Försöker leta jobb

kastar ut trådar lite överallt. Ambassaden har ett "Svenskblad" som på nätet inte är uppdaterat sen 2006. Vore väl nåt att få hugga i med! Har skrivit mail till dem och till några olika organisationer, bl a LO-TCO:s biståndsnämnd. Nåt borde man väl kunna göra???

Har du tips... tar tacksamt emot dessa.

Kineser

Hörde på nyheterna, BBC, imorse att Kina står inför nya problem. Kan ju undra vad det ska bli av detta. Det har väl inte undgått någon att man under lång tid enbart fick ha ett barn och därför prioriterade gossebarn. Nu är verkligheten ikapp, Kina är ett land fullt av ungkarlar. Vad månde bliva? Blir dom gay, kastrarar dom sig eller kommer dom att invadera resten av världen som ett gäng hungriga gräshoppor. Är hela världen befolkad av halvkineser om 50 år? Eller försvinner befolkningen? Intressant tanke...

Väskan igen.... Det närmar sig!

Den saknade helt klart sin rättmätige ägare för nu har jag fått bekräftelse på att den finns inne på Görans kontor. Ska bli intressant att se om den går med på att följa med hit till lägenheten om han bär den hit. Lovar att packa ur den fort...

Vad har jag gjort den där väskan för ont???

Den undflyr mig gång på gång....

Är det för att den är tvungen att härbärgera använda damunderkläder. Eller är det stickorna och nålarna den hatar? Eller vill den ha en chans att lära sig swahili från boken som ligger i den? Använda parfymen i necessären?

I lördags rymde den till Juba från Yei, vägrade följa med mig till Nairobi. Alla makter samverkade så ingen hörde av sig om väskan i tisdags när den skulle ha kommit, jag hade inte något att ringa för på min telefon i onsdags så jag kunde inte ringa och kolla och Göran var i Uganda och hade inte tid att ringa. Hörde heller inget från flygbolaget. På kvällen ringde ändå G och fick besked om att väskan är i Nairobi. Idag tog jag en taxi dit. Fyra trevliga killar här ute på gården ringde åt mig, min telefon var ju fortfarande tom... Men nu har jag lärt mig hur man gör när man inte har fyllt på kontantkortet. Man ringer en signal till någon så ringer dom upp! Hade tur och fick tag på en väldigt trevlig taxichaufför som jobbat 20 år som arkitekt här i Kenya men sen fem år fann det nöjsammare att vara sin egen. Det numret ska jag spara. Han talade ypperlig engelska och kunde berätta massor om stan. Kom till flygplatsen, blev hänvisade ett par gånger, hittade slutligen rätt kontor. Bara för att få besked om att väskan var hämtad! Jättegulligt!!! Tack!!! Men det kändes lite snopet... Jodå, jag känner igen namnet på den som hämtat väskan och det är en rekorderlig karl från vackra Göteborg så det är ingen fara.

Nu har jag handlat, fyllt på telefonen, arkiverat taxichaufförens kort på säkert ställe och nu återstår bara väntan på när väskan kan tänkas dyka upp... Och på vilket sätt den tänker uttrycka sitt missnöje över att behöva träffa mig igen. Tar nog en annan nästa gång jag reser och hoppas på att den tycker bättre om mig.

Tankar efter veckan i Yei

Kanske kan någon som själv ska ge sig ut på något liknande ha nytta av mina funderingar och "bra att veta-saker" jag snappat upp ur mina egna erfarenheter och andras.... Har lyssnat mycket!

* Det som verkligen behövs för den grupp jag jobbade med är bättre verktyg; Nålar både till trampsymaskinerna och vanliga för sömnad och brodyr. Moulinegarn. Bra sytråd. Små, vassa saxar. Inspirerande tidningar/magasin är väldigt välkommet. Svårt att få tag på där. Stick- och virkgarner i bra kvalitéer.

