Fredag tills idag

Om det vill jag bara säga att vi var till Masajmarknaden på Village (ett mycket trevligt köpcenter) på fredagen. Hittade en del trevliga människor att prata med, bl a en äldre kvinna som väver bomullstyger som hon syr härliga tunikor av, och batikfärgar olika bomullstyger som hon syr tunikor och klänningar av. Hon broderar även på dessa. Ska försöka få ytterligare kontakt med henne. Hittade också en man som sålde målade fåglar. De afrikanska fåglarna är så vackra så det ska nog få bli hemköpsobjekt när vi ska styra kosan mot sverige på riktigt.

Trafiken under fredagen var helt galen och det regnade och regnade och regnade varpå det planerade avslutande restaurangbesöket helt enkelt inte blev genomförbart. Vi lämnade dottern på flyget, åt sen middag på en köttrestaurang men jag hade för ont i magen för att kunna göra maten den heder den förtjänade och när vi kom hem så slocknade jag! Lördagen är ett minne jag gärna stryker, söndagen var något bättre men det är först idag jag känt någonsom helst hunger. Tror vi fått nån släng av salmonella eller något sådant. Tack och lov för cocacola så man får i sig någon vätska...

Rift valley

blev lite mer än vi hade tänkt oss... Regnperioden har börjat, lite tidigare än vanligt och när det regnar här så regnar det! Resan till Lake Magadi gick bra, den vägen är ganska skaplig. Fortsatte förbi sodasjön med alla sina flamingos (det finns bilder från förra året tidigare i bloggen) och genom att förtrollande landskap präglat av en för tillfället inaktiv vulkan. Körde genom ett stäpplandskap där stäppen var förvirrande lik myr men det gick bra. Vände när vi började närma oss ett område känt för överfall, där man inte bör åka ensam, och på återvägen tog vi en mindre väg vi tagit förut. Längs den vägen brukar man kunna få se en del djur. Hittills under dagen hade vi sett lite zebror, dikdik (ett förtjusande litet antilopdjur), vackra fåglar, gnuer och några strutsar. Omvägen bidrog med några harar, några fler dikdik, lite fåglar. Inte så mycket mer. Men sånt kan man inte veta i förväg.

Grusvägen (stigen) var skaplig till att börja med, men blev lerigare och lerigare understött av ett regn som fallit under dagen. Puuuhhh... inte ens med Göran vid ratten kändes det helt ok. Men han tog oss genom lerpölar, strömmande vatten, uppför steniga slänter och över såphala vulkansandsområden. Bara det att det tog tre gånger så lång tid som det brukar ta. Det var bäckmörkt när vi kom ut på den lite större vägen som skulle ta oss till Nairobi och det började ösregna! Hade inte planerat att turen skulle bli så lång så vi hade ingen mat med oss, bara vatten. Kan ju säga att det var tre hungriga och trötta varelser som vacklade in i lägenheten på kvällen. Duschade och gav oss iväg igen för att få lite mat. Åt på en turkisk restaurang. Ingen av oss var riktigt ok i magen så vi ville ha något som inte var så kryddstarkt. Och mat fick vi, mätta blev vi och när vi kom tillbaks till lägenheten var John Blund inte långt borta.

Snurrig onsdag med konstigt slut

Kan väl inte påstå att de senaste månaderna varit lugna och stillsamma utan särskilt många händelser men igår blev det ytterligare lite annorlunda.

Görans dotter sa när hon skulle resa hit att hon ville göra ett specialarbete för sin skola. Hon går på gymnasiet. Hade inte formulerat sina tankar om vad hon egentligen ville göra men hade sett en film med svältande, tiggande barn på en av sajterna här på Internet och blev inspirerad av det. Jag och Johanna hade pratat lite innan och jag och Göran pratade med med dottern och det ändade i att Johannas kenyanske make Anthony lovade ta med dottern ut i de två största slumområdena här i Nairobi. Hon måste ju göra sitt arbete själv, utifrån eget huvud men i Kenya finns inga läger med svältande barn. För övrigt tycker jag såna tiggarfilmer är snaskiga, men det kan/bör man kanske inte säga. (Men jag tycker det... Tycker att dom förringar människor.) Det enda vi vuxna kan/bör göra är att visa på hur verkligheten här i landet ser ut och så får hon själv försöka strukturera upp sina tankar. Blir spännande att se vad som kommer ur detta....

