Det finns en fråga jag har svårt att svara nej på

och det är frågan; vill du med ut i skogen? Idag hördes dessa ljuvliga ord i min telefon varpå dagens planer raskt stuvades om och långkalsonger och jeans åkte på på bekostnad av mysdrassen. Jag och min väninna G-B har världens bästa herrsällskap i skogen. Han är alltid glad och pigg, håller ordning på oss så vi inte går vilse eller allt för långt från varandra, och springer hur fort som helst för en kram och en puss eller tolv. Daro heter herrn och är en Tervourenvalp på några månader. Att ha med honom ut i svampskogen är ett rent nöje för någon som tidigare gått med en vild gammal tax som man aldrig kunde släppa lös. (Inget ont om taxen, han är ljuvlig på sitt vis men i skogen var det ständig dragkamp.) Och jo, lite svamp fick vi allt med oss också. Trattisar, inte i överflöd men tillräckligt.

Tre par pulsvärmare har det blivit hittills och mer lär det nog bli för det var ett väldigt lagom projekt medan man funderar över nåt större eller bara för att få lite omväxling ibland. Den här, ja jag vet, dålig skärpa på bilden men jag har redan gett bort dom så den får "duga", är i Alpacka. En underbar ny färg, lite blålilaspräcklig. Mönstret från Pulsvärmare - en inspirationsbok av Birgitta Adolfsson, Prisma förlag. I boken är denna stickad i ett slätt yllegarn och det är nog det bästa för att verkligen få mönstret att komma fram.

Denna är gjord i mitt älskade Silke Tweed från Garnstudio.

Ett härligt krispigt garn att sticka i med fina färgskiftningar. I boken är just denna pulsvärmare stickad i ett luddigt garn. Båda varianterna har allt sin charm...

Här är en rätstickad sjal i det Öländska entrådiga garnet som Nystvindan tagit hem nu. Finns i ett antal färgställningar. Skönt tv-stickningsprojekt att bara sticka räta maskor fram och tillbaks. Har ökat en maska i början av varje varv och stickat med en kantmaska för att få lite stadga i kanten.