* Tro inte att det som fungerar maskinellt hemma fungerar i Sudan. Man lever evigt insvept i ett damm. Dammet äter sig in överallt, i alla material och in i kroppens alla vrår. En elektrisk symaskin med ytliga smörjpunkter "dör" snabbt i dammet. Kan någon konstruera skyddande höljen? Även skrivare och datorer far illa. Och kroppen behöver lite extra omsorg. Tops är ett bra verktyg. Ta inte med dina fina svarta skinnskor. Dom blir sig aldrig lika igen.

* Människor är människor, vart de än befinner sig. Alla förtjänar samma respekt och båda parter måste anstränga sig om en kommunikation ska fungera. (Ibland upplevde jag att jag som vit kvinna fick lite mer respekt än jag förtjänar, svårt för en svenska att hantera.) När man möter människor i Sudan behöver man hålla i minnet dels att en del av dem har ett annat sätt att lära in (de tittar på hur du gör, och kan sen kopiera, att prata är för abstrakt), dels att grundutbildningen är kanske inte densamma som du har, dels att man har ett helt annat beteendemönster. Inom en stam och en familj stödjer man varandra så långt det bara går på alla sätt det går. För dom är det naturligt att uttrycka sina önskemål, och om du ger så tar du på dig ungefär samma ansvar som en stammedlem har. Bli alltså inte förvånad om en gåva mottas med ytterligare önskningar. Och tänk på vad du ger och hur. Det kan lätt bli osämja i en grupp om gåvorna fördelas ojämt.

* Ha med dig något ljus vart du än går om klockan närmar sig sju på kvällen. Det blir mörkt, riktigt mörkt och det finns ojämnheter överallt. Vårdar fortfarande ett rejält skrubbsår på knäet. Pannlampa är genialiskt. Det har jag lärt mig av min goa fd militär.

* Var beredd på att få skratta.... mycket.... Det uppstår många tokroliga situationer och skratt förenar....

* Strunt i grammatiken, njut av att kommunicera... Det går att prata på många sätt och det är värt det... Fråga... det finns så mycket att lära av människor som levt ett annat liv än vårt.

* Fråga innan du fotograferar och visa gärna bilderna som tagits.

* Håll koll på ditt bagage. Inte för att folk stjäl, men många är väldigt hjälpsamma och det kan bli lite tokigt.

* Ta initiativ. Oftast är alla ganska upptagna så det är upp till dig vad det blir av din vistelse.

* När du ställer en fråga till någon, formulera den som en öppen fråga, alltså inte möjlig att besvara med ja eller nej. Det är nämligen oerhört svårt för en afrikan att säga nej. Och fråga gärna flera gånger, det är inte säkert du blev förstådd första gången och att säkerställa förståelsen sparar mycket tid.

* Glöm klockan. Den existerar knappt... Det är ingen idé att bli arg för att folk kommer två timmar försent. Men markera att du inte accepterar det, om tidspassningen är av vikt för det du ska göra.

Det var mina små råd baserade på iakttagelser och andras erfarenheter. Har du andra tips att ge mig är jag tacksam! För jag hoppas verkligen på att få göra fler såna här övningar på olika ställen.

Har ägnat en stund åt att leta släkt och vänner på Facebook

och tycker själv jag gjort riktiga fynd! Hoppas det är rätt personer och att de hör av sig nu. Man möter så otroligt många människor under ett liv, men vissa stannar kvar i hjärtat. Nu och då undrar man hur det gick för dom. Kanske är svaren i min inbox snart... För några iallafall. Fortsätter leta. Har fortfarande några jag undrar över. Laila Martinsson från Kärrbackstrand t ex. Vi var vänner i barndomen, du var ett år äldre än vad jag var, hade en lillebror som hette Benny. Vart tog du vägen? Mia Blomberg, skolkamrat på Väddö. Pascal Jönsson, arbetskamrat på Bruksvallarnas fjällhotell. Vad gör ni nu?

Kan man använda en blogg för att söka människor? Tja, varför inte... Alla sätt är bra utom de tråkiga.

Staden Yei

Lyckades ta några få bilder från själva staden när vi stannade till för att växla pengar i en matvarubutik!