Nu har hon alltså upplevt/sett

• flygplatsen med sitt egna kaos och bristfälliga administration
• den katastrofala Mombasavägen med vanvettig trafik
• Shimoni, en pytteby vid världens ände i ett stadium vi västerlänningar inte kan förstå
• att sova ute på afrikanska landsbygden i ett litet hus med myror och diverse kryp som kamrater och apor och märkliga fåglar utanför
• dykt i Indiska oceanen
• ätit under tusentals fladdermöss
• kört fast mitt ute på afrikanska landsbygden och fått hjälp av ett tjog vänliga kenyaner i ett område där överfall på turister inte är ovanligt
• varit på flera fina köpcenter i Nairobi olika tider på dygnet
• varit med oss ut till dykklubben med den härliga skaran människor från alla världens hörn
• ätit med fingrarna på en etiopisk restaurang
• ätit kinamat serverad och lagad av svarta
• åkt bil i den galna nairobiska trafiken och sett hur hundar, katter, kaninen och marsvin säljs i en av de mest trafiktäta rondellerna vid ett av köpcentren

Och denna dag skulle hon alltså ut i slummen med en kenyan hon bara träffat en gång. Efter moget övervägande och rådgörande med Anthony kom vi fram till att dom skulle förflytta sig med matatu, dvs de galna småbussarna som ilar fram som skottspolar över hela landet. Normalläge är att man blir plundrad när man åker sån så Anthony lovade ta hand om kameran och hon fick med sig pengar i form av mynt att placera í flera fickor. En tur med matatu kostar 1 eller 2 kr beroende på tid på dagen. Att även jag eller Göran skulle följa med hade förmodligen bara försvårat situationen, det är lättare för en ensam tjej i sällskap med en svart man att "få" vistas i områdena.

Johanna och Anthony kom hit, och de som skulle till slummen gav sig av. Jag och Johanna hade en avslappnad soffdag, hon jobbade på sin dator, jag stickade och så drack vi kaffe och.... ja... lite oroade vi oss allt trots att vi vet att Antony är en pålitlig och trygg kille som kan sitt land och har vänner överallt. Göran åkte till sitt kontor en sväng. Vid lunchdags stack jag och Johanna iväg till en italiensk restaurang i närheten och åt varsin delikat pastarätt. Fick senare veta att samma tid hade dottern och Anthony suttit på ett hak i slummen och ätit lokal mat ackompangerat av flugor och berusade kenyaner.

Ett bra tag senare samlades vi alla i vår lägenhet igen. Det var en tagen, och väldigt smutsig men nöjd dotter som dök upp. Tvingade in henne i duschen med bakteriedödande tvål så hon inte ska dra på sig något otäckt efter att ha vandrat längs stigar där avloppen töms rakt ut, gått över sopberg, hälsat på människor med oviss handhygien och givetvis blivit granskad av barn. Hon har med sig bilder hem till sverige som inte många vita människor någonsin har fått/kommer att få ta. De hade varit i båda slummarna, åkt matatu fyra gånger, sett ett par bostäder inifrån hos Anthonys släkt och vänner, ätit på en lokal liten bar, varit uppe i några högra hus och sett det hela uppifrån och Anthony hade berättat allt det han kunde berätta. Jag kan ju säga att det är inte samma tjej som dök upp här i fredags längre! Perspektiven vidgas så sakteliga. Bara detta att inse att kenyas fattiga inte sitter insvept i en filt och tigger utan att många faktiskt försöker sträva mot ett bättre liv är en stor insikt. Att inse att det finns människor så illa däran och utslagna att de filmer vi ser hemma verkar cencurerade. Att inse att människor här kan bo flera stycken tillsammans på en yta som vi hemma betraktar som en klädkammare. MEN också inse att trots armodet och smutsen och avsaknaden av prylar så är livsglädjen enormt mycket större här än vad den är hemma. Det är stort!!! Väldigt stort!!! Kan bara hoppas att det här ger henne en bra start in i vuxenlivet och utvecklar hennes sinne för att upptäcka världen och förmedla den till andra. Det är enda sättet att ändra något tror jag. Att vi upptäcker och berättar, lär av varandra och tillåter oss att fördomsfritt betrakta även det som på ytan inte är vackert....

Som jag sagt så många gånger förr.... livet är mer levande här....

Men idag ska vi hålla oss i bilen, åka till Rift Valley och se lite vyer och djurliv och imorgon ska vi till ett av de bästa och mest välorganiserade köpcentren. Och ha ett öga på att hon inte blivit traumatiserad av det hon upplevt, men jag tror inte det är någon större fara. Vi får se.

