Söndagslunch med ryssar

Det var rejält varmt när vi samlades inför avfärden. Kändes lite märkligt att ge sig iväg med ryska diplomater och en av de bästa balettgrupperna i världen! Inte riktigt det normala umgänget.
Vi fick två dansare som sällskap i bilen, en kvinna som inte talade engelska och en ung man som talade utmärkt. Han bor i Tyskland och på sin lediga tid åker han gärna till Italien. Visade sig vara enormt intresserad av växter så vi hade väldigt givande samtal på resan!

Stannade på en utsiktspunkt, i vanlig ordning blev vi överfallna av säljare. Det gör så ONT i hjärtat att avvisa dom, turismen är fortfarande inte igång här så man förstår ju att dom verkligen behöver få något sålt, men man kan bara inte hålla på och shoppa hela tiden. Det finns en gräns för hur många täljstenskoppar och massajfiltar man behöver....

Utsikten är dock bedövande vacker, lite molnigt vid horisonten denna dag.

Kul kontrast, japansk text och kenyanska tyger

Solkänslig ballerina... Och den allestädes förekommande CocaColareklamen... i fattigdomens kenya

Vårt bilsällskap. Vem kan ana att denna stiliga yngling har en konstnärssjäl av högsta klass.

Bilen i vilken Lejonet Elsas mänskliga vänner dödades.

Det fanna många fantastiska växtliga mirakel att titta på i denna trädgård! Och många härliga färgkontraster, strukturer mm.

Vattenväxterna som ni ser här, de som ser ut som vår åkerfräken återkommer senare....

Vi hade åskådare när vi åt....

Har man valt porslinet utifrån fågeln?


Efter en lång och härlig lunch var det dags för lite djurspaning. Redan vid stranden kunde vi titta på kräftor, någon har satt in canadensiska kräftor i den här sjön och dom har formligen exploderat, det vimlade av dom i strandkanterna. Sen gav vi oss ut, sexton personer i två småbåtar, för att spana efter flodhästar! Blev djupt imponerade över att vi erbjöds flytvästar! Det har vi nog aldrig sett förr i Kenya.

Och jodå, vi hittade dom! Överallt..... Var lite spännande att sitta i den lilla, överbefolkade båten och veta att vattnet vimlade av de här kolosserna som är helt osynliga när de går under vattenytan.

Kenyanska fiskare.... Nätfiske.

I det stora hela en härlig dag som bjöd på mycket trevligt att titta på och en väldig blandning av människor. Det var ryssar, indier, en kvinna från Zanzibar, någon tysk, britter och ett par kenyaner.

Hem åkte vi ensamma, en alternativväg med massor av suckulenter och några strövande giraffer. Och förstås som vanligt massor av kor, getter, får och lösspringande hundar... Motorväg där man kan möta cyklister mot körriktningen, åsnekärror och oändliga mängder gående. Det känns verkligen konstigt att tänka sig att vi ska åka härifrån till det välordnade sverige... Kaoset blir en vana.

Inget blir som det är tänkt i det här landet

Det har jag börjat lära mig nu!!!
På lördagsmorgonen, när jag satt en deg och inlett matlagandet för söndagens parkutflykt kom ett SMS att söndagens utflykt var inställd. Vi hade shoppat en hel del på fredagskvällen, vilket inte är särskilt kul eftersom det är rörigt på butikerna och trafiken en fredagskväll är rena fasan. Jag som är i stort behov av planering och av att planerna håller blir lite småirriterad när saker inte går som de ska men... som sagt var, jag vet ju vart vi är så helt förvånad var jag inte. Vi har iallafall mat hela veckan färdighandlat, det är ett som är säkert.

Lördagskvällen gav vi oss iväg för balettföreställningen. Åkte i mycket god tid, tänkte att man hittar väl nån bar att slå sig ner i och vänta. Föreställningen skulle vara på ett av stans bästa hotell, men det ligger i andra ändan av stan och Nairobi är stort till ytan. Lördagskvällstrafik kan vara lika eländig som fredagskvälls så det var bäst att ta i med tiden.

Kom fram i god tid, till vår stora förvåning fastnade vi ingenstans. Dock hittade vi ingen bar att sitta i, mitt ben är ganska bra nu och att sitta eller gå är helt ok, men att stå... Hu... det är en pina. (Vilka småsaker att gnälla om när man är i Afrika men.... även undertecknad är enbart människa och sig själv närmast som alla andra....).

