En canadensisk kvinna som slutar på NPA pga neddragningar skulle tackas av igår. MineAktion, dvs minröjarna, bjöd in till middag på ett underbart hotell med fantastisk trädgård. Hotellet används mycket för start och stopp för safaris men också för olika typer av representation. Folk från FN och diverse olika organisationer florerar flitigt. Hotellet har flera olika restauranger och pubar, alla i olika miljö och med lite olika menyer. Jag har aldrig varit där förut, men övriga var mycket förvånade över att det inte var fullsatt där vi skulle äta, och flera av avdelningarna var stängda. Visade sig vara en av effekterna av den våldsvåg som svept över Kenya sen valet. Dels har antalet resenärer minskat markant, dels klarar inte hotellet att bemanna fullt ut för all personal kan inte ta sig från sina hemorter och till arbetet.
Kvällen var mycket minnesvärd. Aldrig har väl undertecknad fått umgås med en så blandad skara! Nya Zeeland, Göteborg, Oslo, Röros, London, nordengland, Liberia, Östersund/Jönköping/Eskilstuna, Canada, Kenya och lite till var representerat kring bordet. De allra flesta med militär bakgrund varav de flesta har erfarenhet av verkliga strider. Men vilka människor! En djup humanism blandad med militär diciplin och den överlevandes galghumor. Och kristallklara hjärnor.
Det blev pinnar-äta-mat igen... Börjar få kläm på det där nu. Inte fullt ut men skapligt... Vi tog lite blandade rätter, mest minnesvärd var faktiskt rå bläckfisk. Att något kan vara så gott! Frågade inte ens vad det var för olika fisk på suchin... det var bara gott...
Miljön var i kolonialstil, vanligt förekommande här. Ute i trädgårdsdelarna var det minutiöst skött med vattenfall, välavvägda planteringa och tuktade plantor. Monsteror stora som hus, prunkande pelargoner och flamingoblommor i olika färger, underbart blommande träd, vackra stengångar och tuktade gräsmattor. Fullkomligt fantastiskt! Att komma in där var däremot en smula avskräckande. Inte nog med den enorma porten som är så vanlig. Det var ett antal vakter och dessutom en rejäl bom. Visade sig bero på att hotellet ligger tvärsöver från Israeliska ambassaden... Det var, för att underdriva, en viss beredskap där också. Undrar om jag nånsin kommer att tycka det känns normalt med alla dessa vapenutrustade män! Förstår det iofs, men det är konstigt ändå... Det borde verkligen inte behöva vara så....
För att få lite omväxling så blir det middag hemma ikväll med en göteborgare som gäst. Vi ska äta kålpudding! Så det så! Med kniv och gaffel... Det enda jag saknar är lingonsylt. Har sökt men inte funnit... men ger inte upp sökandet, idag hittade jag bakplåtspapper som jag letat efter sen jag kom hit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Monika, läser Din blog varje dag och finner den mycket intressant. Jag bara förfasar mig över hur mycket våld det är på den afrikanska kontinenten och när det ngn gång skall ta slut. Alltid är det civilbefolkningen som får lida när bestarna fram.Jag funderar ofta över vad det är som gör att en del människor tror sig för mer än andra och kan ta andra människors liv utan vidare.Men det händer ju här i sverige också nästan dagligen.... jag är också stickerska och bor i Ö-vik. har en sida som heter http://ullasstickblog.blogspot.com Dessutom är jag en av tre som sitter i Stickas! valberedning och hittade till Din sida via Agneta Lööf. Jag kommer att ätervända dagligen till Din blog.Du är välkommen in till min om Du så känner för det!
Tack! Roligt att veta vilka som läser!
Håller med om att våldet är skrämmande och det slår mot de svagaste i samhället. Skäms ibland lite över att tillhöra en så bortskämd skara som jag gör, men samtidigt inbillar jag mig att detta att vara närvarande här är bland det vettigaste man kan göra. Får väl se om några månader om jag har kvar den ståndpunkten. Läste din blogg också och kommer så att fortsätta...
Ha det så bra!
/Monica
Skicka en kommentar