Var bara tvungen att göra testet

Lite mer från hotellet och hemresan

Jobba kommer han inte undan... Jag har såklart stickningen redo....

Frukost dagen för hemresan. Ananas, banan, gröna apelsiner, rostat bröd med smör, en pannkaka, stekta ägg och egentligen te men jag hade pulverkaffe med så vi drack kaffe istället. Lite olikt hotellen i sverige....

Hemresan blev smått vansinnig.... Första milen var ok. Vi tog en liten väg norrut för att slippa Mombasa och den vettlösa trafiken i stan och vid färjan man måste över där. Var rätt bra väg från början, men det hade regnat mycket och vid en vägtrumma var det bara för mycket. Några bilar hade redan kört fast, och vi körde också fast ordentligt i ett försök att hjälpa några andra. Men tack och lov så är ju Göran tränad i såna situationer och kunde med hjälp av många vänliga människor reda ut situationen. Den matatu ni ser på bilden fick vi tyvärr inte loss trots många försök.

Stannade efter ett par km vid ett rinnande vatten och fick bort den värsta leran. Göran var lerig upp till knäna! Kom sedan efter ytterligare några mil ut på Mombasavägen. Tog inga bilder där, det vara bara så galet. Eftersom vi har en vänsterstyrd bil och det är vänstertrafik var jag tvungen att hänga med ordentligt hela tiden för att vi skulle kunna komma förbi bussar och lastbilar som nästan fastnade i de branta backarna. Man flyttar sig från 0 meter över havet upp till 1700 under de nästan 50 milen till Nairobi. Stannade i en liten stad som heter Voi och åt, var inte lätt att hitta ett matställe, men om man bortsåg från flugorna så var det vi hittade riktigt bra! Maten kom snabbare på McDonalds, och var både fräsch och god.
Såg ett antal olyckor och otrevliga avåkningar på vägen och när vi kom "hem" till Nairobi var det i ett vansinnigt regnoväder. Konstigt nog regnade det inte i den delen av staden vi bor i så vi fick in det mesta av packningen torr. Men... tja.... det låter kanske knasigt, men jag tycker faktiskt det är rätt roliga äventyr sånthär. Beror väl till stor del på att jag är så totalt trygg med Göran vid ratten. Han är verkligen duktig på att köra och reda ut knepiga situationer.
Inga röda elefanter den här turen, men många giraffer, dromedarer och babianer.

Bilder från Shimoni

Vårt hotell låg en bit upp på land, men hade en takad restaurang nere vid havet där jag tillbringade ett par dagar med min stickning. Här är utsikterna. Bergen i bakgrunden är i Tanzania.

Små båtar anlöpte och då blev det rusning. Dom kom med tomma vattendunkar från ön rakt över, befolningen på ön vi var på mötte upp, tog vattendunkar, gick upp till en brunn och fyllde dessa och sålde sedan vattnet till båtbesättningen för motsv 70 öre. Båtbesättningen återvände till ön och kunde där sälja dunkarna för 3,50.

Mangroveträd. Syntes överallt i vattenbrynet. Vi känner rötterna från akvarier i sverige.
Husen vi bodde i. Det var öppet under taket så man fick en del påhälsningar av diverse insekter.

Vyer vid utresan den dagen jag följde med dykgänget ut på havet, dykförberedelser och gänget i vattnet. Blev en rätt omtumlande dag. När de skulle i vattnet vid ett strömdyk så körde kaptenen på båten ÖVER Göran i den allmänna förvirringen som uppstod. Gissa vem som var urilsken! Riktigt surjämskt urilsken! Göran blev kvar i vattnet, hållande sig i en boj i stark ström medan man försökte plocka upp alla som hade hoppat i för att få ordning på dyket igen. Var en orolig halvtimme innan han var uppe i båten så jag kunde se att han inte var skadad! Blod.... indiska oceanen... hajar.... ja, ni förstår väl hur mina tankar gick!



Efter dyken blev vi skjutsade över till ön rakt över för att äta lunch på en restaurang. Här ser ni taket. De bruna knölarna var FLADDERMÖSS! Jag hatar dom! Men vad göra... alla andra överlevde att äta färska krabbor under tusen fladdermöss så det var bara att... överleva... Maten var iallafall delikat och dukningen intressant.


På dykcentrat fick vi beskåda lite djurliv. Han som ägde centret hade sju hundar av varierande sort som vandrade runt där. Och i träden var det apor.

