Labours day

heter första maj även här och många, men inte alla, arbetsplatser är stängda. Pratade nyss med Susan som berättade att man varje år har en samling i en park här, firar dagen, presidenten kommer och talar och så har man en tradition att plantera träd! I år var det dock inte de festligheter det brukar vara. Normalt är det den dag där anställda får löneförhöjning och presidenten brukar visst tala om det i sitt tal, men så icke i år. Livsmedelspriserna går upp fort här nu vilket givetvis, som allt annat, drabbar de fattiga värst. Inte heller det hade presidenten talat om så missnöjet var stort och det hade varit en del bråk.

Den höga, vackra kokosnötspalmen levde farligt

när valborgsmässoelden på Svenska skolan flammade upp under den.... Vilken märklig känsla att stå i den sammetsmjuka afrikanska natten höra på när svenska ungdomar sjöng "Vintern rasat ut...."

Det var inte mer än ett hundratal svenskar som samlats på svenska skolan för att traditionellt fira in våren i denna tid då afrika gått in i sin "vinter", dvs den svalare regnperioden. Det firades med de traditionella svenska sångerna, grillkorv och brasa och ett tal av vår svenska ambassadör Anna Brant. Göran kände en del sen tidigare så han gick omkring en del och pratade. Jag mådde sådär, vänsterfoten plågar mig ordentligt igen men jag ville verkligen ut och se lite folk så jag använde all energi jag hade och såg till att få sitta så gick det bra. Eftersom jag valt sittande position, och var lite trött efter allt ont var det bra läge att iaktta svenskars beteende. Nu har jag varit här ett tag och mött alla möjliga underbara och märkliga människor i diverse situationer. Att då komma in i ett svenskt sammanhang igen kändes kallt som IS!!!! Ingen kom och hälsade på mig fast jag satt där ensam på en liten mur. Ingen presenterade sig, ingen gick runt och skakade hand, ingen dansade när det sjöngs. Överhuvudtaget var det nästan ingen som sjöng med, så man fick en känsla av svensk kyrka. De grupper som snabbt bildades visade med sitt kroppsspråk att det var slutna grupper. Varken ambassadören eller ordföranden i Svenskföreningen kom och hälsade och denna kväll var jag inte på humör att själv agera heller så det blev inga nya kontakter knutna. Gode tid vad vi är kyliga, vi detta folk från norr som tror att vi är så bra..... Inser att jag när jag tittade på övriga också såg på mig själv!

Det var därför en befrielse att komma till dykklubben som var vårt nästa mål! Hann knappt in innan första kindpussen var ett faktum och både kända och okända kom fram och pratade. Det var levande orkester och i den bar som var placerad utanför den lokal som denna kväll var musiklokal var det experimentell bar där man kunde prova de mest mystiska drinkar. Jag skulle ha jobbat där den kvällen, men foten gjorde det synnerligen olämpligt så jag höll mig till en skön soffa och hade av och till sällskap av människor från all jordens hörn. Några för oss okända kom och pratade med Göran som visst börjar bli lite känd för folk som gillar att åka med GPS. Träffade också på rektorn på svenska skolan, och här, på dykklubben kom han faktiskt fram och hälsade, kanske beroende på att Göran hade haffat honom innan och påtalat att jag hade skrivit mail för flera månader sen och erbjudit mina tjänster men inte ens fått ett svar. Vi får väl se vad det kan bli framöver av det.....

Vi var dock kloka och for hem innan klockan var allt för sent men minnet av den här kvällens kontraster kommer att leva länge, länge inom mig....

Paradiset

besökte jag och två andra stickglada Eskilstunakvinnor i lördags. Eller, iallafall näst intill.

Åkte med Julita buss som hade arrangerat en resa. Otroligt bekvämt att bara sätta sig på bussen och bli avsläppt vid porten till mässhallen. Inga parkeringsbekymmer, inga försenade tåg eller fulls tunnelbanevagnar.

Och där var det... Paradiset... En mässhall, fyll med enbart sånt som vi älskar och inspiraras av!!! Känns som en enorm belöning efter alla motormässor och annat man traskat sig igenom i ett aningen mer neutralt känsloläge.

Vi började med att äta för att samla krafter och kom överens om att nu tar vi det här lugnt och strukturerat och tittar igenom vad som finns, jämför priser och kvalitéer och sen handlar vi klokt och förnuftigt.

Jo visst, den överenskommelsen höll tills någon av oss tagit i det första nystanet. Sen ilade vi runt med alla sinnen helt fokuserade på nystan och härvor, gångarnas riktning blev totalt ointressant inför så mycket att känna på. Och antalet kassar bara växte och växte...

Silkegarner tittade vi på på många ställen, bl a Nysta, men dom är verkligen dyra om man ska handla så där var vi lite försiktiga allihop. Men vi njöt av att titta och känna!!! Det är ju så underbart!!!! I påsarna blev det bara lite småhärvor för dekoration som smög sig med. Men merinogarner hittade vi också i alla tänkbara färger och sorter och där föll vi alla till föga. Bl a för en tunn kvalité som M köpte förra året och stickade ljuvliga vantar av. Garnet kommer från Nysta och är melerat. Ska lägga ut en bild senare på den variant jag köpte. Naturgarn var på plats och hade bra priser på sina alpackagarner och också på ett bra yllegarn på tvåhektoshärvor. Fanns i flera grovlekar. Köpte lite tunnare för framtida sjalar. Och ett par koner grå alpacka. Toppenbra basgarn till kanter och ränder.

Ullcentrum från Öland och Ekogarner från Gotland var på plats och deras sortiment bevisar verkligen vilken god kvalité vi har på ull i sverige. Lystern på garnerna var många gånger oerhört mycket vackrare än på billigare importvarianter!

Hann besöka Stickas årsmöte där Kathrine Hultman Eriksson (ja hon heter så nu men det är bara namnet hon ändrar, kvinnan är samma sprudlande energiknippe som alltid) blev omvald till ordförande. Imponerande vilken struktur föreningen börjar uppnå. Det är en ung förening men det verkar som att man jobbat på ett bra sätt. Och det visades stor förståelse för att landet är långt och att man vill ha lokalföreningar och stöd för aktiviteter på många orter. Föreningen har skött ekonomin bra och låg faktiskt på plus vilket revisorn kommenterade att en förening av den här karaktären inte behöver göra så där får vi alla medlemmar tänka till. Det finns medel att använda så det är bara att tänka till hur vi bäst använder dom. Utbildningar, studiebesök, föredrag eller annat som överensstämmer med föreningens ändamål....

Vi var visst lite köpgalna vi eskilstunabor som var på mässan en enda dag så vi smet innan mötet var riktigt slut och kastade oss ut i folkvimlet igen... Lite oartigt, ja, men det fanns ju så mycket garn....

Ojsan, nu klagar vovvarna. Min väninna är uppe i Luleå ett par dagar så jag är på plats för att vara sällskapsdam till de tre ljuvliga jättehundarna och det innebär ju vissa förpliktelser. Fingrarna får fortfarande jobba med ulligt lurv, men då fastsittande på hundar.... Lite ovant och inte så produktivt men mysigt. Fast trots kelandet har jag allt hunnit med några varv på tvåändsstickningsvanten och det snurrar i huvudet av en massa framtida projekt samtidigt som (det glömde jag skriva, vi köpte Opalgarner... givetvis....) Opalstrumpor rinner fram genom händerna...

Ha en härlig dag!
Såpfot är idag i Kenya och där är det i vanlig ordning fint väder. Igår var han på safari för att leta pytonormar men dom höll sig undan... bättre lycka nästa gång...