Stötte på det överallt... till slut bara måste jag anmäla mig för nån vecka sedan. Till min stora förvåning, det var ju över 6000 i kö och de skulle bara bjuda in ca 150/dag, så hade inbjudan kommit nu! Höll på att missa den för den hade hamnat i skräpposten...
Men ja... nu är jag där... Kanske ses vi....
måndag 28 april 2008
Lake Nakuro med nationalpark
Dagen började väl inte helt strålande! Vi skulle åka till Lake Nakuro med 4x4-klubben och hade bestämt träff med ett annat sällskap inne i stan för att köra dit tillsammans. Resten av gänget skulle komma senare och möta upp oss på Babianklippan, inne i parken. Hade visst lite svårt att komma upp på mornarna. Regnet öste ner och vi hörde vattenpumpen brusa hela tiden vi förberedde oss här hemma i lägenheten vilket brukar tyda på att vattnet snart kommer att ta slut. Igen.... Fick en ny leverans vatten på lördagen och att ha vatten bara ett enda dygn är lite väl frustrerande. Dessutom var det igenmulet och regnet öste ner. Dock inte när vi gick ut till bilen med vår matsäck och en filt för säkerhets skull. Man vet aldrig här hur kallt eller varmt det kommer att bli under dagen. Men vi for iväg, efter att ha gett våra vakter lite dricksvatten, träffade på de vi skulle träffa och gav oss iväg ut i landet... Det är en sån underbar känsla att lämna stan! Trafiken var redan igång och vi fastnade i en poliskontroll där vi fick veta att man numera måste ha både brandsläckare och första förband i bilen. Dock till vår stora förvåning fick vi inga böter utan fick fortsätta. Vårt sällskap däremot fick upp med plånboken av ungefär samma anledning...
Kom iallafall iväg och ju längre vi körde, desto mer klarnade det upp. Vägen dit innebär minst sagt varierande vyer. Fruktansvärt röriga och smutsiga marknadsplatser men också bedövande vackra vyer växlar av varandra. I Navacha, där det återigen varit oroligt, såg vi ett flyktingläger för de som blivit utan hem efter bråken där. Sorgligt att det ska behövas, men också betryggande att det så snabbt kom på plats och verkar fungera.
Väl framme vid Nationalparkens huvudgrind mötte vi en svensk kille som Göran känner sen en kurs för många år sedan. Han utbrast "dig känner jag igen" när han såg mig. Blev som ett frågetecken, det var en stilig ung man som jag nog borde ha kommit ihåg men jag hade absolut ingen minnesbild av honom. Visade sig att han hade läst artikeln i EskilstunaKuriren, han bor normalt i Strängnäs, och hade reagerat för att han såg Görans namn. En kanadensisk kvinna var också med. De två skulle åka med oss, vilket var bestämt sen tidigare. Vi hade nog inte varit så tydliga i våra instruktioner för dagen för de hade bara med sig några smörgåsar. Vi hade, visa av tidigare erfarenheter, packat med oss lite mer att äta. En fransk potatissallad som jag gjort dagen innan och en variant på piroger med en paprikamättad köttfyllning, drycker och vatten till kaffe.
Hann knappt in i parken, precis som förra gången, innan de härliga djurspaningarna började. Fula Maraboustorkar, flamingos och så hade vi turen att få se TVÅ sjakaler som låtsasjagade en Impala. Det såg verkligen inte ut som en seriös jakt, kanske var dom mätta sen tidigare och bara ville leka. Hann tyvärr inte med med kameran. Därefter följde följande.....
Vyerna vid sjön är så oerhört vackra... Även detta är en sodasjö. Finns massor av vattenbufflar. Blandningen av djur är otrolig.
Vet inte om det är en vit eller svart noshörning... Det är svårt att se skillnad på dom men båda finns i parken.
Det ljusa på marken är blommor....
som babianerna tydligen uppskattar... Såg många babianer gå omkring och plocka och äta....
Acaciaskogen är underbar.... Speciellt nu när den är så grön! Och vilken bark!!!
Somliga utnyttjar regnen till att ta sig ett gyttjebad.
Kom fram till en öppen plats med ett par träd... I skuggan därunder hittade vi detta!!!!
Lyckan var fullständig! Det är svårt att få span på kattdjuren, här kunde vi sitta länge och titta på dessa två lejoninnor som låg och latade sig som bara katter kan.
Efter lejonspaningen kändes det som dags att röra sig mot Babianklippan där vi skulle träffa övriga. Hade fått telefonsamtal att de var på väg in i parken. Nu hade vi sett alla djur vi vet finns i parken förutom ormar, leoparder och flodhästar så dagen kändes oerhört lyckad!!! Våra följeslagare hade dock haft turen att se leopard vid ett besök bara en vecka tidigare så vi spanade extra i det området men hade ingen tur. Men vad gör det... Solen sken och minnet av de dåsande lejonen värmde hjärtat. Plus förstås förväntan att komma upp till Babianklippan! Minns sen förra besöket att utsikten därifrån är underbar och nu var det fantastiskt väder också.
Babianklippan heter det den heter just för att.... Dom är överallt och man måste verkligen hålla i sina saker! Jag satt vid ett bord, ensam. På bordet fanns två vattenflaskor och en påse med smörgåsar som vårt sällskap lagt ifrån sig. Kände bara ett vinddrag, en päls och vips var smörgåspåsen borta! Hade inte en chans att rädda den... Snuvad av babianer.... Men det var ingen fara, den mat och dryck som sällskapet sen plockade fram räckte och blev över till alla.
Utsikten... Ååå... det är svårt att se sig mätt....
Herrar måste såklart gå igenom vagnparken innan man kan umgås med övriga. Upptäckte till min förvåning att vårt sällskap inte alls var så ung, vi är av samma årgång! Kanske man inte är så gammal ändå?!? Eller också var han ett välbevarat exemplar.
Ett afrikanskt sällskap som dök upp en stund för att beundra utsikten och skratta åt babianernas hyss.
Kom iallafall iväg och ju längre vi körde, desto mer klarnade det upp. Vägen dit innebär minst sagt varierande vyer. Fruktansvärt röriga och smutsiga marknadsplatser men också bedövande vackra vyer växlar av varandra. I Navacha, där det återigen varit oroligt, såg vi ett flyktingläger för de som blivit utan hem efter bråken där. Sorgligt att det ska behövas, men också betryggande att det så snabbt kom på plats och verkar fungera.
