fredag 31 augusti 2007

Lake Nakuro med nationalpark

Lake Nakuru visade sig vara en fantastiskt bra park för att snabbt och enkelt få se många djur. Här hittade vi inga kattdjur, däremot ca 1,5 miljoner, JA miljoner, flamingos. Förstora bilderna där du ser något rosa så får du se. Sjön är en sodasjö. Inte badvänlig alltså. Men man bör nog inte bada där ändå för det finns ett och annat i vattnet som kanske inte värdesätter ett människoliv på det sätt vi gör.

Redan innan vi hunnit in i parken blev det djurspaning. På nära håll... Göran lämnade bildörren öppen när han skulle köpa biljetter, utanför satt apor... du ser på bilderna... Den som hoppade in hann jag inte ta bild på inne i bilen, kändes akut att få ut honom innan något olyckligt inträffade men jag lovar att han var söt när han satt där på nackstödet i baksätet och tjattrade...
Här höll dom nog rådslag...

och.... aktion.....





Tänk..... Göran kan fråga om vägen... Åååå..... det är en bra karl det!
Världens sötaste lilla Dik Dik... Ja, den heter så. Snabb som vinden och med den egenheten att den lever i livslånga parförhållanden. Sympatiskt djur...

Dom här var oerhört imponerande! Det fanns två sorter i parken, svarta och vita... den vita kan väga upp till 2,6 ton! Inget man går eller ens kör i vägen för.


Inom parken fanns både en acaciaskog och en skog av suckulenter! Verkligt härligt att se men oerhört olika karaktärer...










Rift valley - människans vagga och vår första utfärd





Det var stort att komma till Afrika i allmänhet och Kenya i synnerhet. Såpfot (som egentligen heter Göran) har ju varit där mycket och länge och är acklimatiserad men undertecknad har inte rest till en annan kontinent nån gång förut. Så vad passade bättre än att den första längre turen fick gå dit där man tror att vi människor en gång uppstod! Rift Valley...

Resan dit gick genom byar där boskap vandrade fritt, människor satt, stod, låg och gick överallt. Och då menar jag ÖVERALLT. Det var tydligen helt ok att ta en tupplur i vägkanten där Afrikas svarta blommor frodades hej vilt (Afrikas svarta blommor kallas de svarta skräppåsar som blåser vind för våg vart man än befinner sig.) Vi reste genom massajland och Göran sa tidigt till mig att vara uppmärksam för massajerna är, trots sina vanligtvis röda klädnader, oerhört svåra att upptäcka eftersom de kan stå absolut stilla. Rätt hade han... i det som i så mycket annat. Man skådade en vy, helt ren från levande varelser men ju närmare man kom desto fler getter, kossor, får och/eller grant klädda boskapsvaktare hittade ögat. Försökte sätta mig in i vad de kan fundera på när de står där med blicken i fjärran men insåg att det bekväma livet hemma i sverige förstört min förmåga till den typen av insikter och fick nöja mig med den ro det gav i själen att se dessa människor.



Byarna blev färre, bara små massajbosättningar med de karaktäristiska lerhyddorna, och vi befann oss i vildmark... Steg uppför ett grönskande berg och när vi kom över krönet övermannades vi totalt av den otroliga vy som bredde ut sig. Det finns ingen kamera som kan ge det rättvisa! Bilden ovan är bara ett fåfängt försök att skildra en mikroskopisk del av Rift Valleys slätter. Pinade av vädrets makter, en evig miljö som lagrar miljoner hemligheter om livets uppkomst. Förtorkat av solen trots att vi nyss lämnar frodig grönska bakom oss men höjdskillnaden gör sitt...





Vi åkte, såg, förundrades och blev dammigare och dammigare av sand sompå något sätt tog sig in i bilen... Så småningom närmade vi oss ett samhälle! Såg riktigt civiliserat ut men låg där, mitt ute i ingenting! Visade sig vara ett internationellt bolag som byggt upp en liten stad kring en fabrik som utvinner soda ur den sodasjö som ligger där och som var dagens utflyktsmål. Förstora bilden bredvid så ser du HUR civiliserat det är... (Vilket iofs är en alldeles egen diskussion men ändå...)
Kom fram till sodasjön, kanterna var vita av saltavlagringar. Har lyckats läsa mig till att en sodasjö är en typ av alkalisk saltsjö med hög halt av natriumkarbonat. Man kan utvinna lut genom att förånga vatten från sjön. För att fenomenet ska kunna uppstå krävs bl a att det inte finns någon avrinning från sjön men att det är stor avdunstning. Just den här sjön är världens näst största producent av soda till glastillverkning. Sjön i sig är vacker och lockar till sig ett intressant fågelliv. Se bilderna nedan...








Vacker kan man däremot inte kalla fabriken...










Strutsar hittade vi lite varstans... och det som ligger över vägen är taggiga grenar som massajerna lägger ut för att hindra boskapen att försvinna. Smart och billigt stängsel. Och taggigt!!! Jag lovar.... var ju såklart tvungen att känna på växterna...



Såhär kan en bra väg se ut...


och såhär såg Göran ut efter vår dammiga färd... Undertecknad var om möjligt ännu dammigare men fastnade inte på bild...








torsdag 30 augusti 2007

Stilstudier - människor och fordon







Även här tror jag bilderna talar för sig själva. Tagna i en stad som heter Meru medan jag väntade i bilen...

Nairobi nationalpark