Välgörenhetstillställning i Karen

Dag med tvära kast. Efter att ha mött den näst, näst yttersta fattigdomens konsekvenser så åkte jag och Johanna med hennes härliga tvååring ut till Karen. Det är hemvisten för de bemedlade vita. De bosatta kallas KC (Kenyan Cowboys). Längs vägarna är det en vanlig syn med höbalar till försäljning och de så vanliga blomsterodlingarna är större, frodigare och innehåller mer prydnadsväxter än i "vanliga" samhällen. Samhället är uppkallat efter Karen Blixen, danskan som kom till Kenya och startade en kaffefarm. Fortfarande finns hennes bostad och lite annat kvar, nu som muséeum.

Vi tog in på en liten skumpig grusväg, ingen av oss visste riktigt vad vi skulle möta. Bara att vi letade efter Jolly Rodger Gardens. För de av er som är lika ovetande som jag så är Jolly Rodger den döskalleflagga som prydde piratskepp! Kom fram till en ännu mindre väg, där en liten skabbig skylt signalerade Jolly Rodgers Garden, och svängde in. Kom in på en parkering. FULL med LandRovers och andra stora fordon. Hittade en liten turkos grind och kom in i ett paradis för barn! Det var ett antal runda byggnader byggda som hyddor men lite större. Insåg snart att varje byggnad var ett litet klassrum. Där var stenlagda gångar och prunkande gräsmattor. Hårt ansade träd och vackra rabatter. Fick kämpa för att hålla hakan på plats efter dagens märkliga start. Vi såg oss omkring, överallt var det vackert och barnanpassat på alla tänkbara sätt men snart såg vi en liten pool och folk i rörelse. Toby ville inte följa med oss, han stod och gapade utanför en av hyddorna från vilken det kom barnmusik. Vi gick dit och fann ett storta antal vita barn lekandes ringlekar.

Efter en stund var Toby kommunicerbar igen och vi följde en slingrande stig mot poolen. Det första vi såg var en salladsbuffé på höger hand, poolen, liten men välskött och ett litet runt blått hus till vänster om poolen som visade sig vara en mycket välförsedd BAR!

Nedanför myllrade eleganta och väldigt vita kvinnor. Det var som att stiga in i en brittisk roman! Har börjat bli van vid de afrikanska marknaderna som brukar vara ett ostrukturerat gytter. Här var det minsann ordning och reda, gott om utrymme och det som såldes var av väldigt hög standard. Det fanns hälsosamma muffins och kakor, ekologisk honung, högklassigt afrikanskt hantverk, både smycken, gräsarbeten och vackra skålar, speglar, lampor och batikarbeten. Det fanns stickade! arbeten både gjorda med maskin och för hand, linnekläder, bomullskläder för både barn och vuxna och en hel del mera. Och överallt lekmöjligheter för barn. Ett stånd sålde otroliga tårtor som skolelevernas föräldrar hade skänkt till förmån för Röda Korset som skulle få marknadens avkastning. Johanna köpte en jättestor ananastårta för 50 kronor!

Märkligt, underbart, fascinerande och på eoners avstånd från det Kenya jag hittills mött. Glad att vi var dit, men Johanna och jag var rörande eniga när vi for därifrån att där ska vi aldrig bosätta oss för då kan man lika gärna bo i USA eller England.

Förresten... det stickade... det var fantastiskt fina saker, en del i handspunnen merinoull. Men de jag pratade med bekräftade svårigheterna att få tag på garn. Har dock fått ett par tips på ställen där man kanske, om man har jättetur, kan få köpa lite garn om man ligger på och tjatar. Gissa om jag ska vara rädd om de telefonnumren och adresserna.

Ikväll blir det Happy Hour på en nyöppnad restaurang som lär ägas av två svenskar och sen ska vi äta libanesisk mat....