Väl framme vid Nationalparkens huvudgrind mötte vi en svensk kille som Göran känner sen en kurs för många år sedan. Han utbrast "dig känner jag igen" när han såg mig. Blev som ett frågetecken, det var en stilig ung man som jag nog borde ha kommit ihåg men jag hade absolut ingen minnesbild av honom. Visade sig att han hade läst artikeln i EskilstunaKuriren, han bor normalt i Strängnäs, och hade reagerat för att han såg Görans namn. En kanadensisk kvinna var också med. De två skulle åka med oss, vilket var bestämt sen tidigare. Vi hade nog inte varit så tydliga i våra instruktioner för dagen för de hade bara med sig några smörgåsar. Vi hade, visa av tidigare erfarenheter, packat med oss lite mer att äta. En fransk potatissallad som jag gjort dagen innan och en variant på piroger med en paprikamättad köttfyllning, drycker och vatten till kaffe.
Hann knappt in i parken, precis som förra gången, innan de härliga djurspaningarna började. Fula Maraboustorkar, flamingos och så hade vi turen att få se TVÅ sjakaler som låtsasjagade en Impala. Det såg verkligen inte ut som en seriös jakt, kanske var dom mätta sen tidigare och bara ville leka. Hann tyvärr inte med med kameran. Därefter följde följande.....
Vyerna vid sjön är så oerhört vackra... Även detta är en sodasjö. Finns massor av vattenbufflar. Blandningen av djur är otrolig.
Vet inte om det är en vit eller svart noshörning... Det är svårt att se skillnad på dom men båda finns i parken.
Det ljusa på marken är blommor....
som babianerna tydligen uppskattar... Såg många babianer gå omkring och plocka och äta....
Acaciaskogen är underbar.... Speciellt nu när den är så grön! Och vilken bark!!!
Somliga utnyttjar regnen till att ta sig ett gyttjebad.
Kom fram till en öppen plats med ett par träd... I skuggan därunder hittade vi detta!!!!
Lyckan var fullständig! Det är svårt att få span på kattdjuren, här kunde vi sitta länge och titta på dessa två lejoninnor som låg och latade sig som bara katter kan.
Efter lejonspaningen kändes det som dags att röra sig mot Babianklippan där vi skulle träffa övriga. Hade fått telefonsamtal att de var på väg in i parken. Nu hade vi sett alla djur vi vet finns i parken förutom ormar, leoparder och flodhästar så dagen kändes oerhört lyckad!!! Våra följeslagare hade dock haft turen att se leopard vid ett besök bara en vecka tidigare så vi spanade extra i det området men hade ingen tur. Men vad gör det... Solen sken och minnet av de dåsande lejonen värmde hjärtat. Plus förstås förväntan att komma upp till Babianklippan! Minns sen förra besöket att utsikten därifrån är underbar och nu var det fantastiskt väder också.
Babianklippan heter det den heter just för att.... Dom är överallt och man måste verkligen hålla i sina saker! Jag satt vid ett bord, ensam. På bordet fanns två vattenflaskor och en påse med smörgåsar som vårt sällskap lagt ifrån sig. Kände bara ett vinddrag, en päls och vips var smörgåspåsen borta! Hade inte en chans att rädda den... Snuvad av babianer.... Men det var ingen fara, den mat och dryck som sällskapet sen plockade fram räckte och blev över till alla.
Utsikten... Ååå... det är svårt att se sig mätt....
Herrar måste såklart gå igenom vagnparken innan man kan umgås med övriga. Upptäckte till min förvåning att vårt sällskap inte alls var så ung, vi är av samma årgång! Kanske man inte är så gammal ändå?!? Eller också var han ett välbevarat exemplar.
Ny herre på täppan! Men det ordnade till sig när vi for sen....
Ett afrikanskt sällskap som dök upp en stund för att beundra utsikten och skratta åt babianernas hyss.
Under måltiden höll en man babianerna borta genom att smattra med någon sorts elpistol men dom höll sig omkring oss hela tiden. Försökte med att ge dom chiliinlagd lök för att avskräcka dom, men det såg ut att bli en ny favorit för den avnjöts noga.
Den här bedårande synen satt vid vägkanten när vi åkte därifrån. En liten apmamma som satt och tittade på oss människor men skyddade sitt barn....
Den här bedårande synen satt vid vägkanten när vi åkte därifrån. En liten apmamma som satt och tittade på oss människor men skyddade sitt barn....
Som avslutning på en redan perfekt dag kom detta....
Stickning
Blir mycket sjalar nu.... Men det är verkligen roligt att göra och passar väldigt bra här på kvällarna.
Här är en Snödroppesjal från Sticka... Min tredje... En sjal jag verkligen rekommenderar till den som vill öva upp sig i spetsstickande för den innehåller flera bra moment, inte minst detta att sticka på en bård. OK, kräver kanske lite tålamod men det är roligt.... Har inte kunnat blocka den ordentligt, av någon anledning har jag inte med mig knappnålar och jag vägrar att köpa en liten ask för 89:-, vilket är det enda jag hittat här! Men när jag kommer hem ska den få sig en omgång och då blir den ännu vackrare. Naturgarns tvåtrådiga ullgarn igen.
Här är en annan, Sweet Alyssom shawl, ett gratismönster, ursprungligen avsett för mohairgarn men det hade jag inget. Enkelt mönster och rolig avslutning med en picotkant. Också det Naturgarns tvåtrådiga.
Har inte gjort klart min Laminara i Silkemerino ännu, men det kommer. Ska in på sista partierna nu. Just nu håller jag på med en ärmlös top i Safran från Drops senaste kollektion för att få lite omväxling. Och under söndagens resa stickade jag på en svart tvåändsstickningsmössa. Tvåändsstickning är perfekt på resor, ska ju hållas hårt så det gör inget att vägen är guppig, och när man väl fått tekniken i fingrarna behöver man knappt titta när man stickar de större partierna så man går inte miste om de vackra vyerna.
Här är en Snödroppesjal från Sticka... Min tredje... En sjal jag verkligen rekommenderar till den som vill öva upp sig i spetsstickande för den innehåller flera bra moment, inte minst detta att sticka på en bård. OK, kräver kanske lite tålamod men det är roligt.... Har inte kunnat blocka den ordentligt, av någon anledning har jag inte med mig knappnålar och jag vägrar att köpa en liten ask för 89:-, vilket är det enda jag hittat här! Men när jag kommer hem ska den få sig en omgång och då blir den ännu vackrare. Naturgarns tvåtrådiga ullgarn igen.
Här är en annan, Sweet Alyssom shawl, ett gratismönster, ursprungligen avsett för mohairgarn men det hade jag inget. Enkelt mönster och rolig avslutning med en picotkant. Också det Naturgarns tvåtrådiga.