Det är så långt från en svensk stad man kan komma... Och det dom bär på huvudet, det är fulla dunkar! T o m barnen hjälper till och bär vatten, ibland otroligt långa sträckor.

IT-utbildning

pågick samtidigt som vi hade vår textila Workshop. Informationsansvariga var inbjudna för att få en gemensam kunskapsplattform. Visade sig att alla inte ens hade klart med e-mailadresser så det blev stundtals på väldigt grundläggande nivå men intresset var enormt. Man satt 40 personer men 20 datorer från morgon till kväll och bara jobbade. Var nog närmare 37-38 grader mitt på dagen och den lilla fläkten var den enda lisan.


Barnen hade man med sig från hela Sudan.

Fler bilder finns längre ner

hade påbörjat ett inlägg en av de tekniktrasslande dagarna. Thank´s Johanna for the help with my computer! Now I can use it for many more years. Loves my swedish letters and to know where all the letter and functions are...

Ingen väska ännu

men har fått låna en strömkabel och laddare så jag kan använda min vanliga dator igen! Skönt... Får se om väskan dyker upp idag.

Besökte en butik inne i mitt vanliga köpcenter igår och hittade pärlor så nu har jag börjat med lite enkel pärlstickning. Går det bra får det bli dekor på handtag till stickade väskor. Har lovat ha med lite sånt hem till försäljning eller utställning. Bra motivator att skapa!

Hittade också siden som ska få bli foder till väskor. Vilken lycka att hitta sånt i en butik inom gångavstånd! Ju längre jag är här, desto gladare blir jag över småsaker. Inget går att ta för givet. Inte ens ett svar när man ställer en fråga. En afrikan tycker inte om att säga nej så för att slippa det kan man svara vad som helst. Man måste alltså säkerställa det svar man fått genom att ställa frågan om och om igen, omformulerad. Påminner en hel del om kartläggande av kunds behov i säljteknik. Hade inte riktigt väntat mig att få nytta av de kunskaperna i vanlig kommunikation med människor. Livet bjuder ständiga överraskningar.

Och resor... livet bjuder på ständiga resor just nu både för mig och Göran. Jag kom hit till Nairobi i lördags, idag åker Göran till Uganda, återkommer i slutet av veckan. Söndag reser vi tillsammans till Nairobi Nationalpark tillsammans med 4x4-klubben. (Fyrhjulsdrivna fordon) Inte så lång resa, men trevligt ska det bli! Har varit där en gång förut och känner att man kan återkomma dit igen och igen och igen....

Lattare sagt an gjort att aterkomma....

nar ingenting gar som det ska! Flygresan i sig gick bra igar, men nar jag kom till flygplatsen anmalde jag mig till en kille som satt dar i det lilla skjulet. Fragade om allt var klart nu, joda det var det.... Satte mig ner utanfor med fyra andra fran samma organisation. Trots att vi var fyra personer och det var max tio vaskor att hantera dar lyckades min stora, grona vaska bli ombordlyft pa ett flygplan som gick till Juba i Sudan! Helt otroligt. Upptackte det nan timma senare, nar en kvinna ropade upp mig for bagagekontroll och ytterligare administration. Vid det laget hade mina kollegor redan akt, telefonen jag hade med mig fungerade inte i Sudan, sattelittelefonen var urladdad och som sagt var, bagaget dar solcellsladdaren lag var sparlost borta.... Gissa om undertecknad var arg!

Men jag kom iallafall ivag, pa ratt plan, Goran motte upp, vi akte hit hem. Tankte blogga och kolla mail men da var det minsann stromavbrott. Hade lite batteri i datorn i datorn men det rackte inte lange. Och laddkabeln, som jag iallafall inte kunnat anvanda, ligger i vaskan i Juba...

Det ar inget annat att gora an att skratta at elandet. Att det kan ga sa totalt fel alltihop!

Har massor av bilder i datorn som jag vill bjuda er pa, tills vidare kan ni som ar pa Facebook ga in pa Johanna V:s sida. Hon har lagt ut nagra dar. Sjalv kan jag nog inte gora sa mycket forran vaskan med laddkabeln ar tillbaks.

