Tja... det är staket runtom. Husen är fyrkantiga och byggda i tegel. Det finns struktur, stigar och flera sällskapsbyggnader. Vi träffade flera som Johanna kände men ingen verkade riktigt ha koll på att vi skulle komma. En kille som jag visste att Göran hade haft kontakt med fanns iofs på plats, men låg och sov. Vi irrade lite fram och tillbaks, frågade och frågade men fick inte klart med boende. Ställde ifrån oss väskorna vid en tukola (de små husen man bor i) och gick efter inbjudan bort till mathuset och träffade mer folk, noterade att man laddade kylen med öl inför kvällens grillparty och letade oss fram till köket där det serverades mat. Johanna berättade att man slaktar det som ska ätas till dagens måltid alldeles där. Idag serverades kyckling, ris, en varm vitkålsröra och en varm bönröra tillsammans med färskt bröd. Helt ok mat!
Åt, pratade med en norrman som var på plats här med ett gäng norska journalister. Drack kaffe och surrade lite och sen gav vi oss ut på bostadssökande igen. Träffade en kvinna som sa att hon hade rum åt oss. Gick först och kollade hygienhuset. En fristående byggnad där man eldar under tunnor med vatten för att få varmvatten till de fyra duscharna. Lite ovanligt för en svenska, men fullt funktionell tydligen. Toaletterna var också OK. I husen finns handfat så man kan tvätta händerna iallafall, men inget annat.
När vi kom till de anvisade rummen kom mannen Göran varit i kontakt med och konstaterade att det inte gick att bo där, det fanns inga platser för oss utan vi skulle gå till en camp bredvid.
Sagt och gjort, vi travade iväg. Vår packning stod kvar på trappan! Ytterst obehagligt att lämna allt sådär men det var tydligen helt ok så... Kom in på nästa camp som låg bara på andra sidan staketet. Här var riktigt vackert!!!! Anlagda stigar med välklippta häckar, frodiga stora träd varav en del blommar generöst. Många små hus inbäddade i grönska. Fick irra runt här en del också. Johanna känner många så det blev många stopp och hälsningar. Tyvärr var jag trött... Uppe sen fyra, allt omkring helt nytt, flygresa osv osv... Till slut blev vi anvisade ett varsitt hus bredvid varandra. En öppen veranda, där sitter jag nu, med tak och myggnät runtom. En stor, mjuk säng med rena vita lakan och rosa myggnät. Iofs någons rum, det var mycket personliga tillhörigheter här. Men vad spelar det för roll... Det var en ren säng och mitt bagage stod snyggt och prydligt placerat på golvet. Ingen ström, det är bara vissa timmar under dagen. Tur jag har med mig pannlampa så jag kan sticka på kvällarna! Tack för det Göran!
Somnade till ljudet av bräkande killingar som betade här utanför huset, kacklande hönor och engelska bruten på alla möjliga och omöjliga språk. Och när jag vaknade fanns det både ström och internet, solen skiner lite lagomt, omgivningen är vacker och det pirrar av förväntan! Vad ska hända härnäst....
lördag 16 februari 2008
Mötet med Sudan
Klev försiktigt ur planet och möttes av en behaglig värme. Ner på gruset, noterade ett litet, litet vitt hus, ett tjugotal människor och några bilar. Bakom fanns en grön byggnad utan hus. Johanna var i desperat behov av att besöka en toa, och förklarade leende att det gröna huset var toaletter, under byggnation... Men hon har varit där förr och visste vilken buske hon kunde smyga bakom så det var inget mer med det...
Gick till det lilla vita huset, utanför fanns ett vitt par som visade sig vara en anställd på "vår" organisation och hans hustru. De var på väg till Nairobi efter ett par nätter i Sudan. Han var en smula besvärad, han erkände att han ofta brukade beklaga sig över livet i Sudan, att det var så varmt och jobbigt, men nu när frun äntligen varit med kunde ju hon konstatera själv att hans klagande var en ganska gigantisk överdrift. Hon hade tyckt det var helt ok.
En man intresserade sig lite för oss och var noga med att påtala att vi måste ta våra väskor från planet. Ingen såg ut att göra en ansats att bära dom därifrån, dom låg på marken vid planet bara så vi gick de få metrarna dit, hämtade väskorna och gick in i det lilla vita huset. Vid ett skrivbord från 1800-talet satt en vänlig man med ett stort anteckningsblock framför sig. I de med kulspetspenna dragna kolumnerna fick man skriva in vem man var, vart man kom från och varför man kom. Mitt visum var klart i förväg så jag visade upp det och passet och vips var jag klart. Johanna hade inte fått sitt visum innan, så hon fick skriva en ansökan för hand, han häftade fast ett foto hon påpassligt hade med sig, stämplade, tog emot hennes 120 dollar och så var hon klar också. Inte mer med det.... Han förhörde sig noga om Johannas civilstånd och gratulerade henne till att vara gift med en kenyan och ha en son. Frågade om hon hade några systrar, vilket hon har, och erbjöd sig glatt att gifta sig med hennes syster och ge henne barn. Totalservice i det lilla huset....
Väl utanför igen hittade vi oss en plats i skuggan. Mannen som hade visat oss intresse tidigare steg in i en bil. Och åkte iväg....
Ingen annan brydde sig nämnvärt om oss, vitingar är inget märkvärdigt på denna plats som lever på inkommande hjälparbetare och missionärer. Johanna är en handlingskraftig kvinna dock så hon beslöt oss för att åka med en kille från vår organisation som kommit dit för att hämta ett par paket. Sagt och gjort... In åkte bagaget och vi också
Från flygplatsen såg man några hyddor, runda med grästak. Vi åkte mot dessa och svängde ut på en grusväg som chauffören och Johanna berättade var huvudvägen mellan Joba och Yei. Ingenstans några stängsel, inga vakter med mäktiga gevär, inga kontroller.... Vägen bar ett facinerande mönster av hjulspår som enhetligt slingrade sig fram. Bilen var högerstyrd så jag antog att det var vänstertrafik som i Kenya, men insåg snart att det var behovstrafik. Man kör där det är minst gropigt... Fast egentligen finns förstås en regel och det är högertrafik...
Passerade områden med märkliga blandningar av olika palmer, enorma mangoträd och en märklig trädsort med enorma blad. Fick senare reda på att det är teakträd.
Hyddorna var sen länge borta, men det började så smått komma hyddor igen. Det tätnade lite mer och snart var vägen kantad av små skjul som enligt skyltar var butiker. Ungefär som i Kenya. Johanna konstaterade att "nu är vi i Yei"... Hm... tja kanske kan man kalla det stad?!? Vad vet jag vad definitionen av stad är här. Men efter en stund blev det lite större skjul med butiksbyggnader och Johanna visade på olika organisationers hemvister och några barer. Berättade att när hon började resa dit för fyra år sen var Yei nästan ingenting men det har vuxit enormt. På många ställen såg jag bränningsställen för tegelsten. Både under aktiv bränning, och formad lera. Måste definitivt försöka få se det på nära håll, lär vara en speciell process.
Chauffören var duktig på att köra, men det var nog inte lätt för honom med alla vimsiga människor, både till fots och på cykel. Och många lastbilar och andra fordon. Mycket av trafiken som ska upp i Sudan går härigenom så vi såg lastbilar från alla angränsande länder och några till.
Människorna var härliga att se på. Vackra tyger i klänningar, bärandes barnen inknutna på ryggen och ofta med något balanserande på huvudet också. Män som försöker synas, män som inte vill synas. Svarta som natten är en del. Andra bara brynta.
Kom efter att ha åkt genom allt detta som kallades stad fram till campen där vi skulle bo. Grinden öppnades av en vakt och vi var framme.
Gick till det lilla vita huset, utanför fanns ett vitt par som visade sig vara en anställd på "vår" organisation och hans hustru. De var på väg till Nairobi efter ett par nätter i Sudan. Han var en smula besvärad, han erkände att han ofta brukade beklaga sig över livet i Sudan, att det var så varmt och jobbigt, men nu när frun äntligen varit med kunde ju hon konstatera själv att hans klagande var en ganska gigantisk överdrift. Hon hade tyckt det var helt ok.
En man intresserade sig lite för oss och var noga med att påtala att vi måste ta våra väskor från planet. Ingen såg ut att göra en ansats att bära dom därifrån, dom låg på marken vid planet bara så vi gick de få metrarna dit, hämtade väskorna och gick in i det lilla vita huset. Vid ett skrivbord från 1800-talet satt en vänlig man med ett stort anteckningsblock framför sig. I de med kulspetspenna dragna kolumnerna fick man skriva in vem man var, vart man kom från och varför man kom. Mitt visum var klart i förväg så jag visade upp det och passet och vips var jag klart. Johanna hade inte fått sitt visum innan, så hon fick skriva en ansökan för hand, han häftade fast ett foto hon påpassligt hade med sig, stämplade, tog emot hennes 120 dollar och så var hon klar också. Inte mer med det.... Han förhörde sig noga om Johannas civilstånd och gratulerade henne till att vara gift med en kenyan och ha en son. Frågade om hon hade några systrar, vilket hon har, och erbjöd sig glatt att gifta sig med hennes syster och ge henne barn. Totalservice i det lilla huset....
Väl utanför igen hittade vi oss en plats i skuggan. Mannen som hade visat oss intresse tidigare steg in i en bil. Och åkte iväg....
Ingen annan brydde sig nämnvärt om oss, vitingar är inget märkvärdigt på denna plats som lever på inkommande hjälparbetare och missionärer. Johanna är en handlingskraftig kvinna dock så hon beslöt oss för att åka med en kille från vår organisation som kommit dit för att hämta ett par paket. Sagt och gjort... In åkte bagaget och vi också
Från flygplatsen såg man några hyddor, runda med grästak. Vi åkte mot dessa och svängde ut på en grusväg som chauffören och Johanna berättade var huvudvägen mellan Joba och Yei. Ingenstans några stängsel, inga vakter med mäktiga gevär, inga kontroller.... Vägen bar ett facinerande mönster av hjulspår som enhetligt slingrade sig fram. Bilen var högerstyrd så jag antog att det var vänstertrafik som i Kenya, men insåg snart att det var behovstrafik. Man kör där det är minst gropigt... Fast egentligen finns förstås en regel och det är högertrafik...
Passerade områden med märkliga blandningar av olika palmer, enorma mangoträd och en märklig trädsort med enorma blad. Fick senare reda på att det är teakträd.
Hyddorna var sen länge borta, men det började så smått komma hyddor igen. Det tätnade lite mer och snart var vägen kantad av små skjul som enligt skyltar var butiker. Ungefär som i Kenya. Johanna konstaterade att "nu är vi i Yei"... Hm... tja kanske kan man kalla det stad?!? Vad vet jag vad definitionen av stad är här. Men efter en stund blev det lite större skjul med butiksbyggnader och Johanna visade på olika organisationers hemvister och några barer. Berättade att när hon började resa dit för fyra år sen var Yei nästan ingenting men det har vuxit enormt. På många ställen såg jag bränningsställen för tegelsten. Både under aktiv bränning, och formad lera. Måste definitivt försöka få se det på nära håll, lär vara en speciell process.
Chauffören var duktig på att köra, men det var nog inte lätt för honom med alla vimsiga människor, både till fots och på cykel. Och många lastbilar och andra fordon. Mycket av trafiken som ska upp i Sudan går härigenom så vi såg lastbilar från alla angränsande länder och några till.
Människorna var härliga att se på. Vackra tyger i klänningar, bärandes barnen inknutna på ryggen och ofta med något balanserande på huvudet också. Män som försöker synas, män som inte vill synas. Svarta som natten är en del. Andra bara brynta.
Kom efter att ha åkt genom allt detta som kallades stad fram till campen där vi skulle bo. Grinden öppnades av en vakt och vi var framme.
Flyga till Sudan
gör man inte direkt varje dag... Inte jag iallafall. Vaknade redan fyra imorse, låg kvar ett tag och försökte somna om men gav upp och gick upp och rökte och funderade lite innan jag packade väskan och tog en dusch. Hade lagt upp allt jag ville ha och vad Göran sa att jag behövde och tog en sista överblick. Antagligen för mycket av det mesta, men bättre det. Har ju ingen aning om vad dom har för utrustning att tillgå här och vill kunna visa på lapptäckssömnadens möjligheter så det får bli som det blir. Förhoppningsvis slipper jag bära själv hela tiden.
Väckte en oerhört trött Göran som hade lovat skjutsa mig och Johanna, canadensiskan jag skrivit om förut som också skulle hit. Vi kom iväg i god tid, men när vi kom till Johannas lägenhet var det mörkt. Hon hade försovit sig! Tack och lov var allt packat så det blev ett hastigt farväl av barnen, en kam genom håret och iväg.
Flygplatsen var inte den jag anlände till utan en väldigt märklig historia. Fick köra långt bort och parkerade alldeles utanför incheckningshallen. En liten disk, pappersskyltar ovanför och ett tjugotal människor som trängdes. Johanna och Göran bara ställde väskorna och så stod vi och pratade. Beställde fika. Filosoferade över livet. Så småningom gick vi fram till disken och på något sätt blev det liksom klart med nån sorts incheckning. Fick boardingcard som var inplastade pappersbitar som tydligen användes om och om igen. Väldigt vänliga människor bakom disken, men de exdpedierade en fyra, fem, tolv pers samtidigt. Var väldigt undrande om det kunde bli rätt men Johanna och Göran var helt obekymrade så det var väl som det skulle. Fikade, gick ut och rökte och LÄMNADE KVAR ryggsäcken med alla resehandlingar och datorn inne. Skulle man aldrig göra på någon annan flygplats jag varit på. Planet försenat förstås. Göran åkte och kvar satt jag och Johanna, vid det laget hade jag börjat sticka för det kliade i fingrarna. Kom en dam som förut satt vid incheckningsdisken och sa till oss att ha passen redo. Vilket var signal för avfärd. Ett tiotal personer klev in i en liten taxibuss och så åkte vi tillbaks till början av flygplatsen! Passkontrollen var en jättetrevlig äldre herre som satt innanför ett galler och var helt fascinerad av mitt EU-pass. Säkerhetskontrollen fem steg bort tog tre sekunder och fem steg till så var vi utomhus. Där fanns några plaststolar, en liten taxfreebutik som rymde mer än alla Arlandas butiker på femton kvadratmeter :-)
Planet var ett tjugositsigt propellerplan. Man fick böja sig ordentligt för att ta sig in. Enligt instruktion från Göran klev jag längst bak, i handen hållande en plastpåse med en chokladbit, en minipåse jordnötter och ett paket jouse, det var flygplansmaten.