Det visade sig att föreställningen skulle äga rum i en restaurangdel med scen. Försökte hitta vart vi var inbokade, borde vara vid något av borden eftersom vi skulle äta. Hittade ingen som helst ledtråd.... Ev vid ryska ambassadens bord men det gick inte att få bekräftat av någon för ingen av "de våra" hade kommit och ansvarig fick vi inte tag på per telefon. Det var folk överallt och bara totalt kaos, som brukligt är i Kenya...

Till slut trillade vi bara ner vid ett bord, tittade på festklädda människor av alla nationaliteter utom svart kenyaner och väntade....

Våra vänner började trilla in, förvirringen var total, ansvarig kom... Till slut, efter många om och men kom det fram att hotellet hade sålt för många biljetter och att folk som inte skulle äta hade satt sig vid matborden med påföljd att de som betalat för matbord fick sitta längst bak med sämst utsikt och vänta på att bli placerade senare... Ryssen som hade organiserat föreställningen var vansinnig! Ryssar kontra kenyaner är ingen bra kombination...

Det luktade dock gott från bufféerna och fanns ett jättestort dessertbord, vi hade någonstans att sitta under föreställningen, fick dansarnas bord alldeles framme vid scenen, och våra vänner hade kommit. Hamnade tillsammans med två jättetrevliga tjejer jag inte träffat förut. Så... det kändes helt ok till slut iallafall.

Föreställningen var magisk!!! Det framfördes korta stycken ur ett antal olika föreställningar, bl a Nötknäpparen. Åtta fantastiska dansare visade vilka konstnärer ryssarna kan vara. Satt hänförd och njöt, både av dansen och kreationerna... Och sedan, när vi andra ätit oss igenom ett par tallrikar, kom ensamblen ut i salongen och... de var bara vanliga människor... Pyttesmå, vanliga människor... Det måste vara detta som är konstnärsskap. Att kunna ladda, växa och gnistra så på scen...

Maten var ok men när det var dags för dessert var det bordet rensopat... Jaja, man kan inte få allt

Dock beslutades att vi nästa dag skulle lasta bilarna med dansare och åka iväg till området där nationalparken ligger och äta lunch på det stället där Lejonet Elsa bodde. Har ingen aning om den historien, men alla andra verkade veta det. Dansarna behövde sin vila så de kunde inte åka så tidigt som ett besök i parken behöver, men ambassaden ville ändå att de skulle få se lite av landet. Och så blev det...

Rysk helg!

Fortfarande jätteglad över jobbet! Ska till skolan innan vi åker hem, måste försöka få se sysalen så jag vet vad som finns och få klart för mig hur många grupper jag får och hur många elever. Och kanske kan det finnas något mer jag kan hjälpa till med. Känner ett skriande behov av att få känna mig "nyttig" igen....

Men innan dess ska helgen upplevas. Den kommer garanterat inte att bli lik någon annan. 4x4-klubben har sett till att vi har biljetter till den ryska Bolshoi-ballettens uppträdande här i stan på lördag kväll, och på söndag ska vi åka iväg till Nakuru nationalpark med bilarna lastade med ryska ballerinor och picnikmat. Så ikväll blir det shopping, imorgon matlagning och bakning, påstås att ryssarna är ett hungrigt släkte, lördag kväll balett och middag och söndag utflykt. Dock ska vi inte äta på babianklippan den här gången utan på en annan av picknickplatserna där man får ha sina saker ifred. Klart intressant avbrott i vardagslunken. Hoppas ryssarna kan engelska, annars kan ju bilturen bli lite knepig, det är 2-3 timmar enkel resa. Och att vi kan få se leopard den här gången! Lär finnas en del av dom i parken.

Hur mycket underbarare kan det bli???

Kom nyss hem från dykklubbens vanliga, trevliga onsdagsträff och hade ett SMS.
I SMS:et stod det.... "Hör av dig, vi behöver dig till hösten"....

Har någon någonsin läst något så underbart!!! Jag har jobb... iofs bara några timmar i veckan antar jag och säkert usel lön men på gångavstånd och med det jag älskar mest av allt... Syfröken... Äntligen....
Tack till allt och alla som gjort detta möjligt!!!

