blir väl en ungefärlig översättning av den tillställning vi bevistade i helgen. Väl medvetna om att det kan innebära vad som helst från ett par stånd med kraft till en jättetillställning med eleganta damer satte vi oss i bilen denna gråmulna lördag och styrde kosan mot Nakuru igen... Det är rätt långt, närmare bestämt 17 mil men finns lite alternativa vägar att ta, vi vet att det är vackra vyer och oftast har vädret blivit bättre när man kommit en bit från Nairobi så vi chansade. Alternativet var en heldag med Rugby alldeles i närheten av där vi bor men det kändes inte så lockande när man såg vädret.
Resan mot Nakuru var som vanligt fantastisk. Omgivningarna skiftar väldeliga och när man kommer in i Rift Valleyområdet blir vyerna bedövande vackra. Denna dag skulle vi dock vidare. Var lite knepigt att hitta rätt väg men med hjälp av GPS:en gick det bra. Njoro skulle samhället heta och därifrån skulle vi leta oss mot Kenyana Farm. Njoro kändes inte som något vänligt samhälle när vi åkte igenom. Kenya är fullt av byar och det känns rätt fort när man kommer in i en by vad det är för atmosfär och vilken inställning man har till vita. Här var blickarna hårda. Men vi hittade ett par människor att fråga så vi hittade farmen utan några större problem.
Och det var en farm!!! Stora lantbruksbyggnader, leriga småvägar åt alla håll, inga skyltar men gott om traktorer och vackra planteringar. Mellan några träd anade vi den typen av bilar som körs av vita och snirklade oss dit. Såg inte till några byggnader eller annat men helt plötsligt i en glänta såg vi ännu fler bilar och så ett tak under vilket det rörde sig.
Detta visade sig bli en toppendag!!! Hann inte ens in på "marknaden" så hade vi köpt en hel (1,5 kg) parmesan och en annan härlig ost med soltorkade tomater i. Och provsmakat ett antal olika ostar! Det var inte så många stånd men vart jag än tittade hittade jag något som intresserade mig. Bl a FLUGBINDARE!!!! Vilken lycka, de första jag hittat i Kenya!!! Blev förvånad över den goda kvalitén på deras bindning, men krokarna var kinesiska vilket innebär betydligt lägre kvalité än vi använder i sverige. Tog deras kontaktuppgifter och ska se om det kan gå att pussla ihop dom med något svenskt företag som kan tillhandahålla krokar och köpa bundna flugor.
Längst in hittade jag ett par kvinnor som satt och stickade. Hade med mig en Dropskatalog och en strumpstickning i en härlig varmröd Fabel som jag visade så vi hade en lång och trevlig pratstund. Dom var fascinerade av garnet, trodde inte något sånt kunde finnas, och jag av deras flinka fingrar som hanterade handspunnet merinogarn i milda färger. När jag sedan, omtumlad, gick vidare trillade jag in i en hel butik med stickade saker!!! Det visade sig att vi hade kommit till något som heter Kenana Knitters!!! Dom jobbar där på dagarna, där marknadsplatsen är, hundratals kvinnor sitter och stickar med garn de spunnit och färgat med tonvikt på att det ska vara ekologiskt så lång det bara går. Och det var riktigt roliga saker dom gjorde! Dels givetvis vantar, mössor, filtar och sånt men också dockor och leksaker. Känner du någon som har en butik och söker efter nya produkter att importera så är de här verkligen något att titta på! De exporterar redan över hela världen och verkar kunna den delen. Och priserna är otroligt låga! En normalstor halsduk i handspunnet, växtfärgat merinogarn = 65:-.
Överallt såg man saker man velat köpa... men det går inte att handla hur mycket som helst! Begränsade mig till en jättestor vit och grårutig handvävd filt i handspunnet merinogarn!!!! 300:-.... Helt sjukt billigt! Och oj vad jag redan myst i den.... Härligt att slippa syntetprodukter.