Avfärden kom ganska direkt som alla kommit in och satt sig. Alla tjugo sätena var singelplatser och våra platser längst bak bjöd på en fantastisk utsikt insåg jag. Har alltid velat åka mindre plan så det pirrade förväntansfullt i magen när starten inleddes
Ett vagt illamående gurglade i magen. Hade tagit Malarone på morgonen, malariaförebyggande, och man mår inte alldeles bra på det. Men det stillnade snart och resan upp blev fantastisk! Kenya ovanifrån är verkligen en sevärdhet! Rift Valleys kanter kastade märkliga skuggor, kratrar avtecknade sig som spår av märkliga djur, försöksodlingar i cirklar indelade i trekanter erbjöd en färgsökande människa ny inspiration, vägar ringlade, man såg frodiga gröna streck i brunbrända stråk, borde rimligen vara vattendrag som slingrade sig fram som dekorativa inslag.
Tyvärr tar ju allt trevligt slut.... Locket i öronen avslöjade att vi var på väg ner, och landskapet under oss ändrades till att bli mängder av träd i olika färger och stadier av på och avlövning.
Johanna pekade på en liten röd strimma grusväg nere på marken och konstaterade leende att det var landningsbanan. Har ju inte riktigt insikten att man kanske borde vara rädd när man flyger, tror att även piloten vill hem igen, så jag bara log tillbaks. Och mjukt som en fjäder gled vi ner på grusvägen...
Och så var vi i Sudan!
Väckte en oerhört trött Göran som hade lovat skjutsa mig och Johanna, canadensiskan jag skrivit om förut som också skulle hit. Vi kom iväg i god tid, men när vi kom till Johannas lägenhet var det mörkt. Hon hade försovit sig! Tack och lov var allt packat så det blev ett hastigt farväl av barnen, en kam genom håret och iväg.
Flygplatsen var inte den jag anlände till utan en väldigt märklig historia. Fick köra långt bort och parkerade alldeles utanför incheckningshallen. En liten disk, pappersskyltar ovanför och ett tjugotal människor som trängdes. Johanna och Göran bara ställde väskorna och så stod vi och pratade. Beställde fika. Filosoferade över livet. Så småningom gick vi fram till disken och på något sätt blev det liksom klart med nån sorts incheckning. Fick boardingcard som var inplastade pappersbitar som tydligen användes om och om igen. Väldigt vänliga människor bakom disken, men de exdpedierade en fyra, fem, tolv pers samtidigt. Var väldigt undrande om det kunde bli rätt men Johanna och Göran var helt obekymrade så det var väl som det skulle. Fikade, gick ut och rökte och LÄMNADE KVAR ryggsäcken med alla resehandlingar och datorn inne. Skulle man aldrig göra på någon annan flygplats jag varit på. Planet försenat förstås. Göran åkte och kvar satt jag och Johanna, vid det laget hade jag börjat sticka för det kliade i fingrarna. Kom en dam som förut satt vid incheckningsdisken och sa till oss att ha passen redo. Vilket var signal för avfärd. Ett tiotal personer klev in i en liten taxibuss och så åkte vi tillbaks till början av flygplatsen! Passkontrollen var en jättetrevlig äldre herre som satt innanför ett galler och var helt fascinerad av mitt EU-pass. Säkerhetskontrollen fem steg bort tog tre sekunder och fem steg till så var vi utomhus. Där fanns några plaststolar, en liten taxfreebutik som rymde mer än alla Arlandas butiker på femton kvadratmeter :-)
Planet var ett tjugositsigt propellerplan. Man fick böja sig ordentligt för att ta sig in. Enligt instruktion från Göran klev jag längst bak, i handen hållande en plastpåse med en chokladbit, en minipåse jordnötter och ett paket jouse, det var flygplansmaten.
Avfärden kom ganska direkt som alla kommit in och satt sig. Alla tjugo sätena var singelplatser och våra platser längst bak bjöd på en fantastisk utsikt insåg jag. Har alltid velat åka mindre plan så det pirrade förväntansfullt i magen när starten inleddes
Ett vagt illamående gurglade i magen. Hade tagit Malarone på morgonen, malariaförebyggande, och man mår inte alldeles bra på det. Men det stillnade snart och resan upp blev fantastisk! Kenya ovanifrån är verkligen en sevärdhet! Rift Valleys kanter kastade märkliga skuggor, kratrar avtecknade sig som spår av märkliga djur, försöksodlingar i cirklar indelade i trekanter erbjöd en färgsökande människa ny inspiration, vägar ringlade, man såg frodiga gröna streck i brunbrända stråk, borde rimligen vara vattendrag som slingrade sig fram som dekorativa inslag.
Tyvärr tar ju allt trevligt slut.... Locket i öronen avslöjade att vi var på väg ner, och landskapet under oss ändrades till att bli mängder av träd i olika färger och stadier av på och avlövning.
Johanna pekade på en liten röd strimma grusväg nere på marken och konstaterade leende att det var landningsbanan. Har ju inte riktigt insikten att man kanske borde vara rädd när man flyger, tror att även piloten vill hem igen, så jag bara log tillbaks. Och mjukt som en fjäder gled vi ner på grusvägen...
Och så var vi i Sudan!
Börjar med
att säga att jag är framme i Sudan... Vet inte hur länge jag har internet så jag publicerar detta först...
fredag 15 februari 2008
Olika falla ödets lott....
Vår kära Susan, husan, bad idag att vi skulle hjälpa henne att få ett arbete till. Hon är här tre dagar i veckan och gör ett toppenjobb med disk, tvätt och städning. Trevlig är hon dessutom och stör aldrig. Underbart att alltid ha rena strukna kläder och dammfritt. Orsaken till att hon vill arbeta ytterligare tre dagar i veckan är att hon måste klara sin 4-åriga sons skolavgifter. Avgiften är på det svindlande beloppet 300:-!
Stickning och resan till Sudan
Dominostickningen fortskrider... Kombinationen varmgult/orange + multifärgat blir jätteläcker. Det blir nästan larvigt när man börjar med ett sånt projekt. Jobbar på en liten bit i taget och så vill man bara göra en ruta till, och en ruta till, och.... Fascinerande också att vika det lite olika och se hur rutorna samspelar med varandra i olika vinklar. Idéerna bara bubblar. En del faktiskt applicerbara på lapptäcksteknik. Givetvis surrar det lapptäcken i huvudet hela tiden eftersom nästa vecka kommer att handla om det.
Mycket att tänka på inför Sudan. Man måste ha ett särskilt visum, men det är ordnat redan med hjälp av Görans jobb. Kommer att behöva skaka ur skorna för att undvika att nån liten skorpion bosatt sig i dom, akta mig för myror i datorn, undvika stora svarta myror i kolonn, ta malariaprofylax, vara utrustad med pannlampa, undvika mörka kläder och skor för det är så dammigt så det blir inpyrt och mer eller mindre förstört osv, osv..... Lite skillnad mot förra veckan. Men jag ser verkligen fram mot resan! En avdelning inom Norsk Folkehjelp som jobbar med växtförädling och djuravel finns inom gångavstånd om jag förstått rätt. Där ska jag absolut avlägga ett besök eller två och se vad man kan lära... Och det är mycket folk från hela världen på plats. Vem vet vilka möjligheter som öppnar sig!
Mycket att tänka på inför Sudan. Man måste ha ett särskilt visum, men det är ordnat redan med hjälp av Görans jobb. Kommer att behöva skaka ur skorna för att undvika att nån liten skorpion bosatt sig i dom, akta mig för myror i datorn, undvika stora svarta myror i kolonn, ta malariaprofylax, vara utrustad med pannlampa, undvika mörka kläder och skor för det är så dammigt så det blir inpyrt och mer eller mindre förstört osv, osv..... Lite skillnad mot förra veckan. Men jag ser verkligen fram mot resan! En avdelning inom Norsk Folkehjelp som jobbar med växtförädling och djuravel finns inom gångavstånd om jag förstått rätt. Där ska jag absolut avlägga ett besök eller två och se vad man kan lära... Och det är mycket folk från hela världen på plats. Vem vet vilka möjligheter som öppnar sig!
torsdag 14 februari 2008
Sverige i världen
Av naturliga skäl tittar jag på BBC och CNN. Lite svårt att få in favoritkanalerna från Sverige här. Dessutom är det oerhört bra för att öva upp språkkänslan. Har noterat att Sverige nästan aldrig nämns.... De två tillfällen jag hört om vårt fosterland har det dels handlat om vår förmånliga föräldrapenning och barn- och mödrahälsovård som beskrevs som bäst i världen, dels om FI, alltså Feministiskt Initiativ och Gudrun Schyman. Lite märkligt att vi inte har större genomslagskraft!?!
onsdag 13 februari 2008
Idka välgörenhet
Av naturliga skäl kommer jag mycket i kontakt med de gåvor som kommer från olika håll hit till Kenya. Är fortfarande tveksam till bistånd som det ser ut idag för det hamnar oftast inte där det behövs! När man reser i landet ser man hela tiden påbörjade byggnadsprojekt som inte avslutats, stängda skolor och annat tveksamt. Vart tar pengarna vägen kan och bör man fråga sig! Har fortfarande inga patentsvar. Men ett par småsaker har jag snappat upp som jag gärna förmedlar vidare.
När du ger kläder avsedda för Afrika, tänk på att människor svälter. De är små... Så små storlekar är väldigt välkommet! Barn och kvinnokläder kommer det in rätt mycket av men manskläder är bristvara. Även där... små storlekar!
Hör du talas om kommuner/föreningar osv som ska skänka saker. Försök styra upp så att det kommer dit det bäst behövs och kan användas. Såg ett konkret exempel på foto häromdagen. Någon snäll förening hade skänkt jättefina stadsbussar till en stad i Sudan. Tanken är jättebra, bussar behövs. Men i just det området är vägarna fulla av potthål så de låga stadsbussarna går inte att använda och nu står de bara till ingen nytta. Det är så synd! Både bussarna och frakten har säkert kostat ansenliga pengar.
Det finns något som heter mikrolån! Vad jag kan bedöma en genialisk ide. Du söker upp ett finansieringsinstitut på nätet, ser exakt vilka personer som ansökt om lånen. Du kan ge hela eller del av beloppet och näringsidkaren återbetalar inom avtalad tid. Du lånar alltså bara ut dina pengar men hjälper en konkret person att försörja sig själv. Kan det bli bättre...
Nu gick strömmen... igen...
Ha det så bra tills vi hörs igen
När du ger kläder avsedda för Afrika, tänk på att människor svälter. De är små... Så små storlekar är väldigt välkommet! Barn och kvinnokläder kommer det in rätt mycket av men manskläder är bristvara. Även där... små storlekar!
Hör du talas om kommuner/föreningar osv som ska skänka saker. Försök styra upp så att det kommer dit det bäst behövs och kan användas. Såg ett konkret exempel på foto häromdagen. Någon snäll förening hade skänkt jättefina stadsbussar till en stad i Sudan. Tanken är jättebra, bussar behövs. Men i just det området är vägarna fulla av potthål så de låga stadsbussarna går inte att använda och nu står de bara till ingen nytta. Det är så synd! Både bussarna och frakten har säkert kostat ansenliga pengar.
Det finns något som heter mikrolån! Vad jag kan bedöma en genialisk ide. Du söker upp ett finansieringsinstitut på nätet, ser exakt vilka personer som ansökt om lånen. Du kan ge hela eller del av beloppet och näringsidkaren återbetalar inom avtalad tid. Du lånar alltså bara ut dina pengar men hjälper en konkret person att försörja sig själv. Kan det bli bättre...
Nu gick strömmen... igen...
Ha det så bra tills vi hörs igen
Stickning
Nu så! Nu är jag tillbaks på banan med bordet fullt med projekt och trådstumpar överallt. Bara älskar det... Det är skönt för händerna att växla mellan olika arbeten och det är skönt för hjärnan att sköljas igenom av olika material, färger och strukturer. Pågående är
Grå top i Muscat med spetsmönster upp till midjan. Rundstickas till ärmhålorna, lite knepigt att sticka jämt sen men hoppas det jämnar ut sig.- Sjal i vitt merinosilke. Eller stola rättare sagt. Stickar på Addie Lace 4,5. Det är så mycket spetsmönster så det blir nog bra. Underbart garn och mönstret kommer att gå att lära sig utantill så det blir en bra resestickning.
- Mössa i tvåändsstickning. 182 m, turkos och vitt. 7 rullar i kanten där jag stickat avigvarvet med en tråd turkos och en tråd vitt, räta varvet med vitt. Blir mycket dekorativt!
- Påbörjat väska i en varm gulorange Safran och Onlines Sandycoulor som jag fick som avskedspresent från vännerna på stickcaféet. Tack så mycket för det! Blir jätteläckert.
Kom just på att det vita tvåändsstickningsgarnet jag har med mig kan jag faktiskt experimentera lite med.... Bara några hundra meter bort ligger ett litet väveri som också färgar själva. Utgår från att det är växtfärgat. Självklart måste jag gå dit med ett par härvor och se om jag kan få färga det! De har andra växter än vad vi har här vilket också ger andra färger. Återkommer med rapport om hur det gick. Vet inte vad de säger när en knäpp vit kvinna kommer intravande med garn spunnet åt fel håll men provar man inte får man aldrig veta....
Gav upp att hitta "vanligt" ullgarn i de engelska butikerna som finns på nätet. Har istället definierat att det är aran-weight som ska passa stickor 4,5 jag vill ha. Hoppas min norske bekant kan klara upp det... Kanske frun kan hjälpa till.
tisdag 12 februari 2008
Krokodilfarm
Som sagt var... Besöket på krokodilfarmen var fantastiskt! Tog inga bilder på ormar, spindlar och blommor. Enbart krokodiler. Försökte på en bild på Big Daddy men han ville inte visa annat än ögonen. Han väger många hundra kg berättade guiden för oss och kom till farmen efter att ha dödat ett antal människor vid en flod. Nu lever han ett gott liv med varierande antal "fruar". Gubben är över hundra år men är fortfarande avelsduglig! Klart imponerande. Men han betraktas som så stor och farlig att de inte kan flytta honom från den pool han lever i nu. Fanns en skylt som sa ungefär "Nu har jag tröttnat på att äta kenyaner, var vänlig mata mig med turister". Vågade inte fråga om de följt uppmaningen...
En liten kelstund måste man ju bara ha. Det var fantastiskt att få hålla i det här lilla pyret. Man såg den tuffa blicken, klart gulgröna ögon med total skärpa. Men färgerna var fantastiska och huden mjukare än väntat. Hade gärna klappat några "tonåringar" också men det fick jag inte!?! Och ja... jag vet att jag varit lite för mycket i solen men det är ju så ljuvligt skönt och dagen efter blev det bilen hela dagen så nu börjar jag anta en något bättre nyans av rött.
En liten kelstund måste man ju bara ha. Det var fantastiskt att få hålla i det här lilla pyret. Man såg den tuffa blicken, klart gulgröna ögon med total skärpa. Men färgerna var fantastiska och huden mjukare än väntat. Hade gärna klappat några "tonåringar" också men det fick jag inte!?! Och ja... jag vet att jag varit lite för mycket i solen men det är ju så ljuvligt skönt och dagen efter blev det bilen hela dagen så nu börjar jag anta en något bättre nyans av rött.