Förväntan... kanske är det ett jobb på gång

Har under en tid verkligen känt behov av att få göra något annat än sticka på dagarna. Möta människor, diskutera, utmana mig själv. Äntligen har en möjlighet uppenbarat sig! Det är inte på långa vägar klart ännu, men bara att bli tillfrågad känns oerhört tillfredsställande. Det är en skola här i Nairobi som behöver en textillärare några timmar i veckan för yngre elever. Oj vad jag blev glad över att ens komma ifråga! Är ju inte lärare, men min kärlek till textilierna och min tro på att hantverk kan bygga broar mellan människor och en hel del annat gott borde kunna göra det möjligt att göra ett bra jobb. Saknar min litteratur hemifrån, men nätet innehåller mycket matnyttigt, och lite material ska jag ta med hemifrån också så det ska nog gå bra. Håll en tumme för mig!

Insamling till yrkesskolan i Sudan

verkar gå ganska bra. Å elevernas vägnar tackar jag... Ser fram emot att få visa upp resultatet av de svenska goda hjärtana och ännu mer mot att få överlämna gåvan till skolan och se vad de kan åstadkomma när de får jobba med de fina svenska kvalitéerna.

Göran och jag har diskuterat det faktum att en del trots allt ändå vill ge pengar och kommit fram till att om det blir pengar över när shoppingen är gjord, kan ju bara frakta med oss begränsad mängd, så kommer vi att inhandla böcker och magasin här i Nairobi och överlämna till skolan som ett referensbibliotek.

Restgarner

diskuterades helt kort på en maillista jag är med på. Fick så fina tips så jag känner att jag vill dela med mig av dom, la till några egna också....

Restgarner kan användas till:
- virkade- eller stickade disktrasor
- filtar
- Johanna Wallininspirerade dekorationer
- tokiga tröjor, vantar, mössor mm där man tar sig frihet att experimentera
- pulsvärmare
- väskor
- glasunderlägg
- provlappar för att testa tekniker
- skänkas till goda vänner med mycket kreativitet

Om man har mycket sticklust och lite pengar kan man vända sig till Röda Korset och fråga om dom vill ha något uppstickat. En tjej på listan berättade att hon går till Röda Korset, får garn, lämnar in stickade plagg, får nytt garn.... Låter väl toppenbra! Iofs förutsätter det att människor också skänker överblivet garn till Röda Korset så de har förråd...

Ibland rullar dagarna bara på...

man mår skapligt, inga dalar, heller inga särskilt höga toppar. Tiden bara går och man glömmer sin blogg, sin dator och en hel del annat. Så har det fått vara några dagar nu. Helgen hade vi inte vår vanliga trygga, rejäla bil utan en liten skrutt men vi var ändå ute och åkte litegrann. Bl a till countryklubben. Åt lunch där, njöt av den vackra trädgården med blommande Datura, Clivia, Fuxia, Dagliljor och t o m en och annan Amaryllis med vidöppna, färgsprakande klockor. Till min stora glädje var rumspriserna helt överkomliga så vi ska nog kunna tillbringa en och annan helg där och jag kanske kan vara där några dagar i perioder när Göran åker till Sudan. Känns bra...

Åkte lite mer i det fantastiska lantbrukslandskapet i omgivningarna. Tefält är verkligen en vacker syn! Trakten ligger på 2000 m ö h så det är goda betingelser för teodling. Såg inte till några plockare, är väl inte säsong kanske. Teplockande är visst en egen liten vetenskap, man plockar bara skott, tror det skulle vara två utvuxna blad på skottet. Detta gör att tebusken blir väldigt tät och frodig.

Vädret här är "afrikansk vinter" fast ärligen måste jag säga att jag märker ingen större skillnad. Har haft några grådagar och en del regn, men nu skiner solen igen. Häromdagen var jag lite frusen... Hittade en termometer i bilen och kunde till min stora förvåning konstatera att det var mellan 27 och 29 grader! Har tydligen acclimatiserat mig... Lär väl frysa ihjäl hemma. Men helt plötsligt är jag inte längre så förvånad över att se afrikaner i dunjackor och toppluvor.... Man blir van vid värmen.