När vi omtumlade styrde kosan hemåt igen tog vi en "kostig" istället för vanliga vägen och det bjöd på många, oerhört vackra vyer. Hamnade mitt i ett vulkanlandskap bl a. Och åkte genom småbyar. Några där det inte kändes särskilt trevligt att vara vit i bil! Barnen sprang snudd på aggressivt efter oss med utsträckta händer och det bara myllrade fram barn vart än vi tittade. Kanske är det vi åkte igenom ett av de områden som är hårdare drabbade av aids så det finns många föräldralösa, jag vet inte, bara gissar. Men...... det är Afrika... Ena stunden bland vita smakande härliga ostar, nästa stund ute i den bistra verkligheten. Det är väldigt, väldigt konstigt och de känslor som väcks är starka och motsatta... Man skäms över att vi har det bra men är samtidigt tacksam, man vill hjälpa men det är för mycket, för stort, för fattigt och kanske också för farlig... Det är ett märkligt land och man blir bara mer och mer fascinerad...
måndag 23 juni 2008
Midsommarafton i Kenya
hoppade vi helt sonika över... Här är det vanlig vardag/arbetsdag. Var dessutom grått och kallt, iofs ganska vanligt midsommarväder, men inte inspirerande att göra något särskilt. Njöt dock en härlig paj på kvällen, den här resan kom jag ihåg att ta med torkad svamp så det blev köttfärspaj med trattkantareller.
onsdag 18 juni 2008
När man ska vara borta länge
tömmer man kylen och gärna också frysen och stänger av. Och när man vet att det bara blir ett fåtal övernattningar vill man inte direkt fylla på så mycket heller. Men innan vi skulle till Jönköping skulle vi vara ett par nätter i Eskilstuna så lite var vi tvungna att handla ändå. En natt tillbringades hos Belgarhuset med snälla människor och hundar som tog väl hand om oss. Härligt att se hur fint de fått det i sitt nya hem!!! Och gott med svensk kokt potatis, sill och jordgubbar till efterrätt.
Hade först tänkt åka MC till Jönköping, men eftersom Görans mor har sin familjs gravar i Helsingborg och förmodligen skulle vilja besöka dom så bestämde vi oss för att ändå hyra bil. Blev Avis, där vi hyrt några gånger tidigare. Dom var så snälla att vi fick ut bilen lite tidigare! Men vi tog ändå MC:n ut till Belgarhuset, en av de få turer jag hann vara med på. Saknar MC-åkandet... Det är en alldeles speciell känsla att ge sig ut på två hjul.
Väl i Jönköping insåg vi snart att det var väldigt bra att vi hyrt bil för det visade sig bli en hel del vi behövde ta med oss därifrån inför hennes flytt! När vi skulle åka var bilen FULL. Men det kändes bra att ha börjat packandet, det måste ju ändå göras.
Helsingborgsresan blev av, och till min enorma glädje föreslog hans mor att vi när vi ändå var dit skulle besöka Sofiero!!! För er som inte är så trädgårdsintresserade kan jag berätta att på det slottet har kungligheter anlagt rabatter som än idag används som modeller för hur man planerar en ideal rabatt samt att det där finns en enorm samling av Rhododendron!!! Vilka rimligen borde ha sin blomningstid nu... Och det hade dom... Ååå vad det var fantastiskt att få gå omkring där och titta. Hann också gå lite på stan, har aldrig varit där. Fick veta lite om hur det var gammalt tillbaks i tiden. Har aldrig tänkt så mycket på den delen av sverige och vilket inflytande hamnen har på handel och liv. Som inlandsbo blir man ju lite inkrökt. Det blev en lång men härlig dag och jag tror alla tre var nöjda när vi kom till lägenheten på kvällen.
Den dagen vi for därifrån var hypereffektiv. Började dagen med städning i Jönköping, så letade vi oss hem til lPärlmudden där vi fick en utmärkt lunch och trevliga samtal om stickning och lergökar, fikade i Arbrå med en sydafrikansk man på besök hos sin svärmor, middag i Örebro och sen somnade vi gott när vi kom till Eskilstuna.
Eskilstuna ja... Det var underbart att vara hemma och träffa stickkompisarna igen! Gå till Nystvindan och njuta av att se mängder med garner och höra vad som hänt sista tiden. Sitta ute på Djurgården på världsstickardagen med ett dussin likasinnade. Fast lite full i skratt blev jag över Folkets reportrar som var dit och fotade och frågade lite. Dom var mest intresserade av om vi tävlade i vem som stickade fortast osv. Typiskt killar... Dom såg ingenting av den kreativitet och hantverksskicklighet gruppen besitter! Dom såg inte ett dugg bakom kulisserna, missade totalt alla fantastiska människoöden som finns i vår grupp. Alla har en spännande historia att berätta, i stickningen förenas vi och våra samlade erfarenheter som vi sakta delar med varandra bildar en alldeles särskild gemenskap som bara kan uppnås där människor delar en passion. Stackars, stackars karlar som är så blinda......