Vänner, växter och vyer fran dykresan till Mombasa
Utsikt från dykcentrat och dykarnas återvändande.
Borde vara stående men jag hittar inte formateringen...
Avslappnad stund efter dykningen.
Hotellet; del av innergård, exteriör, rum och innergård igen.
Krukväxter hemma. Här växer de överallt. Speciellt Blomstervagga/Purpurblad används som marktäckare.
Kulturkrock... Mombasa har gott om muslimer.
Borde vara stående men jag hittar inte formateringen...Avslappnad stund efter dykningen.
Hotellet; del av innergård, exteriör, rum och innergård igen.
Krukväxter hemma. Här växer de överallt. Speciellt Blomstervagga/Purpurblad används som marktäckare.
Kulturkrock... Mombasa har gott om muslimer.
Balkongkompisar i Nairobi
Hornbill heter denna underliga skapelse. Lever i par. Vi hoppas att de inte suktar på att bygga bo inne pa gården för de låter väldigt, väldigt mycket. Men roliga att se på! Hanens uppgift här i livet är att spana efter ställen att bo på, sen tuggar han lera och formar till kulor som sedan används till bobygge.
Benjamin syrsa kanske. Var lika lång som en handflata! Otroligt vacker!
Middag med minrojarganget
måndag 11 februari 2008
Tillbaks i Nairobi
efter en härlig långhelg. Härligt är också att återigen ha en dator med åäö... Ska försöka hitta så många ord som möjligt med dessa unika svenska bokstäver bara för att få använda dom igen!
Bodde i utkanten av Mombasa, i ett hotellområde där hotellen låg väl avskilda från varandra till skillnad från hur det brukar vara på turistorter. Göran dök på förmiddagarna, eftermiddagar och kvällar fanns tid för utflykter och umgänge. Var ett gäng på ungefär 25 personer från olika delar av världen som sökt oss dit. Alla medlemmar i en dykklubb här i Nairobi så de flesta kände varandra innan och det var högt i tak. Kan nu intyga att engelsmän och irländare har en humor som går långt bortom vad vi svenskar tycker är vågat. Att amerikanskor är otroligt framfusiga och öppna till sättet och att japaner faktiskt kan tala god engelska även om det hör till undantagen. Och en hel del annat men det blir för mycket att gå in på här... Jo, förresten.... Det går väldigt bra att bli sjösjuk i en liten båt när man ska dyka. Hade jag ingen aning om! Men det hade drabbat flera av deltagarna.
Fortfarande inga garner spårade, fast jag såg några kvarter inne i själva Mombasa som kanske hade kunnat ge napp. Men dit nådde vi inte den här gången. Hoppas det blir fler besök där så man får ta även den upptäcksfärden!
Hittade enorma odlingar av sisal! Ofattbart mycket. Har fortfarande inte letat upp information om hur man bereder sisal till användbar fiber, men det ska utforskas.
Köpte några tyger att använda som kjol, kort klänning, sjal, bärhjälpmedel eller vad man nu känner för. Fick så bra priser så jag nästan skäms. Men det var helt uppenbart att turimen fått en allvarlig törn av de pågående oroligheterna. De som varit där förut kunde intyga att det var väsentligt färre besökare än normalt vilket också gjorde att priserna hade gått ner. Bra för oss, katastrof för näringsidkarna på orten. Men jag lovar, just nu är det definitivt att rekommendera ett besök på Kenyas kust! Det är jättelugnt och innevånarna gör allt de kan för att ta hand om oss turister och ge oss en fin och trevlig vistelse. Även om man åker dit billigt så gynnar man trakten genom att vara där, konsumera, äta och finnas till... Att de stora flygbolagen inte gör sina normala vinster kan vi säkert alla leva med.
Igår var en extremt lyxig dag för undertecknad. Sovmorgon, härlig hotellfrukost med färsk frukt och allt man kan önska sig, manikyr, pedikyr, solade under palmernas vajande plymer, satt ett tag i en härlig strandbar och skådade ut över vattnet i väntan på de återvändande dykarna. Efter lite förfriskningar och umgänge besökte vi en krokodilfarm som också hade en botanisk avdelning med exotiska växter som t ex köttätare och orkidéer. En ormavdelning! Grön mamba t ex. Fantastiskt vacker orm. Dock inget att leka med. Det är rätt bra att lära känna hur de farligaste djuren ser ut! Lärde oss att av de stora spindlarna är det de svarta man ska akta sig extra för för de är ofta giftiga. Och så krokodiler förstås... Ungefär 10.000 i olika åldrar bodde i området. Det var faktiskt rätt fint för dom, blev förvånad. Och inte kunde jag stå emot möjligheten att få gosa med en liten söt krokodil. Oj, vad han var fin. Grön i skinnet och gulgrön i ögonen. Ska se om jag kan hitta någon uppkoppling så vi kan lägga ut bild på det.
Kommer säkert att återkomma till den här vistelsen senare i bloggen men nu måste jag stänga ner och ägna lite tid åt förberedels inför att resa till Sudan. Blir troligen av på lördag om det går som det ska. Ska få ha en workshop på en vecka på en yrkesskola där man utbildar i sömnad, batikfärgning mm. Får väl se hur det går. Jag tänker så det knakar på lämpligt upplägg men det är inte alldeles enkelt när man aldrig varit i landet förr och inte känner människorna och deras preferenser. Tips mottages tacksamt.
Ha en trevlig kväll.
Bodde i utkanten av Mombasa, i ett hotellområde där hotellen låg väl avskilda från varandra till skillnad från hur det brukar vara på turistorter. Göran dök på förmiddagarna, eftermiddagar och kvällar fanns tid för utflykter och umgänge. Var ett gäng på ungefär 25 personer från olika delar av världen som sökt oss dit. Alla medlemmar i en dykklubb här i Nairobi så de flesta kände varandra innan och det var högt i tak. Kan nu intyga att engelsmän och irländare har en humor som går långt bortom vad vi svenskar tycker är vågat. Att amerikanskor är otroligt framfusiga och öppna till sättet och att japaner faktiskt kan tala god engelska även om det hör till undantagen. Och en hel del annat men det blir för mycket att gå in på här... Jo, förresten.... Det går väldigt bra att bli sjösjuk i en liten båt när man ska dyka. Hade jag ingen aning om! Men det hade drabbat flera av deltagarna.
Fortfarande inga garner spårade, fast jag såg några kvarter inne i själva Mombasa som kanske hade kunnat ge napp. Men dit nådde vi inte den här gången. Hoppas det blir fler besök där så man får ta även den upptäcksfärden!
Hittade enorma odlingar av sisal! Ofattbart mycket. Har fortfarande inte letat upp information om hur man bereder sisal till användbar fiber, men det ska utforskas.
Köpte några tyger att använda som kjol, kort klänning, sjal, bärhjälpmedel eller vad man nu känner för. Fick så bra priser så jag nästan skäms. Men det var helt uppenbart att turimen fått en allvarlig törn av de pågående oroligheterna. De som varit där förut kunde intyga att det var väsentligt färre besökare än normalt vilket också gjorde att priserna hade gått ner. Bra för oss, katastrof för näringsidkarna på orten. Men jag lovar, just nu är det definitivt att rekommendera ett besök på Kenyas kust! Det är jättelugnt och innevånarna gör allt de kan för att ta hand om oss turister och ge oss en fin och trevlig vistelse. Även om man åker dit billigt så gynnar man trakten genom att vara där, konsumera, äta och finnas till... Att de stora flygbolagen inte gör sina normala vinster kan vi säkert alla leva med.
Igår var en extremt lyxig dag för undertecknad. Sovmorgon, härlig hotellfrukost med färsk frukt och allt man kan önska sig, manikyr, pedikyr, solade under palmernas vajande plymer, satt ett tag i en härlig strandbar och skådade ut över vattnet i väntan på de återvändande dykarna. Efter lite förfriskningar och umgänge besökte vi en krokodilfarm som också hade en botanisk avdelning med exotiska växter som t ex köttätare och orkidéer. En ormavdelning! Grön mamba t ex. Fantastiskt vacker orm. Dock inget att leka med. Det är rätt bra att lära känna hur de farligaste djuren ser ut! Lärde oss att av de stora spindlarna är det de svarta man ska akta sig extra för för de är ofta giftiga. Och så krokodiler förstås... Ungefär 10.000 i olika åldrar bodde i området. Det var faktiskt rätt fint för dom, blev förvånad. Och inte kunde jag stå emot möjligheten att få gosa med en liten söt krokodil. Oj, vad han var fin. Grön i skinnet och gulgrön i ögonen. Ska se om jag kan hitta någon uppkoppling så vi kan lägga ut bild på det.
Kommer säkert att återkomma till den här vistelsen senare i bloggen men nu måste jag stänga ner och ägna lite tid åt förberedels inför att resa till Sudan. Blir troligen av på lördag om det går som det ska. Ska få ha en workshop på en vecka på en yrkesskola där man utbildar i sömnad, batikfärgning mm. Får väl se hur det går. Jag tänker så det knakar på lämpligt upplägg men det är inte alldeles enkelt när man aldrig varit i landet förr och inte känner människorna och deras preferenser. Tips mottages tacksamt.
Ha en trevlig kväll.
torsdag 7 februari 2008
I Mombasa
Bilresan pa 43 mil tog nastan 8 timmar men det var det vart... Fascinerande landskap som kraftigt forandrades under nedstigningen fran 1700 till 0 meter over havet. Nya vaxter tillkom och andra forsvann. Trafiken forandrades nar vi kom in pa strackan dar vagen var bra. Det som inte forandrades var boskapshjordarna man vallar langs vagkanterna! De fanns kvar, hogst patagligt. Men endast vid ett tillfalle blev det nodvandigt att testa bromsarna med anledning av kossor pa vagen. Vid ett mote med en trippelomkorning (en personbil korde om en buss som korde om en lastbil) blev det ocksa hastig inbromsning. Och nar en babian makligt gungade sig fram over vagbanan. For att inte tala om nar tva roda elefanter vandrade over (nej, vi har inte druckit for mycket, dom var faktiskt roda av den roda jorden).
Nu ar det sovdags, efter en middag dar det serverades bl a barracuda... Imorgon ska Goran upp halv sju och ut och dyka, undertecknad ska avnjuta en sovmorgon och sedan vandra under palmerna bort till den uppdukade frukostbuffen. Sen kanske ett dopp i havet. Och sa lite bloggande och stickande och swahilistudier ute pa var lilla balkong. Later som en bra fredag i Mombasa...
Nu ar det sovdags, efter en middag dar det serverades bl a barracuda... Imorgon ska Goran upp halv sju och ut och dyka, undertecknad ska avnjuta en sovmorgon och sedan vandra under palmerna bort till den uppdukade frukostbuffen. Sen kanske ett dopp i havet. Och sa lite bloggande och stickande och swahilistudier ute pa var lilla balkong. Later som en bra fredag i Mombasa...
onsdag 6 februari 2008
Torsdag till måndag blir det dykning
åtminstone för Göran. Jag tänker hålla mig på torra land, eller åtminstone i en båt, och studera Mombasa från alla vinklar jag kan... En bilresa på drygt 40 mil (hurra!!!) mot kusten, vägen sägs vara säker dagtid, men skall undvikas efter mörkrets inbrott pga många rån. Ser ut att bli en intressant helg även om BBC hotar med regn. Mombasa lär vara väldigt påverkat av araber i sitt utförande. Så är det även på spanska kusten. Ska bli roligt att se om det finns något jag kan känna igen! Har du varit i Mombasa och har bra tips på sånt som är sevärt i allmänhet och textilt i synnerhet tas alla tips emot med tacksamhet!
Kålpudding. MED lingonsylt. Och Afrika...
Tusen tack Christer för att du bidrog med lingonsylten till gårdagens kålpudding. Hade ingen aning om att det var just lingonsylt jag skulle sakna så mycket och där kom du som en räddande ängel....
Det blev en mycket intressant afton. C har bott och arbetat i Afrika sedan 1972 och är gift med en kvinna från Rwanda (som just nu är i Göteborg och utbildar sig till kallskänka!). Var väldigt intressant att få ta del av en liten smula av de erfarenheter han gjort under årens lopp. Kontinenten är ju under en väldig utveckling, även om det ibland känns som att inget händer. Bl a pratade vi om utbredningen av språket swahili. Har just börjat idka självstudier i swahili för att bättre kunna förstå skyltar osv och ha en chans om vi far till andra länder där engelska inte är så utbredd. Swahili talas i i stort sett hela östafrika. Ca 100 milj människor! Så det är ett språk det är svårt att ignorera... Det utvecklades som ett samlingsspråk i handelssammanhang längs kusten tror vi och sedan har det spritt sig in i landet. C betonade att han blir ledsen av att se mödrar prata engelska med sina barn, han menar att det borde vara swahili man talar. Vet inte riktigt om jag håller med om det men det är lite för tidigt ännu att uttala sig. Det känns som att engelska är det språk som gör det mest möjligt för barnen att möta omvärlden och ta del av den utveckling som sker och idag är tillgänglig via internet t ex.
Pratade också om de vi därhemma upplever som afrikaexperter... Jag och Göran har ju redan sett en hel del av västra kenya och jobbar på att ytterligare uppleva landet och förhoppningsvis också Tanzania och Uganda. De som arbetar inom Norsk Folkehjelp är ute på fältet en hel del och möter de personer som är föremål för olika insatser. Men både Göran och Christer vittnade om att väldigt många som kommer hit och arbetar stannar inne i Nairobi (eller andra huvudstäder) och ägnar sin tid åt att umgås med andra internationella samt läsa. Sedan far de hem och gör anspråk på att känna landet.. Intressant vinkling... Är det så? Vad är det för värde i den lilla information vi får hemma i sverige?
Korrumption var ett annat intressant ämne... totalt främmande för undertecknad som trots sin ålder ännu behållit ett mått av naivitet. Enligt mina bordsherrar är Kenya det näst mest korrumperade landet i Afrika! Intressant... måste undersökas... lovar att återkomma till ämnet när jag lärt mig mer. Har fått en fantastisk källa till historisk information i form av en släkting, bosatt i Tyskland, som hörde av sig via mail och berättade att han arbetade i Kenya på 80-talet!!! Ser verkligen fram emot en fortsatt konversation med honom... Mail kommer...
Nejdå... jag har inte glömt bort stickningen! Igår skrev jag inlägg på engelska på ett par mailinglistor om stickning som jag anslutit mig till via Yahoo. Bra att träna att skriva på engelska, men... lite jobbigt är det allt... Så det enda att göra är väl att skriva mer så man kommer in i det. Fruktsalladslunch igår med canadensiskan var bra, då fanns inget annat alternativ än att prata engelska. Kan, men är lite lat... det är ju "jobbigt" att vara tvungen att tänka innan man pladdrar på... Men även det kommer... Märker nu när jag är och handlar, vilket jag gör onödigt ofta för det är så roligt, att jag börjar tänka på engelska när jag omkring och tittar och funderar.