Har inte gjort klart min Laminara i Silkemerino ännu, men det kommer. Ska in på sista partierna nu. Just nu håller jag på med en ärmlös top i Safran från Drops senaste kollektion för att få lite omväxling. Och under söndagens resa stickade jag på en svart tvåändsstickningsmössa. Tvåändsstickning är perfekt på resor, ska ju hållas hårt så det gör inget att vägen är guppig, och när man väl fått tekniken i fingrarna behöver man knappt titta när man stickar de större partierna så man går inte miste om de vackra vyerna.
Fredagsfunderingar i trevligt sällskap
Har sedan länge haft en stor förkärlek till etiopisk mat. När Göran ringde på fredagseftermiddagen och berättade att vi skulle till etiopiska restaurangen och äta var det således ett mer än välkommet besked på flera sätt. Inte minst för att det var skönt att komma ut en stund från lägenheten där vattnet nu var så slut att man varken kunde tvätta händerna eller spola på toa. Hade sparat vatten i hinkar och dricksvatten har vi ordnat men det räcker inte hur långt som helst. Dessutom skulle vi den här kvällen få sällskap jag inte tidigare träffat, ett antal norrmän som var på besök från Oslakontoret samt den etiopiske chefen som normalt håller till i Sudan. Har hört mycket om honom, men aldrig träffat honom.
Som vanligt när man möter människor från andra delar av norden är hälsningsritualerna viktiga. Blir riktigt glad av det!
Till bordet fick jag Göran och en herre som har en högre position i organisationen. Snett mittemot en anställd på kontoret här i Nairobi, som också hade kandiderat till en plats i parlamentet och har väldigt mycket intressanta politiska funderingar. Och mittemot en norsk dam som arbetar på Oslokontoret och har väldigt mycket erfarenhet av biståndsarbete. Oj... vilken intressant kväll det blev. Min slumrande hjärna fick jobba hårt och jag fick ett sug efter det fackliga arbetet hemma i Finansförbundet igen. Dels förhandlingarna som jag alltid älskat, dels de diskussioner man för med helikopterperspektiv. När man måste se övergripande och sortera bort detaljerna för att kunna styra åt det håll som stämmer mot de långsiktiga målen. När man måste sätta sig själv och de egna behoven och erfarenheterna åt sidan och försöka tänka övergripande. Det är svårt!!! Men så utvecklande och intressant!!! Önskar alla att få uppleva den känslan någongång när man lyckas övervinna sina egna begränsningar och se bortom horisonten.
Bl a pratade vi om vad som sker i ett samhälle när bistånd kommer in. Detta är verkligen ingen enkel fråga och ni som följt min blogg vet att jag kämpar för att förstå och för att försöka hitta en "sanning". Det finns så oerhört många snälla människor hemma som vill hjälpa till i u-länderna. Men hjälpen kommer dels inte alltid dit där den ska, dels påverkar den mottagarländerna på ett för de behövande ogynnsamt sätt. Något jag inte hade tänkt på så mycket tidigare gjorde ont i hjärtat att inse. När vi ger kläder, vilket vi ju gärna gör, slår vi undan de lokala marknaderna för klädtillverkning och det innebär ju att vi slår på de skapande, kreativa människor som står mitt hjärta så nära. När vi ger mat slår vi undan fötterna på den lokala mattillverkaren.
Finns det verkligen ingen som har det optimala svaret på hur vi ska få balans i världen??? Som det ser ut i dag kan vi bara inte fortsätta och om vi människor inte själva korrigerar, så lär ju naturen göra det så småningom och det vet vi ju alla att naturen är skoningslös.
Som vanligt när man möter människor från andra delar av norden är hälsningsritualerna viktiga. Blir riktigt glad av det!
Till bordet fick jag Göran och en herre som har en högre position i organisationen. Snett mittemot en anställd på kontoret här i Nairobi, som också hade kandiderat till en plats i parlamentet och har väldigt mycket intressanta politiska funderingar. Och mittemot en norsk dam som arbetar på Oslokontoret och har väldigt mycket erfarenhet av biståndsarbete. Oj... vilken intressant kväll det blev. Min slumrande hjärna fick jobba hårt och jag fick ett sug efter det fackliga arbetet hemma i Finansförbundet igen. Dels förhandlingarna som jag alltid älskat, dels de diskussioner man för med helikopterperspektiv. När man måste se övergripande och sortera bort detaljerna för att kunna styra åt det håll som stämmer mot de långsiktiga målen. När man måste sätta sig själv och de egna behoven och erfarenheterna åt sidan och försöka tänka övergripande. Det är svårt!!! Men så utvecklande och intressant!!! Önskar alla att få uppleva den känslan någongång när man lyckas övervinna sina egna begränsningar och se bortom horisonten.
Bl a pratade vi om vad som sker i ett samhälle när bistånd kommer in. Detta är verkligen ingen enkel fråga och ni som följt min blogg vet att jag kämpar för att förstå och för att försöka hitta en "sanning". Det finns så oerhört många snälla människor hemma som vill hjälpa till i u-länderna. Men hjälpen kommer dels inte alltid dit där den ska, dels påverkar den mottagarländerna på ett för de behövande ogynnsamt sätt. Något jag inte hade tänkt på så mycket tidigare gjorde ont i hjärtat att inse. När vi ger kläder, vilket vi ju gärna gör, slår vi undan de lokala marknaderna för klädtillverkning och det innebär ju att vi slår på de skapande, kreativa människor som står mitt hjärta så nära. När vi ger mat slår vi undan fötterna på den lokala mattillverkaren.
Finns det verkligen ingen som har det optimala svaret på hur vi ska få balans i världen??? Som det ser ut i dag kan vi bara inte fortsätta och om vi människor inte själva korrigerar, så lär ju naturen göra det så småningom och det vet vi ju alla att naturen är skoningslös.
torsdag 24 april 2008
Som vanligt knas med det mesta....
Strömmen var borta ett tag men är nu åter, inget kallvatten i köket och internet krånglar på alla sätt det kan... Men annars är det rätt ok.
Var på dykklubben igårkväll. Trevligt! Inte så många där men det var kul. En lite yngre tjej har fått ansvar för bl a baren och hon är på alerten! Har infört "kvällens drink" där de mest omöjliga drinkar testas och på Valborgsafton blir det stort party med bergsklättrarklubben och ett liveband. Har erbjudit mig att hjälpa till först på dagen med möblemang och dekorationer och sen i baren på kvällen. Oj vad det ska bli kul att få jobba i bar igen om så bara för en kväll!!!
Söndag ska vi åka med övriga fyrhjuldriftskörande människor till Nakuru nationalpark. En resa på ungefär tre timmar bara så det blir över dagen. Vi var där förra gången jag var hit ner så vi vet att där blir det många roliga djurspaningar. Hoppas bara att regnet inte öser ner som det gör idag.