Hittat lite andra småvägar i utkanten av stan också. Speciellt runt området Karen, ett mycket brittiskt område, finns många vackra egendomar och mycket härlig grönska. Har hittat en jättehärlig restaurang där, ligger i en fin trädgård, har orkidéer planterade i träden på de mest oväntade tillfällen och en toppenmeny som ständigt förändras. Inte så många ställen man kan hitta patéer och ostfyllda olika små godsaker på här så Rusty Nail (Rostiga Spiken) ligger högt på favoritlistan.

I stan och häromkring där vi bor är det lugnt nu. Tiggarbarnen som letade sig upp hit när det var som värst är försvunna. Jag hoppas verkligen att det betyder att de hittat bättre sätt att få mat för dagen!

I söndags var vi på en bilmarknad som tydligen hålls varje söndag. Hade väntat oss vrak, men blev förvånade. Det var många riktigt fina bilar till salu, många nyimporterade att döma av nummerskyltarna. Bilar är ordentligt dyrt här så det var förvånande att det var så enormt många där, men kanske kan man ta det som ett tecken på att åtminstone en del människor här får det allt bättre. Men forfarande är en mycket stor del av befolkningen fattiga och med stigande livsmedelspriser blir det inte lättare.

Några priser just nu, i svenska kronor....
Detta är från de köpcenter vi handlar i, gissar och hoppas att det är mycket billigare i mindre butiker. En "vanlig" anställd här tjänar ungefär en tjugondel av vad vi tjänar hemma i sverige om dom har tur. Med vanlig menar jag butiksanställda, vakter, enklare kontorsuppdrag mm. En god vän med hög IT-kompetens erbjöds en månadslön på 10.000 kr. Skatten är som hemma, 30%.

Diesel 8,56 (varierar, mest uppåt)
Bensin 9,50 (ungefär)
Ett paket bindor, Always ultra, 11 kr
Nagellack 11 kr (det är jättebra!)
Ett paket cig, Dunhill, 12 kr
En mopp för golven, typ Vileda, 49 kr
En kyckling, 1,2 kg 45 kr
Ett kg oxfilé 79 kr
En liter mjölk 9-11 kr
1/2 kg smör, 34 kr
Ett stort paket bra smörgåsmarg, 49 kr
Ett mellanstort paket Flora 29 kr
Ett kg äpplen 32 kr (fast nu verkar det sjunka, har hittat för 22)
Ett kg persikor 36 kr
Ett kg mango 6 kr
En stor mogen ananas 9 kr
Ett kg potatis 9 kr
Köper du örtkryddor, färska, chilifrukter eller färsk ingefära blir det så billigt med den lilla mängd vi tar att expediterna suckar...
20 rosor 10 kr

Plastpåsar, genomskinliga som vi använder till bröd och annat, finns inte. Inte heller brödpenslar, slickepotter, kavlar med lös pinne i, mjuka sopar till golven inne, dammsugarpåsar finns bara ibland, däremot finns massor av dammsugare till salu, bra potatisskalare och degskrapor.

Trädgården vid Countryklubben

Man möttes av gräddigt gul Datura, för övrigt en växt man ofta ser och doftar i samhällena i Kenya.

Blommande Monstera...


Den här stigen måste jag gå någon gång....

Clivia fanns överallt som marktäckare

Intressant storvuxen men småblommig Fuxia

Ampellilja som marktäckare

Födelsedag

i Kenya rekommenderas inte för traditionalister som undertecknad! Inget kaffe och tårta på sängen, inte en enda blomma och framförallt.... inga VÄNNER!!! Fy vad jag längtade hem den dagen...

I sig var dagen inte dålig förutom att morgonduschen som jag är så beroende av uteblev pga vattenbrist. Vi åkte iväg en sväng åt ett håll vi inte brukar åka. Rekommenderade av en engelsman från 4x4-klubben som är både gourmet och gourmand (eller hur det nu stavas...) sökte vi efter en gårdsbutik där man skulle kunna hitta den åtrådda och dyra osten som är sån bristvara här. Efter snirklande genom både de typiska röriga och skräpiga afrikanska samhällena och ljuvligt vackra och välordnade odlingslandskap där bl a te var en av grödorna hittade vi butiken/mejeriet väl dolt inne i frodig grönska. Och vilken lycka.... Dom hade det mesta en ostälskare kan önska till priser en smula under de svenska! Fyllde en stor påse med Goudaost, ädelost, Brie, lagrad cheddar, ljuvligt doftande rivost och lite annat underbart.

