Fredagsfunderingar i trevligt sällskap

Har sedan länge haft en stor förkärlek till etiopisk mat. När Göran ringde på fredagseftermiddagen och berättade att vi skulle till etiopiska restaurangen och äta var det således ett mer än välkommet besked på flera sätt. Inte minst för att det var skönt att komma ut en stund från lägenheten där vattnet nu var så slut att man varken kunde tvätta händerna eller spola på toa. Hade sparat vatten i hinkar och dricksvatten har vi ordnat men det räcker inte hur långt som helst. Dessutom skulle vi den här kvällen få sällskap jag inte tidigare träffat, ett antal norrmän som var på besök från Oslakontoret samt den etiopiske chefen som normalt håller till i Sudan. Har hört mycket om honom, men aldrig träffat honom.

Som vanligt när man möter människor från andra delar av norden är hälsningsritualerna viktiga. Blir riktigt glad av det!

Till bordet fick jag Göran och en herre som har en högre position i organisationen. Snett mittemot en anställd på kontoret här i Nairobi, som också hade kandiderat till en plats i parlamentet och har väldigt mycket intressanta politiska funderingar. Och mittemot en norsk dam som arbetar på Oslokontoret och har väldigt mycket erfarenhet av biståndsarbete. Oj... vilken intressant kväll det blev. Min slumrande hjärna fick jobba hårt och jag fick ett sug efter det fackliga arbetet hemma i Finansförbundet igen. Dels förhandlingarna som jag alltid älskat, dels de diskussioner man för med helikopterperspektiv. När man måste se övergripande och sortera bort detaljerna för att kunna styra åt det håll som stämmer mot de långsiktiga målen. När man måste sätta sig själv och de egna behoven och erfarenheterna åt sidan och försöka tänka övergripande. Det är svårt!!! Men så utvecklande och intressant!!! Önskar alla att få uppleva den känslan någongång när man lyckas övervinna sina egna begränsningar och se bortom horisonten.

Bl a pratade vi om vad som sker i ett samhälle när bistånd kommer in. Detta är verkligen ingen enkel fråga och ni som följt min blogg vet att jag kämpar för att förstå och för att försöka hitta en "sanning". Det finns så oerhört många snälla människor hemma som vill hjälpa till i u-länderna. Men hjälpen kommer dels inte alltid dit där den ska, dels påverkar den mottagarländerna på ett för de behövande ogynnsamt sätt. Något jag inte hade tänkt på så mycket tidigare gjorde ont i hjärtat att inse. När vi ger kläder, vilket vi ju gärna gör, slår vi undan de lokala marknaderna för klädtillverkning och det innebär ju att vi slår på de skapande, kreativa människor som står mitt hjärta så nära. När vi ger mat slår vi undan fötterna på den lokala mattillverkaren.

Finns det verkligen ingen som har det optimala svaret på hur vi ska få balans i världen??? Som det ser ut i dag kan vi bara inte fortsätta och om vi människor inte själva korrigerar, så lär ju naturen göra det så småningom och det vet vi ju alla att naturen är skoningslös.