I landet som sådant verkar det rätt lugnt för närvarande, men jag hör ofta sirener tjuta utanför så något är det som inte är bra. Vi får väl se vad som händer framöver...
Var på dykklubben igårkväll. Trevligt! Inte så många där men det var kul. En lite yngre tjej har fått ansvar för bl a baren och hon är på alerten! Har infört "kvällens drink" där de mest omöjliga drinkar testas och på Valborgsafton blir det stort party med bergsklättrarklubben och ett liveband. Har erbjudit mig att hjälpa till först på dagen med möblemang och dekorationer och sen i baren på kvällen. Oj vad det ska bli kul att få jobba i bar igen om så bara för en kväll!!!
Söndag ska vi åka med övriga fyrhjuldriftskörande människor till Nakuru nationalpark. En resa på ungefär tre timmar bara så det blir över dagen. Vi var där förra gången jag var hit ner så vi vet att där blir det många roliga djurspaningar. Hoppas bara att regnet inte öser ner som det gör idag.
I landet som sådant verkar det rätt lugnt för närvarande, men jag hör ofta sirener tjuta utanför så något är det som inte är bra. Vi får väl se vad som händer framöver...
lördag 19 april 2008
Nu är fångarna på fri fot igen
men kommer att ställas inför rätta. Deras bil är fortfarande arresterad. Jo, du läste rätt. Här nöjer man sig inte med att arrestera människor, man arresterar också fordon när andan faller på. Deras oerhörda brott var en U-sväng. När polisen kom och hade synpunkter på den hade den vita kvinnan visat humör vilket föranledde att hon och hennes kenyanske make och hans 18-åriga kvinnliga kusin arresterades. Den andre vite mannen som var med i bilen gick fri just då, men när han senare var tvungen att gå till polisstationen och vittna blev han satt i finkan! Han hade den oerhörda fräckheten att säga att blåmärket på den vita kvinnans kind hade uppkommit av att en polis slagit henne, vilket var vad som faktiskt hände. Cellen beskrevs som så stor att 30 personer hade kunnat stå i den. På den ytan tillbringade 15 personer natten... Det stank av urin, fanns varken kuddar eller täcken förstås. Den vita kvinnan hade lyckats få iväg ett sms innan dom tog hennes telefon, så flertalet människor hade kontaktat hennes ambassad och när Göran kom till polisstationen var redan ambassadfolk och personal från arbetsplatsen på plats men det tog ändå timmar att få ut dom.
Så mina vänner, går det till i Kenya....
Så mina vänner, går det till i Kenya....
Rapport från ett Kenyanskt fängelse
kommer ni snart att få!
Lugn!!! Det är inte jag eller Göran som hamnat där...
Igårkväll åt vi mat hemma, en indisk curry som blev otroligt god! Tänkte bara ta det lugnt och slöa lite men en kompis hörde av sig och var på en bar i närheten och ville att vi skulle komma dit. Jag vaknade omedelbart till, har ju inte träffat särskilt mycket folk den här veckan och lyckades övertala Göran att vi skulle fara. När vi kom dit så stortrivdes jag! Det var ett rätt sjavigt ställe, vi gick upp på övervåningen där det skulle bli ett uppträdande av en ugandisk grupp under kvällen. Nu var det dans och massor av folk. Tror vi var de enda vita. Satt och pratade en del med en av killarna i sällskapet. Han är sociolog i grunden och lärde mig en hel del om hur man kan titta på folk, att se vad som pågår. Det var en väldigt nyttig lektion! Helt plötsligt såg jag hur en kille höll sig med ett helt gäng som sprang och uträttade ärenden av oklar karaktär åt honom och hur han kråmade för tjejerna som kråmade tillbaks, hur han diskret visade upp sina pengar förmodligen för att locka fler till sig osv...
Det var helt enkelt både kul och lärorikt och väldigt skön stämning....
Jag och den andra vita tjejen i sällskapet gick upp och dansade så småningom. Men någonting hände då.... Hon kände sig trängd av alla svarta män och blev väldigt olycklig av det....
Iallafall... efter diverse turer åkte jag och Göran hem. Hörde att telefonen ringde några gånger tidigt på morgonen men den låg ute i vardagsrummet så vi iddes inte gå och hämta den. Men till slut, vid halv elvatiden gick Göran upp och svarade. Hörde direkt på hans röst att något hänt! Visade sig att våra tre vänner satt i fängelse! De hade blivit arresterade under natten. Varför fick vi inte veta. När Göran kollade sin telefon visade det sig att det var flera samtal som rörde det här och det hade kommit ett sms från kvinnan under natten att vi måste kontakta hennes ambassad...
Så.... Nu sitter jag här och kan bara vänta. Göran är på polisstationen för att om möjligt hjälpa till att få ut dom. Han har ringt en gång och bekräftat att det är flera personer där för att försöka hjälpa dom. Kenyanska fängelser är inget skämt och polisen här är ökänd för att arrestera folk för de mest märkliga anledningar och tyvärr händer det att människor "försvinner" när de fängslats. Det påstås att kropparna sedan dumpas i ett skogsområde här i närheten. Detta kan dock INTE hända våra vänner eftersom det är två ambassader och många människor inkopplade nu. Men misshandel är svårt att förhindra så vi håller bara tummarna. Det enda vi vet hittills är att de två männen, en svart och en vit är ok och den vita kvinnan har fått en örfil, men inte värre. Tydligen blev de arresterade när de körde bil på väg hem. Fortsatt rapport kommer så snart jag vet nåt mer....
Lugn!!! Det är inte jag eller Göran som hamnat där...
Igårkväll åt vi mat hemma, en indisk curry som blev otroligt god! Tänkte bara ta det lugnt och slöa lite men en kompis hörde av sig och var på en bar i närheten och ville att vi skulle komma dit. Jag vaknade omedelbart till, har ju inte träffat särskilt mycket folk den här veckan och lyckades övertala Göran att vi skulle fara. När vi kom dit så stortrivdes jag! Det var ett rätt sjavigt ställe, vi gick upp på övervåningen där det skulle bli ett uppträdande av en ugandisk grupp under kvällen. Nu var det dans och massor av folk. Tror vi var de enda vita. Satt och pratade en del med en av killarna i sällskapet. Han är sociolog i grunden och lärde mig en hel del om hur man kan titta på folk, att se vad som pågår. Det var en väldigt nyttig lektion! Helt plötsligt såg jag hur en kille höll sig med ett helt gäng som sprang och uträttade ärenden av oklar karaktär åt honom och hur han kråmade för tjejerna som kråmade tillbaks, hur han diskret visade upp sina pengar förmodligen för att locka fler till sig osv...
Det var helt enkelt både kul och lärorikt och väldigt skön stämning....
Jag och den andra vita tjejen i sällskapet gick upp och dansade så småningom. Men någonting hände då.... Hon kände sig trängd av alla svarta män och blev väldigt olycklig av det....
Iallafall... efter diverse turer åkte jag och Göran hem. Hörde att telefonen ringde några gånger tidigt på morgonen men den låg ute i vardagsrummet så vi iddes inte gå och hämta den. Men till slut, vid halv elvatiden gick Göran upp och svarade. Hörde direkt på hans röst att något hänt! Visade sig att våra tre vänner satt i fängelse! De hade blivit arresterade under natten. Varför fick vi inte veta. När Göran kollade sin telefon visade det sig att det var flera samtal som rörde det här och det hade kommit ett sms från kvinnan under natten att vi måste kontakta hennes ambassad...
Så.... Nu sitter jag här och kan bara vänta. Göran är på polisstationen för att om möjligt hjälpa till att få ut dom. Han har ringt en gång och bekräftat att det är flera personer där för att försöka hjälpa dom. Kenyanska fängelser är inget skämt och polisen här är ökänd för att arrestera folk för de mest märkliga anledningar och tyvärr händer det att människor "försvinner" när de fängslats. Det påstås att kropparna sedan dumpas i ett skogsområde här i närheten. Detta kan dock INTE hända våra vänner eftersom det är två ambassader och många människor inkopplade nu. Men misshandel är svårt att förhindra så vi håller bara tummarna. Det enda vi vet hittills är att de två männen, en svart och en vit är ok och den vita kvinnan har fått en örfil, men inte värre. Tydligen blev de arresterade när de körde bil på väg hem. Fortsatt rapport kommer så snart jag vet nåt mer....
fredag 18 april 2008
Tusen strålande solar...
Det är som att man blir mer receptiv när man är ute såhär. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag helt plötsligt verkligen ser... Ser de magra, smutsiga, ser de tiggande barnen, ser förtvivlade ögon och ser de rika, välbeställda med sina lyxiga bilar och sina palats. Kontrasterna blir så oerhört skarpa. Samtidigt lever vi ett ganska normalt liv, mätt med svenska mått mitt i allt det här.
Sammantaget gör detta att mina tidigare slutna ögon öppnas för världen! Min "pojkväns" (låter löjligt, han fyller 50 i år men han är ju inget annat för mig) son ska snart iväg till Afghanistan för att förhoppningsvis göra någon nytta där. I samma veva sände goa Pärlmudden några ljudböcker till mig, varav en var en bok som heter Tusen strålande solar. Inte en bok jag skulle ha valt själv, men nu, i sällskap av en trevlig stickning, så gav jag mig i kast med den. Och fick en kvinnoresa genom Afghanistans historia, sett ur kvinno- och barnperspektiv de senaste 50 åren. Det var ingen trevlig läsning, men nyttig! Och nu är jag tacksammare än någonsin att få vara född och uppvuxen i Sverige och ha fått leva mitt liv med svenska män.
Någonstans har jag alltid trott på att alla religioner innehåller godhet och att om man väljer att leva ett religiöst liv så odlar man sin godhet men känner att jag är på väg att tänka om på mer än ett sätt. Kanske måste jag till sist inse att det finns onda människor, verkligt onda, och ger man dom redskap, vilka som helst så utövar de sin ondska, en del med full kraft även i det allra minsta. Men den kraft, och den makt som Koranen ger män... Den skrämmer mig mer än mycket annat! Rätt använd har jag fått uppfattningen att Koranens råd och regler är väldigt kloka och fina... men fel.... Det jag ser som det allra, allra värsta är att samtidigt som män ges makt, så tas kvinnorna ifrån all makt i de extrema tolkningarna... Som svensk kvinna är detta fullständigt ofattbart.
Det var mycket, mycket enklare att sitta i den sköna soffan hemma i sverige och bara BLUNDA...
Sammantaget gör detta att mina tidigare slutna ögon öppnas för världen! Min "pojkväns" (låter löjligt, han fyller 50 i år men han är ju inget annat för mig) son ska snart iväg till Afghanistan för att förhoppningsvis göra någon nytta där. I samma veva sände goa Pärlmudden några ljudböcker till mig, varav en var en bok som heter Tusen strålande solar. Inte en bok jag skulle ha valt själv, men nu, i sällskap av en trevlig stickning, så gav jag mig i kast med den. Och fick en kvinnoresa genom Afghanistans historia, sett ur kvinno- och barnperspektiv de senaste 50 åren. Det var ingen trevlig läsning, men nyttig! Och nu är jag tacksammare än någonsin att få vara född och uppvuxen i Sverige och ha fått leva mitt liv med svenska män.
Någonstans har jag alltid trott på att alla religioner innehåller godhet och att om man väljer att leva ett religiöst liv så odlar man sin godhet men känner att jag är på väg att tänka om på mer än ett sätt. Kanske måste jag till sist inse att det finns onda människor, verkligt onda, och ger man dom redskap, vilka som helst så utövar de sin ondska, en del med full kraft även i det allra minsta. Men den kraft, och den makt som Koranen ger män... Den skrämmer mig mer än mycket annat! Rätt använd har jag fått uppfattningen att Koranens råd och regler är väldigt kloka och fina... men fel.... Det jag ser som det allra, allra värsta är att samtidigt som män ges makt, så tas kvinnorna ifrån all makt i de extrema tolkningarna... Som svensk kvinna är detta fullständigt ofattbart.
Det var mycket, mycket enklare att sitta i den sköna soffan hemma i sverige och bara BLUNDA...
Mungiki
härjar fortfarande. I stor del av staden har ett skriftligt påbud gått ut att matatusarna ska stå still och det verkar efterföljas så många av innevånarna här har nu svårt att förflytta sig. I slummen lever man i skräck för vart sekten ska slå till härnäst med sitt skoningslösa, urskillningslösa våld. Susan berättar att dom ber av alla krafter för att förskonas men för några dagar sedan hade hon fått ansluta sig till en springande folksamling som flydde från sektmedlemmar beväpnade med allt de fått tag på så som pilbågar, svärd mm... Fått berättas för mig att när de dödar så styckar de gärna kropparna och sprider ut kroppsdelarna på olika ställen. De utöver utpressning, kräver beskyddarpengar av "vanliga" människor i slummen, bränner bostäder, provocerar och infiltrerar. Har riter där de bl a dricker blod vilka utövas i offentliga parker här! Består av folk från olika stammar, men merparten påstås komma från samma stam som presidenten. Man kan ju fråga sig varför presidenten inte utövar sin makt till att hålla den här grupperingen i schack!?! Men deras våld utövas i slumområdena, mot de fattiga och redan sårbara och förmodligen finns inga pengar att tjäna på att stämma ner dem så...