I övrigt var sig stan lik, på de flesta restauranger får man tjoa och vifta för att få personalens uppmärksamhet. Utom på underbara Josefs vid stationen. Vilken fantastisk mat, service och dessutom rimliga priser. Överlag ligger Eskilstunas restauranger på en mycket vettigare prisnivå än Östersund vilket gladde oss. Men varför kan man inte BÅDE få god mat, vänlighet och bra priser!?!
I slutet av de tre veckorna var vi rejält trötta. Glädjande var att Görans son som är i Afghanistan var hemma på ledighet och hade möjlighet att komma förbi ett par dagar! Lite spräckte det planeringen men det var det värt. Det var fantastiskt att få höra om FN-gruppens liv och leverne och roligt att träffa honom. Packa hann vi med, lite blev glömt men det blir det ju alltid oavsett om man packar för tre dagar eller tre månader och nu vet jag inte för hur lång tid jag packade. Kanske kommer hem i augusti, kanske i december.... Städningen blev inte så bra som jag hade önskat men man kan ju inte få allt.... Hann inte heller träffa alla vänner, vilket smärtar mera men nästa hemresa får prio bli på vänner. Och förhoppningsvis några skogspromenader. Oj vad man blir lat av att bo i en röd soffa med dator eller stickning hela dagarna... Och nu sitter jag där igen... och det är sköööönt.... Men be mig inte välja vilket liv jag föredrar! Alla har sina för- och nackdelar. Enda sättet är nog att vara där man är och ta vara på det som är bra här och nu.
Hade först tänkt åka MC till Jönköping, men eftersom Görans mor har sin familjs gravar i Helsingborg och förmodligen skulle vilja besöka dom så bestämde vi oss för att ändå hyra bil. Blev Avis, där vi hyrt några gånger tidigare. Dom var så snälla att vi fick ut bilen lite tidigare! Men vi tog ändå MC:n ut till Belgarhuset, en av de få turer jag hann vara med på. Saknar MC-åkandet... Det är en alldeles speciell känsla att ge sig ut på två hjul.
Väl i Jönköping insåg vi snart att det var väldigt bra att vi hyrt bil för det visade sig bli en hel del vi behövde ta med oss därifrån inför hennes flytt! När vi skulle åka var bilen FULL. Men det kändes bra att ha börjat packandet, det måste ju ändå göras.
Helsingborgsresan blev av, och till min enorma glädje föreslog hans mor att vi när vi ändå var dit skulle besöka Sofiero!!! För er som inte är så trädgårdsintresserade kan jag berätta att på det slottet har kungligheter anlagt rabatter som än idag används som modeller för hur man planerar en ideal rabatt samt att det där finns en enorm samling av Rhododendron!!! Vilka rimligen borde ha sin blomningstid nu... Och det hade dom... Ååå vad det var fantastiskt att få gå omkring där och titta. Hann också gå lite på stan, har aldrig varit där. Fick veta lite om hur det var gammalt tillbaks i tiden. Har aldrig tänkt så mycket på den delen av sverige och vilket inflytande hamnen har på handel och liv. Som inlandsbo blir man ju lite inkrökt. Det blev en lång men härlig dag och jag tror alla tre var nöjda när vi kom till lägenheten på kvällen.
Den dagen vi for därifrån var hypereffektiv. Började dagen med städning i Jönköping, så letade vi oss hem til lPärlmudden där vi fick en utmärkt lunch och trevliga samtal om stickning och lergökar, fikade i Arbrå med en sydafrikansk man på besök hos sin svärmor, middag i Örebro och sen somnade vi gott när vi kom till Eskilstuna.
Eskilstuna ja... Det var underbart att vara hemma och träffa stickkompisarna igen! Gå till Nystvindan och njuta av att se mängder med garner och höra vad som hänt sista tiden. Sitta ute på Djurgården på världsstickardagen med ett dussin likasinnade. Fast lite full i skratt blev jag över Folkets reportrar som var dit och fotade och frågade lite. Dom var mest intresserade av om vi tävlade i vem som stickade fortast osv. Typiskt killar... Dom såg ingenting av den kreativitet och hantverksskicklighet gruppen besitter! Dom såg inte ett dugg bakom kulisserna, missade totalt alla fantastiska människoöden som finns i vår grupp. Alla har en spännande historia att berätta, i stickningen förenas vi och våra samlade erfarenheter som vi sakta delar med varandra bildar en alldeles särskild gemenskap som bara kan uppnås där människor delar en passion. Stackars, stackars karlar som är så blinda......