För övrigt blev kålpuddingen ganska bra men kan bli bättre. Använde ett recept från Recept.nu då jag inte har särskilt många kokböcker från sverige med mig. Väldigt bra sajt för att få matlagningsinspiration!
Det blev en mycket intressant afton. C har bott och arbetat i Afrika sedan 1972 och är gift med en kvinna från Rwanda (som just nu är i Göteborg och utbildar sig till kallskänka!). Var väldigt intressant att få ta del av en liten smula av de erfarenheter han gjort under årens lopp. Kontinenten är ju under en väldig utveckling, även om det ibland känns som att inget händer. Bl a pratade vi om utbredningen av språket swahili. Har just börjat idka självstudier i swahili för att bättre kunna förstå skyltar osv och ha en chans om vi far till andra länder där engelska inte är så utbredd. Swahili talas i i stort sett hela östafrika. Ca 100 milj människor! Så det är ett språk det är svårt att ignorera... Det utvecklades som ett samlingsspråk i handelssammanhang längs kusten tror vi och sedan har det spritt sig in i landet. C betonade att han blir ledsen av att se mödrar prata engelska med sina barn, han menar att det borde vara swahili man talar. Vet inte riktigt om jag håller med om det men det är lite för tidigt ännu att uttala sig. Det känns som att engelska är det språk som gör det mest möjligt för barnen att möta omvärlden och ta del av den utveckling som sker och idag är tillgänglig via internet t ex.
Pratade också om de vi därhemma upplever som afrikaexperter... Jag och Göran har ju redan sett en hel del av västra kenya och jobbar på att ytterligare uppleva landet och förhoppningsvis också Tanzania och Uganda. De som arbetar inom Norsk Folkehjelp är ute på fältet en hel del och möter de personer som är föremål för olika insatser. Men både Göran och Christer vittnade om att väldigt många som kommer hit och arbetar stannar inne i Nairobi (eller andra huvudstäder) och ägnar sin tid åt att umgås med andra internationella samt läsa. Sedan far de hem och gör anspråk på att känna landet.. Intressant vinkling... Är det så? Vad är det för värde i den lilla information vi får hemma i sverige?
Korrumption var ett annat intressant ämne... totalt främmande för undertecknad som trots sin ålder ännu behållit ett mått av naivitet. Enligt mina bordsherrar är Kenya det näst mest korrumperade landet i Afrika! Intressant... måste undersökas... lovar att återkomma till ämnet när jag lärt mig mer. Har fått en fantastisk källa till historisk information i form av en släkting, bosatt i Tyskland, som hörde av sig via mail och berättade att han arbetade i Kenya på 80-talet!!! Ser verkligen fram emot en fortsatt konversation med honom... Mail kommer...
Nejdå... jag har inte glömt bort stickningen! Igår skrev jag inlägg på engelska på ett par mailinglistor om stickning som jag anslutit mig till via Yahoo. Bra att träna att skriva på engelska, men... lite jobbigt är det allt... Så det enda att göra är väl att skriva mer så man kommer in i det. Fruktsalladslunch igår med canadensiskan var bra, då fanns inget annat alternativ än att prata engelska. Kan, men är lite lat... det är ju "jobbigt" att vara tvungen att tänka innan man pladdrar på... Men även det kommer... Märker nu när jag är och handlar, vilket jag gör onödigt ofta för det är så roligt, att jag börjar tänka på engelska när jag omkring och tittar och funderar.
För övrigt blev kålpuddingen ganska bra men kan bli bättre. Använde ett recept från Recept.nu då jag inte har särskilt många kokböcker från sverige med mig. Väldigt bra sajt för att få matlagningsinspiration!
Tack!
för alla mail och trevliga kommentarer här på bloggen! Det känns oerhört bra att kunna hålla kontakten med er alla på det här sättet och att kunna få lite input i livet.
tisdag 5 februari 2008
Garnletande
Har kommit på hur jag ska få fatt på strumpgarn... Nästan iallafall... Rörosmannen satt bredvid mig på kvällens middag. Han visade sig vara gift med en brittisk kvinna och bosatt i England, reste hem igår och kommer åter om två veckor! England... ett Mecka för garnälskare. Har sökt bland de butiker som finns på Stickamera efter någon som har "vanligt" tretrådigt ullgarn men än inte hittat riktigt rätt. Butiken ska ligga inom triangeln Birmingham, Boston, London. Men mycket, mycket fina garner har de butiker jag tittat på. Ojoj... Ska dock behärska mig och bara be att han köper det tretrådiga ullgarnet i några färger. (Och kanske något Opalnystan... kanske....)
Trevlig kväll men nu såg vi effekterna av våldet
En canadensisk kvinna som slutar på NPA pga neddragningar skulle tackas av igår. MineAktion, dvs minröjarna, bjöd in till middag på ett underbart hotell med fantastisk trädgård. Hotellet används mycket för start och stopp för safaris men också för olika typer av representation. Folk från FN och diverse olika organisationer florerar flitigt. Hotellet har flera olika restauranger och pubar, alla i olika miljö och med lite olika menyer. Jag har aldrig varit där förut, men övriga var mycket förvånade över att det inte var fullsatt där vi skulle äta, och flera av avdelningarna var stängda. Visade sig vara en av effekterna av den våldsvåg som svept över Kenya sen valet. Dels har antalet resenärer minskat markant, dels klarar inte hotellet att bemanna fullt ut för all personal kan inte ta sig från sina hemorter och till arbetet.
Kvällen var mycket minnesvärd. Aldrig har väl undertecknad fått umgås med en så blandad skara! Nya Zeeland, Göteborg, Oslo, Röros, London, nordengland, Liberia, Östersund/Jönköping/Eskilstuna, Canada, Kenya och lite till var representerat kring bordet. De allra flesta med militär bakgrund varav de flesta har erfarenhet av verkliga strider. Men vilka människor! En djup humanism blandad med militär diciplin och den överlevandes galghumor. Och kristallklara hjärnor.
Det blev pinnar-äta-mat igen... Börjar få kläm på det där nu. Inte fullt ut men skapligt... Vi tog lite blandade rätter, mest minnesvärd var faktiskt rå bläckfisk. Att något kan vara så gott! Frågade inte ens vad det var för olika fisk på suchin... det var bara gott...
Miljön var i kolonialstil, vanligt förekommande här. Ute i trädgårdsdelarna var det minutiöst skött med vattenfall, välavvägda planteringa och tuktade plantor. Monsteror stora som hus, prunkande pelargoner och flamingoblommor i olika färger, underbart blommande träd, vackra stengångar och tuktade gräsmattor. Fullkomligt fantastiskt! Att komma in där var däremot en smula avskräckande. Inte nog med den enorma porten som är så vanlig. Det var ett antal vakter och dessutom en rejäl bom. Visade sig bero på att hotellet ligger tvärsöver från Israeliska ambassaden... Det var, för att underdriva, en viss beredskap där också. Undrar om jag nånsin kommer att tycka det känns normalt med alla dessa vapenutrustade män! Förstår det iofs, men det är konstigt ändå... Det borde verkligen inte behöva vara så....
För att få lite omväxling så blir det middag hemma ikväll med en göteborgare som gäst. Vi ska äta kålpudding! Så det så! Med kniv och gaffel... Det enda jag saknar är lingonsylt. Har sökt men inte funnit... men ger inte upp sökandet, idag hittade jag bakplåtspapper som jag letat efter sen jag kom hit.
Kvällen var mycket minnesvärd. Aldrig har väl undertecknad fått umgås med en så blandad skara! Nya Zeeland, Göteborg, Oslo, Röros, London, nordengland, Liberia, Östersund/Jönköping/Eskilstuna, Canada, Kenya och lite till var representerat kring bordet. De allra flesta med militär bakgrund varav de flesta har erfarenhet av verkliga strider. Men vilka människor! En djup humanism blandad med militär diciplin och den överlevandes galghumor. Och kristallklara hjärnor.
Det blev pinnar-äta-mat igen... Börjar få kläm på det där nu. Inte fullt ut men skapligt... Vi tog lite blandade rätter, mest minnesvärd var faktiskt rå bläckfisk. Att något kan vara så gott! Frågade inte ens vad det var för olika fisk på suchin... det var bara gott...
Miljön var i kolonialstil, vanligt förekommande här. Ute i trädgårdsdelarna var det minutiöst skött med vattenfall, välavvägda planteringa och tuktade plantor. Monsteror stora som hus, prunkande pelargoner och flamingoblommor i olika färger, underbart blommande träd, vackra stengångar och tuktade gräsmattor. Fullkomligt fantastiskt! Att komma in där var däremot en smula avskräckande. Inte nog med den enorma porten som är så vanlig. Det var ett antal vakter och dessutom en rejäl bom. Visade sig bero på att hotellet ligger tvärsöver från Israeliska ambassaden... Det var, för att underdriva, en viss beredskap där också. Undrar om jag nånsin kommer att tycka det känns normalt med alla dessa vapenutrustade män! Förstår det iofs, men det är konstigt ändå... Det borde verkligen inte behöva vara så....
För att få lite omväxling så blir det middag hemma ikväll med en göteborgare som gäst. Vi ska äta kålpudding! Så det så! Med kniv och gaffel... Det enda jag saknar är lingonsylt. Har sökt men inte funnit... men ger inte upp sökandet, idag hittade jag bakplåtspapper som jag letat efter sen jag kom hit.
måndag 4 februari 2008
Läget i Kenya idag
Förefaller i stort sett lugnt och vi såg inte något anmärkningsvärt när vi var ute igår förutom att det var ovanligt många beväpnade poliser ute och patrullerade. Beväpnad här förresten... Det är inte nån liten gullig piston. Nope! Här vandrar dom med stora kulsprutor och ser ut att vara helt redo att använda dessa... För privatpersoner är det dock totalt vapenförbud vilket jag tycker känns väldigt skönt.
I västra Kenya pågår dock fortfarande en hel del oroligheter. Såg på nyheterna i morse att Odinga begärt att FN ska sända trupp hit nu. Kan kanske vara ett logiskt steg för att få stopp på bråken innan det urartar helt... Göran drar paralleller till bl a Bosnien.
I västra Kenya pågår dock fortfarande en hel del oroligheter. Såg på nyheterna i morse att Odinga begärt att FN ska sända trupp hit nu. Kan kanske vara ett logiskt steg för att få stopp på bråken innan det urartar helt... Göran drar paralleller till bl a Bosnien.
Har hittat garn
Söndagens shoppingtur ledde oss till en butik som heter ungefär "Kvinnans butik"... Skulle det namnet passera i sverige? Butiken innehåller alla sybehör och tyger du kan tänka dig och mer därtill. Och där finns en minihörna med lite garn. Mest akryl. Men även lite ullgarn! Tänkte att ok.... jag får ta det och sticka lite strumpor till de tre barnen som så gärna vill ha. Garnet var lite tunt, tunnare än Karisma, och föreföll inte hålla samma kvalité men vad gör man inte... Ett 50-gramsnystan kostade 58:-!!! Nope, det blev ingen affär... reserverar utrymme i resväskan när vi är hem till sverige nästa gång och tar med mig därifrån...
Söndag i Nairobi
det är en särskild upplevelse... Till skillnad från hemma så är människor här verkligen ute på söndagar. Kyrkan är för många den givna platsen en söndag och när man ska gå till kyrkan så tar man fram sina allra finaste kläder och snyggar till sig allt vad man kan. Det går att se otroliga kreationer, en del skulle i Sverige knappt passera på en teaterscen ens, så avancerade, glittriga, urringade eller "kreativa" är de. Det är en riktig fröjd för en textilares öga!
Vi besökte bokhandlar... Har börjat piggna till och landa som sagt var och som en del i mitt liv här har jag bestämt mig för att jag måste hålla hjärnan i trim så jag vill plugga matte. Köpte lite linjaler och andra matteinstrument och så gick vi på jakt efter matteböcker. Hittade en bokhandel full med skolböcker
och jag blev så ledsen....
En bok kostade mellan 30 och 60 kronor... En elev behöver kanske fyra böcker under ett läsår. Och detta är oöverstigligt för de allra flesta här... Så otroligt lite pengar för oss i den kalla nord...
Nej, jag har ingen patentlösning på hur de kenyanska barnen ska kunna få dessa åtråvärda tillbehör till sina studier. Har ingen hjälporganisation som jag med visshet kan säga ser till att varenda krona verkligen går till böcker. Men har någon som läser det här överskott av pengar och en genialisk idé på hur man kan se till att använda dom rätt så.... Gör det... Behoven är enorma och kostnaden liten för oss...
Själv fick jag en mattebok motsvarande första kursen på gymnasium, kändes bra att börja med, och en khiswahilibok. Så om en liten stund ska jag börja mitt första studiepass har jag tänkt. Och sedan blir en en liten promenad till svenska skolan härintill. Har fått namn på en slöjdlärare som jag ska prata lite med. Får se om något intressant kan komma ur det. Ikväll är det avskedsfest med minröjarna från Sudan för ett par kollegor som slutar. Ska bli roligt att träffa det gänget som jag hört så mycket om...
Vi besökte bokhandlar... Har börjat piggna till och landa som sagt var och som en del i mitt liv här har jag bestämt mig för att jag måste hålla hjärnan i trim så jag vill plugga matte. Köpte lite linjaler och andra matteinstrument och så gick vi på jakt efter matteböcker. Hittade en bokhandel full med skolböcker
och jag blev så ledsen....
En bok kostade mellan 30 och 60 kronor... En elev behöver kanske fyra böcker under ett läsår. Och detta är oöverstigligt för de allra flesta här... Så otroligt lite pengar för oss i den kalla nord...
Nej, jag har ingen patentlösning på hur de kenyanska barnen ska kunna få dessa åtråvärda tillbehör till sina studier. Har ingen hjälporganisation som jag med visshet kan säga ser till att varenda krona verkligen går till böcker. Men har någon som läser det här överskott av pengar och en genialisk idé på hur man kan se till att använda dom rätt så.... Gör det... Behoven är enorma och kostnaden liten för oss...
Själv fick jag en mattebok motsvarande första kursen på gymnasium, kändes bra att börja med, och en khiswahilibok. Så om en liten stund ska jag börja mitt första studiepass har jag tänkt. Och sedan blir en en liten promenad till svenska skolan härintill. Har fått namn på en slöjdlärare som jag ska prata lite med. Får se om något intressant kan komma ur det. Ikväll är det avskedsfest med minröjarna från Sudan för ett par kollegor som slutar. Ska bli roligt att träffa det gänget som jag hört så mycket om...
Mera mat...
lördagskvällen kom Göran hem. Försenad men ändock. Tänk, behövde inte ens vänta en vecka på honom den här gången. Kändes riktigt, riktigt lyxigt. Är ju van vid att räkna väntetiden i månader...
