Kanske har du märkt att jag varit borta

ett tag. Vi var tvungna att åka hem till sverige och tömma och städa en lägenhet i Östersund och lade då på lite extra tid för att hinna träffa släkt och vänner också, och kanske vila lite. Nu blev ingenting som vi hade tänkt oss, i sista stund fick vi besked om att Görans mor kommer att få en plats på ålderdomshem vilket innebar att vi måste inleda planering inför det. Lägenhetstömningen och städningen innebar mycket mer jobb än vi hade tänkt oss och till råga på allt blev Göran sjuk ett par dagar innan vi skulle åka. På planet satt han och frös under dubbla filtar medan jag roade mig med att studera världen från ovan. Hade sån tur att nästan hela resan var molnfri, vi flög dagtid. Så jag fick studera Rift Valley, Sudans märkliga rutmönster, Egypten, de oerhört vackra grekiska öarna och mycket mera.

Blev hämtade på Arlanda, sov en natt i Eskilstuna sen blev det tåg upp till Östersund. Så resan startade fredag kl 4 och vi var framme i Östersund lördag kl 20. Vid det laget började jag också känna av en stundande förkylning. Flygresor har ju en tendens att accelerera virusinfektioner.

Virus och baciller till trots var det väldigt intressant att komma till sverige denna tid. När vi for var allt kalt och grått, nu grönskade det för fullt. I Eskilstuna hade syrenerna i princip blommat ut, på vägen upp till Östersund blev frodigheten allt mindre, vi såg vitsippor och väl framme var syrenerna i knopp men häggen blommade. Baklängesvår....

Märkligt, och härligt, var det också att kunna GÅ. Gå när, var och hur som helst utan att någon vill sälja något, bära åt dig mot en betalning eller tigga. Inte behöva vara på sin vakt mot rånare hela tiden. Inte bo inom taggtrådsförsedda murar med vakter.

Vi jobbade med flytten på dagarna och på kvällarna försökte vi hinna se oss om i de områden vi bott eller arbetat. Östersund förvånade storligt med sin aktivitet. Vi har trott att när regementena lades ner skulle staden dö men vad vi kunde se verkar motsatsen ha inträffat. Överallt var det renoverat och fixat, aktiviteter pågick, nya företag och butiker hade öppnat, de tidigare stängda militära områdena var öppna vilket var en väldigt märklig känsla och restaurangutbudet var enormt. I ingångarna till restauranger stod inte vakter som i andra städer utan entrévärdar som hälsade välkommen med ett leende. Men fy sjutton för menyerna!!! Inte för maten, den är utmärkt, men priserna! Östersund tycks ha fått nån sorts Stureplanskomplex. Värst var väl Athena, min forna stamlunchrestaurang där man fläskade till med 345:- för en Sjötunga. Eftersom vi tömt lägenheten var vi ändå tvungna att se till att hitta ställen att äta, så vi sökte verkligen aktivt efter rimliga matpriser men misslyckades nästan totalt. Det var bara den koreanska nyöppnade på busstorget som höll en rimlig prisnivå. Dessutom god och vacker mat och bra service!!!

Lämnade Östersund med både saknad och lättnad, jag med tåg och med fyra!!! väskor, Göran på MC. Träffade en 52-årig herre på tåget som med stor entusiasm berättade om att han skulle till Sölvesborg på en hårdrockshelg. Cool....Både i Östersund och i Stockholm fick jag hjälp med min stora packning av en polsk flicka som också var överlastad. Ingen av alla friska och starka herrar gjorde en min av att hjälpa oss men bra kvinna reder sig själv. Insåg i Stockholm att jag behövde en bagagevagn, men den krävde mynt vilket jag enbart hade av kenyansk modell... Inte en enda svensk slant i väskan. Återigen kom den polska flickan till min räddning. Hoppas jag träffar henne igen nån gång så jag får återgälda vänligheten.

Resan till Eskilstuna var som vanligt förutom att tåget var i tid. Inga leenden, ingen hjälp med bagaget, inget småprat. Men som sagt var, bra kvinna reder sig själv och ut ur tåget kom jag och snälla Gun-Britt mötte upp och tillsammans fick vi upp alla väskor i lägenheten. Varpå jag somnade med förkylningen surrande i bihålorna och febern tickande i kroppen. Men jag hade klarat det!!! Jag var framme, lägenheten tömd, släkten besökt och Göran på väg mot samboskapet på riktigt! Låt vara att jag hade brutit en lilltå och knäckt en stortånagel och hade ont i axlar och armar, låt vara att han förmodligen spräckt ett revben (stackarn att köra mc i det skicket....) och var allmänt öm i kroppen efter allt bärande och kånkande men nu är det gjort!