Göran mådde inte bra på lördagsmorgonen... Och vi som sett fram emot resan till Mombasa.... Fredagskvällen efter vigseln och en välbehövlig tupplur (på torsdagskvällen bjöd Görans chef ut oss på etiopisk restaurang, han kommer från etiopien, och var mycket bestämd på att kvällen före bröllopet måste man äta ordentligt och berusa sig likaså), var vi till en japansk restaurang och åt en underbar måltid tillagad direkt vid bordet. När det är fisk och skaldjur är man ju alltid lite orolig för matförgiftning. Men framåt förmiddagen var han lite piggare så vi packade bilen och gav oss av.
Att ta sig UT ur Nairobi tog två timmar... trafiken här är galen... På tre timmar hade vi kört 11 mil men vi har åkt sträckan några gånger förut och visste att bara man tagit sig fram dessa förfärliga 11 mil med trafikstockningar, vägarbeten och allt vad det nu är så rullar det på. Landskapet lika fantastiskt som alltid, och med ovädersmoln i luften var ljuset underbart. Kom till hotellet efter åtta timmar i bilen, stela förstås men förväntansfulla... Första rummet vi erbjöds hade bara partiell havsutsikt och låg i ena änden av det enorma hotellområdet men en vänlig ung man körde vårt bagage så det gjorde inte så mycket att få gå till andra änden. Och där fick vi vårt rum mot havet... Iofs var vattnet lite skymt av frodiga palmer men brisen var där, och ingen insyn... Rummet var inte stort men funktionellt, duschen full av hetvatten och med bra vattentryck! Oj vad man blir glad för lite när man bott här ett tag.... Moskitnätet var upphängt i fyrkant runt sängen så det kändes jättemysigt!
Men till vår fasa fick vi snart klart för oss att hotellet följde den i Kenya nyinstiftade lagen om rökförbud! OK, vi skulle överleva, vi hade snus med oss, men det kändes bra snopet att inte få tända en liten cig utomhus... Det fanns en liten hörna med ett par soffor där rökning var tillåten. Och bredvid hittade vi ett litet paradis, två spanska, breda dagbäddar där man kunde sträcka ut sig helt och hållet bland en massa kuddar och slappa, läsa, röka eller vad man nu kände för så det var inte helt katastrof...
Första kvällen var vi så trötta efter resan, Göran extra trött eftersom han inte mått bra och sen suttit på skumpiga vägar, så det blev i stort sett dusch, middag och sen i säng....
Dag ett var solen på gott humör och vi hittade perfekta platser vid en ren och härlig rund pool. Tillbringade mycket tid där, det gick bra tack vara ordentligt solskydd och parasoll, ingen av oss brände oss, det var bara ljuvligt....
Dag två. Jag tog ett BESLUT!!! Hotellet har ett spa.... jag har varit på ett antal hotell och kursgårdar med spa men aldrig tagit minsta behandling men nu kändes det som att det var dags! Bestämde mig för en kombination av tre behandlingar... Så... jag beställde tid till eftermiddagen, förmiddagen tillbringade vi vid poolen, vädret var inte strålande men varmt och skönt. Gick iväg till den oerhört vackra lilla spaanläggningen i ena änden av hotellområdet. Fick klä av mig i enskildhet i ett hus med bastmattor som väggar, svag avslappnande musik och havsbrus utanför... På plats på britsen, övertäckt av en handduk, låg jag och slappnade av och väntade tills "min" terapeut kom... Och sen fick jag uppleva det märkliga att under en halvtimme skrubbas från halsen till tårna av grovkornigt kaffe som dragit i varm olja.... Låter märkligt, och man blev helt brun men det var jätteskönt!!! Sen blev det lite pinsamt... fick vandra en bit, helt insmord i kaffeolja och insvept i en handduk, till ett litet hus där en varm, skön dusch stod och väntade på mig. Det var inte alldeles enkelt att få bort alla korn men det gick... Nästa steg var ett varmt mjölkbad i ett väldoftande rum, i badet flöt blommor, levande ljus var enda belysningen och stunden i badet var alldeles för kort... det var fullständigt avslappnande... Men tanken på en örtoljemassage gjorde det möjligt att slita sig...