Efter lunchen var det vilostund, vi tog en tupplur under ett tak av palmblad med nedanstående utsikt. Och ja.... jag hann sticka lite också:-) Förlåt.... jag vet att det snöat hemma i helgen....

Hittade en ännu oäten krabba som kröp farligt nära land.

Vyer när vi åkte båt "hem" från ön... Som ni ser, inga fabulösa plastbåtar... Kändes som att vara förflyttad hundra år bakåt i tiden förutom plastdunkarna som fanns överallt.

Skaplig pask anda

Tillbringat dagen i en bat pa indiska oceanen. Goran och hans dotter som ar har pa besok besokte havsbotten. Sjalv holl jag mig i baten och holl utkik efter... tja, mest ingenting. Var riktigt skont. Synd bara att solen ar sa het, man branner sig latt trots att man haller sig i skuggan och ar val insmord. Lunch framat eftermiddagen ute pa en o, bestaende av forst hur mycket farsk krabba som helst + lite plockmat. Sen cocoskokt ris, chapati och pinfarsk helstekt fisk. Jaja, jag vet.... jag ater inte fisk, och det gjorde jag inte heller eftersom det varit dieten i ett par dagar nu. Men krabba och chapati och ris rackte langt....Och sa farsk frukt pa det. Ananas, cocos, mango och lite annat. Ojojoj sa gott.... avslutade lunchen med en tupplur under ett palmtak vid Indiska oceanen.

Egentligen forstar jag inte riktigt att vi ar har kanner jag.... trots att jag kanner svetten rinna och solbrannan svida och hor syrsorna, aporna och fladdermossen.

Bilder kommer...

I gar tog jag en egen lite tur med tva svarta herrar som support och farden i en Tuktuk gick in i den pyttelilla stan harintill som heter Shimoni. Den ar verkligen liten! Och valdigt, valdigt afrikansk. Inventerade alla butiker efter garn med klent resultat. Sedan for vi ut i andra anden av samhaller for att kopa en mystisk, smaforbjuden palmdryck. Medan jag satt dar pa en skranglig bank med mina tva eskorter kom ett helt gang barn och narmade sig sakta. Dom satte sig i en halvcirkel som slot sig narmare och narmare och efter ett tag fick jag finna mig i att dom pillade och petade overallt. Mitt lila nagellack pa tarna var valdigt intressant. Och mina langa fingernaglar, och mina vita ben....

Farden avslutades med ett stopp pa en lokal krog, dar jag hittade vardinnan har pa det lilla hotellet vi bor pa. Fick en enormt intressant pratstund med henne och andra! Sen nar jag skulle tillbaks till hotellet skulle en muslimsk man skjutsa sista biten och da fick jag mina fiskar varma! Hur hade jag som kvinna kunnat aka ifran min man och hans dotter som jag gjort!

Manga, manga kulturkrockar far man i det har landet....

Palmdrycken... tja.... nu har vi provat och jag tror inte jag gor det igen. Men kocken pa hotellet som fick ta over det som blev kvar var sa bakis idag sa vi alla fick sen frukost.... Tur vi bara tog en bottenslatt i varsitt glas!

Ledsen!!!!!

Ja, jag vet att jag befinner mig i Afrika där folk dör hela tiden av än det ena, än det andra. Men blev iallafall jätteledsen idag när jag fick veta att min älsklingsvovve ska avlivas... Har haft ett antal djur i mitt liv, och henne "hade" jag inte ens men hon och min första Maine Coonekatt är de djur som gått mig djupast i hjärtat. Och nu är snart båda borta... ska aldrig fästa mig vid ett djur igen.

Förberedelserna inför kustresan pågår för fullt, var nog ganska lägligt att resa bort lite nu och få omväxling.

Någon från Sverige ringer mig från hemligt nummer

och har lämnat meddelande. Vill bara tala om att jag inte är oartig som inte hör av mig. Jag kan inte lyssna av meddelandena härifrån så jag vet inte vem det är. Antingen SMS eller mail fungerar bättre.

Har hittat ett FYND

Och då pratar vi inte om garn utan om en talang. Hon fanns på Sysidan och är bara 20 år... Titta på den här hemsidan.... http://mittens.se/
Vad månde bliva av denna tjej!?!

