måndag 23 juni 2008

Välgörenhetsmarknad

blir väl en ungefärlig översättning av den tillställning vi bevistade i helgen. Väl medvetna om att det kan innebära vad som helst från ett par stånd med kraft till en jättetillställning med eleganta damer satte vi oss i bilen denna gråmulna lördag och styrde kosan mot Nakuru igen... Det är rätt långt, närmare bestämt 17 mil men finns lite alternativa vägar att ta, vi vet att det är vackra vyer och oftast har vädret blivit bättre när man kommit en bit från Nairobi så vi chansade. Alternativet var en heldag med Rugby alldeles i närheten av där vi bor men det kändes inte så lockande när man såg vädret.

Resan mot Nakuru var som vanligt fantastisk. Omgivningarna skiftar väldeliga och när man kommer in i Rift Valleyområdet blir vyerna bedövande vackra. Denna dag skulle vi dock vidare. Var lite knepigt att hitta rätt väg men med hjälp av GPS:en gick det bra. Njoro skulle samhället heta och därifrån skulle vi leta oss mot Kenyana Farm. Njoro kändes inte som något vänligt samhälle när vi åkte igenom. Kenya är fullt av byar och det känns rätt fort när man kommer in i en by vad det är för atmosfär och vilken inställning man har till vita. Här var blickarna hårda. Men vi hittade ett par människor att fråga så vi hittade farmen utan några större problem.

Och det var en farm!!! Stora lantbruksbyggnader, leriga småvägar åt alla håll, inga skyltar men gott om traktorer och vackra planteringar. Mellan några träd anade vi den typen av bilar som körs av vita och snirklade oss dit. Såg inte till några byggnader eller annat men helt plötsligt i en glänta såg vi ännu fler bilar och så ett tak under vilket det rörde sig.

Detta visade sig bli en toppendag!!! Hann inte ens in på "marknaden" så hade vi köpt en hel (1,5 kg) parmesan och en annan härlig ost med soltorkade tomater i. Och provsmakat ett antal olika ostar! Det var inte så många stånd men vart jag än tittade hittade jag något som intresserade mig. Bl a FLUGBINDARE!!!! Vilken lycka, de första jag hittat i Kenya!!! Blev förvånad över den goda kvalitén på deras bindning, men krokarna var kinesiska vilket innebär betydligt lägre kvalité än vi använder i sverige. Tog deras kontaktuppgifter och ska se om det kan gå att pussla ihop dom med något svenskt företag som kan tillhandahålla krokar och köpa bundna flugor.

Längst in hittade jag ett par kvinnor som satt och stickade. Hade med mig en Dropskatalog och en strumpstickning i en härlig varmröd Fabel som jag visade så vi hade en lång och trevlig pratstund. Dom var fascinerade av garnet, trodde inte något sånt kunde finnas, och jag av deras flinka fingrar som hanterade handspunnet merinogarn i milda färger. När jag sedan, omtumlad, gick vidare trillade jag in i en hel butik med stickade saker!!! Det visade sig att vi hade kommit till något som heter Kenana Knitters!!! Dom jobbar där på dagarna, där marknadsplatsen är, hundratals kvinnor sitter och stickar med garn de spunnit och färgat med tonvikt på att det ska vara ekologiskt så lång det bara går. Och det var riktigt roliga saker dom gjorde! Dels givetvis vantar, mössor, filtar och sånt men också dockor och leksaker. Känner du någon som har en butik och söker efter nya produkter att importera så är de här verkligen något att titta på! De exporterar redan över hela världen och verkar kunna den delen. Och priserna är otroligt låga! En normalstor halsduk i handspunnet, växtfärgat merinogarn = 65:-.

Överallt såg man saker man velat köpa... men det går inte att handla hur mycket som helst! Begränsade mig till en jättestor vit och grårutig handvävd filt i handspunnet merinogarn!!!! 300:-.... Helt sjukt billigt! Och oj vad jag redan myst i den.... Härligt att slippa syntetprodukter.

När vi omtumlade styrde kosan hemåt igen tog vi en "kostig" istället för vanliga vägen och det bjöd på många, oerhört vackra vyer. Hamnade mitt i ett vulkanlandskap bl a. Och åkte genom småbyar. Några där det inte kändes särskilt trevligt att vara vit i bil! Barnen sprang snudd på aggressivt efter oss med utsträckta händer och det bara myllrade fram barn vart än vi tittade. Kanske är det vi åkte igenom ett av de områden som är hårdare drabbade av aids så det finns många föräldralösa, jag vet inte, bara gissar. Men...... det är Afrika... Ena stunden bland vita smakande härliga ostar, nästa stund ute i den bistra verkligheten. Det är väldigt, väldigt konstigt och de känslor som väcks är starka och motsatta... Man skäms över att vi har det bra men är samtidigt tacksam, man vill hjälpa men det är för mycket, för stort, för fattigt och kanske också för farlig... Det är ett märkligt land och man blir bara mer och mer fascinerad...


2 kommentarer:

Nina BF sa...

Vilka härliga saker de har stickat! Helt klart inspirerande med lejonmössor och golfskydd.

Monica sa...

Tack för kommentaren! Och TACK också för din gåva till skolan i Sudan. Jag ska återkomma till det när vi är på det klara med när överlämningen ska ske.

Jag blev också så väldigt inspirerad av alla härliga saker dom gjort och tanken på att det är så totalt lokalt och att det ger så många kvinnor möjligheten till egen inkomst värmer hjärtat enormt. Att stickning kan få betyda något reellt och inte enbart vara en hobby. Om jag vore som jag var förr skulle jag definitivt försöka hitta vägar att importera till sverige för att hjälpa dom, men sen jag klampade in i väggen för ett par år sen har jag inte återfått förmågan att samordna och administrera som jag hade förr så jag hoppas att någon annan upptäcker dom....

KRAM
Monica