Stromavbrottet forresten... var inte atgardat forran vid tretiden i eftermiddags. Men nu fungerar det! Tills vidare...

Ha det bra tills vi hors igen!

Allt ok här

förutom en begynnande förkylning och ett krånglande internet. Men jag har inte tid att skriva nu för det är dags att packa ihop och ge sig av. Återkommer imorgon med lite mer bilder osv.

Måste sova men...

kan inte undanhålla er en liten detalj från gårdagskvällen...

Blev så att vi åkte iväg in till stan ett gäng på kvällen, kunde bara inte missa chansen till en utekväll i Yei, Sudan! Tempot på ölintaget var ganska högt med påföljd att man faktiskt måste, fast man inte vill, besöka damrummet... Det fanns två skjul vägg i vägg. Johanna gick samtidigt som jag. Dörren var två hopspikade plankor som man drog för. Innanför fanns det obligatoriska hålet i golvet men vad gör man när man måste... Inte nog med det.... under balansakten kittlade det plötsligt på foten! Upptäckte att det kröp ett par kackerlackor över mina pedikyrerade tår!

Vi skrattade så det var ett under att vi kunde hålla balanse... Nu, om inte förr stod det verkligen, verkligen klart att vi inte är "hemma"...

Och så....

Här är mitt underbara gäng i salen vi arbetar i! I måndags visste dom inte vad lappteknik var, hade aldrig ägnat en tanke åt att man kan använda det som blir över när man syr kläder. Det brändes.... Svider i en textilares hjärta....
Den äldre herren är deras skrädderilärare. Han är jätteduktig på sömnadsdetaljer och noga med det mesta, det var bara lite inspiration som behövdes också så händer det saker. Väskan han bär har han gjort idag, helt utan noggrannare instruktioner från mig. Jag vill ha det så! Ge idéer så dom kan förnya sig, men inte styra.... Det är deras värld, dom är proffs på det dom gör och skapandet ska ske på egna villkor...

Men... dom har det definitivt inte lätt... inte ens synålarna är av vettig kvalité! Sytråden brister. Saxarna är usla...

Kreationer... man har börjat se att man kan skapa nya mönster både med mönstrade och enfärgade tyger. Själv irrade jag omkring full av inspiration och sökte bitar att klippa av. Vid ett tillfälle fick jag tag på ett väldigt vackert tyg, visst, det var lite sömmar på det men är man inspirerad är man. Insåg just när jag skulle sätta saxen i det att det kanske var lite väl välsydda sömmar, höjde blicken och hörde en flämtning från en gruppdeltagare. Höll just på att klippa i en av flickornas jackor som hon hade lagt ifrån sig!

Den ordinarie läraren visar stolt upp en väska där han använt hela sin yrkeskunskap och skapat en botten, blixtlåsinfällning och snygga kantningar. Skjortan har han sytt själv av tyg färgat på skolan.

Overlockmaskinen. Den fungerade riktigt bra! Användes både till trikåtyger och till kantning av fasta tyger.


När vi nu efter många om och men hade ett elektriskt ångstrykjärn fick det normala redskapet agera dörrstopp.


Såhär spolar man undertråd!!! Fungerar ypperligt men jag hade nog inte kommit på det själv.


Test av olika lapptäckstekniker.



Väska gjord av en gammal kartong.


Arbete....



Normal arbetsuppgift för en sömnadslärare i Sudan.

Nu ska vi se....

Johanna har hjälpt mig att rensa datorn och få in ett program som gör bilderna mindre så det blir lättare att publicera....

Här är bilder från experimentområdet vi besökte en förmiddag.
Det här är två träd man tagit in från andra afrikanska länder och prövar för odling. Båda träden har medicinsk användning så det kan betyda mycket om odlingen lyckas. Medicin kan bli tillgänglig för alla och envar. Som ni ser är träden ganska avlövade just nu. Det är snudd på extrem torka och då fäller träden, inte som hemma, för att det är kallt. Har alltid undrat om lövträd i varmare länder inte har viloperiod, nu vet jag att dom har det.


