Telefoneri

blev det igår. Lite stickande också givetvis, Såpfots ena slipover får sig äntligen en omgång. Nu börjar det närma sig avmaskning för nacken så då förstår ni att stickorna löper fort... Kunde inte låta bli att ta fram den andra igår också, en liten stund bara. Den är nog en belöning att få sticka på. Mönsterstickning, vilket jag aldrig blir nöjd med, men i det underbara Silke Tweed som frasar så ljuvligt mellan fingrarna.



Telefon är en underbar uppfinning! Några enkla knapptryckningar så har man den man önskar i örat. Förhoppningsvis... Man kan ju hamna i en telefonkö också. Det är bland det mest frustrerande som finns. Du vet... "ni är nu placerad i kö..." Stööööön.... Ja, jag vet.... det är mitt yrke. Att tala i telefon. Men det är stor skillnad på samtal med kunder och privata samtal. Fast i början av min sjukskrivningsperiod, det var väl i juli/augusti tror jag, så kändes det verkligen inte som om jag nånsin skulle vilja prata mer i en lur. Tänk vad allt rättar till sig bara tiden får verka. Nu är det roligt igen, för det mesta, när någon ringer och jag har till och med börjat ringa upp själv. Ibland iallafall. Tack alla vänner som stått ut med mig den här hösten och hållit kvar. Utan er vet jag inte hur det skulle ha gått.



Avslutar med underbara Sörmland igen.
Den här gången Gripsholms slott i Mariefred.