Stickning
Senaste tiden när Internet och det mesta annat har krånglat har jag tillbringat i stort sett all tid med stickning och talböcker! Några bilder....
Det här mönstret finns på Stickamera som gratismönster. Heter Spetsstickad sjal. Kommer från Avigmaskan. Tusen tack för en både rolig och härligt dekorativ stickning. Den grå är i garn från Kampes som Pärlmudden var så snäll och skickade hit! TACK! Den ska jag behålla själv.... Den vita är i garn från Naturgarn, heter U162, köpt på Nystvindan innan jag for. Har gjort två av den, en fick Johanna som var här igår och tyvärr meddelade att hon åker hem till Kanada på torsdag... Känns lite trist, men förmodeligen är det ändå ett bra beslut. Den andra har Susan fått.
Här är pannband och pulsvärmare gjort med ett mönster i pärlor, designat av Pärlmudden. Också Naturgarns härliga ullgarn.
Det här mönstret finns på Stickamera som gratismönster. Heter Spetsstickad sjal. Kommer från Avigmaskan. Tusen tack för en både rolig och härligt dekorativ stickning. Den grå är i garn från Kampes som Pärlmudden var så snäll och skickade hit! TACK! Den ska jag behålla själv.... Den vita är i garn från Naturgarn, heter U162, köpt på Nystvindan innan jag for. Har gjort två av den, en fick Johanna som var här igår och tyvärr meddelade att hon åker hem till Kanada på torsdag... Känns lite trist, men förmodeligen är det ändå ett bra beslut. Den andra har Susan fått.
Här är pannband och pulsvärmare gjort med ett mönster i pärlor, designat av Pärlmudden. Också Naturgarns härliga ullgarn.
måndag 14 april 2008
Nya bråk i Nairobi
Så var det dags igen då. I helgen har man slutligt fastställt de politiska posterna men något har hänt här. En sekt som heter Mungiki har fått fullkomligt fnatt. Sekten är en avknoppning av Mau Mau rebellerna som härjade på 50/60-talet i protest mot britternas kolonisation av Kenya. En ledares hustru dödades nyligen, släktingar hittade henne med huvudet avhugget, troligen har det med saker och ting att göra. Inatt har de eldat bilar och ställt till diverse elände. Vår kära Susan har inte många goda ord att säga om den här sekten så hon förefaller väldigt orolig över vad de kan ta sig till nu. I en tidning idag sägs att polisen dödat sju personer inatt.
Jag rapporterar vidare allt eftersom ny information kommer.
Jag rapporterar vidare allt eftersom ny information kommer.
fredag 11 april 2008
Onsdagens middag med 4x4
var en trevlig tillställning! Här hittar du bilder, inte mina egna dock. Kör som bildspel så ser du bättre. http://picasaweb.google.com/seangarstin/MarchDinner4x4330Zone?authkey=JYsKDUf72Q0
måndag 7 april 2008
Rally i Kenya
Som kommen från nordliga värmland är rally ingen främmande företeelse precis. Man är mer eller mindre uppfödd med rallyprat omkring sig. Men att det skulle förekomma i Kenya hade inte föresvävat mig. Dock gör det så och med tanke på vägarnas skick är det kanske inte så förvånande ändå att en del uppnår avsevärd skicklighet. Vi for iväg i söndags för att beskåda ett sådant evenemang. Fortfarande hade jag behov av att få se folk omkring mig och Göran är ju passionerat motorintresserad så kombinationen var helt strålande!
For iväg bort över det vackra och med kenyanska mått välordnade Karen, ut i den lilla märkligt röriga och skrotiga samhället Ngong och så iväg ut på en krokig, gropig väg som vanligt. Som efter bara ett par km totalt överrumplade mig med att bjuda på en oerhört vacker utsikt! Det har regnat senaste tiden så det sönderbrända landskapet är helt plötsligt grönt och vackert! De hårda klippkanterna rundas av av gröna buskar och suckulenter och kaktusar var feta och frodiga och bjöd på vackra blomster. Har jag inte förstått det förut, så förstår jag nu varför människor kan bli så totalt besatta av detta landskap...
Kom ner till ett område där det stod bilar... Ja, jag måste verkligen skriva "stod bilar" för det kan definitivt inte kallas för parkering! Hemma vid olika typer av evenemang är det ju alltid organiserade parkeringar med gränsdragningar, vakter och avgifter. Här ställde sig alla som det föll sig och man vandrade iväg åt ungefär det håll andra gick. Hittade en plats där det var mycket folk samlat, såg några tält, hörde en högtalarröst och fann lite skugga under en acacia. Detta normalt så uttorkade träd med oerhörda taggar bjöd nu när det välsignade regnet närt grenarna, på välgörande skugga. Folk kom och gick, gick över vägen hur som helst, viss försäljning förekom men inte alls som när man besöker en marknad eller annan offentlig plats. Här fick vi vara i fred och jag kunde i lugn och ro studera människorna, deras klädslar och beteenden... Hade tagit med mig kameran! men... inte laddad.... grrrr.... Så många otagna bilder det blev denna söndag!
Vi satt strategiskt vid en kurva så vi fick studera bilarna rätt ingående! Otroligt vilka bilar man körde rally med på dessa oerhört dåliga vägar. Mest extrem var väl en tvådörrars Mustang!!! Det är en av Kenyas mest framstående rallyförare som i många år envisats med att framföra detta märkliga fordon mellan potthålen. Och karln gör det helt strålande bra!
Tillbringade många timmar där och var helt fascinerade över att ingen blev ihjälkörd med tanke på att folk både gick, cyklade och körde på den sträcka som bilarna kom på! När vi så småningom for därifrån tog vi en annan slingerväg/stig genom det uppvaknade landskapet och jag svor gång på gång över att inte kameran var med. Det var så oerhört olikt sig! Och så många blommor..... Och avmagrade boskap som nu fann bete vart de än gick. Massajer som vallade sina hjordar var fantastiska anblickar i sina röda utstyrslar mot det intensivt gröna. Nästa helg måste vi verkligen försöka göra en liknande tur och DÅ SKA kameran vara både med och laddad så jag får delge er lite av detta fantastiska....
För övrigt; tusen tack Pärlmudden för talböckerna som jag slukar så fort jag hinner och för yllegarnet som föll så väl i händerna! Och grattis på födelsedagen!!!
