Igår vid 14-tiden blev det knäpp tyst....
I vanliga fall har man rätt mycket ljud omkring sig som man inte tänker på. Det är surrande kylskåp och belysningar, tv, datorns fläktsus och mycket annat. Men igår gick strömmen och då blir det tyst... Väntade på att den skulle återkomma men vid tretiden kändes det som dags att ta en tupplur. Susan väckte mig vid fem, då skulle hon gå. Fortfarande ingen ström. Iofs inget stort problem när man har vatten och gasspis men ändå. Jag är mitt i ett parti på den grå topen där jag behöver kolla mönstret hela tiden och jag har inga böcker med utan förlitar mig på datorn. Göran scannade en del ur böcker åt mig innan vi for, och så finns ju massor av härligheter på nätet. Det blev snabbt dunkelt inne, men jag startade upp en ny tvåändsstickningsmössa i ljust garn och satte mig på balkongen. Ljuden utanför var inte som de brukar. Elbruset är tydligen intensivare än man tänker på.
Mörkret föll... och attans vad det blir mörkt när det inte finns nån el. Gick in och letade upp Görans pannlampa och satte mig i soffan med stickningen och min lilla ljuskägla. Datorn låg död på bordet, inget sms, inga telefonsamtal, bara tystnad... Mansskratt ekade i natten och kändes plötsligt hotfulla... En sekund kände jag mig riktigt sårbar men det gick snart över. Susan, den rara människan hade letat fram stearinljus och tändare och lagt på matbordet åt mig så jag tände ett ljus i mörkret och stickade vidare....
När den lilla oranga lampan tändes på datorn många timmar senare och ljud efter ljud återvände var det som att komma till en annan värld! Hade stickat hela nederkanten på mössan där i den mörka kokongen av afrikansk natt. Men nu kom världen åter till mig!
Datorer och el... dom gör väldigt mycket möjligt!
lördag 2 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar