Tusen strålande solar...

Det är som att man blir mer receptiv när man är ute såhär. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag helt plötsligt verkligen ser... Ser de magra, smutsiga, ser de tiggande barnen, ser förtvivlade ögon och ser de rika, välbeställda med sina lyxiga bilar och sina palats. Kontrasterna blir så oerhört skarpa. Samtidigt lever vi ett ganska normalt liv, mätt med svenska mått mitt i allt det här.

Sammantaget gör detta att mina tidigare slutna ögon öppnas för världen! Min "pojkväns" (låter löjligt, han fyller 50 i år men han är ju inget annat för mig) son ska snart iväg till Afghanistan för att förhoppningsvis göra någon nytta där. I samma veva sände goa Pärlmudden några ljudböcker till mig, varav en var en bok som heter Tusen strålande solar. Inte en bok jag skulle ha valt själv, men nu, i sällskap av en trevlig stickning, så gav jag mig i kast med den. Och fick en kvinnoresa genom Afghanistans historia, sett ur kvinno- och barnperspektiv de senaste 50 åren. Det var ingen trevlig läsning, men nyttig! Och nu är jag tacksammare än någonsin att få vara född och uppvuxen i Sverige och ha fått leva mitt liv med svenska män.

Någonstans har jag alltid trott på att alla religioner innehåller godhet och att om man väljer att leva ett religiöst liv så odlar man sin godhet men känner att jag är på väg att tänka om på mer än ett sätt. Kanske måste jag till sist inse att det finns onda människor, verkligt onda, och ger man dom redskap, vilka som helst så utövar de sin ondska, en del med full kraft även i det allra minsta. Men den kraft, och den makt som Koranen ger män... Den skrämmer mig mer än mycket annat! Rätt använd har jag fått uppfattningen att Koranens råd och regler är väldigt kloka och fina... men fel.... Det jag ser som det allra, allra värsta är att samtidigt som män ges makt, så tas kvinnorna ifrån all makt i de extrema tolkningarna... Som svensk kvinna är detta fullständigt ofattbart.

Det var mycket, mycket enklare att sitta i den sköna soffan hemma i sverige och bara BLUNDA...