I övrigt var sig stan lik, på de flesta restauranger får man tjoa och vifta för att få personalens uppmärksamhet. Utom på underbara Josefs vid stationen. Vilken fantastisk mat, service och dessutom rimliga priser. Överlag ligger Eskilstunas restauranger på en mycket vettigare prisnivå än Östersund vilket gladde oss. Men varför kan man inte BÅDE få god mat, vänlighet och bra priser!?!
I slutet av de tre veckorna var vi rejält trötta. Glädjande var att Görans son som är i Afghanistan var hemma på ledighet och hade möjlighet att komma förbi ett par dagar! Lite spräckte det planeringen men det var det värt. Det var fantastiskt att få höra om FN-gruppens liv och leverne och roligt att träffa honom. Packa hann vi med, lite blev glömt men det blir det ju alltid oavsett om man packar för tre dagar eller tre månader och nu vet jag inte för hur lång tid jag packade. Kanske kommer hem i augusti, kanske i december.... Städningen blev inte så bra som jag hade önskat men man kan ju inte få allt.... Hann inte heller träffa alla vänner, vilket smärtar mera men nästa hemresa får prio bli på vänner. Och förhoppningsvis några skogspromenader. Oj vad man blir lat av att bo i en röd soffa med dator eller stickning hela dagarna... Och nu sitter jag där igen... och det är sköööönt.... Men be mig inte välja vilket liv jag föredrar! Alla har sina för- och nackdelar. Enda sättet är nog att vara där man är och ta vara på det som är bra här och nu.
Kanske har du märkt att jag varit borta
ett tag. Vi var tvungna att åka hem till sverige och tömma och städa en lägenhet i Östersund och lade då på lite extra tid för att hinna träffa släkt och vänner också, och kanske vila lite. Nu blev ingenting som vi hade tänkt oss, i sista stund fick vi besked om att Görans mor kommer att få en plats på ålderdomshem vilket innebar att vi måste inleda planering inför det. Lägenhetstömningen och städningen innebar mycket mer jobb än vi hade tänkt oss och till råga på allt blev Göran sjuk ett par dagar innan vi skulle åka. På planet satt han och frös under dubbla filtar medan jag roade mig med att studera världen från ovan. Hade sån tur att nästan hela resan var molnfri, vi flög dagtid. Så jag fick studera Rift Valley, Sudans märkliga rutmönster, Egypten, de oerhört vackra grekiska öarna och mycket mera.
Blev hämtade på Arlanda, sov en natt i Eskilstuna sen blev det tåg upp till Östersund. Så resan startade fredag kl 4 och vi var framme i Östersund lördag kl 20. Vid det laget började jag också känna av en stundande förkylning. Flygresor har ju en tendens att accelerera virusinfektioner.
Virus och baciller till trots var det väldigt intressant att komma till sverige denna tid. När vi for var allt kalt och grått, nu grönskade det för fullt. I Eskilstuna hade syrenerna i princip blommat ut, på vägen upp till Östersund blev frodigheten allt mindre, vi såg vitsippor och väl framme var syrenerna i knopp men häggen blommade. Baklängesvår....
Märkligt, och härligt, var det också att kunna GÅ. Gå när, var och hur som helst utan att någon vill sälja något, bära åt dig mot en betalning eller tigga. Inte behöva vara på sin vakt mot rånare hela tiden. Inte bo inom taggtrådsförsedda murar med vakter.
Vi jobbade med flytten på dagarna och på kvällarna försökte vi hinna se oss om i de områden vi bott eller arbetat. Östersund förvånade storligt med sin aktivitet. Vi har trott att när regementena lades ner skulle staden dö men vad vi kunde se verkar motsatsen ha inträffat. Överallt var det renoverat och fixat, aktiviteter pågick, nya företag och butiker hade öppnat, de tidigare stängda militära områdena var öppna vilket var en väldigt märklig känsla och restaurangutbudet var enormt. I ingångarna till restauranger stod inte vakter som i andra städer utan entrévärdar som hälsade välkommen med ett leende. Men fy sjutton för menyerna!!! Inte för maten, den är utmärkt, men priserna! Östersund tycks ha fått nån sorts Stureplanskomplex. Värst var väl Athena, min forna stamlunchrestaurang där man fläskade till med 345:- för en Sjötunga. Eftersom vi tömt lägenheten var vi ändå tvungna att se till att hitta ställen att äta, så vi sökte verkligen aktivt efter rimliga matpriser men misslyckades nästan totalt. Det var bara den koreanska nyöppnade på busstorget som höll en rimlig prisnivå. Dessutom god och vacker mat och bra service!!!
Lämnade Östersund med både saknad och lättnad, jag med tåg och med fyra!!! väskor, Göran på MC. Träffade en 52-årig herre på tåget som med stor entusiasm berättade om att han skulle till Sölvesborg på en hårdrockshelg. Cool....Både i Östersund och i Stockholm fick jag hjälp med min stora packning av en polsk flicka som också var överlastad. Ingen av alla friska och starka herrar gjorde en min av att hjälpa oss men bra kvinna reder sig själv. Insåg i Stockholm att jag behövde en bagagevagn, men den krävde mynt vilket jag enbart hade av kenyansk modell... Inte en enda svensk slant i väskan. Återigen kom den polska flickan till min räddning. Hoppas jag träffar henne igen nån gång så jag får återgälda vänligheten.
Resan till Eskilstuna var som vanligt förutom att tåget var i tid. Inga leenden, ingen hjälp med bagaget, inget småprat. Men som sagt var, bra kvinna reder sig själv och ut ur tåget kom jag och snälla Gun-Britt mötte upp och tillsammans fick vi upp alla väskor i lägenheten. Varpå jag somnade med förkylningen surrande i bihålorna och febern tickande i kroppen. Men jag hade klarat det!!! Jag var framme, lägenheten tömd, släkten besökt och Göran på väg mot samboskapet på riktigt! Låt vara att jag hade brutit en lilltå och knäckt en stortånagel och hade ont i axlar och armar, låt vara att han förmodligen spräckt ett revben (stackarn att köra mc i det skicket....) och var allmänt öm i kroppen efter allt bärande och kånkande men nu är det gjort!
Blev hämtade på Arlanda, sov en natt i Eskilstuna sen blev det tåg upp till Östersund. Så resan startade fredag kl 4 och vi var framme i Östersund lördag kl 20. Vid det laget började jag också känna av en stundande förkylning. Flygresor har ju en tendens att accelerera virusinfektioner.
Virus och baciller till trots var det väldigt intressant att komma till sverige denna tid. När vi for var allt kalt och grått, nu grönskade det för fullt. I Eskilstuna hade syrenerna i princip blommat ut, på vägen upp till Östersund blev frodigheten allt mindre, vi såg vitsippor och väl framme var syrenerna i knopp men häggen blommade. Baklängesvår....
Märkligt, och härligt, var det också att kunna GÅ. Gå när, var och hur som helst utan att någon vill sälja något, bära åt dig mot en betalning eller tigga. Inte behöva vara på sin vakt mot rånare hela tiden. Inte bo inom taggtrådsförsedda murar med vakter.
Vi jobbade med flytten på dagarna och på kvällarna försökte vi hinna se oss om i de områden vi bott eller arbetat. Östersund förvånade storligt med sin aktivitet. Vi har trott att när regementena lades ner skulle staden dö men vad vi kunde se verkar motsatsen ha inträffat. Överallt var det renoverat och fixat, aktiviteter pågick, nya företag och butiker hade öppnat, de tidigare stängda militära områdena var öppna vilket var en väldigt märklig känsla och restaurangutbudet var enormt. I ingångarna till restauranger stod inte vakter som i andra städer utan entrévärdar som hälsade välkommen med ett leende. Men fy sjutton för menyerna!!! Inte för maten, den är utmärkt, men priserna! Östersund tycks ha fått nån sorts Stureplanskomplex. Värst var väl Athena, min forna stamlunchrestaurang där man fläskade till med 345:- för en Sjötunga. Eftersom vi tömt lägenheten var vi ändå tvungna att se till att hitta ställen att äta, så vi sökte verkligen aktivt efter rimliga matpriser men misslyckades nästan totalt. Det var bara den koreanska nyöppnade på busstorget som höll en rimlig prisnivå. Dessutom god och vacker mat och bra service!!!
Lämnade Östersund med både saknad och lättnad, jag med tåg och med fyra!!! väskor, Göran på MC. Träffade en 52-årig herre på tåget som med stor entusiasm berättade om att han skulle till Sölvesborg på en hårdrockshelg. Cool....Både i Östersund och i Stockholm fick jag hjälp med min stora packning av en polsk flicka som också var överlastad. Ingen av alla friska och starka herrar gjorde en min av att hjälpa oss men bra kvinna reder sig själv. Insåg i Stockholm att jag behövde en bagagevagn, men den krävde mynt vilket jag enbart hade av kenyansk modell... Inte en enda svensk slant i väskan. Återigen kom den polska flickan till min räddning. Hoppas jag träffar henne igen nån gång så jag får återgälda vänligheten.
Resan till Eskilstuna var som vanligt förutom att tåget var i tid. Inga leenden, ingen hjälp med bagaget, inget småprat. Men som sagt var, bra kvinna reder sig själv och ut ur tåget kom jag och snälla Gun-Britt mötte upp och tillsammans fick vi upp alla väskor i lägenheten. Varpå jag somnade med förkylningen surrande i bihålorna och febern tickande i kroppen. Men jag hade klarat det!!! Jag var framme, lägenheten tömd, släkten besökt och Göran på väg mot samboskapet på riktigt! Låt vara att jag hade brutit en lilltå och knäckt en stortånagel och hade ont i axlar och armar, låt vara att han förmodligen spräckt ett revben (stackarn att köra mc i det skicket....) och var allmänt öm i kroppen efter allt bärande och kånkande men nu är det gjort!
tisdag 17 juni 2008
TACK!!!
De senaste veckorna har genererat mycket, mycket tacksamhet!!!
T ex
Larssons (Belgarhuset) som förutom att hämta oss vid, och skjutsa oss till Arlanda också tagit väl hand om oss trötta resenärer och bjudit på övernattningar och härlig svensk mat. Och en massa hundskoj förstås.
Alla rara människor som gett till min insamling till skolan i Sudan. Ett särskilt tack till Nystvindan och Pärlmudden som hållit i insamlandet. Jag kommer att återkomma till detta i ett eget inlägg för att redovisa vad som kommit in och när och att det levereras dit det ska.
Moster... för att du finns!
Den goa människa som överrumplade mig på Nystvindan. Hade gått in för att göra av med 500:- på garn och beslutat att det skulle bli alpackagarn till en kofta samt lite kompletterande Safran. Hade redan hämtat en påse garn som jag beställt tidigare så det kändes som att det var ekolnomiskt dags att lugna ner sig. Till min enorma förvåning kom Lena på Nystvindan med ett klurigt leende och ett kuvert som visade sig innehålla ett presentkort på garn!!! Men givaren hade bestämt sagt att hon/han ville vara anonym. Vem du än är... Tusen tack!!!
Stickande och bloggande vänner. Tack för att ni finns med värme, glädje, uppmuntrande tillrop och goda idéer. Världstickardagen under ett träd på Djurgården var en höjdare.
Pärlmudden! Tusen tack för mönster, det fina armbandet, härlig hemlagad mat och mycket, mycket trevligt umgänge.
Ingalill. Alltid ett stöd hur livet än ser ut.
Stor kram till er alla! Vet inte vad jag skulle göra utan er alla.
T ex
Larssons (Belgarhuset) som förutom att hämta oss vid, och skjutsa oss till Arlanda också tagit väl hand om oss trötta resenärer och bjudit på övernattningar och härlig svensk mat. Och en massa hundskoj förstås.
Alla rara människor som gett till min insamling till skolan i Sudan. Ett särskilt tack till Nystvindan och Pärlmudden som hållit i insamlandet. Jag kommer att återkomma till detta i ett eget inlägg för att redovisa vad som kommit in och när och att det levereras dit det ska.
Moster... för att du finns!
Den goa människa som överrumplade mig på Nystvindan. Hade gått in för att göra av med 500:- på garn och beslutat att det skulle bli alpackagarn till en kofta samt lite kompletterande Safran. Hade redan hämtat en påse garn som jag beställt tidigare så det kändes som att det var ekolnomiskt dags att lugna ner sig. Till min enorma förvåning kom Lena på Nystvindan med ett klurigt leende och ett kuvert som visade sig innehålla ett presentkort på garn!!! Men givaren hade bestämt sagt att hon/han ville vara anonym. Vem du än är... Tusen tack!!!