Jamtli

denna källa till överraskningar och kreativitet visar sig ha ett fantastiskt bildarkiv på nätet! Visste du om det? Jag har kanske varit oobservant, men tack vare snälla moster fick jag veta det nu. Där ska minsann grottas.... Du hittar arkivet på http://bildarkivet.jamtli.com/

Sitter och läser bloggar

som så ofta på förmiddagen. Två nystan presenterar ofta härliga stickbilder, nu var det sjalar i lin som frestade lite extra, men 3:dje mars var det (för mig iallafall) skräckbilder på Jämtland just då... Oj vad jag är glad att jag inte är hemma nu. Göteborgsbilderna däremot var frestande! Älskar krokus... Lyckliga Pärlmudden som ska få åka dit nu... Och Eva i Halmstad frestar med nyrenoverad hall... Härligt att bo så man kan hålla på och greja hemma! Och vilken ljuvlig vovve hon har. Blyga killen våndas över framtida projekt.... Nina överraskar ständigt med sin kreativitet. Min gamla skolkamrat Maggan bjuder på insikter utöver det vanliga. Blir mer och mer fast i bloggvärlden, det är helt underbart att kunna delta i människors liv på det här sättet! En ständig källa till inspiration och mycket intressantare än att läsa Aftonbladets braskande rubriker som oftast bara står för något strunt...

Ny tur ut i det okända

Lördagen höll vi oss i Nairobi, var ute och handlade blommor till balkongen. Fyra pelargoner, två Lyckliga lottor och ca 40 liter jord gick på hela 40:-! Mycket är dyrt här men inte allt. Oj om man hade en trädgård ändå... Tänk vad man skulle kunna plantera och roa sig när plantorna är så billiga!

Söndagen tog vi en tur med början i en förhållandevis väldigt välordnad stad, Thika. Den ligger i jordbruksdistrikten så det bedrivs mycket affärsverksamhet där vilket kanske kan förklara ordningen.

Det finns många sätt att ta sig fram... Cykeln är en "bodaboda", dvs en cykeltaxi. Väldigt vanlig utanför Nairobi. Här i Nairobi är det förbjudet. Tack och lov, det är rörigt nog ändå.


Berget Ol Donyo. Är Nationalpark, inte så känd sådan. Man kan promenera upp på berget men då ska man ha med beväpnad vakt eftersom det finns mycket vattenbufflar som kan gå till anfall. I parken finns en del apor, fåglar och fjärilar. Från toppen lär man en klar dag kunna se både Kilimanjaro och Mount Kenya. Den här dagen nöjde vi oss med att köra runt berget. Att åka i detta uppodlade landskap var fantastiskt och bjöd på både mäktiga vyer och intressanta växter.

Ananasodling! Hur mycket som helst... Den här odlingen tillhör Del Monte.


Gott om boskap förstås. Vi kom ut på vägar där det knappt kom några bilar alls, men väldigt många kärror dragna av oxar.

Kaffe!

Bitvis var det oerhört frodigt!

En av egendomsägarna hade verkligen förstått det där med att marknadsföra sig mot länder utanför Afrika.

Grönska... och blommor... och lite allmänt kul...




Dagens djur! Det är inte bara de stora djuren som är imponerande.

Cykeltaxi förekommer som sagt var överallt.

Kan man kalla det här en väg? I vilket fall som helst åkte vi den...

Lite stickat och dagens kompis....

Bilderna blir som alltid lite större om du klickar på dem.

Set med väska, armband och hårband. Armbandet och hårbandet stickat i ett svart sockgarn med stretch från Hjertegarn. Väskan i Saffran.

Tvåändsstickad mössa. Det blå garnet är hemfärgat. Älskar tvåändsstickningen, det är så lätt att variera sig...


Väska i dominostickning. Det gula och oranga är Saffran, det multifärgade ett Onlinegarn som jag fick som avskedspresent från gänget på stickcaféet. Handtaget är stickat i mosstickning, med pyttesmå flätor inlagda som detaljer. Tänkte att mosstickningen skulle göra bandet lite plattare och stabilare, och teorin höll.

Sjal i Blendbamboo från Hjertegarn. Blev väldigt fint fall och skön att ha på. Färgnr 6007.


Spetsmössa, mönster från Knitty winter 07. Garn från Naturgarn. Pärlorna skulle ha varit väldigt rosa man tappade färgen. Mössan blev lite för liten för en vuxen i det här garnet, men mönstret var roligt att göra och är nog lätt att räkna om om man vill göra en större. Pärlorna syns dåligt på bild, men sitter i varje "hål" utom längst upp på huvudet.


Dagens balkongkompis... en kameleont!!! Ursöt...