Beslöt oss för att gå ut och äta, dels för att jag skulle få komma ut och se folk, dels för att de som varit i Sudan ett tag brukar längta efter civilisationens fördelar när de kommer till Nairobi. Blev indiskt den här gången. In på en mystisk bakgata en bit bortom ett köpcenter. Vandring i mörker över knaggliga låtsasgator och in genom en neutral dörr i en solkig vägg. Och se... där var ett ljust och behagligt rum inrett i lugna färger med mycket snygga möbler... Fullsatt så vi fick vänta en stund. Brukar vara antingen ett gott, eller ett mycket alarmerande tecken. I det här fallet blev jag inte besviken... väntan var väl värd resultatet! Att det var många indier som åt där var en bra signal också.
Har inte fått nöjet att uppleva det indiska kökets hemligheter så många gånger i mitt liv så menyn var en gåta. Kunde konstatera att speciellt på den vegetariska sidan skulle jag kunna mätta mig i många, många dagar! Och ååå... vilken upplevelse det blev! Som första förrätt dels en grönsaksdip, dels ett bröd sprödare än det tunnaste tunnbröd, belagt med en behaglig blandning av finhackade tomater, lök och kryddgrönt. Popadom tror jag det hette!?! Sen en välkryddad liten fiskrätt, mörka mustiga fiskbitar ackompanjerade av spröd finstrimlad vitkål som skapade en skön melodi av smaker. Nan, ett indiskt bröd, i två olika versioner följde tillsammans med en lammgryta med mustiga smaker och en kycklinggryta som var allt det man tror att indisk mat ska vara och mycket mer... Hade en dispyt huruvida nan är jämförbart med tjockt tunnbröd eller ej. Hävdar fortfarande att så är fallet, bara lite uppvärmt och utan de traditionella svenska brödkryddorna.
Den indiska upplevelsen var så givande att vi dagen efter införskaffade en kokbok med indiska curries... Alltså inte kryddblandningen curry. Rätterna som kallas curry... Har haft en diskussion ang vad en curry egentligen är. Boken innehöll en bra definition... Curry kan beskrivas som en rätt med sky som är avsedd för att ätas med ris. Oftast huvudrätt för måltiden. Fanns mycket att läsa i den boken om ingredienser, balans i smaken, olika födoämnens inverkan på kroppen och matsmältningen, hur man gör egna indiska kryddblandningar mm mm. Kommer säkert att återkomma om mina egna försök på området. Än så länge är jag på stadiet "identifiera vad kryddorna är och heter på svenska"...
Har förresten lyckats ta reda på att det skira tunnbrödet är bakat på ris... kan också göras på linser... så var det utrett.
Beslöt oss för att gå ut och äta, dels för att jag skulle få komma ut och se folk, dels för att de som varit i Sudan ett tag brukar längta efter civilisationens fördelar när de kommer till Nairobi. Blev indiskt den här gången. In på en mystisk bakgata en bit bortom ett köpcenter. Vandring i mörker över knaggliga låtsasgator och in genom en neutral dörr i en solkig vägg. Och se... där var ett ljust och behagligt rum inrett i lugna färger med mycket snygga möbler... Fullsatt så vi fick vänta en stund. Brukar vara antingen ett gott, eller ett mycket alarmerande tecken. I det här fallet blev jag inte besviken... väntan var väl värd resultatet! Att det var många indier som åt där var en bra signal också.
Har inte fått nöjet att uppleva det indiska kökets hemligheter så många gånger i mitt liv så menyn var en gåta. Kunde konstatera att speciellt på den vegetariska sidan skulle jag kunna mätta mig i många, många dagar! Och ååå... vilken upplevelse det blev! Som första förrätt dels en grönsaksdip, dels ett bröd sprödare än det tunnaste tunnbröd, belagt med en behaglig blandning av finhackade tomater, lök och kryddgrönt. Popadom tror jag det hette!?! Sen en välkryddad liten fiskrätt, mörka mustiga fiskbitar ackompanjerade av spröd finstrimlad vitkål som skapade en skön melodi av smaker. Nan, ett indiskt bröd, i två olika versioner följde tillsammans med en lammgryta med mustiga smaker och en kycklinggryta som var allt det man tror att indisk mat ska vara och mycket mer... Hade en dispyt huruvida nan är jämförbart med tjockt tunnbröd eller ej. Hävdar fortfarande att så är fallet, bara lite uppvärmt och utan de traditionella svenska brödkryddorna.
Den indiska upplevelsen var så givande att vi dagen efter införskaffade en kokbok med indiska curries... Alltså inte kryddblandningen curry. Rätterna som kallas curry... Har haft en diskussion ang vad en curry egentligen är. Boken innehöll en bra definition... Curry kan beskrivas som en rätt med sky som är avsedd för att ätas med ris. Oftast huvudrätt för måltiden. Fanns mycket att läsa i den boken om ingredienser, balans i smaken, olika födoämnens inverkan på kroppen och matsmältningen, hur man gör egna indiska kryddblandningar mm mm. Kommer säkert att återkomma om mina egna försök på området. Än så länge är jag på stadiet "identifiera vad kryddorna är och heter på svenska"...
Har förresten lyckats ta reda på att det skira tunnbrödet är bakat på ris... kan också göras på linser... så var det utrett.
lördag 2 februari 2008
Lite knepigt att genomföra men i
morgon vill jag till Strängnäs...
Anders och Liene Carlsson visar upp både nya och gamla garner på Klosterg 25 kl 11-14. Normalt träffar man bara på dom på marknader. Lär ha kvalitetsgarner till väldigt humana priser. Nu frestade han med både cashmire och JAK! Ojoj om man bara kunde....
Anders och Liene Carlsson visar upp både nya och gamla garner på Klosterg 25 kl 11-14. Normalt träffar man bara på dom på marknader. Lär ha kvalitetsgarner till väldigt humana priser. Nu frestade han med både cashmire och JAK! Ojoj om man bara kunde....
Börjar landa ordentligt nu...
Tog sin lilla tid men det var verkligen mycket hemma innan vi kom iväg. Mycket att göra, mycket resande och väldigt, väldigt många tankar. Men nu börjar jag vara helt och hållet här med kropp och själ...
Gårdagskvällen väckte funderingar känner jag. Fick smak på den afrikanska natten. Längtar, faktiskt, efter att få krypa till kojs i ett tält och lyssna till nattljuden långt borta från stan. Hur låter savannen på natten? Eller den underbara lilla regnskogen i Kakamega? Prasslar det, viner vinden, vilka djur är i rörelse, finns det människor som rör sig? Hur ser stjärnhimmeln ut här på andra sidan ekvatorn?
Så många frågor...
Gårdagskvällen väckte funderingar känner jag. Fick smak på den afrikanska natten. Längtar, faktiskt, efter att få krypa till kojs i ett tält och lyssna till nattljuden långt borta från stan. Hur låter savannen på natten? Eller den underbara lilla regnskogen i Kakamega? Prasslar det, viner vinden, vilka djur är i rörelse, finns det människor som rör sig? Hur ser stjärnhimmeln ut här på andra sidan ekvatorn?
Så många frågor...
Annorlunda kväll
Igår vid 14-tiden blev det knäpp tyst....
I vanliga fall har man rätt mycket ljud omkring sig som man inte tänker på. Det är surrande kylskåp och belysningar, tv, datorns fläktsus och mycket annat. Men igår gick strömmen och då blir det tyst... Väntade på att den skulle återkomma men vid tretiden kändes det som dags att ta en tupplur. Susan väckte mig vid fem, då skulle hon gå. Fortfarande ingen ström. Iofs inget stort problem när man har vatten och gasspis men ändå. Jag är mitt i ett parti på den grå topen där jag behöver kolla mönstret hela tiden och jag har inga böcker med utan förlitar mig på datorn. Göran scannade en del ur böcker åt mig innan vi for, och så finns ju massor av härligheter på nätet. Det blev snabbt dunkelt inne, men jag startade upp en ny tvåändsstickningsmössa i ljust garn och satte mig på balkongen. Ljuden utanför var inte som de brukar. Elbruset är tydligen intensivare än man tänker på.
Mörkret föll... och attans vad det blir mörkt när det inte finns nån el. Gick in och letade upp Görans pannlampa och satte mig i soffan med stickningen och min lilla ljuskägla. Datorn låg död på bordet, inget sms, inga telefonsamtal, bara tystnad... Mansskratt ekade i natten och kändes plötsligt hotfulla... En sekund kände jag mig riktigt sårbar men det gick snart över. Susan, den rara människan hade letat fram stearinljus och tändare och lagt på matbordet åt mig så jag tände ett ljus i mörkret och stickade vidare....
När den lilla oranga lampan tändes på datorn många timmar senare och ljud efter ljud återvände var det som att komma till en annan värld! Hade stickat hela nederkanten på mössan där i den mörka kokongen av afrikansk natt. Men nu kom världen åter till mig!
Datorer och el... dom gör väldigt mycket möjligt!
I vanliga fall har man rätt mycket ljud omkring sig som man inte tänker på. Det är surrande kylskåp och belysningar, tv, datorns fläktsus och mycket annat. Men igår gick strömmen och då blir det tyst... Väntade på att den skulle återkomma men vid tretiden kändes det som dags att ta en tupplur. Susan väckte mig vid fem, då skulle hon gå. Fortfarande ingen ström. Iofs inget stort problem när man har vatten och gasspis men ändå. Jag är mitt i ett parti på den grå topen där jag behöver kolla mönstret hela tiden och jag har inga böcker med utan förlitar mig på datorn. Göran scannade en del ur böcker åt mig innan vi for, och så finns ju massor av härligheter på nätet. Det blev snabbt dunkelt inne, men jag startade upp en ny tvåändsstickningsmössa i ljust garn och satte mig på balkongen. Ljuden utanför var inte som de brukar. Elbruset är tydligen intensivare än man tänker på.
Mörkret föll... och attans vad det blir mörkt när det inte finns nån el. Gick in och letade upp Görans pannlampa och satte mig i soffan med stickningen och min lilla ljuskägla. Datorn låg död på bordet, inget sms, inga telefonsamtal, bara tystnad... Mansskratt ekade i natten och kändes plötsligt hotfulla... En sekund kände jag mig riktigt sårbar men det gick snart över. Susan, den rara människan hade letat fram stearinljus och tändare och lagt på matbordet åt mig så jag tände ett ljus i mörkret och stickade vidare....
När den lilla oranga lampan tändes på datorn många timmar senare och ljud efter ljud återvände var det som att komma till en annan värld! Hade stickat hela nederkanten på mössan där i den mörka kokongen av afrikansk natt. Men nu kom världen åter till mig!
Datorer och el... dom gör väldigt mycket möjligt!
fredag 1 februari 2008
Uppochnervända världen...
spelar nog ingen roll vart man är.
Här sitter jag hel och lugn i det Kenya som framställs som så blodigt, medan en väninna hemma i Torshälla är omskakad efter att en yxman tagit sig in hos grannen med kravallpolispådrag som följd...
Galningar finns överallt.
Här sitter jag hel och lugn i det Kenya som framställs som så blodigt, medan en väninna hemma i Torshälla är omskakad efter att en yxman tagit sig in hos grannen med kravallpolispådrag som följd...
Galningar finns överallt.
Varit ute en sväng
och oj vad det var skönt att gå lite. Tog ingen lång tur, bara upp till köpcentret. Frågade Susan imorse hur det var och hon sa att det varit lugnt igår, men att det nog kan bli möten och bråk idag igen med anledning av den MP som dödades igår. Vi får väl se hur det blir.... Hoppas kunna ta en promenad imorgon igen och sen kommer ju Göran och bilen tillbaks. Kunde inte se några som helst tecken på oroligheter när jag var ute. Människor gick som vanligt längs de röda upptrampade stigarna som därhemma hade varit stenlagda trottoarer. Kvinnor med stora bördor elegant balanserande på huvudet, män som ber om att få hjälpa till att bära mot en slant eller bara i största allmänhet tigger eller bara säger "How are You?", den vanliga hälsningsfrasen här. Unga, starka, svettiga män som drar grånade träkärror med laster som det hemma skulle krävas en traktor för att dra. Gamla damer i färgsprakande klädnader och huvudbonader. Ibland kommer en dust av människokropp emot en när man går. Ibland doftar det av de delikataste blommor. Bilar ryker och frustar och skriker på olja och nya reservdelar istället för att stillsamt brumma fram och galna matatuförare tutar vilt av någon helt outgrundlig anledning. En vanlig promenad, en vanlig dag i Nairobi...
Ambassaden har hört av sig med ett mail med lite info. Bra! Inget evakueringsläge för oss som är här nu, men man rekommenderar att folk inte åker till Kenya i nuläget.
Har bekymrat mig över att jag ser människor sitta i diket längs Ngong Road, en väldigt trafikerad gata, och ta vatten i dunkar. Vattnet är knappt att kalla vatten, snarare flytande lera. Förmodligen från dagvattenbrunnar osv. Otänkbart att använda för en norrländska, van vid de klara, kalla älvarna. Idag frågade jag en av de som satt där och kunde dra en lättnadens suck... Det visade sig att vattnet används till de talrika blomsterodlingar tillika försäljningsställen som ligger längs gatorna. Kändes bra att veta att det inte dricks....
Mötte Johanna vid köpcentret. En kanadensisk tjej, lite yngre än undertecknad och gift med en kenyan. Idag var hennes första arbetslösa dag. Får se om vi kan hitta på nåt tillsammans ibland på dagarna, hon bor alldeles i närheten. Kul!!!
Ambassaden har hört av sig med ett mail med lite info. Bra! Inget evakueringsläge för oss som är här nu, men man rekommenderar att folk inte åker till Kenya i nuläget.
Har bekymrat mig över att jag ser människor sitta i diket längs Ngong Road, en väldigt trafikerad gata, och ta vatten i dunkar. Vattnet är knappt att kalla vatten, snarare flytande lera. Förmodligen från dagvattenbrunnar osv. Otänkbart att använda för en norrländska, van vid de klara, kalla älvarna. Idag frågade jag en av de som satt där och kunde dra en lättnadens suck... Det visade sig att vattnet används till de talrika blomsterodlingar tillika försäljningsställen som ligger längs gatorna. Kändes bra att veta att det inte dricks....
Mötte Johanna vid köpcentret. En kanadensisk tjej, lite yngre än undertecknad och gift med en kenyan. Idag var hennes första arbetslösa dag. Får se om vi kan hitta på nåt tillsammans ibland på dagarna, hon bor alldeles i närheten. Kul!!!
torsdag 31 januari 2008
Stickning
Upptäckte Drops nyaste mönster som ligger på deras hemsida nu. Himmel och pannkaka vad dom börjar bli bra! Blev förälskad i flera modeller. Håller nu på och stickar en grå top i Muscat, spetsmönstrad upp till bysten. Jättekul!
Den röda är klar, tvättad och provad. Ovanligt kort plagg för mig men den är jättefin.