På vägen tillbaks stannade vi till på en Countryklubb som samme man rekommenderat. Grönskan utanför var lockande, och när vi såg huset smalt hjärtat fullständigt. Var i brittisk stil, mörkt trä, rustikt byggt och med små stigar som irrade iväg in i exotiska växter som såg ut att ha hanterats av en mästares hand. Ryggade dock lite när vi såg skyltar om att medlemsskap krävdes för att få komma in! Men... man vet ju aldrig... Priser på saker och ting här i Kenya kan förbrylla, så Göran frågade vad ett medlemsskap för en dag kostade. Visade sig vara motsvarande hela 10!!! kronor. Tänker man på vad det kostar att hänga av sig jackan på vilken krog som helst hemma var det ju bara larvigt så vi betalade och gick in. Och ut igen på baksidan.... I den skuggande grönskan gömde sig härliga sittplatser, både enstaka bord om man vill ha lite privatliv, och lite större ytor med flera bord om man kommer i sällskap. Vi tog med oss lite förfriskningar och satte och ner och bara njöt av friden... Var tvungen att gå omkring ett par gånger då ögat fångade särskilt intressanta växter. Hittade också vackra fåglar och intressanta insekter. När vi for därifrån löste vi ett årsmedlemsskap för det märkliga priset 175 kr... Hit ska vi definitivt igen! Håll en tumme att rummen är bra och priserna för övernattning rimliga, för när vi for kom jag på att när Göran är ute på tjänsteresor vore detta en bra plats för mig att åka till och bara vara... Kan ju lika gärna sitta där och sticka och varva det med promenader i natursköna omgivningar, som att sitta ensam i lägenheten...

Kvällen avslutades på en schweizisk restaurang där jag fick en kräftsallad till förrätt och Elandfile och rösti som varmrätt. Mycket trevligt ställe men förbluffande nog nästan inga gäster. Man ser det ofta nu här. Det är nästan inga turister i omlopp och även affäreresandet till Kenya tycks ha avtagit. Men jag lovar... det ÄR INGEN FARA att åka hit!

Här bor vi

Kanske är det för att jag skäms lite för att vi bor så bra i ett land som Kenya som jag dragit mig för att visa upp vart vi spenderar vår tid men det känns som att det nog ändå är dags. Och jämfört med hur de rika bor är det ändå ingenting! Det här är kontrasternas land...

Här är vägen ut från lägenheten. Låsbara grindar och galler finns överallt... Det är nybyggt, så trädgården är ännu inte fullt utvuxen men det blir nog härligt om något år med häckarna och de nyplanterade palmerna.

En snabb blick åt höger, där är vår balkong. Pelargonerna blommar inte ännu efter omplanteringen. Jag nöp bort alla blomknoppar då för att hjälpa som att sätta mer rötter, men snart är de på gång.

Huset bredvid, det är tre hus inne på vår gård, alla likadana.

Åt vänster, där man går för att komma till parkeringen.

Poolen är fin, men dels är det så öppet, dels finns inga möbler så man ligger helt enkelt inte och solar. Tror jag var brunare när vi for än när vi kommer hem igen.

Parkeringen, muromgärdat, muren kröns av taggtråd och elstängsel. Alla lägenheter har två egna parkeringar.

Rabatten närmast bilen, de gröna bladbuketterna är Afrikas blå lilja, nu överblommad, och på hörnet är ett underbart bestånd av lavendel.

Vi kan verkligen inte klaga på vårt boende ur estetisk synpunkt, det är ett litet paradis. Men funktionen driver en till vansinne. I fredags, kl 17.30 försvann allt vatten igen, fick tillbaks det söndag vid 14-tiden. Allt vatten! Fanns inte ens att spola i toaletterna, och försök laga mat utan vatten.... Senaste teorin är att någon jackat in sig på fastighetens vattenledning och stjäl vårt vatten. Det sker inte ett kontinueligt tillflöde utan det offentliga vattenbolaget fyller på fastighetens tankar 2-3 gånger per vecka, sen portioneras vattnet ut till en vattentank för varje lägenhet, belägen på taket förutom köksvattnet som finns i en särskild tank på gården... Mycket, mycket underlig konstruktion... Vattenbristen gör dessutom att folk börjat bunkra vatten, så på de balkonger som är på andra sidan huset, använda av våra husor som tvättstugor, har ett antal människor börjat hålla egna vattenförråd på flera hundra liter vatten. Håller tummarna att byggkonstruktionerna håller för den extra belastningen....

