fast det gör man ju ändå. På allt möjligt... nu återigen på att höra från maken, han skulle ha ringt igår men inget hördes. Kan ju vara dålig mottagning.... Såg att nån svensk var anhållen i Pakistan igår, grannlandet. Fast det borde inte kunna vara han. Men vad vet man... iallafall inga läskiga påringningar på dörren på ett par dagar nu. Kanske har jag lyckats plantera obehagliga vibrationer så ingen vågar...
Himla tur man har jobb!!! Nu ska jag stänga ner datorn, har varit inne på Facebook ett tag, hittat gamla vänner, spelat Word Challange och lagt upp en ny grupp som jag hoppas kan bli samlingsplats för stickintresserade i Sörmland. Gruppen heter Mälarmaskan m fl. Sen blir det sova, vovven kommer ett tag så då blir det promenad och mer sova och sen jobba inatt. Fast.... jag tror jag får sticka en stund också, Lena på Nystvindan inleder ständigt i frestelse.... nu senast ett nytt Dropsgarn.... - Delight -. SÅ underbart... tunt, löstvinnat men starkt strumpgarn i förföriska färgövergångar... blir ett försök nu först men halvvantar som ska ut på första bästa marknad.
Borde verkligen få fart på kameran snart men det är så mycket man borde....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kommer ihåg första tiden Oskar var iväg som väldigt orolig, när han kom ner igen efter första leaven så var de inte så farligt längre, fick ju se en massa kort och film från Adenviken så de blev mer verkligt.
Men de var drygt.
Ska också prova de nya garnet Delight, har beställt och de kommer i morgon eller på Måndag, de plus lite annat mjukt och gott.
Ha de bra och må så gott de går.
Eva.
Tack:-)
Det tar lite tid att vänja sig, ja... Anhörigbloggen är bra, man får se lite från deras vardag. Mina två är båda på en amerikansk camp och har sämre tillgång till internet än de andra så det finns förklaringar till att jag inte hör nåt men... man väntar ju ändå... Håller mig så sysselsatt det bara går. Och mjukt är bra syssla... både garn och vovvars lurv. Är jätteglad att jag får låna hund ibland iallafall, som det är nu går det bara inte att ha en egen, man ska ju kunna ta ansvar för dom längre än tills imorgon och vem vet vad som händer med oss. Jag blev så biten av afrika så om Göran får ett jobb där när han kommer hem är jag fullt redo att åka!
Kram
och tack för att du finns
/Monica
Tänker på dig...Hoppas du får höra något SNART igen...
Skönt att du har fullt upp med jobb och vovve så det skingrar tankarna lite...
Sköt om dig!!!!! Hälsa Göran när han hör av sig :)
Kram Gunbritt
Skicka en kommentar