Hittat en blogg som jag tyckte hade många kul länkar och dessutom lite hjärngympa även om huvudtemat är hantverk. Ta en titt... http://skapandehobby.bloggagratis.se/
Och när man är sugen på spetsstickning så är det här en riktig frestare... http://lacefreak.blogspot.com/ Tack Agneta för det tipset... Har varit där många gånger nu och suktat.
Nu är det stickdags igen...
Den röda är klar, tvättad och provad. Ovanligt kort plagg för mig men den är jättefin.
Hittat en blogg som jag tyckte hade många kul länkar och dessutom lite hjärngympa även om huvudtemat är hantverk. Ta en titt... http://skapandehobby.bloggagratis.se/
Och när man är sugen på spetsstickning så är det här en riktig frestare... http://lacefreak.blogspot.com/ Tack Agneta för det tipset... Har varit där många gånger nu och suktat.
Nu är det stickdags igen...
Sent igår
Flera gamla vänner hörde av sig efter tidningsskriverierna så det blev en trevlig surrkväll på MSN och via mail! Kul!!! Sov länge idag, ingen som kom och gjorde hemtrevliga små ljud. Men det är bra att sova så det gjorde inte ett dugg. Igår bakade jag bröd på ett mörkt mjöl jag hittat. Enkla limpor på vatten, mjöl, salt, jäst och lite olja... Hur sjutton kunde det bli så gott? Kanske är luften och värmen som kryddar maten, inte vet jag... Lite bränt blev det förstås uppepå. Behärskar inte ugnen till fullo än men det kommer så småningom...
Har idkat internetspaning idag en stund. Hittat att det finns en mängd olika pågående textilprojekt här i stan. Ska undersöka de bakomliggande organisationerna lite närmare innan jag bestämmer mig för vad jag ska kontakta och se om jag kan göra något... Finns inom både stickning, sömnad, broderi och virkning. Och en himla massa mer men när jag nu kan hålla mig inom mina intresseområden så gör jag det. Håll en tumme är du snäll för att jag hittar nåt bra...
Annars har jag hållit mig inne även idag. Ryktas att ytterligare en politiker har blivit skjuten. Oklart om det är sant och vilka konsekvenser det kan få. Men imorgon vill jag verkligen ta åtminstone en liten promenad. Barfota i sandalerna i januari. Och få skavsår, ja, men det är det värt.... Bara därför att....
Fick just telefon från Göran som är i Sudan. Han bekräftade att ett politikermord skett men det är ovisst om varför, ev är inte motivet politiskt. Vi får väl se hur det slår. Det lär ha skett i Eldoret, en bra bit härifrån.
Mat ensam är dötrist... det visste jag ju sen förut. Men när man får experimentera lite är det lite roligare. Hade frusit en liten rest av en jäsdeg som jag tog fram. Plattade ut den i en form, la på ost, korv, paprika, vitlök och kikärter och vek ihop. Gräddade i 175 grader en halvtimme och hade vips en mumsig måltid trots ensamheten.
Mörkret har sänkt sig här nu. Klockan är 19.12. Ska sätta mig en stund på balkongen och lyssna på kvällsljuden. Syrsorna, trafiken, ljud av människor.... Har alltid älskat varma balkonger i mörkret. Det ger en alldeles särskild känsla och brukar föda många ideer.
Ha det så bra därhemma!
Har idkat internetspaning idag en stund. Hittat att det finns en mängd olika pågående textilprojekt här i stan. Ska undersöka de bakomliggande organisationerna lite närmare innan jag bestämmer mig för vad jag ska kontakta och se om jag kan göra något... Finns inom både stickning, sömnad, broderi och virkning. Och en himla massa mer men när jag nu kan hålla mig inom mina intresseområden så gör jag det. Håll en tumme är du snäll för att jag hittar nåt bra...
Annars har jag hållit mig inne även idag. Ryktas att ytterligare en politiker har blivit skjuten. Oklart om det är sant och vilka konsekvenser det kan få. Men imorgon vill jag verkligen ta åtminstone en liten promenad. Barfota i sandalerna i januari. Och få skavsår, ja, men det är det värt.... Bara därför att....
Fick just telefon från Göran som är i Sudan. Han bekräftade att ett politikermord skett men det är ovisst om varför, ev är inte motivet politiskt. Vi får väl se hur det slår. Det lär ha skett i Eldoret, en bra bit härifrån.
Mat ensam är dötrist... det visste jag ju sen förut. Men när man får experimentera lite är det lite roligare. Hade frusit en liten rest av en jäsdeg som jag tog fram. Plattade ut den i en form, la på ost, korv, paprika, vitlök och kikärter och vek ihop. Gräddade i 175 grader en halvtimme och hade vips en mumsig måltid trots ensamheten.
Mörkret har sänkt sig här nu. Klockan är 19.12. Ska sätta mig en stund på balkongen och lyssna på kvällsljuden. Syrsorna, trafiken, ljud av människor.... Har alltid älskat varma balkonger i mörkret. Det ger en alldeles särskild känsla och brukar föda många ideer.
Ha det så bra därhemma!
onsdag 30 januari 2008
Vaknade
vid halv nio (vi är två timmar före här) av att det skramlade lite mysigt i köket. Susan var redan på plats och höll på med den lilla disken jag lyckats prestera under två ensamma dagar. Fåglarna kvittrade utanför och solen bjöd generöst med ljus och värme. Låg kvar lite och funderade över hur gårdagens kommunikation med tidningarna hemma skulle te sig. Var i kontakt med Eskilstunakuriren och ÖstersundsPosten. Känns bra att få ge en lite mer nyanserad bild av livet här än vad man normalt får i svenska nyhetsmedia. Det är bara de blodiga och förfärande bilderna som publiceras. Liken blir omskrivna. Vad är det för intressant med de vanliga människornas lilla liv på andra sidan ekvatorn? De som kämpar på för att ge sina barn ett bättre liv trots ganska dåliga odds...
Gick upp och hälsade Susan godmorgon. Hennes normalt alerta kroppshållning var en smula hopsjunken och hennes ögon var röda. Medan jag stod där i vårt fina, rena kök berättade Susan om hur hon fått lov att gå till skolan igår och hämta sin lille son och sen hade dom fått vara i rörelse hela dagen för att inte skadas... Och hon är djupt bekymrad över att sonen missar viktiga skoldagar....
Nej, det är definivt inte synd om oss västerlänningar som lever här i landet. Eller om politikerna som är på ännu högre standard än vad vi är. Eller om "buset" som skapar det här eländet som pågår. Men den vanliga lilla människan som bara vill leva sitt liv.... för denna är våldet en katastrof oaktat materiella följder. Och inget bistånd i världen kan lindra oron över att ens barn blir skadat.
Gick upp och hälsade Susan godmorgon. Hennes normalt alerta kroppshållning var en smula hopsjunken och hennes ögon var röda. Medan jag stod där i vårt fina, rena kök berättade Susan om hur hon fått lov att gå till skolan igår och hämta sin lille son och sen hade dom fått vara i rörelse hela dagen för att inte skadas... Och hon är djupt bekymrad över att sonen missar viktiga skoldagar....
Nej, det är definivt inte synd om oss västerlänningar som lever här i landet. Eller om politikerna som är på ännu högre standard än vad vi är. Eller om "buset" som skapar det här eländet som pågår. Men den vanliga lilla människan som bara vill leva sitt liv.... för denna är våldet en katastrof oaktat materiella följder. Och inget bistånd i världen kan lindra oron över att ens barn blir skadat.
tisdag 29 januari 2008
Stökigt i Kenya idag
Verkar mestadels vara ungdomsgäng som bråkar. Svårt att säga om det är organiserat eller spontant. Får hela tiden rapporter via Göran för att ha koll på läget. Skönt! Håller mig här hemma i lägenheten.
Har äntligen fått något som kan likna en förklaring till varför det är så oroligt: Nar Moi var president 1970-1995? (något sadant) så flyttade han en massa Kikyuys (en av stammarna) till Rift Valley. De som bodde där innan fick flytta på sig. De som bodde där innan var Luo's (en annan stam), så hela konflikten förefaller bottna i en osämja om vem som egentligen äger/har rätt till marken. Klassisk orsak till krig...
Har äntligen fått något som kan likna en förklaring till varför det är så oroligt: Nar Moi var president 1970-1995? (något sadant) så flyttade han en massa Kikyuys (en av stammarna) till Rift Valley. De som bodde där innan fick flytta på sig. De som bodde där innan var Luo's (en annan stam), så hela konflikten förefaller bottna i en osämja om vem som egentligen äger/har rätt till marken. Klassisk orsak till krig...
måndag 28 januari 2008
Men gör inte människan annat än äter och stickar...
Jo... lite...
Vi har haft en del att shoppa och det är ju alltid roligt i ett nytt land. Utforska vad som finns och inte finns. Leta i kryddhyllor, grönsaksdiskar, leta småbutiker med annorlunda urval, se på hantverk och verktyg. Och se på människor. Alla sorter finns, alla stilar, typer, färger...
Men vi har också åkt omkring lite. I lördags for vi vid 10-tiden. Lastade in en kylbag med hemgjord köttpaj och vatten och gav oss iväg. Genom samhällena med sina getter och varierande bebyggelser och ut på småvägarna. Göran gillar sin GPS och ingår i ett nätverk som kör och rapporterar om vägarna man kör på så det blir lite nytta förenat med nöjet också för de afrikanska vägarna är sorgligt dåligt dokumenterade. Var nere på 500 möh och uppe på 2.200 som högst. Lunch åt vi på en klippa 2000 m upp! Såg zebror, antiloper, en struts, en dromedar, ett påkört oerhört vackert litet nattdjur, babianer och märkliga fåglar. Massajer uppklädda till tänderna (varför???) på väg genom vad som såg ut att vara ödemark. En by där vi först mötte en liten pojke med en blå fotogenlampa. Så en till. Och några till... Till slut hade vi nog mött hela byn ute på promenad i eftermiddagssolen med blå fotogenlampor i händerna. Fick aldrig reda på orsaken.
Körde ut ett litet spår där det var något "skyltat" genom lite text målad på en sten. Kom ut på en klippkant men hänförande utsikt över Rift Valley! Där låg några små grå hus, men också en stor, lång, vacker byggnad i mörkt trä. Alldeles vid klippkanten! Visade sig att man kan hyra det huset över en helg. Sex rum och kök och allt man kan tänka sig. Blir nog ett framtida projekt, tänk att få vakna en morgon med den utsikten.
Och vegetationen! Helt plötsligt, i jord så torr så den spruckit trots den senaste tidens regn dök det upp enstaka fantastiska blommor. Har fortfarande inte klarlagt vad det var för sorter men tids nog har jag nog räknat ut det.
Summa summarum... vi var trötta och dammiga när vi kom hem men vilken fantastisk januarilördag!!!
Vi har haft en del att shoppa och det är ju alltid roligt i ett nytt land. Utforska vad som finns och inte finns. Leta i kryddhyllor, grönsaksdiskar, leta småbutiker med annorlunda urval, se på hantverk och verktyg. Och se på människor. Alla sorter finns, alla stilar, typer, färger...
Men vi har också åkt omkring lite. I lördags for vi vid 10-tiden. Lastade in en kylbag med hemgjord köttpaj och vatten och gav oss iväg. Genom samhällena med sina getter och varierande bebyggelser och ut på småvägarna. Göran gillar sin GPS och ingår i ett nätverk som kör och rapporterar om vägarna man kör på så det blir lite nytta förenat med nöjet också för de afrikanska vägarna är sorgligt dåligt dokumenterade. Var nere på 500 möh och uppe på 2.200 som högst. Lunch åt vi på en klippa 2000 m upp! Såg zebror, antiloper, en struts, en dromedar, ett påkört oerhört vackert litet nattdjur, babianer och märkliga fåglar. Massajer uppklädda till tänderna (varför???) på väg genom vad som såg ut att vara ödemark. En by där vi först mötte en liten pojke med en blå fotogenlampa. Så en till. Och några till... Till slut hade vi nog mött hela byn ute på promenad i eftermiddagssolen med blå fotogenlampor i händerna. Fick aldrig reda på orsaken.
Körde ut ett litet spår där det var något "skyltat" genom lite text målad på en sten. Kom ut på en klippkant men hänförande utsikt över Rift Valley! Där låg några små grå hus, men också en stor, lång, vacker byggnad i mörkt trä. Alldeles vid klippkanten! Visade sig att man kan hyra det huset över en helg. Sex rum och kök och allt man kan tänka sig. Blir nog ett framtida projekt, tänk att få vakna en morgon med den utsikten.
Och vegetationen! Helt plötsligt, i jord så torr så den spruckit trots den senaste tidens regn dök det upp enstaka fantastiska blommor. Har fortfarande inte klarlagt vad det var för sorter men tids nog har jag nog räknat ut det.
Summa summarum... vi var trötta och dammiga när vi kom hem men vilken fantastisk januarilördag!!!
Mat
Nairobi är en rolig matstad! OK, allt är kanske inte av toppklass, men det är det inte i Stockholm heller... Roligt är att man får anpassa sig rätt friskt! Älskar etiopisk mat, men där får man varken bestick eller servetter, bara bröd att äta med. Kräver viss eftertanke om man inte ska bli alldeles kladdig... Var på en Japansk restaurang häromdagen och åt en större meny vid ett stekbord i goda vänners sällskap. Också det mycket intressant! Hade inget val annat än att äta med pinnar så helt plötsligt gick det också. Fick i mig hela menyn medelst dessa två verktyg som enligt mitt förmenande borde ha använts till helt andra saker (stickning givetvis). Och himmel så gott det var! Den sushin vi fick var en ren njutning... Tonfiskbiffarna smälte i munnen... Hummern... det finns inga ord.
Italienskt har vi också hunnit med. Dom var definitivt inte i klass med italienarna när det gäller service men pizzan var härlig med tunn spröd botten och det slank ner en chokladmousse till efterätt också.
Hemma igår testade vi att göra en Curry... Inte kryddblandningen, utan en gryta med cocosmjölk, färsk ingefära mm. Ååå.... också det vansinnigt gott.
Potatis är gott på många olika sätt, men vanlig kokpotatis har jag aldrig varit förtjust i. Förrän nu... Potatisen här är så god att man kan äta bara den (nästan). Och morötterna!!! Älskar dessa söta, saftiga, härligt oranga gåvor från jorden.
Lagar mat på gasspis. Det är ett väldigt effektivt sätt att laga mat. Grädda bröd är lite mer krävande. Man får prova sig fram lite. Första försöket blev helt brända under. Använde enbart undervärmen och hade den på för högt. Nästa försök blev desto bättre. Först undervärme tills det var nästan klart, och ganska låg temp. Sen övervärme och stängd ungslucka. Då blev det både bakat och fick färg utan att bli bränt.
Härnäst på matagendan står att prova sötpotatis och att göra egen kokosmjölk. Har inköpt två nötter till det oerhörda priset av två kronor... Rapporterar vidare hur det gått...
