Födelsedag

i Kenya rekommenderas inte för traditionalister som undertecknad! Inget kaffe och tårta på sängen, inte en enda blomma och framförallt.... inga VÄNNER!!! Fy vad jag längtade hem den dagen...

I sig var dagen inte dålig förutom att morgonduschen som jag är så beroende av uteblev pga vattenbrist. Vi åkte iväg en sväng åt ett håll vi inte brukar åka. Rekommenderade av en engelsman från 4x4-klubben som är både gourmet och gourmand (eller hur det nu stavas...) sökte vi efter en gårdsbutik där man skulle kunna hitta den åtrådda och dyra osten som är sån bristvara här. Efter snirklande genom både de typiska röriga och skräpiga afrikanska samhällena och ljuvligt vackra och välordnade odlingslandskap där bl a te var en av grödorna hittade vi butiken/mejeriet väl dolt inne i frodig grönska. Och vilken lycka.... Dom hade det mesta en ostälskare kan önska till priser en smula under de svenska! Fyllde en stor påse med Goudaost, ädelost, Brie, lagrad cheddar, ljuvligt doftande rivost och lite annat underbart.

På vägen tillbaks stannade vi till på en Countryklubb som samme man rekommenderat. Grönskan utanför var lockande, och när vi såg huset smalt hjärtat fullständigt. Var i brittisk stil, mörkt trä, rustikt byggt och med små stigar som irrade iväg in i exotiska växter som såg ut att ha hanterats av en mästares hand. Ryggade dock lite när vi såg skyltar om att medlemsskap krävdes för att få komma in! Men... man vet ju aldrig... Priser på saker och ting här i Kenya kan förbrylla, så Göran frågade vad ett medlemsskap för en dag kostade. Visade sig vara motsvarande hela 10!!! kronor. Tänker man på vad det kostar att hänga av sig jackan på vilken krog som helst hemma var det ju bara larvigt så vi betalade och gick in. Och ut igen på baksidan.... I den skuggande grönskan gömde sig härliga sittplatser, både enstaka bord om man vill ha lite privatliv, och lite större ytor med flera bord om man kommer i sällskap. Vi tog med oss lite förfriskningar och satte och ner och bara njöt av friden... Var tvungen att gå omkring ett par gånger då ögat fångade särskilt intressanta växter. Hittade också vackra fåglar och intressanta insekter. När vi for därifrån löste vi ett årsmedlemsskap för det märkliga priset 175 kr... Hit ska vi definitivt igen! Håll en tumme att rummen är bra och priserna för övernattning rimliga, för när vi for kom jag på att när Göran är ute på tjänsteresor vore detta en bra plats för mig att åka till och bara vara... Kan ju lika gärna sitta där och sticka och varva det med promenader i natursköna omgivningar, som att sitta ensam i lägenheten...

Kvällen avslutades på en schweizisk restaurang där jag fick en kräftsallad till förrätt och Elandfile och rösti som varmrätt. Mycket trevligt ställe men förbluffande nog nästan inga gäster. Man ser det ofta nu här. Det är nästan inga turister i omlopp och även affäreresandet till Kenya tycks ha avtagit. Men jag lovar... det ÄR INGEN FARA att åka hit!

Fredagsfunderingar i trevligt sällskap

Har sedan länge haft en stor förkärlek till etiopisk mat. När Göran ringde på fredagseftermiddagen och berättade att vi skulle till etiopiska restaurangen och äta var det således ett mer än välkommet besked på flera sätt. Inte minst för att det var skönt att komma ut en stund från lägenheten där vattnet nu var så slut att man varken kunde tvätta händerna eller spola på toa. Hade sparat vatten i hinkar och dricksvatten har vi ordnat men det räcker inte hur långt som helst. Dessutom skulle vi den här kvällen få sällskap jag inte tidigare träffat, ett antal norrmän som var på besök från Oslakontoret samt den etiopiske chefen som normalt håller till i Sudan. Har hört mycket om honom, men aldrig träffat honom.

Som vanligt när man möter människor från andra delar av norden är hälsningsritualerna viktiga. Blir riktigt glad av det!

Till bordet fick jag Göran och en herre som har en högre position i organisationen. Snett mittemot en anställd på kontoret här i Nairobi, som också hade kandiderat till en plats i parlamentet och har väldigt mycket intressanta politiska funderingar. Och mittemot en norsk dam som arbetar på Oslokontoret och har väldigt mycket erfarenhet av biståndsarbete. Oj... vilken intressant kväll det blev. Min slumrande hjärna fick jobba hårt och jag fick ett sug efter det fackliga arbetet hemma i Finansförbundet igen. Dels förhandlingarna som jag alltid älskat, dels de diskussioner man för med helikopterperspektiv. När man måste se övergripande och sortera bort detaljerna för att kunna styra åt det håll som stämmer mot de långsiktiga målen. När man måste sätta sig själv och de egna behoven och erfarenheterna åt sidan och försöka tänka övergripande. Det är svårt!!! Men så utvecklande och intressant!!! Önskar alla att få uppleva den känslan någongång när man lyckas övervinna sina egna begränsningar och se bortom horisonten.

Bl a pratade vi om vad som sker i ett samhälle när bistånd kommer in. Detta är verkligen ingen enkel fråga och ni som följt min blogg vet att jag kämpar för att förstå och för att försöka hitta en "sanning". Det finns så oerhört många snälla människor hemma som vill hjälpa till i u-länderna. Men hjälpen kommer dels inte alltid dit där den ska, dels påverkar den mottagarländerna på ett för de behövande ogynnsamt sätt. Något jag inte hade tänkt på så mycket tidigare gjorde ont i hjärtat att inse. När vi ger kläder, vilket vi ju gärna gör, slår vi undan de lokala marknaderna för klädtillverkning och det innebär ju att vi slår på de skapande, kreativa människor som står mitt hjärta så nära. När vi ger mat slår vi undan fötterna på den lokala mattillverkaren.

Finns det verkligen ingen som har det optimala svaret på hur vi ska få balans i världen??? Som det ser ut i dag kan vi bara inte fortsätta och om vi människor inte själva korrigerar, så lär ju naturen göra det så småningom och det vet vi ju alla att naturen är skoningslös.