Tiden snurrar så fort

när man har roligt. Och det har jag just nu... trots saknaden..... Marknaderna och jobbet tar det mesta av min kraft och energi men båda är oerhört kul. Tror jag hamnade på rätt jobb nu. Tokhögt tempo där man får testa sina gränser blandat med lugna stunder som öppnar för samtal, möjlighet att få hjälpa människor och lite lagom mycket teknikutmaningar, trevliga temperamentsfulla arbetskamrater och kunder av alla sorter och slag. En oväntad generositet från arbetsgivaren som överraskar och glädjer, jag är inte van vid att en simpel timanställd får vara med på möten, julbord och t o m får julklapp från arbetsgivaren! Uppskattar det enormt. Och nattjobb... jag älskar nattjobb. Men det blir inte många minuter i telefon på den lediga tiden, det får jag nog av på jobbet.

Dessutom blir jag involverad i det nya sverige. Det är bara att konstatera att vårt land förändras och det fort. Under åren i det stilla Kjula glömde jag att hänga med tror jag... På årets julbord som var en blandning av hotell- och taxifolk fick jag uppleva att i mitt eget land vara i minoritet som svenska! En väldigt, väldigt konstig känsla men också spännande. Kände igen dynamiken från tiden i Kenya. Vet inte hur många nationaliteter som satt kring bordet på Westerqwarn i Strömsholm men många var det.... Och jag tror inte någon i de högsta ställningarna var ursvensk. Såhär är det och det märks nog mest i serviceyrkena. Jag är ännu inte på det klara med hur det skiljer sig från det sverige jag började arbeta i men jag tänker mycket på det och återkommer säkert med reflektioner framöver. Har ju ett par säsonger på ett ursvenskt fjällhotell för många år sen att jämföra med.

Men jobbet är inte alltid kul, det ska väl erkännas.... är ensam ansvarig på hotellet på nätterna, står i en reception med stora fönster i gatunivå och det är på både ont och gott. Oftast är det charmigt, man följer stadens insomnande och uppvaknande men för några nätter sen var det lite obehagligt för då var det inte så mycket folk ute och de som var det kändes klart obehagliga. Det var lite för hög berusningsnivå och det låg aggression i luften... fast rädd var jag inte, det behöver man inte vara, chaufförerna tittar in med ojämna mellanrum och det passerar både polisbilar och vaktbolag utanför på gatan så händer nåt är chansen att få hjälp fort goda. En av chaufförerna skrattade åt mig och konstaterar att jag tänker för mycket... och det har han faktiskt rätt i... det är bra med arbetskamrater så man får perspektiv....