For iväg bort över det vackra och med kenyanska mått välordnade Karen, ut i den lilla märkligt röriga och skrotiga samhället Ngong och så iväg ut på en krokig, gropig väg som vanligt. Som efter bara ett par km totalt överrumplade mig med att bjuda på en oerhört vacker utsikt! Det har regnat senaste tiden så det sönderbrända landskapet är helt plötsligt grönt och vackert! De hårda klippkanterna rundas av av gröna buskar och suckulenter och kaktusar var feta och frodiga och bjöd på vackra blomster. Har jag inte förstått det förut, så förstår jag nu varför människor kan bli så totalt besatta av detta landskap...
Kom ner till ett område där det stod bilar... Ja, jag måste verkligen skriva "stod bilar" för det kan definitivt inte kallas för parkering! Hemma vid olika typer av evenemang är det ju alltid organiserade parkeringar med gränsdragningar, vakter och avgifter. Här ställde sig alla som det föll sig och man vandrade iväg åt ungefär det håll andra gick. Hittade en plats där det var mycket folk samlat, såg några tält, hörde en högtalarröst och fann lite skugga under en acacia. Detta normalt så uttorkade träd med oerhörda taggar bjöd nu när det välsignade regnet närt grenarna, på välgörande skugga. Folk kom och gick, gick över vägen hur som helst, viss försäljning förekom men inte alls som när man besöker en marknad eller annan offentlig plats. Här fick vi vara i fred och jag kunde i lugn och ro studera människorna, deras klädslar och beteenden... Hade tagit med mig kameran! men... inte laddad.... grrrr.... Så många otagna bilder det blev denna söndag!
Vi satt strategiskt vid en kurva så vi fick studera bilarna rätt ingående! Otroligt vilka bilar man körde rally med på dessa oerhört dåliga vägar. Mest extrem var väl en tvådörrars Mustang!!! Det är en av Kenyas mest framstående rallyförare som i många år envisats med att framföra detta märkliga fordon mellan potthålen. Och karln gör det helt strålande bra!
Tillbringade många timmar där och var helt fascinerade över att ingen blev ihjälkörd med tanke på att folk både gick, cyklade och körde på den sträcka som bilarna kom på! När vi så småningom for därifrån tog vi en annan slingerväg/stig genom det uppvaknade landskapet och jag svor gång på gång över att inte kameran var med. Det var så oerhört olikt sig! Och så många blommor..... Och avmagrade boskap som nu fann bete vart de än gick. Massajer som vallade sina hjordar var fantastiska anblickar i sina röda utstyrslar mot det intensivt gröna. Nästa helg måste vi verkligen försöka göra en liknande tur och DÅ SKA kameran vara både med och laddad så jag får delge er lite av detta fantastiska....
För övrigt; tusen tack Pärlmudden för talböckerna som jag slukar så fort jag hinner och för yllegarnet som föll så väl i händerna! Och grattis på födelsedagen!!!
Haft lite datorvila ett tag
Blev lite för mycket med maginfektionen, förlusten av hunden som stulit mitt hjärta, varit hemma i lägenheten för mycket och som lök på laxen en propp i foten som är minst sagt smärtsam. Men efter en bra helg känns det bättre så nu är jag på gång igen!
Fredagen gick vi ut och åt på kvällen. Började på svenskägda Monicos, var inte så mycket folk där så vi fortsatte till en krog som heter Gypsys (tror jag) där vi tittade på folk och bara mådde bra. Där är en väldig samling av alla sorter inkl prostituerade i minut och parti. Fast nattfjärilarna hade inte kommit fram ännu när vi var där, var lite för tidigt på kvällen. Nog saknar man detta att gå ut hemma där man kan träffa på folk man känner! Som vuxen skapar man inte kontakter lika lätt. Sen blev det indisk restaurang. Älskar det där spröda brödet man kan få till maten och jag beställde en vegetarisk rätt, grönsaker i en spenatsås. Det var så oerhört gott att jag kunde ha pussat kocken men det fick jag inte för Göran!?!
Lördagen var det utgång redan på förmiddagen. Plockade upp en kille från Karlstad vid hans hotell och åkte och åt sen frukost på ett Javahouse, en kombination mellan kafé och restaurang med trevlig uteservering och alert personal. Han var här för Räddningsverkets räkning, skulle delta i ett antal möten under en vecka. Vad det var skönt att sitta och prata svenska med någon från en stad man känner till! Var några väldigt trevliga timmar där jag fick lära mig både nyttigt och onyttigt. Att t ex få ingånde information om latringrävning eller detaljer om flygplanskrascher är kanske lite.... tja... för en tjej lite överkurs om man säger så. Har aldrig varit flygrädd, men man kan ju bli om man får veta för mycket. Hur vågar människor som vet så mycket flyga????? Men ändå.... det är som ett infekterat sår eller en trasig tand... fast man vet att man inte borde kan man inte låta bli att peta i det. Och i såna här intressanta diskussioner med människor som har kunskap... Man kan bara inte låta bli att lyssna även om man inte borde! Tack pojkar, det var nog något sånt jag behövde efter en bedrövad vecka hemma med ont...
Hade också intressanta diskussioner om detta med att leva utomlands en tid och sedan komma hem. Vi har alla upplevt det på olika sätt, givetvis är jag minst kunnig på området men har ju ändå fått smaka på inte minst genom att jag flyttat till en annan stad. Det räcker.... Alla hemkomster är märkliga. Den där känslan av att komma hem full av intryck och upplevelser, komma hem till en vardag likadan som den man lämnade och finna att INGEN är intresserad av vad man gjort , upplevt, genomlevt, överlevt..... Pratet runt kaffebordet är detsamma som när man for, ingen frågar eller intresserar sig och man är helt utlämnad till sina egna tankar samtidigt som man ska vänja in sig vid det välordnade och prydliga Sverige igen. Som kan vara så oerhört långt från det man levt i en tid. Det är väl ok för någon som mig, som ändå levt under "normala" omständigheter och inte utsatts för så mycket påfrestningar även om även jag är skakad. Men tänk alla som varit ute på olika typer av uppdrag utomlands och fått se mer än vad en människa egentligen klarar av att ta till sig. Människor som varit på olika FN-tjänster och varit ute i krigssituationer. Sett människor dö under ovärdiga omständigheter. Sett sjukdomar och umbäranden. Utan att kunna göra något sett militärt och civilt maktmissbruk. Hygieniska förhållanden som skulle få vår sjukvårdspersonal hemma att skrika i vild förtvivlan. Och så kommer dom hem.... Allt är rent, tyst och stilla och ingen frågar.... Jo kanske! Sensationsfrågan! "Har du dödat någon?" Sen lägrar sig tystnaden igen och livet går på i sin vanliga trall. Medan tankarna snurrar och tär....