Ja, det var en avslappnad Monica som senare sökte efter Göran som inte längre låg vid poolen. Visade sig att det kommit en störtskur medan jag var inne i spavärlden... Hade inte märkt ett dugg!
Får du nånsin chansen till en kaffescrub med efterföljande mjölkbad så strunta i alla skämt om Café au lait... ta chansen att njuta...
På kvällen, efter en skön middag med buffé innehållande både soppa, sallader, varmrätter och ett dignande efterrättsbord, tog vi plats i en av hotellets barer och beställde cig, våra medhavda hade tagit slut.... Bara för att få beskedet att dom inte längre sålde cigaretter!!!!!!!!! Grrrrrrrrr.... då var Monica inte god att tas med och den stackars servitrisen som gav oss sorgebudet ångrade nog att hon gått upp på morgonen.... Hur kan man vara så ilsk efter en så skön dag???? Men det är väl den samlade frustrationen över allt som inte fungerar här i Kenya och alla idiotiska lagar som bara slängs fram från den ena dagen till den andra.... Det är egentligen inte själva nikotinbehovet, det är principen! Att någon annan ska styra över vad man gör, när och var man gör det.......
Nåväl, vi överlevde kvällen och natten. Frukosterade rikligt och sedan hade vi guide och chaufför bokat för en rundtur i Mombasa så att vi verkligen ska ha sett det "man ska ha sett". De gånger vi tidigare varit i närheten har dykning tagit en hel del tid så vi har inte sett själva stan. Guiden var en pärla, trevlig och kunnig och förstående för vår nikotinfrustration. Han tog oss först till en butik där vi kunde köpa cig och sen fick jag röka i bilen för att inte bli arresterad. Det är inget skämt med rökförbudet här! Böterna är minst 5000:- och/eller ett halvår i fängelse!!!! Men i bilen eller i bostaden kan polisen inte säga något....
Rundturen i Mombasa var givande på många sätt! Jag fick äntligen veta hur Neemträdet ser ut, dricker dagligen te från det trädet, det är högt skattat i Afrika och guiden kunde berätta mycket mer än jag kunnat läsa mig till om synen på Neem, att det alltid finns planterat vid alla sjukhus och kliniker och hur det verkar om man är sjuk. Trädet anses kunna bota 40 olika sjukdomar, bl a malaria! Fick också veta mycket mer om Baobabträdet. Har skrivit om det tidigare. Det anses heligt här i landet och han berättade att de traditionellt gav offergåvor under trädet. Också detta träd anses ha läkande egenskaper och alla delar av trädet är användbart i många olika sammanhang. Fort Jesus, porten in i Kenya och det ställe som alla olika nationaliteter som haft makten över Kenya under århundradena har haft som sitt säte, var både imponerande och skrämmande. Vi kom t ex in i ett litet rum under jord där jag bara inte kunna stanna kvar för något nästan kvävde mig. Det visade sig vara ett rum där folk som inte var friska slogs ihjäl.... Var på ett par matvarumarknader, inne i de gamla stadsdelarna och såg båda hamnarna.... En riktigt bra dag som också den avslutades både i och vid poolen....
Hemresedagen var blandade känslor. Skönt att återvända till vardagen, synd att lämna paradiset.... Det är så mycket med att semestra i Kenya... Det finns så mycket vackert och behagligt, folk är glada och vänliga men samtidigt sitter allt på ytan och det är väldigt, väldigt många error.... Att servera vitt vin när rött är beställt tas med en axelryckning, strömmen går lite nu och då, det mesta ser fint ut på ytan men tittar man djupare är det oftast trasigt någonstans och trots att det finns massor av personal överallt är det ingen som bryr sig om att laga och fixa...... För en svensk är det kulturkrock....
I vilket fall som helst var det sköna dagar tillsammans med min make, hoppas på många, många fler såna.... Det enda som egentligen saknas är väl alla vänner hemifrån.... er saknar jag ofta, ofta men vi kommer att komma hem igen... frågan är bara när.....
Kram
från en avslappnad Monica
torsdag 17 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
De låter helt underbart, och de ska väl en bröllopsresa vara, förstår att de måste kännas jobbigt med alla krockar överallt.
Ha de riktigt gott på er.
Eva.
Låter verkligen ljuvligt härligt!
Det är så roligt att läsa om era öden och äventyr, det känns så levande.
Ha det så jättegott!
Skicka en kommentar