Vilken natt...

Efter att ha sovit, bloggat och pratat med Göran och Ingalill kändes allt riktigt bra! Stängde ner datorn och gjorde mig redo att ta en promenad. Såg inga tecken på att Johanna hade kommit än. Gick till dörren, puffade upp den och... Konstaterade att den kvinna som hade varit inne i rummet medan jag halvslumrade ordentligt hade dragit för spärren utanför. Här stod jag alltså som en apa i bur. Det var ju bara att skratta åt eländet och konstatera att är det någonting man bygger ordentligt här i Sudan så är det innätade altaner. Hade inte en chans. Men efter en stund kom en kvinna och släppte ut mig.

Vandrade iväg lite planlöst och njöt av växtligheten. Hittade till min stora förtjusning två apor som lekte i skuggan bakom ett hus. Fick några söta bilder och vandrade sedan vidare. Småpratade lite med några jag mötte, gick över till Mine Actions camp för att se om Johanna hade kommit dit. I deras härliga takade uterum hittade jag en svensk och en norsk kille och slog mig ner där. Och pratade svenska! Härligt!!! En öl kom snart på bordet och livet kändes riktigt gott att leva! En norsk man till dök upp, han är lite äldre, jobbar inte här men är just nu härnere med en grupp journalister bl a fick jag veta. Härlig människa, har jobbat som lärare och kunde berätta mycket om hur NPA (Norsk Folkehjelp) jobbat med olika hantverksprojekt bl a i Bosnien för att hjälpa framförallt kvinnor genom de trauman ett krig ovillkorligen leder till och fram till egen försörjning. En kosovoalban anslöt till sällskapet så vi fick flytta tillbaks till engelska från det underbara svenska språket men nu går det av sig själv även om uttrycken inte kommer lika lätt som på svenska. Samtalet gled över till kosovos bekymmer som ju pågått under lång tid. Jag mitt dumma spån har ingen aning om krig och sånt ute i världen så hela samtalet var som en lång lektion för mig. Lär mig mer hela tiden... Precis så som livet ska vara. En evig skola.

Hade glömt cigaretterna så jag gick tillbaks till "vår" camp och passade samtidigt på att titta efter Johanna men hon var inte där. Det var så trevligt hos minröjarna så jag återvände dit igen, nu utrustad med cigaretter, snus och allt annat nödvändigt så som kamera etc. Det började ansluta lite mer folk. Bl a kom journalisterna, vilket visade sig vara en lite äldre blondin som var väldigt artig, trevlig och kändes lite.... Blondin.... Men oj vad jag fick ompröva det under kvällen. Hon var mjuk och trevlig i sättet men fullständigt knivskarp i analyser och slutsatser. De övriga visade sig vara ett gäng små norska töser som bar söta linnen med rysch, fnissade, drack läsk och inte vågade ta annat än pasta och tomater från den grillbuffé som dykt upp från ingenstans. Lät jag elak? Förlåt... Men kontrasten mot minröjargänget blev brutal!

Natten blev.... Underbar....
Vi blev nog ett 30-tal personer ett tag, en stor brasa lyste upp i mörkret, samtalen flöt, jag fick äntligen träffa kvinnan som låtit mig komma hit och fick lite mer klart för mig vad jag ska göra. Och mina tankar är helt och hållet i den riktning hon formulerar. Känns bra! Johanna kom, hade stannat kvar på skolan och planerat tillsammans med en annan kursledare och var eld och lågor över sitt uppdrag. Eleverna var så glada över att hon kom och det hon kan ge så de hade applåderat henne när hon talade! Bestämde träff idag på förmiddagen med en fantastisk kille som sköter om de experimentodlingar man har här på området. Vi ska få gå runt och titta på hur man dels avlar för att få fram optimala boskap och fjäderfä, dels testodlar olika grödor!!! Och medan den ena underbara möjligheten efter den andra yppade sig svepte den mjuka afrikanska natten in oss i trolskt mörker, brasan gnistrade, alla flyttade sina stolar runt elden, en gitarr dök upp och den äldre norska mannen underhöll oss med sammetsstämma med underbara slagdängor både från norge, sverige och världen. Grodor hördes kväka nere vid vattnet. Johanna återkom lite skakad från en nödvändig tur ut i buskarna och berättade att hon nog hade kissat nästan på en orm för hon hade hört den ringla iväg...

Det blev sent, ja, men vem vill gå och lägga sig en natt som denna...