Stickande och bloggande vänner. Tack för att ni finns med värme, glädje, uppmuntrande tillrop och goda idéer. Världstickardagen under ett träd på Djurgården var en höjdare.
Pärlmudden! Tusen tack för mönster, det fina armbandet, härlig hemlagad mat och mycket, mycket trevligt umgänge.
Ingalill. Alltid ett stöd hur livet än ser ut.
Stor kram till er alla! Vet inte vad jag skulle göra utan er alla.
Har blivit utmanad
och det var så länge sedan att det känns som att jag måste skynda mig att svara nu....
Det är Pärlmudden som utmanar och här kommer mina svar....
3 namn jag går under: Monica, Älskling och .... hm... den var svår, har aldrig haft några smeknamn. Miss kanske som man ofta blir kallad i Kenya.
3 saker som skrämmer mig:
Att köra bil, att något händer så jag inte längre kan sticka/handarbeta, att förlora förmågan att älska
3 saker som jag har på mig:
Ett stickat armband från Pärlmudden, svarta mjukisbyxor, t-shirt med paljettbroderad fjäril
3 sanningar:
Trots allt jag varit med om tror jag fortfarande på att människor är goda och vill väl, jag älskar att fiska, jag tycker aldrig att jag kan tillräckligt, det finns alltid mer att lära
3 saker jag verkligen vill ha:
En kärleksfull relation, goda, goa vänner, ett outtömligt förråd av garn och redskap
3 bloggare jag utmanar: Eva i Halmstad, Sigge svamphund, Belgarhuset
Och är det någon mer som känner sig utmanad, så kör på!! Skriv gärna en kommentar ifall du har hakat på så jag kan komma och besöka dig o ta del av dina sanningar!!
Det är Pärlmudden som utmanar och här kommer mina svar....
3 namn jag går under: Monica, Älskling och .... hm... den var svår, har aldrig haft några smeknamn. Miss kanske som man ofta blir kallad i Kenya.
3 saker som skrämmer mig:
Att köra bil, att något händer så jag inte längre kan sticka/handarbeta, att förlora förmågan att älska
3 saker som jag har på mig:
Ett stickat armband från Pärlmudden, svarta mjukisbyxor, t-shirt med paljettbroderad fjäril
3 sanningar:
Trots allt jag varit med om tror jag fortfarande på att människor är goda och vill väl, jag älskar att fiska, jag tycker aldrig att jag kan tillräckligt, det finns alltid mer att lära
3 saker jag verkligen vill ha:
En kärleksfull relation, goda, goa vänner, ett outtömligt förråd av garn och redskap
3 bloggare jag utmanar: Eva i Halmstad, Sigge svamphund, Belgarhuset
Och är det någon mer som känner sig utmanad, så kör på!! Skriv gärna en kommentar ifall du har hakat på så jag kan komma och besöka dig o ta del av dina sanningar!!
Tillbaks i den röda soffan
efter tre minst sagt intensiva veckor i sverige. Ja sverige..... det går inte att specificera vart vi varit eftersom vi rört oss från Helsingborg till Östersund! Igår morse trillade vi in i lägenheten efter en sömnlös natt på flyget och tröstlöst köande för att få visum till landet. Byråkratiska krusiduller är inte direkt vad man längtar efter när man tillbringat en natt i en obekväm stol i ett tokfullt flygplan och bara fått korta stunders slummer. Men jag hann se några bra filmer... Sticka var ingen bra idé eftersom det inte fanns plats för stöd till armarna. Försökte en stund, men det kostade allt för mycket...
Möttes av en trevlig taxichaufför, efter att ha somnat sittande rakt upp och ner i taxin trillade vi in i en kliniskt ren lägenhet och mottogs av stora famnen av Susan. Att Nairobi var kallt och grått spelade ingen större roll...
Mer kommer senare, måste kolla av mail och se om jag kan få MSN att fungera. Fick med en annan dator än min vanliga så det känns lite baklänges det här...
Möttes av en trevlig taxichaufför, efter att ha somnat sittande rakt upp och ner i taxin trillade vi in i en kliniskt ren lägenhet och mottogs av stora famnen av Susan. Att Nairobi var kallt och grått spelade ingen större roll...
Mer kommer senare, måste kolla av mail och se om jag kan få MSN att fungera. Fick med en annan dator än min vanliga så det känns lite baklänges det här...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
