Tankar efter veckan i Yei

Kanske kan någon som själv ska ge sig ut på något liknande ha nytta av mina funderingar och "bra att veta-saker" jag snappat upp ur mina egna erfarenheter och andras.... Har lyssnat mycket!

* Det som verkligen behövs för den grupp jag jobbade med är bättre verktyg; Nålar både till trampsymaskinerna och vanliga för sömnad och brodyr. Moulinegarn. Bra sytråd. Små, vassa saxar. Inspirerande tidningar/magasin är väldigt välkommet. Svårt att få tag på där. Stick- och virkgarner i bra kvalitéer.

* Tro inte att det som fungerar maskinellt hemma fungerar i Sudan. Man lever evigt insvept i ett damm. Dammet äter sig in överallt, i alla material och in i kroppens alla vrår. En elektrisk symaskin med ytliga smörjpunkter "dör" snabbt i dammet. Kan någon konstruera skyddande höljen? Även skrivare och datorer far illa. Och kroppen behöver lite extra omsorg. Tops är ett bra verktyg. Ta inte med dina fina svarta skinnskor. Dom blir sig aldrig lika igen.

* Människor är människor, vart de än befinner sig. Alla förtjänar samma respekt och båda parter måste anstränga sig om en kommunikation ska fungera. (Ibland upplevde jag att jag som vit kvinna fick lite mer respekt än jag förtjänar, svårt för en svenska att hantera.) När man möter människor i Sudan behöver man hålla i minnet dels att en del av dem har ett annat sätt att lära in (de tittar på hur du gör, och kan sen kopiera, att prata är för abstrakt), dels att grundutbildningen är kanske inte densamma som du har, dels att man har ett helt annat beteendemönster. Inom en stam och en familj stödjer man varandra så långt det bara går på alla sätt det går. För dom är det naturligt att uttrycka sina önskemål, och om du ger så tar du på dig ungefär samma ansvar som en stammedlem har. Bli alltså inte förvånad om en gåva mottas med ytterligare önskningar. Och tänk på vad du ger och hur. Det kan lätt bli osämja i en grupp om gåvorna fördelas ojämt.

* Ha med dig något ljus vart du än går om klockan närmar sig sju på kvällen. Det blir mörkt, riktigt mörkt och det finns ojämnheter överallt. Vårdar fortfarande ett rejält skrubbsår på knäet. Pannlampa är genialiskt. Det har jag lärt mig av min goa fd militär.

* Var beredd på att få skratta.... mycket.... Det uppstår många tokroliga situationer och skratt förenar....

* Strunt i grammatiken, njut av att kommunicera... Det går att prata på många sätt och det är värt det... Fråga... det finns så mycket att lära av människor som levt ett annat liv än vårt.

* Fråga innan du fotograferar och visa gärna bilderna som tagits.

* Håll koll på ditt bagage. Inte för att folk stjäl, men många är väldigt hjälpsamma och det kan bli lite tokigt.

* Ta initiativ. Oftast är alla ganska upptagna så det är upp till dig vad det blir av din vistelse.

* När du ställer en fråga till någon, formulera den som en öppen fråga, alltså inte möjlig att besvara med ja eller nej. Det är nämligen oerhört svårt för en afrikan att säga nej. Och fråga gärna flera gånger, det är inte säkert du blev förstådd första gången och att säkerställa förståelsen sparar mycket tid.

* Glöm klockan. Den existerar knappt... Det är ingen idé att bli arg för att folk kommer två timmar försent. Men markera att du inte accepterar det, om tidspassningen är av vikt för det du ska göra.

Det var mina små råd baserade på iakttagelser och andras erfarenheter. Har du andra tips att ge mig är jag tacksam! För jag hoppas verkligen på att få göra fler såna här övningar på olika ställen.