Italienskt har vi också hunnit med. Dom var definitivt inte i klass med italienarna när det gäller service men pizzan var härlig med tunn spröd botten och det slank ner en chokladmousse till efterätt också.
Hemma igår testade vi att göra en Curry... Inte kryddblandningen, utan en gryta med cocosmjölk, färsk ingefära mm. Ååå.... också det vansinnigt gott.
Potatis är gott på många olika sätt, men vanlig kokpotatis har jag aldrig varit förtjust i. Förrän nu... Potatisen här är så god att man kan äta bara den (nästan). Och morötterna!!! Älskar dessa söta, saftiga, härligt oranga gåvor från jorden.
Lagar mat på gasspis. Det är ett väldigt effektivt sätt att laga mat. Grädda bröd är lite mer krävande. Man får prova sig fram lite. Första försöket blev helt brända under. Använde enbart undervärmen och hade den på för högt. Nästa försök blev desto bättre. Först undervärme tills det var nästan klart, och ganska låg temp. Sen övervärme och stängd ungslucka. Då blev det både bakat och fick färg utan att bli bränt.
Härnäst på matagendan står att prova sötpotatis och att göra egen kokosmjölk. Har inköpt två nötter till det oerhörda priset av två kronor... Rapporterar vidare hur det gått...
Stickning
Tunikan i Bomullin med rutmönster framtill i Cottonviscose är nu klar... Härligt ledigt plagg! Finns på förstasidan i Drops nr 100 tror jag.
Håller nu på med en korallröd top i Muscat. Drops 101:23. Egyptisk bomull, garnet tillverkat i Italien, sålt av ett norskt företag i sverige och stickas nu i Nairobi. Lite smått internationellt... Verkar bli jättefin, fast kanske skulle man välja slätstickning upptill istället för avig slätstickning!?!
Letar spetsmönstrade sjalar på nätet. Tog inte med någon bok. Har du några bra tips på länkar tas dessa tacksamt emot.
Håller nu på med en korallröd top i Muscat. Drops 101:23. Egyptisk bomull, garnet tillverkat i Italien, sålt av ett norskt företag i sverige och stickas nu i Nairobi. Lite smått internationellt... Verkar bli jättefin, fast kanske skulle man välja slätstickning upptill istället för avig slätstickning!?!
Letar spetsmönstrade sjalar på nätet. Tog inte med någon bok. Har du några bra tips på länkar tas dessa tacksamt emot.
onsdag 23 januari 2008
Solsken...
Var och simmade i morse, så och även i går morse... Härligt att simma sina tusen meter i en utomhuspool med fåglar, sländor och fjärilar i luften och värmande sol (lite för värmande men....) som gör sitt för en behaglig vattentemperatur. I januari... Igår var första gången jag var där. Innan jag hade gjort mina vändor i en tom pool hade området runtom fyllt med glada skolbarn. Gissa om jag kände mig VIT, vinterblek som man är. Barnen stimmade glatt och när jag klev upp och hastigt svepte om mig min handduk som hade fått ligga ifred vid poolkanten följde ett helt gäng flickor med in i omklädningsrummet. Iklädda sin skoluniform. Dom hade väldigt mycket att göra därinne just då. Sådär som bara barn kan. Satte mig på en bänk, fortfarande i min handduk, och avvaktade att åtminstone några skulle gå ut. De generade sig inte det minsta. Tittade noga på mig från alla håll och kanter, även ner i baddräkten! Ojoj vilken pärs... Men så är det att vara avvikande... det är bara att vänja sig. Barnen är glada och goa så det finns inget att säga. Slutade med att jag tog mina kläder, gick in på en toa och klädde om där. Duschade hemma. Nån måtta får det vara på hur mycket man bjuder på sig! Idag var det betydligt lugnare.
När jag kom från badet idag var det pådrag utanför. Tydligen en pågående demonstration längre ner på gatan. Får se vartåt det barkar. Landet har ju fått besök av några "högre herrar" idag som ska försöka medla i den pågående konflikten.
Typiskt dags för en förmiddagstupplur nu känner jag... Ha det så bra!
När jag kom från badet idag var det pådrag utanför. Tydligen en pågående demonstration längre ner på gatan. Får se vartåt det barkar. Landet har ju fått besök av några "högre herrar" idag som ska försöka medla i den pågående konflikten.
Typiskt dags för en förmiddagstupplur nu känner jag... Ha det så bra!
måndag 21 januari 2008
Stickning
Ribbonkoftan är klar! Oj vad jag kände mig fin i den. Härligt garn att sticka i och vacker lyster. Har tvättat den idag och väntar med spänning på att den ska torka så jag får se hur mycket den krympte. Använde Addie Lace-stickorna när jag plockade upp maskor längs halskanten. Rekommenderas! Det fungerade väldigt smidigt och bra.
Måndag morgon...
eller rättare sagt förmiddag. Har det bra, sitter här i ett vackert, funktionellt rum med fungerande dator och rosor på bordet. Ätit en bra frukost tillsammans med Göran innan han for till jobbet. Husan dammsuger och nynnar så trevligt i ett annat rum.
Under dagen kommer troligen slummens boende att samlas på en plats bara en liten bit härifrån för att göra vad? Maten i Kibera (slumområde med ca en miljon boende) börjar ta slut och desperationen sprider sig.
Nej, världen är INTE rättvis. Men det är svårt att ändra allt över en natt som enskild individ. Den tanken har jag gett upp. Däremot, genom att bo här, handla här, anställa, gå på bio eller uteställen så tillför vi landet pengar och arbetstillfällen. Det tror jag är något väldigt positivt. Om vi sedan också kunde påverka politiken vore det ännu bättre, men samtidigt är som jag skrivit tidigare, demokrati något som måste få växa och mogna och formas utifrån det egna folkets och landets förutsättningar.
Nåväl... kan inte göra så mycket annat än att leva våra liv utifrån de förutsättningar vi har. Och vi har levt i helgen. Kom äntligen ut lite... Kan inte förstå varför jag blivit så förälskad i de kenyanska små byarna med vandrande getter, får, kor och åsnor. Och en och annan hund av okatalogiserad art. Men jag älskar verkligen att åka genom och se... Iofs skulle jag gärna ta en soppåse i handen och gå och plocka skräp! Har lite svårt att förstå varför man accepterar att det ligger skräp överallt. Inte ens getterna verkar vilja ha det. Men man tänker olika, så är det bara.... For utanför stan i lördags. Genom byar färgade av den röda jorden. Det är som att varje molekyl suger åt sig jordens färg. Det lever och myllrar och tack vare regnen som kommit senaste tiden är det grönt och frodigt en tid det borde vara gult och bränt. Ut på leriga vägar, ut över savannen... zebror och antiloper dök upp, zebrorna verkade trivas att gå med boskapen. Såg också några strutsar som fjädrade sig och myste nyduschade av regnet. Körde på kanten av Rift Valley och njöt av de underbara vyer bara afrika kan bjuda på. Blev inte dammiga den här gången men bilen var imponerande lerig när vi återvände hem. Men vad gör det. Vi hade haft en underbar tur och biltvättar finns det gott om. På kvällen åt vi middag hos en kanadensiska med hennes kenyanske man och deras tre barn.
Söndagen höll vi oss i säkra områden i stan. Dvs "gräddhyllorna". Finns oerhört vackra områden där det är kuperat, massor av stora träd med bougavilla klängande som floder av färg, vackra planteringar och hus hämtade ur sagor. Stannade till för lite förtäring på ett mysigt litet ställe inbäddat i grönska och en liten porlande bäck där vattnet var färgat av den röda jorden. Regnet smattrade på taket medan vi satt och njöt och lyssnade på de olika språk som talades runtom av de fåtaliga besökare som trotsat regnet och gett sig ut för en stunds samvaro. Kan en söndag vara bättre?
Sköt om er därhemma! Hoppas den förväntade stormen inte gick för hårt åt sverige. Har svårt att få fram nyheter på den knackiga internetuppkopplingen så det är lite ovisst.
Under dagen kommer troligen slummens boende att samlas på en plats bara en liten bit härifrån för att göra vad? Maten i Kibera (slumområde med ca en miljon boende) börjar ta slut och desperationen sprider sig.
Nej, världen är INTE rättvis. Men det är svårt att ändra allt över en natt som enskild individ. Den tanken har jag gett upp. Däremot, genom att bo här, handla här, anställa, gå på bio eller uteställen så tillför vi landet pengar och arbetstillfällen. Det tror jag är något väldigt positivt. Om vi sedan också kunde påverka politiken vore det ännu bättre, men samtidigt är som jag skrivit tidigare, demokrati något som måste få växa och mogna och formas utifrån det egna folkets och landets förutsättningar.
Nåväl... kan inte göra så mycket annat än att leva våra liv utifrån de förutsättningar vi har. Och vi har levt i helgen. Kom äntligen ut lite... Kan inte förstå varför jag blivit så förälskad i de kenyanska små byarna med vandrande getter, får, kor och åsnor. Och en och annan hund av okatalogiserad art. Men jag älskar verkligen att åka genom och se... Iofs skulle jag gärna ta en soppåse i handen och gå och plocka skräp! Har lite svårt att förstå varför man accepterar att det ligger skräp överallt. Inte ens getterna verkar vilja ha det. Men man tänker olika, så är det bara.... For utanför stan i lördags. Genom byar färgade av den röda jorden. Det är som att varje molekyl suger åt sig jordens färg. Det lever och myllrar och tack vare regnen som kommit senaste tiden är det grönt och frodigt en tid det borde vara gult och bränt. Ut på leriga vägar, ut över savannen... zebror och antiloper dök upp, zebrorna verkade trivas att gå med boskapen. Såg också några strutsar som fjädrade sig och myste nyduschade av regnet. Körde på kanten av Rift Valley och njöt av de underbara vyer bara afrika kan bjuda på. Blev inte dammiga den här gången men bilen var imponerande lerig när vi återvände hem. Men vad gör det. Vi hade haft en underbar tur och biltvättar finns det gott om. På kvällen åt vi middag hos en kanadensiska med hennes kenyanske man och deras tre barn.
Söndagen höll vi oss i säkra områden i stan. Dvs "gräddhyllorna". Finns oerhört vackra områden där det är kuperat, massor av stora träd med bougavilla klängande som floder av färg, vackra planteringar och hus hämtade ur sagor. Stannade till för lite förtäring på ett mysigt litet ställe inbäddat i grönska och en liten porlande bäck där vattnet var färgat av den röda jorden. Regnet smattrade på taket medan vi satt och njöt och lyssnade på de olika språk som talades runtom av de fåtaliga besökare som trotsat regnet och gett sig ut för en stunds samvaro. Kan en söndag vara bättre?
Sköt om er därhemma! Hoppas den förväntade stormen inte gick för hårt åt sverige. Har svårt att få fram nyheter på den knackiga internetuppkopplingen så det är lite ovisst.
fredag 18 januari 2008
Nairobi idag
Det är tredje dagen av de utlovade protestaktionerna. På TV har vi sett förskräckliga scener från framförallt slumområdet där polis attackerar livs levande människor på ett sätt vi aldrig sett hemma. Men fortfarande är det, peppar peppar, lugnt här där vi bor och där håller vi oss. Ingen kan säga vart det här tar vägen och hur jag än försöker så begriper jag inte vari konflikten består! Jo, litegrann..... det tycks bottna i motsättningar mellan stammar. Men... samtidigt finns en hög ambition att skapa ett demokratiskt samhälle och man tillåter ju faktiskt demonstrationer, som jag anser vara en oerhört viktig del av demokratin, och tillåter att människor med olika åsikter kommer till tals så på något sätt känns det som att man är på rätt väg.
Ändå skapar man drama och använder oerhört hårda ord mot varandra. Vad är det här egentligen? Är det en slutlig förändring av stamkulturen och dess grepp om människor. Är det i så fall något gott? Betänk bredden av förutsättningar här i landet. Det finns stora lågutbildade grupper (ev lättpåverkade av retoriker), oerhört välbärgade människor som tillskansat sig makt på olika sätt och en klick välutbildad "medelklass". Och alla håller noga reda på vilken stam de tillhör. Egentligen inte alls möjligt att jämföra med det västerländska samhället. Ändå försöker man införa demokrati enligt västerländsk modell. Fordrar förmodligen enormt mycket diskussioner där lyssnande är lika viktigt som att tala... Och här verkar man ändå ha kvar förmågan att både tala och lyssna. Hemma i sverige har man i mångt och mycket slutat lyssna... Men det är många som känner behov av att tala.
Bara att vara här ställer allt på ända. Varje dag gör jag nya små insikter. Har alltid trott på att om man en gång varit i Afrika blir man aldrig densamma igen. Inte haft belägg för den tron förr men nu vet jag att så är det! Livet är verkligare här. Det skalas av och blir naknare och mer levande mitt i all misär. Är så oerhört tacksam för att jag fick komma iväg. Har dåligt samvete för alla er därhemma som jag vill finnas för men den tid jag kan få här är nog ändå värt det tror jag...
Kram till er alla!
Ändå skapar man drama och använder oerhört hårda ord mot varandra. Vad är det här egentligen? Är det en slutlig förändring av stamkulturen och dess grepp om människor. Är det i så fall något gott? Betänk bredden av förutsättningar här i landet. Det finns stora lågutbildade grupper (ev lättpåverkade av retoriker), oerhört välbärgade människor som tillskansat sig makt på olika sätt och en klick välutbildad "medelklass". Och alla håller noga reda på vilken stam de tillhör. Egentligen inte alls möjligt att jämföra med det västerländska samhället. Ändå försöker man införa demokrati enligt västerländsk modell. Fordrar förmodligen enormt mycket diskussioner där lyssnande är lika viktigt som att tala... Och här verkar man ändå ha kvar förmågan att både tala och lyssna. Hemma i sverige har man i mångt och mycket slutat lyssna... Men det är många som känner behov av att tala.
Bara att vara här ställer allt på ända. Varje dag gör jag nya små insikter. Har alltid trott på att om man en gång varit i Afrika blir man aldrig densamma igen. Inte haft belägg för den tron förr men nu vet jag att så är det! Livet är verkligare här. Det skalas av och blir naknare och mer levande mitt i all misär. Är så oerhört tacksam för att jag fick komma iväg. Har dåligt samvete för alla er därhemma som jag vill finnas för men den tid jag kan få här är nog ändå värt det tror jag...
Kram till er alla!
