Lake Nakuro med nationalpark

Dagen började väl inte helt strålande! Vi skulle åka till Lake Nakuro med 4x4-klubben och hade bestämt träff med ett annat sällskap inne i stan för att köra dit tillsammans. Resten av gänget skulle komma senare och möta upp oss på Babianklippan, inne i parken. Hade visst lite svårt att komma upp på mornarna. Regnet öste ner och vi hörde vattenpumpen brusa hela tiden vi förberedde oss här hemma i lägenheten vilket brukar tyda på att vattnet snart kommer att ta slut. Igen.... Fick en ny leverans vatten på lördagen och att ha vatten bara ett enda dygn är lite väl frustrerande. Dessutom var det igenmulet och regnet öste ner. Dock inte när vi gick ut till bilen med vår matsäck och en filt för säkerhets skull. Man vet aldrig här hur kallt eller varmt det kommer att bli under dagen. Men vi for iväg, efter att ha gett våra vakter lite dricksvatten, träffade på de vi skulle träffa och gav oss iväg ut i landet... Det är en sån underbar känsla att lämna stan! Trafiken var redan igång och vi fastnade i en poliskontroll där vi fick veta att man numera måste ha både brandsläckare och första förband i bilen. Dock till vår stora förvåning fick vi inga böter utan fick fortsätta. Vårt sällskap däremot fick upp med plånboken av ungefär samma anledning...



Kom iallafall iväg och ju längre vi körde, desto mer klarnade det upp. Vägen dit innebär minst sagt varierande vyer. Fruktansvärt röriga och smutsiga marknadsplatser men också bedövande vackra vyer växlar av varandra. I Navacha, där det återigen varit oroligt, såg vi ett flyktingläger för de som blivit utan hem efter bråken där. Sorgligt att det ska behövas, men också betryggande att det så snabbt kom på plats och verkar fungera.



Väl framme vid Nationalparkens huvudgrind mötte vi en svensk kille som Göran känner sen en kurs för många år sedan. Han utbrast "dig känner jag igen" när han såg mig. Blev som ett frågetecken, det var en stilig ung man som jag nog borde ha kommit ihåg men jag hade absolut ingen minnesbild av honom. Visade sig att han hade läst artikeln i EskilstunaKuriren, han bor normalt i Strängnäs, och hade reagerat för att han såg Görans namn. En kanadensisk kvinna var också med. De två skulle åka med oss, vilket var bestämt sen tidigare. Vi hade nog inte varit så tydliga i våra instruktioner för dagen för de hade bara med sig några smörgåsar. Vi hade, visa av tidigare erfarenheter, packat med oss lite mer att äta. En fransk potatissallad som jag gjort dagen innan och en variant på piroger med en paprikamättad köttfyllning, drycker och vatten till kaffe.


Hann knappt in i parken, precis som förra gången, innan de härliga djurspaningarna började. Fula Maraboustorkar, flamingos och så hade vi turen att få se TVÅ sjakaler som låtsasjagade en Impala. Det såg verkligen inte ut som en seriös jakt, kanske var dom mätta sen tidigare och bara ville leka. Hann tyvärr inte med med kameran. Därefter följde följande.....




Vyerna vid sjön är så oerhört vackra... Även detta är en sodasjö. Finns massor av vattenbufflar. Blandningen av djur är otrolig.


Vet inte om det är en vit eller svart noshörning... Det är svårt att se skillnad på dom men båda finns i parken.






Det ljusa på marken är blommor....


som babianerna tydligen uppskattar... Såg många babianer gå omkring och plocka och äta....


Acaciaskogen är underbar.... Speciellt nu när den är så grön! Och vilken bark!!!


Somliga utnyttjar regnen till att ta sig ett gyttjebad.








Kom fram till en öppen plats med ett par träd... I skuggan därunder hittade vi detta!!!!
Lyckan var fullständig! Det är svårt att få span på kattdjuren, här kunde vi sitta länge och titta på dessa två lejoninnor som låg och latade sig som bara katter kan.

Efter lejonspaningen kändes det som dags att röra sig mot Babianklippan där vi skulle träffa övriga. Hade fått telefonsamtal att de var på väg in i parken. Nu hade vi sett alla djur vi vet finns i parken förutom ormar, leoparder och flodhästar så dagen kändes oerhört lyckad!!! Våra följeslagare hade dock haft turen att se leopard vid ett besök bara en vecka tidigare så vi spanade extra i det området men hade ingen tur. Men vad gör det... Solen sken och minnet av de dåsande lejonen värmde hjärtat. Plus förstås förväntan att komma upp till Babianklippan! Minns sen förra besöket att utsikten därifrån är underbar och nu var det fantastiskt väder också.


Babianklippan heter det den heter just för att.... Dom är överallt och man måste verkligen hålla i sina saker! Jag satt vid ett bord, ensam. På bordet fanns två vattenflaskor och en påse med smörgåsar som vårt sällskap lagt ifrån sig. Kände bara ett vinddrag, en päls och vips var smörgåspåsen borta! Hade inte en chans att rädda den... Snuvad av babianer.... Men det var ingen fara, den mat och dryck som sällskapet sen plockade fram räckte och blev över till alla.

Utsikten... Ååå... det är svårt att se sig mätt....


Herrar måste såklart gå igenom vagnparken innan man kan umgås med övriga. Upptäckte till min förvåning att vårt sällskap inte alls var så ung, vi är av samma årgång! Kanske man inte är så gammal ändå?!? Eller också var han ett välbevarat exemplar.

Ny herre på täppan! Men det ordnade till sig när vi for sen....

Ett afrikanskt sällskap som dök upp en stund för att beundra utsikten och skratta åt babianernas hyss.

Under måltiden höll en man babianerna borta genom att smattra med någon sorts elpistol men dom höll sig omkring oss hela tiden. Försökte med att ge dom chiliinlagd lök för att avskräcka dom, men det såg ut att bli en ny favorit för den avnjöts noga.


Den här bedårande synen satt vid vägkanten när vi åkte därifrån. En liten apmamma som satt och tittade på oss människor men skyddade sitt barn....

Som avslutning på en redan perfekt dag kom detta....