Elförsörjningen lämnar också mycket att önska. En fredag räknade jag till åtta strömavbrott. För att inte all elektrisk utrustning ska förstöras har Göran satt in nån sorts utjämnare på kritiska kontakter, t ex frysen. Hemma behöver man sällan tänka på sånt...

Dörrar går ofta åt "fel" håll, låsen låses åt fel håll, vi har en gallergrind för ingången till huset, men vårt vardagsrum har enorma glasrutor så det är gjort på en sekund att slå in en ruta och gå in. Nu har vi inget stöldbegärligt här så det spelar inte så stor roll, dessutom är det ju som du såg väl ingärdat och vakter i tjänst dygnet runt som håller kull så jag är inte orolig. Men inkonsekvensen är intressant att iaktta.

I köket har vi gasspis... Väldigt bra!!! Ugnen är lite knepig att komma underfund om men jag experimenterar, nuförtiden bränner jag inte särskilt mycket. Fördelen är att man alltid kan laga mat, även om elen är borta, nackdelen att man inte har minsta aning om när gasen tänker ta slut. Från köket tittar jag rakt in i ett grått betonghus, men tittar jag åt vänster ser jag ut på en liten gata där det rör sig en del, och innan betonghuset är det en mur där det klänger grönska i taggtråden och i den grönskan sitter ibland underbara fåglar som t ex kolibri!!!

När man går/åker ut från parkeringen kommer man direkt ut på en högtrafikerad gata som heter Ngong Road där det är ett äventyr varje gång man ska ta sig ut.

Så har vi det här... just nu...

Insamling till yrkesskolan i Sudan

Som jag berättat tidigare var jag en vecka på en yrkesskola i Sudan. Blev djupt rörd av den blomstrande kreativiteten, men ledsen av vilka usla redskap de hade att jobba med. Och det finns verkligen inte bra saker att köpa där så att ge dom pengar hjälper inte! Begriper inte varför, men så var det... Kommer att vara hemma en sväng i början av juni och kan sedan på återresan till Kenya få med mig ungefär 20 kg så jag har varit i kontakt med Lena på Nystvindan i Eskilstuna. Hon har lovat hjälpa till att samla ihop om det finns några vänliga själar som vill skänka sybehör som t ex sytråd, sy- och brodernålar, broderbågar och annat smått och gott. Låda finns redan uppställd där. Bra saxar är en oerhörd bristvara, men jag är lite rädd att det blir för tungt. Men några vore väldigt välkommet, inte minst små lämpliga för detaljer och broderier. Detta kan jag sedan garantera att det kommer orört fram till skolan till hjälp för skräddare i södra Sudan så de kan försörja sig själva och göra ett så gott arbete som deras talang och kunnande förtjänar. Gåvor kan lämnas in i butiken på Bergsgatan i Eskilstuna, senast 10 juni.

TACK Lena!!!

Gammalt glas

kan man slänga på soptippen, en del är returflaskor som kan återlämnas men så finns det människor med en alldeles särskilt kreativ sida som ser helt andra användningsområden. En sån människas livsverk besökte vi igår och... ja... för mig som älskar blått glas var det svårt att hålla tårarna borta...
(Om du klickar på bilderna blir de lite större)

Allt går att dekorera... med vad som helst....

Åsnan är levande...

Även gamla bilar kan fungera som dekoration :-)
Och av gamla däck kan man göra mycket, vad sägs om den gungan!?!




Kanske inte den klädsel vi är vana att se hemma när någon står i ett gnistregn....


Jag vet, bilden är oskarp och usel men kunde bara inte undanhålla er den fantasifulla dörren.






Tydligen ett pågående projekt....

Det finns knappt ord för att beskriva ett ställe som detta... Hit vill jag många gånger igen!