Kossor... den med stora horn är en av de inhemska arterna. Man försöker korsa med den svartvita tjuren för att få fram köttigare djur och helst vill man bara gå kor, inte tjurar. Tyvärr har det senaste inte lyckats så bra. Han tycks ha något som ger mestadels tjurar.


De första fjäderfäna är inhemska, kanske är det han som står för väckningen på mornarna. Vacker är han iallafall. De inhemska hönsen ger för lite kött, har för långa ben och ger ägg med vita gulor, troligen lite näringsfattigare. De brunvita är inköpta från Uganda för att användas i avel och förbättra de inhemska. Tyvärr klarar dom inte klimatet så bra, experiment pågår hur de ska överleva här. Det här vill jag definitivt få veta hur det går!!!



Trädodling från frö i olika stadier. Man testar hårt hur små krukor som går att använda t ex för att få upp livskraftiga plantor. Viktigt för att underlätta transport men det är en väldig balansgång mellan kvalitet på plantorna och effektivitet.



Såhär ser kaffe ut!!! Man testodlar trots dåliga odds. Kaffe vill normalt ha fuktigare och växer gärna på hög höjd. Men det här är en enhet där man driver saker till sin spets för att optimera möjligheterna till egen försörjning. Dom är både kunniga och driftiga!



En plats i skugga är oerhört viktigt överallt i varma länder. Här har vi hittat en helt underbar stol... Skugga är också en anledning till att man planterar träd i odlingar. Vissa växter behöver skugga för att orka växa.

Workshopen - bilder

får det inte riktigt att fungera själv... Johanna ska hjälpa mig men hon var tvungen att skjutsa iväg en kille så jag skriver så länge.... Bilder ska komma ikväll iallafall...
Vilket dom inte gjorde... men nu....

Glada skapare.... Nu har det verkligen lossnat och man börjar se möjligheter överallt. Matcha en duk med ett pannband, göra fyrkantiga väskor av klädda gamla kartonger, använda även avigsidan på tyget och vända på linjer osv...



Här har några fastnat vid min dator. Visade bilder från Sverige. Snö, att jag hade hundar och katter inomhus, liggande i soffa och säng, att vi hade blommor inne, att allt var belagt med asfalt, att vi har så vackra blomplanteringar ute var saker som vållade många förvånade utrop.

Barn är välkomna överallt och alla hjälps åt att ta hand om dom. Här ses också tydligt hur afrikanska kvinnor bär sina barn. Alltid, och överallt.

Kopiering i tyg av en väska blev helt plötsligt möjligt. Och den ordinarie läraren var förtjust över att få visa att han kunde sticka. Rundstickan och ett nystan Safran fick stanna kvar hos honom.

Detaljer i utställningen. Fick inget bord extra men kom på att jag kunde ta en pinne utifrån, hängde upp den i stickgarn från en bjälke i taket och vips hade vi ett ställe att visa alla olika väskor som hade skapats.

Försökte visa hur man kan lägga upp och visa olika detaljer, t ex vilka redskap som behövs för lapptäckssömnad. Gick inte så bra, det plockades hela tiden med det jag hade lagt fram men har iallafall introducerat ett sätt att visa... Hoppas någon plockade upp idén.

Skolgården, taget från skrädderiavdelningen. Ja, det är en höna som springer omkring. Helt normalt....

Äntligen både el, internet och kabel till kameran

Härifrån reste vi, med det här planet.

Och hit kom vi.... Ser du hyddorna i bakgrunden? Och frånvaron av stängsel...
Båda bilderna är "tjuvtagna", man fick egentligen inte fotografera på någon av flygplatserna.

Här bor vi...

Och så en av mina kompisar... taget från min trappa :-)


En annan kompis... blir allt som oftast bunden för den hittar på så mycket ofog. Går in i rum och rumsterar om, stjäl frukten från matbordet osv...

En normal hydda här... nej, vi bor inte i en sån. Än... men nån gång borde man väl få passa på...