Experimentodlingar och skolan...

Rundvisningen på experimentstationen var riktigt intressant! Det var varmt och svettigt att vandra runt, men väl värt det! Såg kycklingar som importerats för att testas om de klarar klimatet och i så fall användas i avel för att stärka upp den befintliga stammen, nötkreatur under avel, ett alternativt sätt för gethållning och så var det växter... Dels fick vi veta lite om olika medicinalväxter som man testar för odling i Sudan. Man prövar att odla kaffe och bananer under olika omständigheter med varierande resultat. Har lärt mig hur mango, papaya och några andra exotiska frukter växer och sett på trädodling redan från frö. Den storlek man får fram på ett träodlat frö här på bara ett par år skulle göra odlarna hemma gröna av avund!

Apropå träd förresten. Glömde att berätta vad brasan igår eldades med... Det var teak som gick upp i rök! Brann väldigt fint och bra. Teak växer som ogräs här och används till mycket. Kanske för mycket eftersom man gör sina stora, rejäla möbler av detta tunga träslag.

Besöket på odlingsstationen var så intressant så vi höll på att glömma att vi skulle vidare till skolan på eftermiddagen. Kastade i mig lite lunch och så bar det av till skolan med en norska vid ratten! Och kola hade hon att bjuda på. Alltså godis! Hopp och skump men fram kom vi.

Vi blev så oerhört väl välkomnade! Men ganska snart insåg vi både jag och Johanna att vi kommer att få problem med våra grupper. De flesta förstår inte vad vi säger! Dom pratar arabiska!!! Men vi har ordnat så vi har tolkhjälp båda två, och jag har mycket bilder att visa. Dels detaljbilder av hur man mäter och monterar olika typer av lapptäcksblock, dels några tidningar från olika länder som visar olika typer av lapptäcksteknik. Hoppas kunna ge idéer och inspiration så att folk ska lära andra och inspirera när jag är borta härifrån.

Började med att inventera förrådet för att sedan kunna göra inköp så vi kan jobba på ett bra sätt. Hade redan sett en inventarielista så jag visste ungefär vad som fanns men blev ändå lite beklämd när jag såg de få hyllplanen som innehöll det skolan har. Det var inte mycket... Och det är rätt många elever som passerar här varje år. Men de berättade att skolan ger varje elev på sömnadslinjen får ett eget startkit med sax, måttband och en trampsymaskin och lite annat. Byggarna får handverktyg. Det blev jag imponerad av!

Sen in i den sal vi ska vara i. Två stora bord längs ena sidan, fungerade tydligen både som tillskärningsbord, strykbord och allt annat man behöver när man syr. De har en skräddarutbildning. Har sett lite vad de gör och det är ganska ok ändå. Om man betänker att det är sytt på trampsymaskin i ett rum utan fönster... Ena väggen upptogs av en enorm griffeltavla. Fanns några nästan raka träpinnar som fungerar som nån sorts linjaler och ett par kurvmallar i trä för tillskärningar. Det var allt.... När jag tänker på de sysalar jag studerat i. Tygförråden, urvalet av trådar, saxar, tillskärningsutrustning, alla elektriska symaskiner, arbetsborden, lamporna, salarnas takbelysningar, de stora fina fönstren, strykjärnen, strykbrädorna...

Damen som håller i projekten var precis in och pratade med mig. Berättade att dom måste dra om strömmen imorgon för att det ska gå att använda strykjärnen inne i salen och jag måste bevaka så det blir draget så det klarar 2400... (är det watt eller volt!?!). Vilka skillnader på bekymmer....

Hade nu ganska klart för mig vad som behöver införskaffas för att kunna jobba på basicnivå. Och att jag måste lära mig trampa symaskin... Så vi packade in oss i bilen. Visade sig att vi "behövde" vara fem personer för att handla. Var ju lite kul tydligen att vara med en vit kvinna och handla i Yei så det var en populär tillställning. Och oj vad vi hade kul!!! Bjöd lite på mig själv genom att tillåta mig att visa att jag blev chockad över att kött låg ute på bänkar under öppen himmel, att något som såg ut som en skolgård med taggtråd runtom var ett fängelse, att man satt på pallar i ett dike och hade "växlingskontor", att en kedjad man som visade sig vara sinnessjuk gick omkring på stan, att vi fick åka runt alla elbutiker i hela stan för att få tag på ETT ångstrykjärn och det var svindyrt osv osv... Dessutom pratade dom arabiska med varandra så jag förstod ingenting vilket dom hade jättekul åt...

Tillbaks på skolan med tyger, strykjärn, linjaler och lite annat smått och gott blev jag och Johanna visade till ett samlingsrum. Nu var det dags för oss att vila och dricka vatten. Tydligen hade vi gjort det vi behövde den här dagen. Flera människor kom och hälsade artigt och pratade med oss. Efter ett tag blev nikotinbegäret akut så vi gick ut och satte oss. I skuggan förstås. Båda har vi nog bränt oss lite eftersom vi var ute länge på experimentstationen mitt på dagen. Såg en bunden get som blev flitigt uppvaktad av en glad getabock. Hm.... vad skulle vi få se nu!?!

Getabocken retades med geten och hon gick runt, runt stocken hon var bunden vid. När hon såg ut att vara redo att ge sig... gick bocken... Vilken rackare!?! Hon satt fast... Vi funderade en stund på om vi skulle gå och lösgöra henne men just då kom en man och hjälpte henne loss. Tog tag i repet och gick iväg med henne. In under ett tak...

Insåg varför hon var bunden. Det var dagens middag.

Nyfikna jag var ju förstås tvungen att gå fram och titta på! Tog inte lång stund så var geten död, upphängd och flådd och processen fotodokumenterad... Naturens gång... Nej, här på campen var det inte getkött idag, men kyckling. Blir säkert get imorgon och ja, jag kommer att äta.

Bob, en härlig kenyansk kille som är religiös nykterist och maratonlöpare utsågs till att skjutsa hem oss. Johanna bad honom ta en omväg kring ett barnhem. Så vi åkte en annan väg ut ur byn. Även där många pyttebutiker, liv och rörelse, getter och barn som gärna vill vinka och bli vinkade till... Barnhemmet låg en bra bit bort och jag blev helt förstummad när jag såg det. Det var helt underbart!!! Ett antal välbyggda vackra hus i skugga från bl a mangoträd. Mina medresenärer berättade att det byggts av två amerikaner som släppt hela sitt liv i amerika och kommit hit just för att bygga detta barnhem och skapa ett bra liv för de barn de kan klara av att ta hand om. Vilka människor det finns!

Hem till campen och våra härliga verandor... Var över till Mine aktion och åt, de hade tidigare middag och vi var trötta och hungriga. Johanna testade det trådlösa nätverket inne på området och konstaterade att det var så bra att hon kunde ringa sin mormor i Canada via Skype. Otroligt... Iofs, hon har själv varit med och byggt upp nätverket och gjort kravspecar så vad kan man vänta sig!?! Canadensare är lika krävande som vi nordbor. Kontrasten blir enormt stor när man är i ett land som detta.

Nu är det snart dags att sova och samla energi till morgondagen. Har fått en namnlista att försöka plugga in. Får se om jag kan klara att minnas namn som Sitima, Tumala och Dio... Inga Marior och Siv här inte!

Tack alla härliga människor omkring mig som stöttar i det här äventyret! Kram...