Stickning
Tog inte med så mycket ullgarn hit eftersom jag trodde det skulle vara alltför varmt att hålla på med men just nu hade det varit utmärkt... Jaja, man lär sig allteftersom och vädrets makter rår ingen på. Jobbar med en kortärmad kofta i Ribbon, ett underbart garn av bambu och soja. Ser verkligen fram emot att få avsluta den och stoppa den i tvättmaskinen enligt instruktion. Garnet lär krypma en del. Återkommer med "recension" när den är klar för användning.
torsdag 17 januari 2008
Nairobi idag...
soligt, drygt 20 grader och friskt efter nattens regn. En stad full av möjligheter och ambitioner, men just nu i uppror. Försöker följa med på nationell TV och i tidningar för att förstå vari konflikterna egentligen består men för en västerlänning är det obegripligt. Behöver nog studera stadens och landets historia lite närmare för att kunna förstå. Men jag lär mig mycket om retorik av att lyssna! Flera talare som uppträder i media är lysande retoriker. De poliser man ser agera på TV vet jag däremot inte vad jag ska kalla. Iofs brukar ju media vara bra på att söka upp exeptionella situationer, men det är ändå svårt att förstå och acceptera att kontorsklädda kvinnor i höga klackar tvingas fly undan polisen, att en gammal man som bar vatten till sin familj slogs ner med batong och att poliser till häst jagar journalister. Handlar det om att dra hit mer biståndspengar? Konstigt sätt i så fall.
Experimenterar vidare med maten. Konstaterat att morötterna och potatisarna här är de godaste jag ätit och att det går utmärkt att göra pannkaka även här i Kenya. Och jag gläds åt att tre dagar i veckan ha ett magiskt kök! Vi har en underbar tjej som städar, tvättar och diskar. Otroligt skönt! Då kan jag ägna mig åt att sova, sticka och experimentera. Och förhoppningsvis vara ute på upptäcksfärder. Såhär bråkigt ska det väl förhoppningsvis inte alltid vara. Vi hoppas på att kunna göra en utflykt i helgen. Har ännu inte bestämt vart, det finns så mycket att se!
Nu återstår att försöka få det här publicerat, internetuppkopplingen är definitivt inte den bästa men det ska bli bättre framöver! Ha det så bra alla därhemma!
Och grattis på födelsedagen Jessica...
Experimenterar vidare med maten. Konstaterat att morötterna och potatisarna här är de godaste jag ätit och att det går utmärkt att göra pannkaka även här i Kenya. Och jag gläds åt att tre dagar i veckan ha ett magiskt kök! Vi har en underbar tjej som städar, tvättar och diskar. Otroligt skönt! Då kan jag ägna mig åt att sova, sticka och experimentera. Och förhoppningsvis vara ute på upptäcksfärder. Såhär bråkigt ska det väl förhoppningsvis inte alltid vara. Vi hoppas på att kunna göra en utflykt i helgen. Har ännu inte bestämt vart, det finns så mycket att se!
Nu återstår att försöka få det här publicerat, internetuppkopplingen är definitivt inte den bästa men det ska bli bättre framöver! Ha det så bra alla därhemma!
Och grattis på födelsedagen Jessica...
måndag 14 januari 2008
Planet kom... och gick... med oss på!
Resan var väl inte den behagligaste men vi kom iallafall ner till Nairobi välbehållna. Vilken underbar känsla att hoppa i en taxi i kortärmat med ljumma vindar och vajande palmer utanför i januari! Åkte genom stan, men chauffören valde en väg bortanför slumområdet vi borde ha passerat. Har fortfarande inte åkt förbi det. Märker inte särskilt mycket av de politiska trubbel som varit förutom ett överflöd av affisher på de mest osannolika ställen. Var ute och promenerade idag och såg en del folksamlingar som inte kändes alldeles vänliga men ingen var "på" så det blev ändå en underbar promenad. Vi har ju bara rest omkring, packat, städat och träffat människor de senaste veckorna. Promenerandet har varit eftersatt! Men idag så... fick fötterna vad det tålde och det var snudd på att jag brände mig i solen fast jag bara skulle kompletteringsshoppa lite...
Har bunkrat mat och tankat bilen full. I morgon ska Göran troligen åka till jobbet, onsdag troligen inte för då väntas stora protestaktioner! Känns skönt att vi bor så bra som vi gör, muromgärdat och med trevlig omgivning. Klarar nog att bli instängda ett tag om det blir kris.
Det är alldeles lagom varmt för en svenska som är ovan vid värme i januari. En smula vind ibland och ett ösregn inatt gör livet behagligt. Haft gäster ikväll, bjöd på trerättersmiddag till sju personer från 2 till 49 år gamla. En tös blev helt såld på tanken att man kan göra Barbirkläder själv och mamsen önskade sig rejäla raggsockor till de tre barnen! Himla synd att jag inte fått med något sånt garn! Får se hur det kan gå att ordna.
Måste sluta här, problem att publicera... men jag lovar att återkomma så snart jag kan! Tills dess... ha det så bra därhemma...
Har bunkrat mat och tankat bilen full. I morgon ska Göran troligen åka till jobbet, onsdag troligen inte för då väntas stora protestaktioner! Känns skönt att vi bor så bra som vi gör, muromgärdat och med trevlig omgivning. Klarar nog att bli instängda ett tag om det blir kris.
Det är alldeles lagom varmt för en svenska som är ovan vid värme i januari. En smula vind ibland och ett ösregn inatt gör livet behagligt. Haft gäster ikväll, bjöd på trerättersmiddag till sju personer från 2 till 49 år gamla. En tös blev helt såld på tanken att man kan göra Barbirkläder själv och mamsen önskade sig rejäla raggsockor till de tre barnen! Himla synd att jag inte fått med något sånt garn! Får se hur det kan gå att ordna.
Måste sluta här, problem att publicera... men jag lovar att återkomma så snart jag kan! Tills dess... ha det så bra därhemma...
måndag 7 januari 2008
Hektiska helger och ett stort beslut...
Helgerna blev intensiva! Har varit i Jönköping hos Görans mor som föll illa och hamnade på sjukhus där ortopedavdelningen var stängd pga vinterkräksjuka. Därefter mellanlandning i Östersund innan fortsatt resa till Östersund. Där väntade ljuvliga barn, barnbarn, syskonbarn, moster och andra släktingar på att få rå om oss. Samtidigt som någon sorts framtidsplanering skulle göras och genomföras. Nerresan tillbaks till Eskilstuna var ett äventyr i sig med halv snöstorm och hala vägar. Men allt gick bra! Nu börjar livet!!!
Idag har jag formellt sagt upp mig och också informerat Försäkringskassan om att på fredag lämnar vi landet (= ingen ersättning därifrån i fortsättningen). Försöker kommunicera med vänner och arbetskamrater samtidigt som lägenheten ska göras iordning för att bli övergiven en tid och så ska det packas för några månader framöver. Många nystan ska med! Var till Nystvindan och rensade hennes hyllor före nyår. Man har väl prioriteringarna klara för sig...
Så... den här veckan blir det nog inte så mycket bloggande heller. Lördag morgon kliver vi förhoppningsvis ur planet i Nairobi och sen är det bara att med is i magen se vad som väntar. Tror inte de kvarteren vi ska bo i är så påverkade, än i allafall. Kommer att försöka skriva löpande om vad som händer och sker och hoppas på kontakt med er alla hemma i Sverige också.
Håll en tumme att det här var rätt val.
Idag har jag formellt sagt upp mig och också informerat Försäkringskassan om att på fredag lämnar vi landet (= ingen ersättning därifrån i fortsättningen). Försöker kommunicera med vänner och arbetskamrater samtidigt som lägenheten ska göras iordning för att bli övergiven en tid och så ska det packas för några månader framöver. Många nystan ska med! Var till Nystvindan och rensade hennes hyllor före nyår. Man har väl prioriteringarna klara för sig...
Så... den här veckan blir det nog inte så mycket bloggande heller. Lördag morgon kliver vi förhoppningsvis ur planet i Nairobi och sen är det bara att med is i magen se vad som väntar. Tror inte de kvarteren vi ska bo i är så påverkade, än i allafall. Kommer att försöka skriva löpande om vad som händer och sker och hoppas på kontakt med er alla hemma i Sverige också.
Håll en tumme att det här var rätt val.
söndag 9 december 2007
Våga vara kvinna
I torsdags hade jag förmånen att bli bjuden till Stockholm, Oscarsteatern, på en inspirationsdag "Våga vara kvinna". Det var en lång dag och många föreläsare men oj så tankeväckande!!! Bara en kort beskrivning:
Rebecca Stork och Helene Svanberg berättade om sin tvååriga relation som innehållit en resa där Rebecca bokstavligt föddes. Hon fick nämligen de första fyra decenierna av sitt liv bo i en manskropp som hon inte alls upplevde som sin naturliga hemvist. Att livet kan bli så komplicerat bara för att man fått ett X för lite! Men kärleken överlever det mesta. Helene har varit med på den resa korrigeringen inneburit och har bittert fått smaka på människors reaktioner baserade på vem man delar sitt hjärta med. Önskar dem lycka till i det fortsatta livet tillsammans och hoppas att människor ska utveckla en lite mer tolerant syn.
Malin Berghagen, det vibrerande skogsrået berättade om livet som kändisbarn och sökandet efter den egna identiteten bortom rampljuset. En mycket gripande och självutlämnande berättelse som skalade bort de kända föräldrarna och visade upp en kvinna som kämpat med all sin kraft för ett rent, ärligt och kärleksfullt liv som sig själv! Ett evigt sökande med kvinnlig styrka generationer bakåt som grund.
Ingemar Gens gav ett starkt perspektiv på våra könsroller och begreppet makt. Hann också med att förklara livets mening! Det som grep mig starkast var hans teori om att allt egentligen bara går ut på att få vara med och leka, och all bestraffning går ut på att isolera dig från gruppen. Fundera på det ett tag...
Regina Lund - ett energiknippe! En sprakande timme där konstnärliga utspel varvades med ett livsöde där den röda tråden stundtals varit svår att skönja men ändå på något märkligt sätt funnits där och burit framåt. Betonade noga att hon i sitt beteende mer är att betrakta som man än som kvinna. Kanske... men... kan det bli kvinnligare än att låta sin konstnärliga intuition bära en fram genom livet?
Katerina Janouch - vad kan man säga... kvällstidningsmänniska. Serverade klyschor på löpande band och exponerade en välsvarvad kropp på bästa sätt... Men kanske inspiration för några!?! Vad vet jag.
Många, många tankar väckte de här föreläsarna... Har du chansen att vara med på den här dagen så ta den! Och ta gärna med männen omkring dig. Det är en bra grund för fortsatta diskussioner.
Rebecca Stork och Helene Svanberg berättade om sin tvååriga relation som innehållit en resa där Rebecca bokstavligt föddes. Hon fick nämligen de första fyra decenierna av sitt liv bo i en manskropp som hon inte alls upplevde som sin naturliga hemvist. Att livet kan bli så komplicerat bara för att man fått ett X för lite! Men kärleken överlever det mesta. Helene har varit med på den resa korrigeringen inneburit och har bittert fått smaka på människors reaktioner baserade på vem man delar sitt hjärta med. Önskar dem lycka till i det fortsatta livet tillsammans och hoppas att människor ska utveckla en lite mer tolerant syn.
Malin Berghagen, det vibrerande skogsrået berättade om livet som kändisbarn och sökandet efter den egna identiteten bortom rampljuset. En mycket gripande och självutlämnande berättelse som skalade bort de kända föräldrarna och visade upp en kvinna som kämpat med all sin kraft för ett rent, ärligt och kärleksfullt liv som sig själv! Ett evigt sökande med kvinnlig styrka generationer bakåt som grund.
Ingemar Gens gav ett starkt perspektiv på våra könsroller och begreppet makt. Hann också med att förklara livets mening! Det som grep mig starkast var hans teori om att allt egentligen bara går ut på att få vara med och leka, och all bestraffning går ut på att isolera dig från gruppen. Fundera på det ett tag...
Regina Lund - ett energiknippe! En sprakande timme där konstnärliga utspel varvades med ett livsöde där den röda tråden stundtals varit svår att skönja men ändå på något märkligt sätt funnits där och burit framåt. Betonade noga att hon i sitt beteende mer är att betrakta som man än som kvinna. Kanske... men... kan det bli kvinnligare än att låta sin konstnärliga intuition bära en fram genom livet?
Katerina Janouch - vad kan man säga... kvällstidningsmänniska. Serverade klyschor på löpande band och exponerade en välsvarvad kropp på bästa sätt... Men kanske inspiration för några!?! Vad vet jag.
Många, många tankar väckte de här föreläsarna... Har du chansen att vara med på den här dagen så ta den! Och ta gärna med männen omkring dig. Det är en bra grund för fortsatta diskussioner.
Tiden går
skymningen kommer redan vid halv tre. När vi inte har nån snö blir det så oerhört uppenbart! Satt och sydde i ett svart tyg vid den tiden häromdagen och tja... det är väl bara att erkänna att man passerat 40.... Det sätter sina spår. Nu återgäldas detta att jag förut skrattat åt "åldringar" som gått omkring och tänt lampor. Men det är sånt man får ta. Värre kunde det vara. Göran har lovat mig ett sånt där snyggt förstoringsglas att hänga runt halsen och så får man väl uppdatera lamporna lite. Den som vill skratta åt mig får så gärna göra det så... det bjuder jag på.
Stickcafé igår... Alltid lika trevligt! De som blivit "stammisar" börjar kännas som vänner vid det här laget och jag kommer att sakna det gänget enormt. Men de har lovat finnas kvar när jag kommer tillbaks och i möjligaste mån ska vi upprätthålla kontakten via datorn. Stickprojekten som passerat börjar vara många! En del av dessa finns dokumenterade på Mälarmaskans blogg. Under våren ska Johanna Wallin komma på ett inspirationsbesök. Inte bestämt ännu vad man ska jobba med då. Johannas specialité är väl snoddar och muddar, men jag tycker mig ha sett även miniatyrstickning på hennes sida och då har vi en mästarinna i vår grupp! Damen som gjorde Mälarmaskans "ruta". (se Mälarmaskans blogg)
Själv har jag bl a slutfört en "Snödroppe". Sjalen som föreningen Sticka bjuder på mönster till. Oj vad den var rolig att göra. Använde Naturgarns tunnaste ullgarn. Helt underbart att sticka i. Finns på Nystvindan.
Stickcafé igår... Alltid lika trevligt! De som blivit "stammisar" börjar kännas som vänner vid det här laget och jag kommer att sakna det gänget enormt. Men de har lovat finnas kvar när jag kommer tillbaks och i möjligaste mån ska vi upprätthålla kontakten via datorn. Stickprojekten som passerat börjar vara många! En del av dessa finns dokumenterade på Mälarmaskans blogg. Under våren ska Johanna Wallin komma på ett inspirationsbesök. Inte bestämt ännu vad man ska jobba med då. Johannas specialité är väl snoddar och muddar, men jag tycker mig ha sett även miniatyrstickning på hennes sida och då har vi en mästarinna i vår grupp! Damen som gjorde Mälarmaskans "ruta". (se Mälarmaskans blogg)
Själv har jag bl a slutfört en "Snödroppe". Sjalen som föreningen Sticka bjuder på mönster till. Oj vad den var rolig att göra. Använde Naturgarns tunnaste ullgarn. Helt underbart att sticka i. Finns på Nystvindan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
