Morgon

Försökte hitta maken på nätet men han hade redan varit inne och sen länge försvunnit. Jaja, sådär är det... man kan ju maila. Själv ska jag vrida på dygnet så jag kan vara pigg och alert när jag jobbar inatt. Tycker verkligen om att jobba nätter!!! På helgerna är det tempoökning framåt natten, vardagsnätter lugnare och sen klingar det av nästan helt en stund, samtalen som kommer till växeln blir färre och färre och möjligen lite svårare att uppfatta för att till sist helt avta en stund. Och så börjar stan vakna så sakta med städare, tidningsbud och brödbilar. Morgonbussarna börjar rulla med enstaka passagerare som knappt ser vakna ut och sen när det är morgonpromenaden hem kommer de som är ute med raska steg, alla har ett mål och är totala motsatser mot nattens innevånare. Det är helt olika verkligheter.

Så nu ska jag fästa trådar en stund, ut på stan en kortis och sen är det dags att försöka sova så länge det bara går. Ingen daghund idag, hon var här några timmar igår och förgyllde tillvaron. Att en sån liten varelse kan vara så rolig! Tar sig fram överallt, letar upp bortglömda garnnystan och kommer stolt med dom i munnen (hupp....), ligger uppe på soffkuddar som borde ramla men inte gör det, visar sån enorm glädje när något händer men kan också vila när man sitter ner och gör nåt. Och busar som en dåre stundtals...

Ha en bra dag!

Soldathustru

Nu är det på allvar!!! Fick ett tidigt sms om mellanlandning i Turkiet, och ett senare som bekräftade att de nu landat i Afghanistan. Vet inte om alla är på plats än, de åker tydligen i omgångar, men "mina" är där iallafall. Känns... både oroligt och spännande. Förberedelsen har varit väldigt lång. Men på nåt vis, när man får lång förberedelse, så känns det som att det aldrig ska bli verklighet. Men det är det nu... Min man och min styvson har klivit ut i talibanernas rike och där ska de verka i ett halvår. Och förhoppningsvis få tillfälle att göra något gott! Förbättra livsvillkoren för en oerhört utsatt civilbefolkning. Mm... lite stolt är jag allt över dom också, inte bara orolig. Många människor talar om att de vill göra saker men mina killar... dom gör faktiskt någonting.... puss på er!

Innan avresan har vi varit till svärmor i Jönköping, hittade tack vare henne en ny garnaffär där som jag verkligen måste rekommendera. Återkommer om det, hittar inte adressuppgiften nu... men... hon hade Rosa papperskassar och packade in garnet i rosa silkespapper... åååhhh så läckert.

Förra veckan tog vi en kryssning till Riga! Min första kryssning privat och mitt första besök i den delen av världen. Inte Görans förstås, han har ju varit överallt redan... men det var trevligt... gav verkligen mersmak. Gick givetvis omkring och tittade i gamla stan, det måste man ju, men hittade också en mer genuin och oändligt stor marknadsplats med både mat, hantverk och "grejer". På marknaden var priserna betydligt humanare än i gamla staden. Ett bärnstenssmycke måste man ju bara ha, ägde faktiskt inget, och hittade ett lokalt tillverkat, helt klart udda i ett litet marknadsstånd. Ingen "investering" men klart användbart. Garn... nej, det var det inget överflöd på men faktiskt börjar min man få upp väderkornet för längst bort på marknadsplatsen nosade han upp en pyttebutik som jag redan passerat som undangömt i ett hörn hade vanligt, rejält, tvåtrådigt kulört ullgarn på tvåhektoshärvor för dryga 20 kr/st!!!!! Men då hade vi gått mycket och länge... Båten... hm... hade en del fördomar... faktiskt besannades inte så många av dom. Det var riktigt trevligt och det beror absolut inte enbart på att det fanns ställen där man kunde sitta inomhus och RÖKA:-) Vilken lycka... få sitta ner, varmt och skönt, god dryck och tobaksrök.... Det var så härligt så stickningen fick faktiskt vila en stund, men den var med i väskan hela tiden.

På stickfronten... ja... det blir ett och annat... nu är det ju julmarknadsdags så jag fyller på lagret allt jag orkar... Inget direkt spännande och nyskapande som övriga stickerskor på nätet men så är det ibland. Återkommer med bilder så småningom. Har en massa projekt i huvudet, förmodligen fler än vad jag någonsin kommer att kunna förverkliga om jag inte tar hjälp. Det finns ingen ände på vad man kan göra mer stickor och garn.