över havet upp till 1700 under de nästan 50 milen till Nairobi. Stannade i en liten stad som heter Voi och åt, var inte lätt att hitta ett matställe, men om man bortsåg från flugorna så var det vi hittade riktigt bra! Maten kom snabbare på McDonalds, och var både fräsch och god.
Såg ett antal olyckor och otrevliga avåkningar på vägen och när vi kom "hem" till Nairobi var det i ett vansinnigt regnoväder. Konstigt nog regnade det inte i den delen av staden vi bor i så vi fick in det mesta av packningen torr. Men... tja.... det låter kanske knasigt, men jag tycker faktiskt det är rätt roliga äventyr sånthär. Beror väl till stor del på att jag är så totalt trygg med Göran vid ratten. Han är verkligen duktig på att köra och reda ut knepiga situationer.
Inga röda elefanter den här turen, men många giraffer, dromedarer och babianer.

Bilder från Shimoni

2008-03-25T11:50:00.008+01:00

Vårt hotell låg en bit upp på land, men hade en takad restaurang nere vid havet där jag tillbringade ett par dagar med min stickning. Här är utsikterna. Bergen i bakgrunden är i Tanzania.

Små båtar anlöpte och då blev det rusning. Dom kom med tomma vattendunkar från ön rakt över, befolningen på ön vi var på mötte upp, tog vattendunkar, gick upp till en brunn och fyllde dessa och sålde sedan vattnet till båtbesättningen för motsv 70 öre. Båtbesättningen återvände till ön och kunde där sälja dunkarna för 3,50.

Mangroveträd. Syntes överallt i vattenbrynet. Vi känner rötterna från akvarier i sverige.
Husen vi bodde i. Det var öppet under taket så man fick en del påhälsningar av diverse insekter.

Vyer vid utresan den dagen jag följde med dykgänget ut på havet, dykförberedelser och gänget i vattnet. Blev en rätt omtumlande dag. När de skulle i vattnet vid ett strömdyk så körde kaptenen på båten ÖVER Göran i den allmänna förvirringen som uppstod. Gissa vem som var urilsken! Riktigt surjämskt urilsken! Göran blev kvar i vattnet, hållande sig i en boj i stark ström medan man försökte plocka upp alla som hade hoppat i för att få ordning på dyket igen. Var en orolig halvtimme innan han var uppe i båten så jag kunde se att han inte var skadad! Blod.... indiska oceanen... hajar.... ja, ni förstår väl hur mina tankar gick!

Efter dyken blev vi skjutsade över till ön rakt över för att äta lunch på en restaurang. Här ser ni taket. De bruna knölarna var FLADDERMÖSS! Jag hatar dom! Men vad göra... alla andra överlevde att äta färska krabbor under tusen fladdermöss så det var bara att... överleva... Maten var iallafall delikat och dukningen intressant.

På dykcentrat fick vi beskåda lite djurliv. Han som ägde centret hade sju hundar av varierande sort som vandrade runt där. Och i träden var det apor.

Efter lunchen var det vilostund, vi tog en tupplur under ett tak av palmblad med nedanstående utsikt. Och ja.... jag hann sticka lite också:-) Förlåt.... jag vet att det snöat hemma i helgen....

Hittade en ännu oäten krabba som kröp farligt nära land.

Vyer när vi åkte båt "hem" från ön... Som ni ser, inga fabulösa plastbåtar... Kändes som att vara förflyttad hundra år bakåt i tiden förutom plastdunkarna som fanns överallt.