Fredagen gick vi ut och åt på kvällen. Började på svenskägda Monicos, var inte så mycket folk där så vi fortsatte till en krog som heter Gypsys (tror jag) där vi tittade på folk och bara mådde bra. Där är en väldig samling av alla sorter inkl prostituerade i minut och parti. Fast nattfjärilarna hade inte kommit fram ännu när vi var där, var lite för tidigt på kvällen. Nog saknar man detta att gå ut hemma där man kan träffa på folk man känner! Som vuxen skapar man inte kontakter lika lätt. Sen blev det indisk restaurang. Älskar det där spröda brödet man kan få till maten och jag beställde en vegetarisk rätt, grönsaker i en spenatsås. Det var så oerhört gott att jag kunde ha pussat kocken men det fick jag inte för Göran!?!
Lördagen var det utgång redan på förmiddagen. Plockade upp en kille från Karlstad vid hans hotell och åkte och åt sen frukost på ett Javahouse, en kombination mellan kafé och restaurang med trevlig uteservering och alert personal. Han var här för Räddningsverkets räkning, skulle delta i ett antal möten under en vecka. Vad det var skönt att sitta och prata svenska med någon från en stad man känner till! Var några väldigt trevliga timmar där jag fick lära mig både nyttigt och onyttigt. Att t ex få ingånde information om latringrävning eller detaljer om flygplanskrascher är kanske lite.... tja... för en tjej lite överkurs om man säger så. Har aldrig varit flygrädd, men man kan ju bli om man får veta för mycket. Hur vågar människor som vet så mycket flyga????? Men ändå.... det är som ett infekterat sår eller en trasig tand... fast man vet att man inte borde kan man inte låta bli att peta i det. Och i såna här intressanta diskussioner med människor som har kunskap... Man kan bara inte låta bli att lyssna även om man inte borde! Tack pojkar, det var nog något sånt jag behövde efter en bedrövad vecka hemma med ont...
Hade också intressanta diskussioner om detta med att leva utomlands en tid och sedan komma hem. Vi har alla upplevt det på olika sätt, givetvis är jag minst kunnig på området men har ju ändå fått smaka på inte minst genom att jag flyttat till en annan stad. Det räcker.... Alla hemkomster är märkliga. Den där känslan av att komma hem full av intryck och upplevelser, komma hem till en vardag likadan som den man lämnade och finna att INGEN är intresserad av vad man gjort , upplevt, genomlevt, överlevt..... Pratet runt kaffebordet är detsamma som när man for, ingen frågar eller intresserar sig och man är helt utlämnad till sina egna tankar samtidigt som man ska vänja in sig vid det välordnade och prydliga Sverige igen. Som kan vara så oerhört långt från det man levt i en tid. Det är väl ok för någon som mig, som ändå levt under "normala" omständigheter och inte utsatts för så mycket påfrestningar även om även jag är skakad. Men tänk alla som varit ute på olika typer av uppdrag utomlands och fått se mer än vad en människa egentligen klarar av att ta till sig. Människor som varit på olika FN-tjänster och varit ute i krigssituationer. Sett människor dö under ovärdiga omständigheter. Sett sjukdomar och umbäranden. Utan att kunna göra något sett militärt och civilt maktmissbruk. Hygieniska förhållanden som skulle få vår sjukvårdspersonal hemma att skrika i vild förtvivlan. Och så kommer dom hem.... Allt är rent, tyst och stilla och ingen frågar.... Jo kanske! Sensationsfrågan! "Har du dödat någon?" Sen lägrar sig tystnaden igen och livet går på i sin vanliga trall. Medan tankarna snurrar och tär....
torsdag 3 april 2008
Sjalen blev klar
och det blev faktiskt bra med den svarta randen längst ner så jag ska nog inte ta bort den. Invigde sjalen igår på dykklubbens cocktailafton. Och attans vad jag fick hemlängtan till alla er stickintresserade! Där kommer jag nöjd och glad och känner mig så fin och inte en enda människa kommenterade den ens! :-(
Nu jobbar jag med en annan spetsstickad, estnisk sjal som snälla Pärlmudden gav mig mönstret till. Vet inte om det ligger på nätet men bild kommer när den är klar. Underbart att jobba med det gråmelerade entrådiga ullgarnet från Kampes som Pärlmudden skickade! Det finns ingenting som går upp emot att sticka i riktigt ullgarn hur vackert annat garn än kan vara....
Nu jobbar jag med en annan spetsstickad, estnisk sjal som snälla Pärlmudden gav mig mönstret till. Vet inte om det ligger på nätet men bild kommer när den är klar. Underbart att jobba med det gråmelerade entrådiga ullgarnet från Kampes som Pärlmudden skickade! Det finns ingenting som går upp emot att sticka i riktigt ullgarn hur vackert annat garn än kan vara....
onsdag 2 april 2008
Min stora fina sjal
är i stort sett klar. I stort sett... Satt i gårkväll och avslutade och när jag maskade av fattades det två meter ungefär... Fy så irriterande! Tar svart safran så länge och virkar på en kant för att dölja att jag fyllt på med det, men jag hoppas den färgen i Kalinka finns att få tag på när jag kommer hem så jag kan få göra det riktigt.
I övrigt... nu har vi vatten, utom i köket. Magarna börjar rätta till sig men vi är inte friska än. Internet verkar fungera för stunden men har varit oerhört svajigt den här veckan. Och det är solsken ute igen. Betyder mycket för humöret. Men jag vågar inte gå ut och gå. Promenader och ont i magen är inget bra... Försöker hitta något konkret att göra i helgen i stället för våra vanliga utfärder. Det har blivit så många timmar i bil sista tiden så det kan vara kul att göra något annat. Men där är ett nytt kenyanskt problem. Vart hittar man information om vad som kan finnas att göra? Verkar inte vara annonser i tidningarna och det finns inga givna ställen att gå till. Köpcentren innehåller affärer, fik, restauranger och biografer men inget mer. Muséer finns inte många. Vad mer kan man göra i en en storstad?
I övrigt... nu har vi vatten, utom i köket. Magarna börjar rätta till sig men vi är inte friska än. Internet verkar fungera för stunden men har varit oerhört svajigt den här veckan. Och det är solsken ute igen. Betyder mycket för humöret. Men jag vågar inte gå ut och gå. Promenader och ont i magen är inget bra... Försöker hitta något konkret att göra i helgen i stället för våra vanliga utfärder. Det har blivit så många timmar i bil sista tiden så det kan vara kul att göra något annat. Men där är ett nytt kenyanskt problem. Vart hittar man information om vad som kan finnas att göra? Verkar inte vara annonser i tidningarna och det finns inga givna ställen att gå till. Köpcentren innehåller affärer, fik, restauranger och biografer men inget mer. Muséer finns inte många. Vad mer kan man göra i en en storstad?
tisdag 1 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
